Vänsterpartiet har konsekvent försvarat den offentliga omsorgen mot högerns vilja att privatisera välfärden. Vi vet att vi har en betydande andel av befolkningen med oss. Välfärdsverksamhet ska inte ha vinstintressen. Vi anser dock att icke-vinstdrivande idéburna organisationer kan tillföra äldreomsorgen kvalitet, bidra till utveckling och vara ett komplement till den offentliga omsorgen. Många organisationer har ett stort engagemang och bedriver god omsorg. En ideellt driven äldreomsorg kan inriktas på t ex språk, gemensamma behov eller religion.

I kraft av storlek och ekonomiska resurser dominerar emellertid de stora aktörerna i LOV. Små idéburna verksamheter har små möjligheter att hävda sig. Vi säger därför Nej till vinstintressen i äldreomsorgen. Vi vänder oss kraftfullt emot synsättet att våra gemensamma skatter ska hamna i privata fickor. Bolagens vinstintresse ger en tydlig drivkraft att på olika sätt utnyttja systemet för att maximera vinsten. Det kan mycket väl inkräkta på en god omsorg om de äldre. Här finns också ett långsiktigt problem. Om alltmer skattepengar går till miljonvinster för privata bolag och aktieägare är det inte särskilt långsökt att tro att viljan att betala skatt minskar. Därför utgör de vinstdrivande privata äldreomsorgsbolagen på sikt ett hot mot hela den svenska modellen med en solidariskt finansierad generell välfärd. Vi i Vänsterpartiet vill att våra skattepengar ska gå till omsorgen om de äldre, inte till omsorgen om aktieägarnas plånböcker.

Birgitta Axelsson Edström (V)

Mathilda Karlsson (V)

Den borgerliga privatiseringen i form av kundvalsmodell drar över landet. Nu börjar det dessutom låta som om staten, tvärtemot principen om det kommunala självstyret, ska driva igenom ett tvång för samtliga landets kommuner att införa LOV (lagen om valfrihetssystem) inom äldreomsorgen. De av landets kommuner som sätter människors välfärd före privata vinstintressen, dvs de som styrs av en tydlig vänstermajoritet, kommer i det läget att få svårigheter att bedriva verksamhet med kommuninvånaren i fokus.  I Kalmar kan vi alltså få problem. Det mest rimliga är ändå att varje kommun bestämmer så mycket som möjligt över den verksamhet som man ansvarar för kommunalt. Tydligen har den borgerliga regeringen en helt annan uppfattning.

Regeringens propagandabild av privat äldreomsorg har mycket lite med verkligheten att göra. Vin­sterna med att införa mer konkurrens i äldreomsorgen är små jämfört med de problem och risker det innebär. Vi ser gärna ideella omsorgsgivare som ett komplement till den kommunala äldreomsorgen och det finns mängder av modeller som är värda att pröva i syfte att utöka volontärinsatserna inom den kommunala äldreomsorgen, men vi säger bestämt nej till att låta vinstintresset styra.

Vi, som på allvar sätter människan i centrum och inte vinsterna, måste utmana den borgerliga politi­ken och visa på vårt alternativ. Verklig valfrihet är inte rätten att välja bland ett antal hemtjänstföretag. Verklig valfrihet är rätten att ha inflytande över vilken hjälp man får, hur den utförs och av vem. Det är en valfrihet där man som kommuninvånare och ägare av den skattefinansierade äldreomsorgen påverkar hela kedjan. Den valfriheten sträcker sig alltså betydligt längre än till att välja mellan olika privata utförare som bedriver verksamhet dagtid. Den borgerliga definitionen på valfrihet ger valfrihet åt företagen men inte åt brukaren.

Vänsterpartiets politik för framtidens äldreomsorg utgår från en uppfattning om människan som en individ med speciella behov. Varje individ ska få den vård och den omsorg man behöver. Alla, oavsett var man bor eller vilken bakgrund man har, ska veta att samhället ger garantier för ett värdigt åldrande. I vår välfärdsmodell för äldreomsorgen ställs människan i centrum som en person man måste lyssna på. Det kräver ett aktivt kontaktmannaskap, nåbarhet (t ex via brukartelefon) och tid för dialog mellan brukare och omsorgspersonal. För att omsorgens kvalitet ska bibehållas krävs en god personaltäthet. Personalen måste ha tillräcklig tid för handledning och reflektion. Utrymmet att sänka bemanningen ter sig i det här perspektivet som obefintligt.

Äldreomsorgen är en av de mest självklara delarna av den offentliga välfärden. Den ska vidareutvecklas, inte avvecklas. Vi i Vänsterpartiet kommer under den här mandatperioden att fortsätta säga NEJ till att låta vinstintressena styra omsorgen i Kalmar och istället självklart säga JA till verklig valfrihet i vardagen och till ett värdigt åldrande för alla!

Birgitta Axelsson Edström (V), 2:e vice ordförande och Mathilda Karlsson (V), ersättare i Omsorgsnämnden, Kalmar

Jag är besviken över utvecklingen kring Restaurang Byttan och Kalmar konstmuseum. När idén föddes om att bygga ett nytt museum i Stadsparken istället för att bygga ut och bygga om det gamla museet var det kommande samarbetet med Byttan ett bärande och viktigt argument. I Stadsparken skulle vi kunna få ett mini-Louisiana med möjlighet till både mat, dryck och enklare fika. Även om  den nya byggnaden är alldeles för liten för att kunna inrymma ens en cafédel fanns ju Byttan i samma byggnad, så det skulle lösa sig automatiskt. Vi skulle få en levande sammanfogad anläggning där restaurang och museum skulle stimulera och korsbefrukta varandra och dit fler besökare, såväl nya som gamla, skulle hitta. Av dessa goda föresatser har det blivit åtta veckors sommaröppen restaurang samt ett helårsöppet konstmuseum som kämpar med sin ekonomi.

Självklart SKA Byttan hålla öppet när museet är öppet. Vi har väl inte lagt åtskilliga miljoner på ett museum i den älskade Stadsparken för att helt vika ner ambitionerna för en helhetlig kulturupplevelse för besökaren? Man skäms när det inte går att ens köpa en kopp kaffe och sitta ner en stund. Ett seriöst museibesök kan ju faktiskt sträcka sig över flera timmar..

Kan inte Restaurang Byttan med nuvarande arrendator erbjuda den servicen är det hög tid att söka nya lösningar. Restaurangläget är ju ett av Kalmars allra bästa med närhet till Kvarnholmen. Den nuvarande situationen är långt ifrån acceptabel och Kalmar kommun måste kunna ställa krav. Att kunna erbjuda en kombinerad kultur-, konst- och matupplevelse ska väl inte vara omöjligt?

Birgitta Axelsson Edström (V), kulturintresserad förtroendevald

Högermannen Nils-Fredrik Aurelius (M) har svårt att acceptera att Kalmar har en positiv utveckling, att Vänsterpartiet är med och styr denna utveckling och att den borgerliga alliansen inte har något som helst politiskt alternativ. Det blir för mycket för en traditionell konservativ moderat.

(V), (S) och (MP) har styrt Kalmar sedan 1995. Ett konstruktivt samarbete, trots olika åsikter i många frågor, har inneburit viktiga satsningar för Kalmar på i princip alla områden. Idag finns en väl utbyggd gemensam offentlig verksamhet, som får mycket höga betyg.  Detta beror inte enbart på förståndiga politiker utan mycket på 5000 anställda som gör ett fantastiskt arbete varje dag.  Vänsterpartiet är det parti som tydligast står för denna satsning på välfärden, vi vet att det behövs mer resurser. 

Kalmar har idag lägre arbetslöshet än riket och jämförbara kommuner. Nya företag startar och befintliga företag bygger ut. Vi vet hur viktig en offensiv kommun är som drivkraft för utvecklingen, inte minst för näringslivet. Aurelius påstående att Vänsterpartiet är emot privata företag är en ren lögn och mer en besvikelse över sina egna partivänner.

Aurelius har rätt i att vi är emot privata vinstintressen i exempelvis förskolan, skola och omsorgen. Varje skattekrona ska användas i verksamheten, inte gå till aktieutdelning i olika kapitalriskbolag ibland med kopplingar till olika skatteparadis. Vi vill ha öppenhet, demokratiskt kontroll och att människors behov ska vara styrande istället för kortsiktiga vinstintressen.

Kollektivtrafiken, cykelstaden, miljösatsningar, idrottspaket, föreningssatsningar och utbyggnad av förskolan är andra exempel på områden där vi gjort kraftfulla satsningar.  Ett område som vi nyligen fick pris för är vårt jämställdhetsarbete.  Ordet jämställdhet har jag aldrig hört Aurelius ta i sin mun under alla år, knappast en tillfällighet. I kommunen pågår också ett ständigt förnyelsearbete. Välkommen ut i verkligheten någon dag!

Bertil Dahl (V), kommunalråd

Riksdagens socialutskott röstade den 14 december för en motion från Vänsterpartiet om att införa riktlinjer för bemanningen i demensvården. Det innebar en förlust för regeringen i en viktig fråga, men det är en seger för en rättvis och likvärdig välfärd. Det här minskar risken för att de missförhållanden som uppdagats i demensvården under hösten består eller till och med sprider sig.

Efter avslöjandena om bristen på personal i demensvården i Piteå så har det framkommit att det ser lika illa ut inom stora delar av vården. Därför är det nödvändigt att vi agerar också på nationell nivå. Socialutskottets beslut innebär ett tydligt uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för en lämplig bemanning inom demensvården. De äldre ska kunna följa sin egen dygnsrytm och det ska finnas utrymme för promenader och hjälp vid måltider. Det ska finnas tid både för varje enskild person och för gemensamma aktiviteter. Det känns bra att Vänsterpartiets politik i en så här viktig fråga vinner gehör.

Även om man drabbas av demenssjukdom så har man nämligen rätt till en värdig och mänsklig tillvaro, och det ska naturligtvis gälla var man än bor i landet. Det måste Sverige som välfärdsnation kunna garantera. Statliga riktlinjer är ett steg i rätt riktning för en likvärdig demensvård med hög kvalitet.

Birgitta Axelsson Edström och Mathilda Karlsson

Förtroendevalda i Omsorgsnämnden, Kalmar kommun

Vi i Vänsterpartiet Kalmar önskar alla en skön julhelg och ett gott nytt 2011, med massor av politiska aktiviteter som syftar till att få en ny regering med solidaritet, rättvisa, feminism och jämlikhet högt upp på agendan!

I den svenska debatten om Afghanistan är det oftast samma argument som gång efter gång återkommer om varför Sverige ska fortsätta att ha militär närvaro i landet: Skapa säkerhet, bekämpa talibaner, bygga demokrati och rädda landets kvinnor. Något som sällan eller aldrig nämns är att utvecklingen i Afghanistan idag går åt fel håll på i princip alla dessa områden. Samtidigt som antalet utländska soldater har ökat kraftigt så har våldet blivit allt värre, talibanerna flyttat fram sina positioner och freden blivit allt mer avlägsen.

De framsteg som gjordes för afghanska kvinnor efter talibanernas fall 2001 har också gått tillbaka. Människorättsorganisationen Human Rights Watch senaste rapport visar att situationen för kvinnorna på flera punkter har försämrats de senaste åren. Nio år med ISAF i Afghanistan kan alltså knappast beskrivas som något annat än ett misslyckande.

15 december ska riksdagen rösta om Sverige ska fortsätta delta i kriget i Afghanistan. Efter att Sverige i nio år haft soldater där är det nu hög tid att vi konstaterar att den internationella militära insatsen misslyckats. Miljoner afghanska flickor förvägras rätten att gå i skolan, de senaste valen har varit allt annat än demokratiska och för alltför många afghaner är fortfarande vardagen kantad av övergrepp och djupaste fattigdom.  Afghanistan toppar statistiken över undernäring bland barn, andelen kvinnor som inte kan läsa och mödradödlighet. Det är faktiskt idag i Afghanistan långt farligare att bli gravid än att vara utländsk soldat. Men samtidigt som en säker förlossning kostar 35 kronor vill den svenska regeringen lägga nästan två miljarder på den militära insatsen nästa år.

Det är hög tid att Sverige bekämpar de verkliga problemen i Afghanistan; fattigdomen, hungern och hopplösheten. Att ha en svensk soldat i Afghanistan kostar lika mycket som att ge 1400 afghanska flickor och pojkar utbildning under ett helt år. När riksdagen den 15 december ska rösta om den svenska insatsen i Afghanistan borde valet vara enkelt: Ersätt soldaterna med bistånd!

Birgitta Axelsson Edström, Samim Ahmed, Kifah Qasem, Irene Fleetwood, Lars Holmberg och Kaj Raving, Vänsterpartiet Kalmar län

Vär vän och kamrat Ylva Skoog har lämnat oss alltför tidigt. Hon har under årens lopp haft många förtroendeuppdrag i Kalmar kommun och under de senaste perioderna koncentrerade hon sig på det viktiga uppdraget som nämndeman i Kalmar tingsrätt, ett uppdrag hon skötte med noggrannhet och ansvarsfullhet. Vi visste sedan ett år tillbaka att hon tänkte lämna sin nämndemannaplats för att söka nya utmaningar, men ingen anade då att det skulle ske på detta tragiska vis. Sjukdomen slog till snabbt och obarmhärtigt och Ylva finns nu inte längre bland oss.

Vi minns Ylva som en mycket god kamrat med en stor portion underfundig humor och med en stark tro på solidaritet och rättvisa. Även om hennes politiska engagemang numera inte innebar att hon så ofta deltog i partiaktiviteterna så kunde man alltid räkna med att byta några ord om det politiska läget med Ylva när man sprang på henne ute på stan där hon så ofta rörde sig, för det mesta med hund i sällskap. De pratstunderna och hennes utpräglade dialekt saknar vi nu. Hon saknas oss.

Våra varma tankar går främst till sambon Eva och till övrig släkt och vänner. Vi i Vänsterpartiet Kalmar sörjer och saknar en god kamrat men bevarar hennes ljusa minne med tacksamhet.

”Sångerna om frihet, om rättvisa och fred,
sångerna om folken som aldrig kan slås ner,
sångerna om livet som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga”
(Mikael Wiehe)

Kerstin Gustafsson, nämndeman
Gert Järkelid, nämndeman
Birgitta Axelsson Edström, politisk sekreterare
Vänsterpartiet Kalmar

Många i Sverige säger att Sverige har kommit långt vad det gäller arbetet med jämställdhet. Jag är inte nöjd. Har vi verkligen kommit så långt? Är det inte fortfarande så att det största och viktigaste som har hänt är att kvinnor fick rösträtt 1921? Det är ju snart 90 år sedan, och vad har egentligen hänt sedan dess? Ja, sedan 2006 då vi fick en högerregering har jämställdhet förvandlats till RUT-avdrag och vårdnadsbidrag, och såna reformer leder bakåt istället för framåt.

Runt om i samhället finns fortfarande könsnormer som genomsyrar våra handlingar och som sätter käppar i hjulet för både män och kvinnor. Män får inte jobb inom barnomsorgen eftersom en kvinna anses mer omhändertagande och mest lämpad för just det arbetet. Samtidigt har kvinnor svårt att ta sig in på mansdominerande arbetsplatser och om de lyckas så möts de ofta av ett stort utbud av härskartekniker, vilket i sin tur gör att kvinnor drar sig för att arbeta kvar.

Detta är inte enbart en politikerfråga. Det är en fråga som alla människor måste arbeta med.  Arbetet för jämställdhet gynnar både män och kvinnor och är således en fråga som borde engagera både män och kvinnor. Tyvärr är det så att det som professor Yvonne Hirdman kallar könskontraktet och könsmaktsordningen är så djupt rotat i oss. Men det är inte omöjligt att ändra på och detta är viktigt att veta. Allt är möjligt om man verkligen vill.

Många som motarbetar jämställdheten i Sverige argumenterar genom att påstå att det finns en stor biologisk skillnad män och kvinnor emellan samt att ”så har det alltid varit”. Tänk om vi hade haft samma inställning när det gäller teknikutveckling. Då skulle vi varken haft bilar, tåg eller datorer. Allt har med utveckling och vilja att göra och nu är det dags att åter igen, på riktigt, börja arbeta för alla människors lika värde. Det tjänar alla på, både kvinnor och män.

Mathilda Karlsson, Vänsterpartiet Kalmar

Sverige är inte jämställt. Kalmar är inte heller jämställt. Kvinnor arbetar lika mycket som män, men får inte betalt för hela arbetsinsatsen. På jobbet är lönen lägre och arbetsvillkoren ofta sämre. Efter jobbet fortsätter arbetet hemma med matlagning, städning och disk.

Den tiden är oavlönad men betalas av kvinnor själva genom sänkt avlönad arbetstid (kallas ofta ”frivillig deltid” av högervridna politiker, men frågan är hur frivillig den är). Resultatet är sämre ekonomi, mer stress och högre ohälsotal. Visst kan man hävda att det har hänt mycket på jämställdhetsområdet under de gångna 100 åren, men vi är långt ifrån målet. Det går helt enkelt inte snabbt nog, och under de senaste åren med borgerlig regering har arbetet tappat fart.

I hela samhället finns en ojämlik maktstruktur, en könsmaktsordning, som skapar orättvisor och diskriminering. Det vill vi göra något åt, här och nu. Det duger inte att säga att pengarna inte räcker till rimliga löner och önskad sysselsättningsgrad i kvinnodominerade yrken. Det duger inte heller att säga att pengarna inte räcker till arbetskläder eller nödvändig friskvård för anställda inom vård och omsorg. Det vore fullständigt otänkbart att hävda sådana argument om vi hade diskuterat mansdominerade sektorer på arbetsmarknaden. Det är inte tal om att brandmän ska köpa sina egna hjälmar eller inte få betalt för den tid då det inte brinner. När män har smutsiga och tunga jobb kan de få tillägg, dvs när dom lyfter lådor och torkar kondensfett. Ett liknande tillägg i vårdyrken när kvinnor lyfter och tvättar människor har det aldrig varit tal om. Det här måste vi åtgärda.

Nu är det ju inte bristen på resurser som är det stora problemet. Problemet framför andra är bristen på insikt. Vårt samhälle är i grunden orättvist och värderar män högre än kvinnor. Den synen har vi mött sedan vi föddes. Därför ser man inte kvinnors underordning utan tar den som naturlig. Det är dock hög tid att öppna ögonen NU.

Det är dags att vi omfördelar resurser så att vi kan bygga ett mer rättvist samhälle. Ska vi kvinnor få det vi har rätt till måste män avstå från det som de inte ska ha. Det är ju så enkelt men ändå så svårt. Delad föräldraförsäkring, höjt underhållsstöd och rejäla krafttag mot mäns våld mot kvinnor är självklara åtgärder i ett nationellt perspektiv. Rätt till heltid, löner som man kan leva på, betalda arbetskläder inom omsorgen och barnomsorg som passar barnens behov är lika självklara i ett kommunalt perspektiv. Men grunden för detta är en acceptans hos alla att kvinnor och män är lika mycket värda och ett erkännande av att den nu härskande maktordningen är djupt orättvis. Vi kvinnor i Vänsterpartiet går självklart i första ledet för en sådan bildningskampanj. Vi vill nämligen bygga rättvisa och den gäller naturligtvis även kvinnor.

Birgitta Axelsson Edström, Kerstin Gustafsson, Susanne Johansson och Mathilda Karlsson
Vänsterpartiet Kalmar