Vi har en utmaning framför oss. Den heter Framtiden.

Fram till år 2025 går 1,6 miljoner människor i Sverige i pension (om pensionsåldern är densamma som idag). Vi har en svag tillväxt av den aktiva befolkningen och bristen på arbetskraft kommer att bli stor. Antalet utbildade människor som kan utföra nödvändiga jobb är litet. Välfärden är i fara. Alltför få kommer att kunna bidra till den service som krävs.

En stor del av problemlösningen heter utbildning. Den som inte har en gymnasial utbildning riskerar nämligen ett livslångt handikapp på arbetsmarknaden. Ungdomar som av olika skäl inte fullföljer gymnasiet har långt svårare än andra att få jobb, och det är inte bara ett bekymmer för den enskilde. Vi har alla ett stort intresse i att så många ungdomar som möjligt deltar i arbetslivet.

I det här läget kommer en ny gymnasiereform. Ja, hur ny den är kan ju diskuteras. Den har stora likheter med 70- och 80-talets linjesystem. Stora skillnader mot idag är dock att behörighetskraven höjs avsevärt, att möjligheterna att välja om utifall man har valt fel begränsas samt att de yrkesförberedande programmen stänger dörren till fortsatta studier på universitet och högskola. Samtidigt vill regeringen begränsa rätten till kommunal vuxenutbildning.

Detta leder naturligtvis fel. Vi tjänar alla på att ge ungdomar både en andra och en tredje chans. Det är för tidigt att välja livsväg när man är 15-16 år. Med den nya gymnasieskolan ökar risken avsevärt att vi får ett allt större antal ungdomar som hoppar av sina gymnasiestudier, eller kanske inte ens kommer in, för att istället gå ut i långvarig arbetslöshet. Det är en situation som ingen vill hamna i. Det är en tragedi för varje ung människa och ett problem för samhället i stort.

Vi i Sverige behöver nämligen vår arbetskraft. Våra ungdomar förtjänar en schysst chans att skaffa sig både utbildning och jobb. Den nya gymnasiereformens införande ställer krav på att kompensatoriska åtgärder sätts in från andra aktörer, t ex i samarbete mellan skola, näringsliv och arbetsförmedling. Skolan måste på andra vägar än via den ordinära undervisningen ge ungdomar möjlighet att klara av sin utbildning. Vi måste också satsa mer på kommunal vuxenutbildning. Dörren dit ska inte stängas utan istället öppnas ännu mer. Regeringen med utbildningsminister Jan Björklund (FP) utgår från en felaktig verklighetsbeskrivning som skuldbelägger ungdomarna.

Vi i Vänsterpartiet anser att våra ungdomar är värda ett bättre öde än ofullständiga utbildningar och arbetslöshet. Sverige behöver ungdomarna mer än de behöver Sverige. Därför måste vi ge dem möjligheter, inte skapa hinder som istället försvårar deras framtid här.

Vi befinner oss inte i Japan, men de som är där är människor precis som vi, invaggade i en falsk säkerhet om att det som nu händer inte kunde hända. Katastrofen antar fruktansvärda dimensioner och dödstalen stiger både på kort och på lång sikt. Omvärlden ser på, men reaktionerna är inte många. Rapporterna är få. Det främsta målet verkar vara att undvika panik.

I Sverige har vi en regering som vill satsa mer på kärnkraft än någon annan. Folkpartiet hade kärnkraftsutbyggnaden som en viktig valfråga. Centerns Maud Olofsson övergav partiets kärnkraftskritiska linje med tårar i ögonen för sina ”barns och barnbarns skull”. Idag stänger Tyskland sina gamla reaktorer. Schweiz skjuter upp byggandet av tre reaktorer på obestämd tid. EUs 143 reaktorer ska ”stresstestas” för att kolla vad som händer vid yttre påverkan. Det är ett nyvaknat intresse, ett intresse som dock Sveriges regering inte delar i nämnvärd omfattning.

Vi VET att kärnkraften är extremt farlig. Vi VET att härdsmälta kan uppträda utan något så extremt som jordbävning eller tsunami. Vi var nära i Forsmark för ett par år sedan. Även där talades det tyst om problemen. Man vill ”undvika panik”.

En stor del av världens förbrukade energi kommer från kärnkraften. Vi vet det. Vi vet också att utvecklingen är ohållbar. Vi MÅSTE utveckla nya hållbara energikällor samt dra ner på energiförbrukningen, och vi MÅSTE göra det samtidigt. De som hävdar att det finns ett annat val talar osanning. De sätter kortsiktigheten i framsätet och glömmer ansvaret utanför bildörren när de i hög fart och mot bättre vetande kör iväg mot den kommande katastrofen. Vi har inget val. Vi ska förvalta den jord vi har fått. Det är vi skyldiga våra barn.

Det japanska folket lider just nu. Det är inte de som fattat besluten som får betala med förstörda liv, utplånade hem och snar död. Det är vanliga människor, som vi och som ni. Det är föräldrar som förlorat sina barn mitt i vardagen då de tog tryggheten för given och barn som förlorat sina föräldrar en vanlig dag på jobbet.

I förlängningen drabbar våra beslut våra efterkommande. Det är dags att vi tar ansvar för det. Det är NU som vi kan påverka framtiden. Fram med korten på bordet, släng ut prestigen och ändra färdriktning. Vi kan om vi vill.

Finansminister Anders Borg har redovisat Finansdepartementets syn på det ekonomiska läget. Den utveckling som bland annat SCB visar är ohållbar. Vi anser tvärtemot finansministern att det behövs satsningar för att stärka den generella välfärden.

I en undersökning som tidningen Kommunalarbetaren har gjort konstateras att cirka 30.000 färre jobbar inom vård, skola och omsorg idag än för 20 år sedan. Vi ser det i större barngruppstorlekar i förskola, skola och skolbarnomsorg, och i att äldre inte får sina behov tillgodosedda inom äldreomsorgen. Inget pekar på att läget i Kalmar län skulle avvika från rikstrenden i positiv riktning.

Det finns ett skriande behov av fler anställda i förskolan, skolan och äldreomsorgen. I detta läge väljer finansministern att amortera på statsskulden. Bättre sund ekonomisk politik är att investera. Finansministern räknar med en offentlig konsumtion som understiger inflationen, så några större välfärdsinvesteringar lär det inte komma från borgarna. Däremot kommer vi att få fortsatta skattesänkningar som ökar inkomstskillnaderna.

Statistiska centralbyrån visar att det framför allt är ensamstående kvinnor med barn som har det svårt. Fler än var fjärde ensamstående kvinna lever med låg ekonomisk standard i Sverige. Samtidigt utförsäkras sjuka människor. Försäkringskassan stänger, på uppdrag av regeringen flera lokala servicekontor. Detta leder till att fler människor inte får det stöd och den information de behöver. Samtidigt blir handläggarnas arbetssituation allt mer ansträngd.

Vi kan inte stillatigande se på!

Var är det politiska ansvaret?

Den nuvarande regeringens politik gynnar dem som redan har, men försämrar villkoren för dem som behöver samhällets stöd för att bygga upp hållbara liv.

Vänsterpartiet i Kalmar län efterlyser ett större ansvarstagande för den generella välfärden. Det är NU vi ska investera i framtiden för att på sikt säkerställa att människors behov kan tillgodoses. 

Det är vad vi kallar en människovärdig politik för välfärd och en trygg framtid för alla.

Uttalande antaget av Vänsterpartiet Kalmar län vid årskonferensen i Mönsterås 5 mars 2011

Ja, det var med en viss förvåning, men en positiv sådan, som vi läste debattinlägget i Barometern https://www.barometern.se/reagera/debatt/vaffogo-vi-pa-dette-vise(2310476).gm från tre KD-företrädare på Internationella kvinnodagen. För en gångs skull såg vi tre kvinnor som företräder ett av landets allra mest värdekonservativa partier faktiskt medge att det finns orättvisa förhållanden i vårt svenska samhälle som vi behöver ta itu med på allvar. De hade kommit fram till att det behövs såväl lagstiftning som kvotering för att skynda på snigeltakten i jämställdhetsutvecklingen. Vi välkomnar denna insikt och ser positivt på att fler än vi i Vänsterpartiet får upp feminismen på den politiska dagordningen, även om vi företräder en linje som är långt tydligare. Alla insatser och insikter behövs.

Men säg den lycka som varar. Monica Bengtsson, Gudrun Brunegård och Chatrine Paulsson har nu blivit offentligen tillrättavisade av kommunalrådet i Uppsala Ebba Busch https://www.barometern.se/reagera/debatt/en-helt-felaktig-bild-av-jamstalldhet(2371966).gm. Hon liknar deras mycket modesta inlägg vid radikalfeminism och tycker att det är trist att sådana tankar finns i det egna partiet.

Vi beklagar detta. Kristdemokraterna är alltså inte beredda att stå upp för kvinnors rätt till egen försörjning och egen karriär. Man vill inte heller vidta åtgärder för att ge barn rätt till båda föräldrarna under uppväxttiden och det anses alltför radikalt att göra det möjligt för unga människor att på ett bra sätt förena lönearbete och familj. Man är däremot beredd att låta tre modiga kvinnliga företrädare schavottera när de uttrycker sin mening i en fråga som de uppenbarligen brinner för. Det är för sorgligt att man som politiskt parti år 2011 inte har kommit längre.

Vissa saker är till för alla, det behöver skötas gemensamt, resurserna ska rättvist fördelas efter en helhetssyn och över hela landet, samhällsnyttan ska var styrande och driften ska ske utan privata vinstintressen och spekulation. Kort sagt människors bästa och behov ska komma i första hand. Det ska vara hela folkets verksamhet och hela folkets tillgång.

Så skulle det kunna vara med hela folkets SJ och järnvägarna. Men bl. a. avregleringen har medfört att det finns 25 tågbolag, att SJ har ett avkastningskrav på 10 %, att underhållet av järnvägen är lägst bland jämförbara länder, biljettpriset är ett lotteri, samordning av biljetter och turer saknas och ibland blir det kaos. Vi har märkt det i Kalmar.

Så skulle det kunna vara med hela folkets Post. Men postkontor läggs ner på löpande band. Medborgarna får allt längre till posten. Nu senast i Kalmar försvinner posten på Södercentrum.

Så skulle det kunna vara med Apoteket. Men nu har stora delar sålts ut, priserna tillåts stiga och privata vinstintressen kommit in.

Så skulle det kunna vara med hela folkets bolag. De statliga bolagen sköter samhällsviktiga funktioner och går med stora överskott som kan gå till välfärden. Men utförsäljningen har börjat. Nu senast säljs delar av Nordea ut mot alla experters avrådan. Nu står flera statliga bolag i tur för försäljning av rent ideologiska skäl.

Så skulle det kunna vara med hela folkets sjukvård med tillräckliga resurser över hela landet och där ingen får förtur p.g.a. en tjock plånbok eller avvisas på grund av för komplicerad sjukdom.

Så skulle det kunna vara med hela folkets inarbetade sjukförsäkring. Alla skulle garanteras ett humant stöd när man p.g.a. sjukdom inte kan arbete. Idag jagas sjuka och många blir utförsäkrade och ifrågasatta trots allvarlig sjukdom. I Kalmar blir många utanför grundläggande stöd och tvingas söka socialt bistånd hos kommunen. Under 2011 kommer enligt Försäkringskassan 1070 personer att utförsäkras i länet, varav 300 i Kalmar kommun.

Så skulle det kunna vara med vår förskola, skola och äldreomsorg. Idag kämpar väldigt många kommuner med otillräckliga resurser till förskolan, skolan och äldreomsorgen. Riskkapitalbolag tar över. Den gemensamma välfärden och en rättvisare fördelning av våra gemensamma resurser står inte högt på Reinfeldts och Borgs att-göra-lista, om de ens finns med. Med ytterligare stöd från staten skulle vi kunna anställa fler förskolelärare, fritidspedagoger, lärare och undersköterskor i Kalmar. 

Listan kan göras lång på saker som vi har ett gemensamt ansvar för. Det är verksamheter som måste ha hög kvalité och tillräckliga resurser för att samhället ska fungera. Det gäller för privata företag och anställda som för hela den offentliga sektorn. Det gäller alla åldrar.

Visst låter det sunt och bra! Visst låter det enkelt! Men den borgerliga regeringen och privata starka ekonomiska intressen driver utvecklingen åt ett helt annat håll. Skattesänkningar för redan starka grupper går före allt annat. Var och en ska vara ensam och stark istället för att tillsammans bygga ut vår välfärd. Vi är många som vet att det finns en annan bättre väg än dagens och som också varje dag kämpar för att förändra

Frågan om varför vi inte är jämställda dyker ofta upp. Vi är ju överens om att vi ska ha ett jämställt samhälle. Någon emot? Svaret blir nästan alltid nej. Vem eller vilka är det som kämpar emot? Är det någon som tjänar pengar på ojämställdhet, som får stor makt på bekostnad av kvinnor? Är det någon som tycker att det är ganska bra att slippa ta ansvar för barn och hem. Det kanske t o m finns de som bara tycker jämställdhet är bra om det bara inte handlar om mig?

Klyftorna mellan män och kvinnor ökar i Sverige idag. Många kvinnor är förlorare i dagens moderata Sverige. Detta trots att ekonomin är bättre än på länge. Herrarna Reinfeldt och Borg tävlar mest i att sträcka upp sig för att visa på hur duktiga de är, men den rättvisa fördelningen och jämställdheten är inga prioriterade områden.

I Kalmar kommun har vi bestämt oss. Vi ska vara en jämställd kommun. Som arbetsgivare med cirka 5000 anställda jobbar vi hårt och framgångsrikt med att helt få bort osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Än har inte alla anställda önskad omfattning av sin tjänst. Många kvinnor jobbar deltid men vill ha heltid. Vi arbetar med konkreta projekt där detta förändras. Det ska vara en jämn fördelning i ledningsgrupper och chefspositioner. Det ska vara positivt att få barn, dela på föräldraledighet, vi ska ha nolltolerans mot sexuella trakasserier, osv. Kort sagt ska det vara jämn fördelning av makten mellan män och kvinnor. Arbetet pågår. Hela lönen och halva makten gäller fortfarande.

Vi har också bestämt att all verksamhet till medborgarna ska vara jämställd. När man möter kommunen ska man kunna lita på att personen har ”jämställdhetsglasögon”.  Samma service, bemötande och resurser ska gälla för både kvinnor och män, flickor och pojkar. Det gäller förskolan, skolan, omsorgen, socialtjänsten, fritiden och kulturen. Det gäller planering av bostäder, osv. All kommun verksamhet ska vara jämställdhetssäkrad, en garanti för jämställdhet helt enkelt. Vi vet att jämställdhet innebär en ökad kvalité i verksamheten. 

Därför finns i kommunen ett omfattande arbete för att utbilda, göra oss medvetna, inventera och förändra ojämställdheten till en rättvis medveten jämställd service. Detta arbete har hittills varit mycket framgångsrikt och vi har till och med fått pris för vårt arbete.  Men vi är inte färdiga. Nu går vi vidare.  Jämställdheten är tyvärr ingen självklarhet. Vårt mål är att hela Kalmar ska vara en kommun där jämställdhet gäller. För detta behöver vi också stöd från alla som liksom vi ser den livsviktiga nödvändigheten av jämställdhet och rättvisa. För visst måste vi ha ett samhälle/kommun för  alla medborgare,  inte bara hälften!

Bertil Dahl (V), kommunalråd

Monica Bengtsson och Folke Fagerlund (KD) har fel på åtminstone tre punkter i sin artikel på Barometerns ledarsida torsdagen den 10 mars:

 1. Vi i Vänsterpartiet önskar inte bestämma vilken omsorg våra äldre ska få. Vi vill däremot att alla som behöver omsorg ska få vad de behöver. Det är skillnad. Resurserna ska gå till de äldre, inte till privata företag.

2. Vänsterpartiet lyfte inte bort ärendet om LOV (Lagen om valfrihetssystem) vid omsorgsnämndens senaste sammanträde. Det gjorde Steve Sjögren (S) som ordförande på eget initiativ och av ekonomiska skäl utan vår inblandning.

3. Bengtsson och Fagerlund påstår att LOV skulle medföra en annan och friare biståndsbedömning. Det är totalt fel. LOV påverkar bara VEM som kan utföra biståndsinsatserna, inte VILKA biståndsinsatser man får.  Biståndsbedömningen är och förblir en kommunal angelägenhet utifrån samma regelverk som idag. Skillnaden är att man i och med LOV kan välja privata utförare som inte styrs demokratiskt, som inte har meddelarfrihet och som inte erbjuder sina anställda samma anställningstrygghet som kommunen gör. Verklig valfrihet är istället rätten att ha inflytande över vilken hjälp man får, hur den utförs och av vem. Det ger inte LOV.

Vi ljuger inte och luras inte. Vi är tydliga. Om kristdemokraterna är vana vid en annan ordning så beklagar vi det. Vår strävan är att varje äldre människa ska få den hjälp hon/han behöver. I den strävan har lögner och pajkastning ingen funktion.

Vi anser att de som bor på våra särskilda boenden, deras anhöriga och personal ska kunna lita på att de beslut som fattas är bästa möjliga utifrån den situation som råder. Därför ville vi göra en mer helhetlig genomlysning och en mer heltäckande analys av hela omsorgsverksamheten inklusive struktur och administration innan vi bestämmer oss. Ett så komplett faktaunderlag som möjligt underlättar kloka beslut. Det är obegripligt att bara Miljöpartiet och vi i Vänsterpartiet ville agera på detta sätt. Hur kan det vara bättre med snabba beslut än med kloka?

Resultatet blir, oavsett hur kommunfullmäktige agerar i frågan under våren, att våra särskilda boenden mister elva helårstjänster. Detta drabbar äldre människor med demens och andra sjukdomar, människor som i många fall har det allra svårast. Ett välfärdssamhälle borde värdera äldres livskvalitet högre än så. Det gör i varje fall vi i Vänsterpartiet.
Birgitta Axelsson Edström (V) , 2:e vice ordf  och Mathilda Karlsson (V), ersättare 

Omsorgsnämnden Kalmar

Maktordningen mellan män och kvinnor präglar politiken och samhällslivet världen över. I så gott som alla kulturer och samhällssystem har män en starkare ställning än kvinnor, bara för att de är män. Det gäller bland annat rätten till sjukvård och till utbildning, till arbete och till ett självständigt, tryggt och fritt liv. Vi i Vänsterpartiet vill förändra det här.

Varje år dör 536 000 kvinnor i samband med graviditeter. Samtidigt utförs det 20 miljoner illegala och osäkra aborter. Dessutom saknar 120 miljoner kvinnor tillgång till preventivmedel eller familjeplanering. Det framställs ofta som om vi i Sverige har kommit långt, men sanningen är att Sverige inte bara har flest anmälda våldtäkter i Europa utan dessutom ligger illa till när det gäller att klara upp våldtäktsbrott. I Sverige spelar bostadsorten roll för tillgången till ungdomsmottagningar, preventivmedelssubvention och för nivån på sexualundervisningen i skolan. Betydligt fler kvinnor än män jobbar deltid, och omotiverade löneskillnader mellan män och kvinnor ökar. Våldet mot kvinnor beskär kvinnors självklara rätt till säkerhet och trygghet. Varje år misshandlas hundratals kvinnor till döds. Det här är inte okej.

Förändring är alltid möjlig, bara vi är många som håller ihop och kämpar tillsammans. Att bekämpa kvinnors underordning är en global angelägenhet som handlar om mänskliga rättigheter och demokrati. Vi vill bryta de könsmaktsstrukturer som kränker kvinnors rätt till ett fritt och självständigt liv. Målet är alla ska ha lika människovärde oavsett kön. Den 8 mars 2011, Den internationella kvinnodagen, är en dag då vi påminns om att vi har långt kvar, såväl globalt som nationellt.

Rolf Wahlberg (M) vill att kommunens äldre ska subventionera privata  företag. Det framstår tydligt i hans artikel i Barometern den 3 mars. Han vill att kommunen ska betala ut för hög ersättning till privata utförare av hemtjänst. För att förenkla dagens situation kan man säga följande: Jämförelser visar att Kalmar, av skäl som just nu analyseras, lägger 93 miljoner mer än standardkommunen på hemtjänst. Därför lyfte ordföranden (S) ut LOV-ärendet från dagordningen i februari. Att införa LOV (Lagen om valfrihetssystem) inom hemtjänsten nu gör att kommunen riskerar att betala privata omsorgsföretag ett överpris för varje utförd hemtjänsttimme.

Detta drabbar naturligtvis äldreomsorgen i stort, men det bekymrar inte Wahlberg (M). Bara de privata utförarna får en så stor del som möjligt av de gemensamma resurserna blir han nöjd. För att spä på sin argumentation citerar han dessutom oss totalt fel. Vi i Vänsterpartiet har ALDRIG uttryckt att vi ska bestämma åt äldre vilken omsorg de ska ha.

Vi säger däremot JA till verklig valfrihet, dvs till rätten att ha inflytande över vilken hjälp man får, hur den utförs och av vem. Det är en valfrihet där man som kommuninvånare och ägare av den skattefinansierade äldreomsorgen garanteras den omsorg man behöver. Den garantin kan inte Wahlberg lämna när han gödslar med resurser över privata utförare. Då finns det ju inget kvar att fördela till dem som verkligen behöver stöd, omsorg och hjälp, nämligen de äldre.

Birgitta Axelsson Edström (V), 2:vice ordf
Mathilda Karlsson (V), ersättare
Omsorgsnämnden Kalmar