Loppmarknaden som anordnades på första maj i Funkabo fritidsgård inbringade 1125 kronor till Kvinnojourens arbete i Kalmar. Insamlingen till kvinnor i Afghanistan, Vänsterpartiets officiella riksinsamling första maj 2013, gav 527 kronor.
Tack till alla som bidrog!
Om Kalmar kommun ska kunna höja kvaliteten inom äldreomsorgen krävs det att vi satsar på mångfald och varierade boendeformer. Det är något vi har varit överens om i majoriteten tidigare, men nu går utvecklingen tyvärr åt andra hållet. Det är svårt att hålla budget om vi har små boenden, och därför byggs större enheter. Det är i och för sig positivt och nödvändigt med fler platser, men det är inte rimligt på längre sikt att mindre boenden läggs ner. Det senaste exemplet rör vård- och omsorgsboendet Riddaren i Funkabo. Jag var ensam i omsorgsnämnden om att rösta emot nedläggningen, och jag noterar att beslutet som togs av nämnden väcker både frågor och oro hos boende och anhöriga, senast här i en insändare undertecknad Inga-Lill Lindström-Karlsson. Jag beklagar det.
Valfrihet blir allt viktigare både för äldre och för oss andra som ännu inte har nått den ålder då vi behöver extra stöd för att klara vår vardag. Valfrihet är INTE detsamma som privatisering. Valfrihet i det här fallet betyder att man ska kunna välja mellan olika alternativ, och en kommun som säger sig vilja ge sina medborgare god kvalitet i kommunal välfärdsverksamhet måste kunna erbjuda en mångfald av boendeformer. Alla äldre tycker inte likadant, precis som vi andra är olika och har olika behov och krav.
Jag kommer att fortsätta att jobba för valfriheten inom kommunens äldreomsorg. Det kan betyda att budgeten på kort sikt ser alltför stram ut, men på längre sikt är det en nödvändighet om vi ska kunna bedriva äldreomsorg värd namnet som uppskattas av våra äldre. Visst har vi ett bekymmersamt läge med resursbrist i många av Sveriges kommuner, men att bromsa sig ur en uppförsbacke har aldrig varit och kommer aldrig att vara framgångsrikt. Här behövs visioner och vilja, inte kapitulation.
Yttrandefriheten är något vi kämpat oss till, trots motstånd från övermakten. Den innebär att vem som helst har rätt att tala om vilka ämnen som helst liksom att skriva artiklar. Men den innebär inte att någon måste bry sig om det och inte heller att ingen får kritisera det. Om jag skriver behöver du vare sig hålla med mig eller bry dig om vad jag tycker.
Det återkommande kravet på att ”ta debatten” om vilken åsikt som helst är inte en yttrandefrihetsfråga. Det är en fråga om makten över vilka frågor som ska vara viktiga. Genom att ”ta debatten” med rasister ser man till att öka deras svängrum. Är det verkligen önskvärt?
Jag vill inte ta debatten om att aborter ska vara illegala. Jag vill dock gärna ta debatten om sex timmars arbetsdag, mäns våld mot kvinnor och mobbning i skola och på arbetsplatser. Jag vill inte ta debatten om hur många flyktingar Sverige har råd med. Jag vill däremot gärna ta debatten om vad som kan göras för att säkra flyktingars möjligheter till ett gott liv.
Om den flyktingpolitiska debatten förs med ekonomiska eller rent fientliga förtecken är den inte värd att ta. Att ge människor skydd finns nedskrivet i FN:s konventioner. Ska vi då ta debatten om att skrota FN?
Alla frågor går inte att reda ut genom att sitta ner och lyssna på varandra. Den som tror det har en övertro på att alla människor kan uppföra sig respektfullt. De främlingsfientliga har i många år kämpat för att få en offentlig talarstol. Nu har de det, och de kommer inte att ändra vare sig uppfattning eller uppförande för det.
Med de här raderna har jag inte tystat någon annan. Det finns ingen risk för att rasistiska uppfattningar förtigs, de hörs både från ministernivå, från riksdagsledamöter och från skumma internetsajter. Yttrandefriheten är till för att användas. Sedan får den tänkande människan bilda sig en egen uppfattning.
Birgitta Axelsson Edström (V)Det är med framtidstro och med förvissning om ett allt starkare och tydligare Vänsterparti som jag skriver det här. Vänsterpartiet är ett parti som arbetar över hela landet för rättvisa och jämlikhet.
Där löser vi samhällsproblemen. Vi samarbetar med progressiva krafter i arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, miljörörelsen och fredsrörelsen. Det finns ett pågående samtal med alla som vill göra Sverige till ett varmare och mer solidariskt samhälle.
Vi finns i vardagen och i parlamentet, vi påverkar politiken i Sverige, när det gäller att bekämpa vinster i välfärden och barnfattigdom. I riksdagen befinner vi oss i opposition, men i många kommuner och landsting styr vi med framgång. Och oavsett i vilken av dessa roller vi befinner oss i så gör vi skillnad, inte minst här i Kalmar län. Några exempel:
I Kalmar, där vi är med och styr, har Vänsterpartiet fått in att kollektivavtal eller motsvarande villkor gäller vid upphandling. I Nybro har Vänsterpartiet sett till att barnfattigdomen är en fråga som ligger högt på den politiska dagordningen. I Mönsterås, där vi liksom i Nybro är i opposition, har Vänsterpartiet drivit igenom arbetsmiljöförbättringar inom äldreomsorgen. Överallt markerar vi tydligt mot privatiseringvågen och kämpar för att skattepengarna ska gå till välfärden i stället för till vinster i privata bolag.
Vi gör skillnad för att vi tror på förändring. Fattigdom, ökade klyftor, förtryck och ojämställdhet är ingen naturlag. Maktstrukturer är inte givna. Det är människors handlingar som driver historien framåt. Med den insikten blir det lättare att se lösningar där andra bara ser problem. Vi kan – och har – förändrat när andra valt att vara passiva.
Politik är att vilja och våga ha visioner. Vänsterpartiet har ofta varit den kraft som gått först och velat gå längst i samhällsförändringar som har skapat det moderna samhället. I frågor som arbetsrätt, att stoppa barnaga, rätten till abort och homosexuellas rättigheter var det Vänsterpartiet som drev på tidigast och hårdast. Vi är ett parti som har en unik roll i svensk politik. För vi vågar vara visionära.
Vänsterpartiet är det parti som står upp för jämställdhet och rättvisa. För vi är socialister och feminister och vi vågar arbeta för ett jämlikt och jämställt samhälle utan rasism där vi har en utbyggd välfärd, arbete åt alla och en miljömässigt hållbar utveckling. Både jag och mitt parti vill och vågar vara visionära. Som distriktsordförande kommer jag att både vilja och våga lyfta fram vänsteralternativet i Kalmar län. Tillsammans gör vi skillnad!
Lars Holmberg (V), distriktsordförande Kalmar län
När välfärdssamhället växte fram hade vi en fast övertygelse om att våra gemensamma behov av välfärd fylls bäst och mest effektivt om vi organiserar och finansierar verksamheten gemensamt.
Skola, vård och omsorg är områden som passar sig ypperligt för gemensam och demokratisk styrning.
Det faller sig ganska naturligt just här att varje individs behov ska sättas i centrum och inget annat. På det sättet skapade vi tillsammans välfärdssamhället så som vi känner det. Men nu har vi en helt annan princip som råder. Marknadsintressena har tagit sig in och sätter pengar och vinst framför människors väl och ve, och så gott som alla partier stämmer in i hyllningskören.
Under den felaktiga parollen VALFRIHET låter man vinstdrivande företag göra goda affärer på mänskliga behov. Att borgerliga partier stödjer utvecklingen är inte konstigt, snarare ett tydligt exempel på vad deras ideologi leder till i praktisk handling, men när Socialdemokraterna i strid med den fackliga arbetarrörelsen inte vågar säga NEJ till vinstjakten och JA till kvaliteten, då hävdar vi att högerpolitiken har fått alltför stort spelrum. Sverige har sedan regeringen Reinfeldt tillträdde satt världsrekord i avregleringar och privatiseringar. Inte ens järnladyn Margaret Thatcher vågade föreslå och genomföra vad Jan Björklund och hans borgerliga vapendragare har gjort på skolans område.
Enbart Pinochet i Chile har tillåtit vinstuttag i den omfattning som man nu tillåter i Sverige när det gäller skattefinansierad skola, och diktaturregimer brukar inte vara vad vi anser vara goda förebilder i andra sammanhang. Nu har man tyvärr också öppnat upp för privata vinstdrivande företag i äldreomsorgen (LOV) i Kalmar. Socialdemokraterna i Kalmar gör gemensam sak med borgerligheten i något som kan bli en dyr affär för skattebetalarna. När vinsten i stället för människan blir det viktiga, då vi inte ens kan stoppa flödet av skattemedel ut till skatteparadis, så blir situationen absurd. Vart är vi egentligen på väg?
För Vänsterpartiet är den självklara ståndpunkten att alla pengar som betalas in i skatt för att gå till vård, skola och omsorg, också ska gå till vård, skola och omsorg och ingenting annat. Allt annat är slöseri. Undersökningar visar också att en stor majoritet av svenska folket tycker som vi tycker. Vinstjakten hör inte hemma i välfärden. Principen urholkar välfärden och gör vårt samhälle sämre rustat att ge våra barn en skolgång med hög kvalitet där olikheter får utvecklas och att ge våra äldre och sjuka vård och omsorg värd namnet. Nu låter vi skattemedlen gå till spekulation och låter dem flyga sin kos till främmande länder. Förr talade vi om sådant i termer av skatteflykt, trolöshet mot huvudman och bedrägeri. I dag är det politiskt sanktionerat och till och med upphöjt till hedervärt beteende.
Det är bara vi i Vänsterpartiet som vågar ta striden. Vi efterlyser lite mer politiskt mod hos våra närliggande partier!
Bertil DahlInvånarna i Kalmar län behöver rejäla satsningar på tågtrafik och vägnätssatsningar i mångmiljonklassen!
Staten har ansvaret för de större vägarna och järnvägarna medan kommunerna svarar för mindre vägar. Nu vältrar staten och den borgerliga regeringen över kostnader på den kommunala nivån, bland annat genom att pressa fram förskottsbetalning av planerade investeringar.
Länets kommuner pressas att omprioritera och välja bort viktiga kommunala verksamheter för att istället tvingas betala notan för investeringar i infrastruktur som egentligen är statens ansvar. Här ställs byggande av förskolor mot nya vägsträckningar, utbyggnad av äldreomsorgen mot nya järnvägar. Under senare år har länets kommuner lånat ut över 150 miljoner kronor – pengar som bättre skulle kunna användas för länsinnevånarnas välfärd!
Regioner och kommuner spelas nu ut mot varandra i kampen om statliga nådegåvor. Det är nu hög tid för den borgerliga regeringen att träda fram och ta sitt ansvar för att hela Sverige ska få en likvärdig välfärd och inte bara satsa på skattesänkningar för de rikaste och framtida skrytprojekt i storstadsområdena!
Linda Fleetwood, landstingsråd (v) Bertil Dahl, kommunalråd (v) Ragnar Olsson, ledamot i Trafikstyrelsen (v)
Vi har en vacker värld. Människor tar hand om varandra och om naturen, och vi har fungerande samhällen där människor och djur mår gott. Det känns bra.
Men, så ser det inte ut överallt. Det blir alltmer uppenbart att vi utsätter vår jord och vårt samhälle för så allvarlig skada att det hotar vår framtid. Klimathotet är kanske det allra tydligaste exemplet på detta.
Vår västerländska livsstil är inte hållbar. Vi människor måste därför våga ifrågasätta hur våra vardagsval påverkar nutid och framtid. Vi måste också hela tiden tänka: Vi KAN göra skillnad!
Den industrialiserade världen har fram till nu byggt sin välfärd på en ohållbar livsstil. Vi förbrukar till exempel alldeles för mycket energi. Dessutom bygger vår ekonomi på att det finns billig och utnyttjad arbetskraft i fattigare länder. Utan dem skulle vi inte kunna köpa vare sig kläder eller mat till de låga priser vi idag har. Det verkliga priset för vår konsumtion betalar dock de med urusla arbetsförhållanden och lika dåliga löner. Det känns INTE bra.
Många människor upplever också att vår livsstil här och nu inte håller på det personliga planet. Trots vår höga levnadsstandard stressar vi sönder våra liv och får sämre hälsa såväl fysiskt som psykiskt. De sociala problemen i vårt samhälle blir allt större. Fler och fler hamnar vid sidan om välfärdens skyddsnät. Vi riskerar att suga kraften ur både varandra och ur de utnyttjade arbetstagare som på andra sidan jordklotet producerar vår mat, våra prylar och våra kläder. Det håller inte!
Men vi KAN göra skillnad! Självklart måste vi driva en rättfärdig politik såväl lokalt som nationellt och globalt, men vi kan också var och en påverka utvecklingen. Vi kan göra val som främjar en hållbar utveckling, till exempel genom att välja Fairtrade (Rättvisemärkt). Då stödjer man inte de bananodlingar som bokstavligen riskerar sina arbetares liv genom att spruta ner dem med bekämpningsmedel. Vi kan välja att stanna upp och fråga hur grannen mår istället för att hetsa iväg till närmaste elektronikfirma som säljer senaste mobilen till lägsta priset. Vi kan åka kollektivt istället för att var och en av oss kör ensamma i egen bil. Vi kan tillsammans hitta vägar för en mer hållbar vardag och för ett friskare samhälle. Vi kan också se till att dela på jobben genom en allmän arbetstidsförkortning. Då får vi tid för det som är viktigt i livet, och kan samtidigt ge fler möjlighet att jobba. Det går, om man vågar omsätta de fina orden om hållbar utveckling i praktisk handling. Vi KAN göra skillnad!
Birgitta Axelsson Edström, Vänsterpartist och aktiv inom Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
Som kvinnor utsätts vi för orättvisor så gott som dagligen från den dagen vi föds. Flickebarn och gossebarn behandlas olika, båda fostras in i stereotypt beteende, men flickornas värld är mindre och handlingsalternativen färre. Åren går, och när det är dags att välja studieväg till gymnasiet ser vi samma mönster som så många år tidigare. Kvinnors val leder till arbeten med dåliga arbetsvillkor, låg tjänstgöringsgrad och låga löner. De unga männen väljer på ett vidare fält, och utsikterna att få ett välbetalt jobb är större. Kanske är det något som kvinnor helt enkelt ”får ta” eftersom de väljer fel?
En annan sak som vi kvinnor tydligen måste lära oss ”att ta” är näthatet. En kvinna måste nämligen förbereda sig på att anledningen till att hon anser att det är kompetens och inte kön som ska spela roll vid värdering av meriter är att hon har fått för lite av ett visst manligt organ i sig. Orsaken är förstås att hon är dum i huvudet, ful, för tjock/för mager samt motbjudande i största allmänhet. Egentligen borde hon ha blivit slagen och våldtagen med batong på offentlig plats, så urbota dumt är det att anse att kvinnor och män har samma värde och bör värderas lika.
Vårt patriarkala samhälle diskriminerar kvinnor systematiskt och gör det tillåtet att beskära kvinnors livsutrymme, att kränka kvinnor som uttrycker sin mening och att skrämma kvinnor till tystnad. Det är INTE rimligt att vi ska behöva lära oss att ”ta” förolämpningar och kränkningar eller att mäns egna tillkortakommanden ska beröva kvinnor den mänskliga rätten till det egna känslolivet. Vi ska inte behöva bli känslokalla maskiner för att vi hävdar att vi som kvinnor har rätt till en åsikt.
Idag är det den internationella kvinnodagen. Kvinnor misshandlas, blir slagna och kränks på nätet av män. Kvinnor väljer traditionellt kvinnliga yrken med låg lön och dåliga utvecklingsmöjligheter. Fortfarande. Och kvinnor får höra att de ska hantera det på egen hand, stänga av ögon och öron och skapa sig sina egna liv.
Men det här är inget individuellt problem, vilket tidens anda gärna vill få oss att tro. Det handlar inte heller om att kvinnor är offer. Istället är det hög tid att göra något åt den sneda maktbalansen i vårt samhälle vilken i sig tillåter att kvinnors möjligheter beskärs.Vi måste våga se sanningen i vitögat: Rättvisa mellan män och kvinnor uppnås inte genom städhjälp, hen-ordet och RUT-avdrag, den uppnås genom att vi river ner mossiga strukturer och ersätter dem med det självklara att kvinnor och män har lika rätt och värde i livet.
Politiken måste ta sitt ansvar. Här ska en samhällskritisk analys ta sitt avstamp, tillsammans med en politisk ambition att faktiskt göra skillnad på alla nivåer. Vi accepterar inte att våra döttrar och dotterdöttrar har sämre möjligheter än våra pojksläktingar. Vi i Vänsterpartiet är den kraft som vågar anta utmaningen. Hur länge ska vi behöva vara ensamma om det?
Birgitta Axelsson Edström och Mariann Karlsson Kvinnopolitiskt ansvariga i Vänsterpartiet Kalmar län
