Författare: kalmar

Vänsterpartiets nya feministiska talesperson heter Rossana Dinamarca. Dinamarca är riksdagsledamot från Västra Götaland och brinner bland annat för jämställda löner.

– Kvinnors inkomst är idag 5200 kronor lägre än mäns efter skatt. Det innebär att många kvinnor lever i en svår ekonomisk situation. Det måste vi politiker ta ett mycket större ansvar för. Jag har själv två små barn och vet vilka krav som ställs på oss kvinnor när vi ska kombinera arbete och familj, säger Rossana Dinamarca.

Enligt Dinamarca kan politiker göra mer för att höja kvinnors löner.

– Ett bra exempel är Malmö stad där Vänsterpartiet varit pådrivande för en satsning på jämställda löner bland de kommunanställda. 20 miljoner kronor satsas årligen, vilket innebär löneökningar på 1 000 kronor per månad för bland annat vårdbiträden och socialsekreterare. Den här sortens satsningar vill jag se mycket mer av, säger Dinamarca

Jonas Sjöstedt partiledare Vänsterpartiet är nöjd med valet av feministisk talesperson.

– Vänsterpartiet behöver bli bättre på att lyfta feministiska frågor i samhällsdebatten. Att vi nu utser Rossana Dinamarca är ett led i den satsningen. Rossana har ett starkt mandat att utveckla partiets feministiska politik. Det här känns väldigt bra, säger Sjöstedt.

Har du någon gång mött någon som är emot jämställdhet när de får frågan? Inte vi heller! Då borde det vara ganska lätt. Jämställdhet borde vara en självklarhet, men så är det inte.

Vi firar den 8 mars Internationella Kvinnodagen, en dag som har funnits i över hundra år. Vi har gjort stora framsteg under dessa år, men vi är som vänsterpartister och feminister inte nöjda. Det går för sakta. Vi nöjer oss inte med att kvinnor får arbeta, när de får mindre betalt än män för likartade jobb och ofrivilligt får jobba deltid. Vi nöjer oss inte med att män fortfarande har mycket större makt än kvinnor i samhället. Vi nöjer oss inte med att kvinnor oftast får ta allt ansvar för hem och barn. Vi nöjer oss inte med att många kvinnor blir utsatta för våld i det egna hemmet av den person som de lever ihop med. Vi nöjer oss inte med att vi bemöts på olika sätt beroende av vårt kön.

För att kunna förändra det måste vi jobba för att fler dels ska inse orättvisorna, dels ska vilja förändra dem. Det är självklart att det är en kontroversiell och utmanande process. Det handlar ju om att män måste avstå från en del av sin makt för att kvinnor ska få den del som de har rätt till. En del kommer att känna sig som förlorare, men totalt så kommer jämställdheten att kraftigt gynna hela samhället.

Kalmar kommun har genom Vänsterpartiet tagit viktiga steg i jämställdhetsarbetet. Arbetet med rätten till heltid, jämställda löner, en jämn könsfördelning av chefsposter, en jämnställdhetssäkrad service i den kommunala verksamheten. Arbetet fortsätter.

Men vi har en målsättning om att hela Kalmar kommun ska vara en plats där jämställdhet och rättvisa råder. Därför utmanar vi andra offentliga verksamheter, privata företag, organisationer och föreningar att komma med i arbetet för ett jämställt samhälle. Jämställdhetsarbetet syftar till att skapa jämlikhet och rättvisa och måste drivas av både män och kvinnor. Det handlar om rättvisa. Kvinnor och män är lika värda.

Det händer saker. Flera unga kvinnor och män tar ett gemensamt ansvar för jämställdheten, men mycket mer behöver hända. Några åtgärder är en individualiserad föräldraförsäkring, rätten till heltid, självklar asylrätt för kvinnor som flyr från kvinnoförtryck, fler anställda och höjda löner i olika välfärdsyrken. Ta ställning, inte bara idag utan alltid, för ett jämställt samhälle! Jämställdhet – borde vara en självklarhet!

Vänsterpartiet har i motsats till regeringen viljan att minska ungdomsarbetslösheten. Regeringens jobbpolitik har nämligen misslyckats totalt.

Mer än 92 000 ungdomar mellan 18 och 24 år är utan arbete. Vårt förslag ger unga möjlighet att skaffa sig kunskaper som efterfrågas på arbetsmarknaden så att de slipper fastna i långvarig arbetslöshet. När fyra moderata lokala företrädare hänvisar till framtida satsningar undviker de vad som för de flesta är självklart: Efter sex år vid regeringsmakten har högerpolitiken totalt glömt bort ungdomar som vill in på arbetsmarknaden.

Vårt utbildningspaket består av tre delar: 15 000 årsplatser inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen, yrkeshögskolan eller yrkesvux, dvs arbetslivsnära utbildningar med inslag av praktik som efterfrågas av näringslivet, 8 000 årsplatser till de unga arbetslösa som bäst behöver det för att läsa in gymnasiekompetens samt stimulansbidrag så att fler kommuner, landsting och ideella föreningar kan anordna sommarjobb för skolelever.

Satsningen finansieras genom en engångsskatt. Bolagsskatten höjs enligt förslaget nämligen med 5 procentenheter för de fyra storbankerna. Deras sammanlagda vinst under 2011 var 79 miljarder kronor, en ökning med ca 15 procent från 2010. Inget tyder på att siffrorna för 2012 pekar radikalt åt andra hållet.

Dessa pengar gör mer nytta om de används produktivt för att få bukt med ungdomsarbetslösheten än hamnar som privat övervinstutdelning. Den insikten representerar ett systemskifte från högerns ”sköt dig själv och skit i andra”-politik till en politik som sätter människan och det gemensamma ansvaret för samhället i centrum.

Moderaterna i Kalmar hänvisar istället till den bekanta jobblinjen. Arbetslöshetsnivån bland unga visar dock sitt tydliga språk: Jobblinjen har aldrig nått ungdomarna utan stänger dem istället ute.

Birgitta Axelsson Edström och Mathilda Karlsson, Vänsterpartiet Kalmar

Låt oss slippa att Skatteverket bestämmer vem vi äter middag med, utbrister Steven Sampson, professor i socialantropologi vid Lunds universitet på Aktuella frågor (7.2). I Danmark där han bor har skattemyndigheten kartlagt informella tjänster och satt ett beskattningsbart pris på dem för att kunna avgöra vad som är handel, vad som är mutor och vad som är gåvor. Det ogillar uppenbarligen Sampson. Vi välkomnar en debatt om skatter, men vi ser andra problem än de han lyfter fram. Problem som Skatteverket mer än gärna får ta itu med.

Miljontals människor i krisdrabbade länder är idag smärtsamt medvetna om vad som händer när skattepengarna inte räcker till. Samtidigt har en superrik elit gjort det till en sport att nolltaxera. Till sin hjälp har de banker, revisionsföretag och skatteparadis som gärna bistår med att finna kryphålen i en otidsenlig lagstiftning. Demokratin har inte hunnit ikapp ekonomins globalisering och därför kan den som anlitar skattesmitarproffs skapa sin egen skattefria gräddfil.

Världens skatteparadis svämmar över av pengar. Pengar som har räddats undan beskattning. En rapport från det internationella nätverket Tax Justice Network uppskattar att minst 140 000 miljarder kronor är gömda i skatteparadis. Det motsvarar mer än USA:s och Japans sammanlagda bruttonationalprodukt eller minst 15 procent av världens finansiella tillgångar.

Om pengarna i skatteparadisen hade beskattats rättvist, skulle skatteintäkterna kunna användas till att hjälpa människor att överleva den ekonomiska kris som präglat världen de senaste åren. Det skulle också finnas gott om resurser som skulle kunna stimulera världsekonomin med offensiva investeringar utan skuldsättning och för en hållbar omställning som kan rädda klimatet. Men för att det ska bli verklighet krävs en politisk vilja och politiska beslut.

Istället för skattedumpning behövs bättre samarbete och öppenhet länder emellan.

Istället för sekretess i skatteparadisen behövs ett globalt avtal om automatiskt informationsutbyte skattemyndigheter emellan.

Istället för multinationella företags kreativa bokföring behövs bättre rapportering om deras ekonomiska aktiviteter i land för land och så småningom ett globalt system som garanterar en rättvis beskattning för dessa aktiviteter.

En aktuell rapport från Skatteverket visar att 17 av 23 privata välfärdsföretag som tar emot skattepengar för att driva verksamhet i Sverige inte betalar någon bolagsskatt trots höga rörelsevinster.

Genom att multinationella företag undviker att betala skatt förlorar fattiga länder varje år skatteintäkter motsvarande en och en halv gång det globala biståndet. Om företag som är verksamma i fattiga länder förmås betala en rättvis skatt skulle biståndet kanske inte behövas.

I USA, som kämpar för att rädda sin ekonomi efter en lång rad år av skattesänkningar för de rikaste och gigantiska räddningspaket till krisande banker, har över 600 företagsledare undertecknat ett brev till president Obama och kongressen där de kräver ett skattesystem som är rättvist och förser den offentliga välfärdssektorn och infrastrukturen med tillräckliga resurser.

I väntan på globala överenskommelser som kan sätta stopp för skatteparadisen och skatteflykten kan medborgare, kommuner och länder trycka på för en förändring – och ta ledningen i omställningen till en hållbar ekonomi och rättvisa skatter.

Efter en kampanj av aktiva medborgare har den norske finansministern lovat att införa land-för-land-rapportering i Norge senast januari 2014. Det innebär att multinationella företag måste redovisa till exempel sin omsättning och hur mycket skatt företaget betalar i varje land det är verksamt i. Det kan även Sverige och USA införa.

I Sverige, Norge och Finland vill flera kommuner utesluta leverantörer med koppling till skatteparadis i sin upphandling. Svenska jurister hävdar att enligt Lagen om offentlig upphandling får inte företag diskrimineras. Med andra ord är lagen inte i fas med det allmänna rättsmedvetandet. Det är därför hög tid att verklighetsanpassa lagen.

Occupy-rörelsen satte fingret på något fundamentalt galet:

Den rikaste procenten av världens befolkning ökar snabbt sina rikedomar, samtidigt som den är fast besluten att inte bidra med något till samhället. Nu behövs en politik som gynnar de övriga 99 procenten.

Alla människor ska ha möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i en trygg boendemiljö. Regeringen föreslår en sänkning av fastighetsskatten för flerbostadshus i budgetpropositionen för 2013.

Vi välkomnar detta men vill gå längre och helt slopa fastighetsskatten för hyreslägenheter. Förslaget inkluderar studentlägenheter. Ett borttagande av fastighetsskatten för hyresrätter sänker också boendekostnaderna för hyresgästerna.

Vi vill att det ska byggas 40 000 nya bostäder om året i tio år framåt. En majoritet ska vara hyresrätter. Vi vill satsa tre miljarder per år på ett investeringsstöd till nyproduktion av miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror.

Det skall finnas kommunala bostadsförmedlingar så att man kan få en bostad utan att ha speciella kontakter. Vi vill ha en översyn av reglerna kring bostadsbidrag och bostadstillägg, nivåerna är låga idag.

Bostäder behöver också vara tillgängliga. Att installera hiss i befintliga bostäder är ett av den mest effektiva sätten att skapa tillgänglighet, men det är en dyr åtgärd. Vänsterpartiet vill inrätta ett hissbidrag. ROT-avdrag ska också gälla hyresfastigheter.

De senaste decenniernas nedrustning av den sociala bostadspolitiken har bekräftat att marknaden inte kan förse alla med en god bostad till överkomlig kostnad. Samhället måste återta initiativet, det demokratiska inflytandet över och ansvaret för bostadsförsörjningen.
Det behövs statligt generellt finansieringsstöd och byggande, förnyelse och förvaltning utan vinstsyfte. Idag är det en överföring av förmögenheter från det gemensamma till det privat genom utförsäljning av allmännyttans bostäder till bostadsrätter. Det kan inte få fortsätta.

Hyresrätten med stärkt boendeinflytande och delaktighet ska främjas och kooperativa bostadsformer utan vinstsyfte ges möjlighet att utvecklas. I Kalmar är och ska Kalmarhem vara en viktig aktör för en rättvisare bostadspolitik.

När frågan om affär med Ryanair var uppe i bolaget Kalmar Airport, november 2012, så krävde Vänsterpartiet att kommunstyrelsens beslut skulle gälla. Tyvärr struntade övriga styrelseledamöter i beslutet och godkände affären. Även Folkpartiets representant bortsåg från den demokratiskt antagna policyn och uppförandekoden och ansåg istället att fackliga rättigheter och kollektiv­avtal var något som vi inte behövde bry oss om.

Jonny Brändevall skriver att vi i Vänsterpartiet som agerar i enlighet med kommunstyrelsens beslut ska ställa våra platser till förfogande, medan de som struntade i demokrati, regler och beslut ska sitta kvar. Speglar detta verkligen Folkpartiets moral och politiska uppfattning? Vi, och säkert många andra med oss, undrar naturligtvis om det inte borde vara tvärtom. Någon ordning måste det väl ändå vara i en kommun.

Vi har mängder av rapporter som visar på hur lätt det är speciellt för unga människor att fastna i arbetslöshet om man inte snabbt får sysselsättning. Förstår beslutshavare (läs: borgerliga politiker) på allvar hur förödande det är för ungdomar att inte känna sig behövda någonstans och att vänja sig vid att det inte spelar någon roll om de engagerar sig i sitt liv och i samhället eller inte?

Vi undrar om det över huvud taget är en fråga som står på dagordningen hos höga vederbörande. Vi möter dock ofta människor i olika sammanhang som uttrycker sin stora oro över det resursslöseri som ungdomsarbetslösheten de facto är. Vi har många unga människor som i brist på meningsfull sysselsättning istället ägnar sig åt destruktivitet i en lång rad former. Man måste ju lägga sin energi någonstans. Psykologen Rollo May uttryckte det: ”Den som inte kan skapa måste förstöra.” Vill vi verk­ligen ha det så?

Vi tror inte det. Vi måste få upp arbetslösheten högt upp på dagordningen. Vi måste reformera penningpolitiken så att vi kan sätta upp explicita sysselsättningsmål. Det finns mängder av uppgifter att utföra, men det saknas möjligheter att anställa med dagens penningpolitiska regelverk och en alltför hög styrränta. Vi måste också utforma system där människor ses som resurser som kan utvecklas istället för som problem. Genom satsningar på studievägledning och utbildning kan vi ge unga människor möjlighet att hitta utvecklingsvägar. Har man politisk vilja och mod att bygga ett hållbart samhälle så går det. Vill man, som statsminister Reinfeldt, skylla allt på en global situation och hävda att man själv inget kan göra så är man nog inte rätt man att leda landets utveckling.

Vi har en helt annan inställning. Vi utformar en politik som syftar till förändring och förbättring. Vi vill och vågar investera i framtiden och lägger förslagen som får de stagnerade samhälleliga hjulen att rulla. Vi vågar satsa nu för att nå resultat framöver. Vi inser att vi inte har råd att slösa med unga människor. Vi har ett verkligt alternativ till den borgerliga politiken, ett alternativ där pengarna sätts i människans tjänst istället för tvärtom. Det är väl för människan, och inte för pengarna, som samhället finns?

James Henry är expert på skatteparadis och numer verksam inom Tax Justice Network, en organisation som internationellt jobbar för att avslöja skatteparadisen. Han har beräknat att cirka 140 000 miljarder kronor göms i skatteparadis. Skulle dessa pengar eller delar av den enorma summan kunna användas för insatser i utbyggnad av våra samhällen runt om i världen, så skapar det enorma möjligheter. Även i Sverige finns ett antal företag med kopplingar till skatteparadis.

Varje land har ett ansvar. Varje kommun har ett ansvar. I Kalmar kommun har vi i Vänsterpartiet drivit frågan att vi inte ska ha affärer med företag som har kopplingar till så kallade skatteparadis. Vi har också exempelvis ställt krav på kollektivavtalsenliga villkor, meddelarfrihet och fackliga rättigheter. Kommunstyrelsen har beslutat om en upphandlingspolicy med en uppförandekod som kräver allt detta. Enligt uppgift var vi först i landet med att kräva att skattepengarna inte får gå till skatteparadis. Vi är stolta över det beslutet.

Kommunens verksamhet drivs med skattepengar. Vi har ett ansvar att dessa pengar används på ansvarsfullt sätt. Det snedvrider också konkurrensen om vissa företag kan skaffa sig fördelar genom skatteparadis. Vi vill ha justa affärer med justa företag.

Sveriges kommuner, inklusive oss i Kalmar, är stora upphandlare av varor och tjänster. Vi kan påverka genom vår handel och de krav vi ställer i samband med upphandling. Därför måste varje kommun nu sätta ner foten och våga agera. Också regeringen måste visa att man inte accepterar att stora summor av skattebetalarnas pengar hamnar i den globala ekonomins svarta hål, de så kallade skatteparadisen. Frågan om skatteparadis angår oss alla!

I Sverige arbetar i dagsläget tusentals människor utan lön. Företag lever på bidrag och gratis arbetskraft. Miljontals kronor går årligen runt i denna växande karusell där kontrollen är obefintlig. Över 200 personer är nu inskrivna i sysselsättningsfasen (det de flesta fortfarande kallar Fas 3) på Arbetsförmedlingen i Kalmar.

Alla vet att antalet arbetssökande är större än antalet lediga arbeten. Det är just den frågan som arbetsmarknadspolitiken borde ägna sig åt. Istället väljer man Fas 3 där deltagarna utför arbete eller ”sysselsätts” i olika grad, ofta för mycket låga ersättningar, medan anordnaren får 5000 kr per placerad individ och månad. Det är en nedbrytande verksamhet som snedvrider arbetsmarknaden, friserar statistiken, berövar människor tilltron till den egna förmågan samt tvingar dem att leva på en ekonomisk nivå som ingen ska behöva acceptera. Det är en återvändsgränd som raserar långt mer än den bygger upp.

Det FINNS goda exempel. Det finns aktörer som är på det rätta spåret. Sveriges anställningslösas landsorganisation (SALO) jobbar med 19 punkter för en bättre arbetsmarknadspolitik. De vill bland annat att jobb- och utvecklingsgarantin ska bort och att resurserna istället läggs på nya jobb i offentlig sektor. Man vill vidare att våra myndigheter ska kännetecknas av tilltro till människors kapacitet och möjligheter till arbete istället för att odla misstankar om fusk.

Göteborgs stad tar 5 miljoner ur den egna budgeten för att förbättra villkoren i Fas 3. I fortsättningen ska personer med försörjningsstöd inte placeras i Fas 3. De kommer istället att erbjudas en riktig anställning med en månadslön på 18 000 kr. Flera andra städer som fått upp ögonen för hur Fas 3 fungerar, tänker genomföra samma förändringar. Vi hoppas att Kalmar kan följa efter.

Vi har i Kalmar kommun nyligen beslutat att avsätta 20 mkr från den stora fastighetsförsäljningen i en social investeringsfond. Det ger oss en ypperlig möjlighet att göra insatser för att lindra effekterna av arbetslöshet och lågkonjunktur och att ge människor tillbaka tron på sig själva. Dessutom kan vi höja kvaliteten i vår kommunala verksamhet. Att anställa 50 personer under ett år, med de tillgängliga statliga pengar som finns inom ramen för förstärkt särskilt anställningsstöd, skulle kosta ungefär 2,5 mkr i kommunala pengar. Dessutom krävs en resurs (ca 500 000 kr) för att vägleda individer som under ganska lång tid har levt under nedbrytande förhållanden. Det skulle ge drygt 18 600 kr i månadslön till dessa 50 personer samtidigt som vi får en personell resursförstärkning. Självklart ska varje individ, utifrån erfarenheter, utbildning och annat, matchas mot hela den kommunala verksamheten. Vi kan inte på förhand veta var i kommunen var och en hamnar, utan det ska avgöras under processens gång.

En modern demokratisk kommun ser sina invånare som tillgångar och resurser, och bygger inte upp system som tar ifrån människor deras självkänsla och initiativförmåga. En modern demokratisk kommun inser istället att människor vill jobba och att anledningen till arbetslöshet är att det helt enkelt finns för få arbetstillfällen. En modern demokratisk kommun ser då till att stödja och uppmuntra investeringar och innovationer, och ser till att få hjulen att rulla, såväl för varje individ som för samhället i stort.

Att använda 3 mkr ur den sociala investeringsfonden för att anställa 50 individer som berikar vår kommun är inte bara människovänligt och befrämjande, utan också en ovanligt klok och långsiktig investering som ligger helt i linje med intentionerna för fonden. 

Vi föreslår

att kommunledningskontoret får i uppdrag att i samverkan med Arbetsförmedlingen ta fram en modell för att anställa 50 personer som är i eller riskerar att hamna i sysselsättningsfasen/Fas 3 under ett år. Personerna ska få arbetsuppgifter och arbetsplatser inom kommunens verksamhet och fungera som tillfällig extra resurs. Projektet ska finansieras via den sociala investeringsfonden.

Den pågående utvecklingen inom flera områden går åt fel håll. Ta den aktuella debatten om det som borgerliga företrädare kallar ”valfrihet”. Vad betyder begreppet? Hur används det?

Självklart ses valfrihet som något positivt, frihet för val. Det brukar betyda att man bestämmer själv, både om man överhuvudtaget VILL välja något och VAD man i så fall väljer. Det är naturligtvis ingen som vill bli styrd av någon annan. Men vad blir följden av det man kallar valfrihet i välfärden?

Jo, följden är att det inte längre är människan som styr, utan det är marknaden. När välfärden i form av sjukvård, omsorg, skola och till och med apoteksverksamhet läggs ut på privata entreprenörer som sätter vinsten främst så leder det till fler alternativ att välja mellan för en del människor och färre eller inga alls för andra. Ta bara effekten för apoteken. En del kan idag få åka 20 mil enkel resa för att få tag i läkemedel om man har oturen att bo i Norrlands glesbygd och dessutom ha fräckheten att vara i behov av vård och medicin. Orsaken är helt enkelt att det inte finns någon marknad i närområdet och privata apotek som går med förlust läggs ner. Borgerliga företrädare kallar det valfrihet att inte ha tillgängliga apotek i glesbygd. Vi kallar det iskall marknadsstyrning, eller ska vi förutsätta att även behovet av samhällsservice och apoteksvaror är valfritt?

Frihet är ett positivt begrepp, men ska man ta ett samhällsansvar som politiker måste man utforma fungerande system som garanterar alla frihet och trygghet samt tillgång till välfärden och inte bara en del. Det är precis som Gudrun Schyman så klokt formulerade: ”Det finns en gräns för min frihet, och den går där min frihet inkräktar på din.”

Om nu den här privatiseringsivern mot bättre vetande fortsätter leder det till en urholkad välfärd. Om den som har möjlighet att välja kan välja egna alternativ så minskar resurserna till den allmänna och demokratiskt styrda välfärden. Den blir då gradvis sämre och sämre, och då kommer ännu färre att vilja vara med och finansiera den. Och till sist har vi abdikerat från vår demokrati och låtit den heliga marknaden styra människan istället för tvärtom. Så illa går det när vi inte längre garanterar äldre en värdig omsorg utan hänvisar till glättiga broschyrer som sjuka äldre ska välja mellan när de redan befinner sig i en utsatt situation. Det är ovärdigt ett modernt välfärdssamhälle att inte inkludera alla!

Vi har ett alternativ till den framtidsvyn. Vi vet att det finns ett stort folkligt stöd för en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd välfärd utan vinstintressen. Vi är övertygade om att de allra flesta vill ge ALLA barn skolgång med kvalitet, inte lösbladssystem istället för läroböcker som resultat av en absurd vinstjakt. Vi tror också att det finns en grundläggande mänsklig känsla för solidaritet. Därför sviker vi i Vänsterpartiet aldrig idén om att det är möjligt att bygga ett hållbart samhälle där friheten att välja gäller alla utan undantag och där alla kan känna sig trygga oavsett förutsättningar. Det kräver att vi gemensamt finansierar och styr, men också att vi tänker på varandras bästa och inte bara på vårt eget. Vi tror att det är möjligt. Tror DU?