Så länge utförsäkringarna fortsätter kommer människor att fara illa. Regeringen försöker lappa och laga i sitt system med fler och fler undantag, men det som krävs är att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort. Det tänker vi fortsätta arbeta för. På måndagen den 10 oktober genomförde föreningen Solidarisk Trygghet en ljusmanifestation på Larmtorget i Kalmar (se bilden). Vi i Vänsterpartiet ger naturligtvis stöd till aktionen som syftade till att sätta ljus på hur illa regeringens omänskliga politik på sjukförsäkringsområdet  drabbar sjuka.

Ett annat samhälle är möjligt. Ett mänskligt system är möjligt. Det kräver ett större samhälleligt ansvar för alla de människor som pga sjukdom inte kan arbeta 40 timmar i veckan. Nedan följer Vänsterpartiets budgetskrivning om sjukförsäkringen.

En mänsklig sjukförsäkring

Var och en av oss ska känna en trygghet i att vi klarar oss ekonomiskt om vi blir sjuka, går i pension, blir föräldrar eller förlorar arbetet. Genom en generell välfärd skapar vi en sådan trygghet för alla. Det ger en solidarisk omfördelning av resurser mellan kvinnor och män, mellan lågavlönade och högavlönade och mellan olika perioder i våra liv.

Sådana trygghetssystem har ett starkt stöd, men när människor märker att de inte längre kan lita på systemet skaffar de som har råd i stället privata försäkringar. Dessa grupper förlorar då också intresset för att upprätthålla nivån på de offentliga trygghetssystemen som alla andra är beroende av. Det leder till sämre kvalitet, minskad ekonomisk trygghet och till att den generella välfärden urholkas.

Regeringens attacker mot sjukförsäkringen har lett till att sjuka utförsäkras och vi har fått ett Sverige där sjukdom för många har kommit att innebära fattigdom. Eftersom kvinnor i betydligt högre grad än män drabbas av långvariga sjukskrivningar har försämringen av sjukförsäkringen framför allt lett till ökad fattigdom bland kvinnor. Den försämrade sjukförsäkringen har inneburit att 26 miljarder kronor har tagits från sjuka, ungefär lika mycket som har gått till skattesänkningar för de rikaste 10 procent. I den senare gruppen är sju av tio män, medan sju av tio av de sjukskrivna är kvinnor.

De kvinnor och män som drabbats av dagens system är inga enstaka undantag. Den skälighetsprövning som regeringen föreslår är därför helt otillräcklig och rättar inte till grundproblemet – att fyrkantiga tidsgränser anses viktigare än om individen har blivit tillräckligt frisk för att arbeta. Utförsäkringarna måste stoppas och sjukpenningens bortre tidsgräns, den s.k. stupstocken, avskaffas. Det avgörande ska självklart vara om man är för sjuk för att arbeta eller ej. Den orimliga prövning mot en fiktiv arbetsmarknad som i dag sker efter ett halvår måste skyndsamt ändras till att gälla normalt förekommande arbeten, inte som i dag då man kan prövas mot fiktiva arbeten.

Att regeringen inte följer riksdagens tillkännagivande om ändring av denna prövning är allvarligt. Regeringens bärande idé tycks vara att sjuka ska piskas till att söka arbete genom att deras ekonomi körs i botten. Vänsterpartiet kan aldrig acceptera ett sådant synsätt. Försäkringen och dess villkor ska stimulera aktivitet för att ge sjukskrivna förbättrad arbetsförmåga. Den ska vara rymlig så att medicinska insatser, rehabilitering och arbetsprövning kan pågå på ett individuellt anpassat sätt utan att ersättningen påverkas.

Individens ställning i rehabiliteringsprocessen måste stärkas och en rehabiliteringsombudsman bör övervägas. Vi vill individanpassa sjukförsäkringen så att man kan få ersättning i fler steg än dagens fyra. Den som arbetar 25 procent och känner att hon eller han vill pröva att arbeta mer måste i dag gå upp till 50 procent, vilket kan vara ett för stort steg. Genom fler nivåer med mindre avstånd gör vi det lättare och mindre riskabelt att pröva att börja arbeta igen. Det bör även skapas strukturer så att arbetsgivare inte som i dag kan frångå sitt ansvar att stödja den anställdes väg tillbaka i arbete.

Det bör tydligt slås fast att det är ansvariga läkares medicinska bedömning som ska vara utgångspunkten för Försäkringskassans beslut. Individens ålder, kön och andra relevanta faktorer bör också kunna vägas in i besluten eftersom dessa kan påverka sjukdomens konsekvenser. Det bör tas fram en modell som gör det möjligt att få sjukpenning även under längre tid utan ständig kontroll av arbetsförmåga. Detta eftersom återkommande prövning för vissa grupper kan påverka hälsan negativt när man behöver lägga all tid och kraft på sina vårdkontakter och att blir frisk.

I linje med regeringens syn på hur man får sjuka att återgå i arbete sänks i dag sjukpenningen efter ett år. Den har även infört ett nytt sätt att beräkna föräldra- och sjukpenning där inte hela den sjukpenninggrundande inkomsten räknas. Vi accepterar inte någon av dessa sänkningar och höjer därför ersättningsnivåerna. Vidare har regeringen sänkt taket i både sjukpenning och tillfällig föräldrapenning så att färre får ersättning baserad på hela sin inkomst. Att hela fyra av tio löntagare i dag befinner sig över taket är ohållbart för oss som vill ha hög kvalitet på försäkringen. Taket måste därför höjas. Sjukförsäkringens karensdag bör avskaffas. Den gör att personer med små marginaler tvingas gå till jobbet även när de borde stanna hemma. Som första steg mot ett avskaffande vill vi ersätta den med ett karensavdrag. Detta för att hindra de särskilt hårda konsekvenserna för personer som har färre men längre arbetspass än normalt, exempelvis de med nattpass i vård och omsorg.

En fungerande socialförsäkring kräver en fungerande Försäkringskassa. Att fatta beslut utifrån omänskliga regler har tillsammans med minskade medel lett till mycket pressade förhållanden för de anställda. Vi vill höja anslagen så att verksamheten får bra förutsättningar att fungera och så att de lokala servicekontoren inte hotas.

Regeringen har skärpt reglerna för sjukersättning, det som tidigare hette förtidspension. Numera har Sverige, tillsammans med Mexiko, de hårdaste kraven av alla OECD-länder för att bevilja sjukersättning. De hårda kraven och bristen på alternativ gör att människor som är för sjuka för att arbeta står utan egen försörjning. Det är en omänsklig ordning som måste åtgärdas. Även de som får sjuk- eller aktivitetsersättning har en ekonomiskt mycket svår situation och vi vill därför höja både ersättningsnivån och bostadstillägget.

Torsdagen den 6 oktober hade vi besök av riksdagsledamoten Hans Linde, gruppledare i riksdagen, ledamot i utrikesutskottet, Vänsterpartiets talesperson i utrikespolitiska frågor och en av fyra partiledarkandidater. Han genomförde skolbesök i gymnasieskolan, studiebesök på Kalmar Science park samt ett offentligt möte i Bergaviksbiblioteket.

Hans berättade om sitt engagemang mot rasism och för rättvisa, jämlikhet och jämställdhet. Det blev livaktiga diskussioner både med gymnasieeleverna och med oss andra, och det var en mycket intressant och givande dag.  Vi i Vänsterpartiet Kalmar tackar alla inblandade som bidrog till den här dagen!

Nu ser vi framåt. Om ett par månader, i januari 2012,  genomförs partikongressen då dels ny partiledare ska väljas, dels ett flertal andra viktiga framtidsfrågor ska behandlas. Behovet av en stark och modern vänster är stort. Vi ser att den nuvarande regeringens politik leder åt fel håll på en lång rad områden. Orättvisorna ökar, solidariteten minskar och människor lider skada. Det är dags att vi visar på ett starkt och människovänligt alternativ. Arbetet med att forma det alternativet kan inte vänta utan måste genomföras NU!

 Vi vill investera i bättre kvalitet i skolan, förskolan, äldreomsorgen och sjukvården. Vi vill värdesäkra statsbidragen till kommunerna både för att garantera välfärdens kvalitet och för att skapa fler arbetstillfällen. På så sätt förbättras också kvinnors levnadsvillkor. Regeringens politik har uppmuntrat riskkapitalbolag att köpa upp tidigare gemensamma välfärdsverksamheter och de gör idag stora vinster på svensk hälso- och sjukvård. Vänsterpartiet anser att svenska folkets skattepengar ska användas till bättre skolor, sjukhus och bibliotek, inte till vinster för riskkapitalbolagens ägare. Vi menar att det ska vara förbjudet att driva välfärdsverksamheter i bolagsform med vinst som drivkraft. Vi vill återförsäkra alla de som utförsäkrats av regeringens försämringar i sjukförsäkringen och föreslår också ett höjt tak. Vi föreslår en individualiserad föräldraförsäkring för ett jämställt föräldraansvar och för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Vi återupprättar arbetslöshetsförsäkringen genom bl.a. sänkt avgift, höjt tak och en förstärkt grundförsäkring.

• Vi genomför en rejäl satsning på mer personal och utbildning inom äldreomsorgen. Äldreomsorgen behöver byggas ut och förbättras. Vår satsning ger 2 500 fler anställda per år.
• I stället för mer pengar i krogägarnas plånböcker satsar vi på en generationsväxling på arbetsmarknaden. 25 000 jobb skapas genom satsningar på lärlingsanställningar i bristyrken, traineeprogram i offentlig sektor och omsorgsjobb. Samtidigt tas äldre anställdas kompetens tillvara.
• Sverige ska vara en ledande industrination. Vänsterpartiet vill införa en riskkapitalfond för hållbar industriell utveckling och avsätter särskilda medel för att stödja innovationer och utveckling inom mindre företag. Vi föreslår ett skatteavdrag för forskning och utveckling. Vi avsätter också särskilda medel för att stödja branschprogram inom exempelvis vindkrafts- och besöksnäringen.
• Byggandet av hyresrätter behöver öka till 20 000 om året. Därför inför vi ett Investeringsstöd. Vi genomför en omfattande upprustningssatsning på miljonprogrammen på välfärdslokaler som skolor, förskolor och äldreboenden.  Tillgängligheten förbättras genom ett särskilt investeringsstöd.
• Genom våra satsningar på kraftigt ökad kapacitet på järnvägen kan förseningar på allvar minskas för både människor och gods. Vi presenterar också en rad förslag för att öka resandet med kollektivtrafik. Genom dessa satsningar skapar vi många nya jobb.
• Vi vill genomföra en miljardsatsning på gröna jobb för miljön och klimatet. Ett nytt klimatprogram med stöd till kommuner, landsting och företag för att bygga ut vind- och solkraft. Vi föreslår ett avdrag för energieffektivisering av småhus och ett stöd för konvertering till solenergi och direktverkande el.
• Vi vill höja kvaliteten i skolan, förskolan, äldreomsorgen och sjukvården genom att anställa mer personal och öka anslagen. Genom att värdesäkra statsbidragen till kommunerna skapas ett ekonomiskt utrymme för fler arbetstillfällen och bättre kvalitet.
• Vi presenterar en miljardsatsning på förebyggande arbetet för ökad hälsa, vi inför en vårdplatsgaranti och en satsning på betald specialistutbildning för sjuksköterskor.
• Vi föreslår en skolmiljard som riktas särskilt till skolor där behoven är som störst. Vi gör en stor satsning för att alla ska ha rätt till gymnasieutbildning innan de fyller 25 år och vi gör en stor satsning på att minska barngruppernas storlek i fritids och genom fler anställda. Vi höjer studiemedlen.
• Vi vill skapa ett arbetsliv där fler får plats. Vi vill avveckla tvångsarbetet i regeringens Fas 3. Istället vill vi genomföra en bred satsning på utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som leder till jobb och som rustar människor med kunskap.
• Vi vill också avskaffa RUT-avdraget och istället förbättra vardagen för alla dem som arbetar kvällar, nätter och helger genom att lägga pengarna på 15 000 platser inom barnomsorg på obekväm arbetstid.

 I motsättning till dessa reformer står regeringens ensidiga skattesänkarpolitik. Med regeringens politik har den privata konsumtionen tillåtits att öka på bekostnad av investeringar i skola, sjukvård och äldreomsorg. I och med detta minskar möjligheterna att satsa på en bättre och utbyggd välfärd och en rättvis fördelning av ekonomiska resurser. Vi ser hur ojämlikheten breder ut sig, hur inkomstskillnaderna ökar och hur samhället dras isär.

Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att få fler människor i arbete, trygga välfärden, öka jämlikheten och jämställdheten och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Då behövs större skatteintäkter än idag. Men vi vet att viljan att betala skatt är god om det finns en tydlig koppling till satsningar på exempelvis sjukvård, skola och äldreomsorg.Det är dags nu att öka jämlikheten och bygga ut välfärden. Vänsterpartiet tar därför steg mot ett skattesystem byggd på principen skatt efter bärkraft  Alla som har en arbetsinkomst under 28 000 kommer att betala lika mycket skatt som idag, de som tjänar något däröver får betala lite mer i skatt medan de som tjänar 50 000 eller mer får avstå de skattesänkningar de fått av regeringen.

Lärarnas Riksförbund har publicerat den intressanta rapporten ”Underkänt! – svenska folkets åsikter om skolan”.

Många människor i Sverige, uppemot hälften av de tillfrågade, anser inte att våra skolor håller en likvärdig standard. Det är ett problem. Nästan lika många, fyra av tio, anser sig inte kunna ta ställning i frågan. De flesta i Sverige år 2011 vågar alltså inte lita på att skolan sköter sitt uppdrag. Det är ÄNNU mer problematiskt. Det visar att vi efter åratal av svartmålning av en i huvudsak välfungerande skola med goda pedagoger har lyckats rasera förtroendet för den. Det kan vi till stora delar tacka Folkpartiets Jan Björklund för.

Ett annat mycket stort problem, som hänger ihop med det föregående, är att de fristående skolorna har obegränsade möjligheter att ta ut vinster och placera dem på annat håll. Så många som åtta av tio tillfrågade anser att vinsterna måste begränsas och att resurserna åter ska investeras i skolverksamheten så att de kommer eleverna till del. Detta är ett krav som vi i Vänsterpartiet har drivit länge. Nu vet vi att en övervägande del av samtliga partiers sympatisörer tycker precis som vi. Däremot jobbar de andra partierna i en helt annan riktning. Att förtroendet för de offentliga skolorna krymper medan fristående skolor kan växa blir en orimlig paradox i sammanhanget. Det är ju på det här sättet vi utarmar skolorna ännu mer. Skolresurser, medel som skulle gå till barns och ungdomars utbildning, skickas iväg till ägares privata plånböcker. Snacka om att göra tvärtemot vad folk tycker är rätt och rimligt!

Att föredra statlig styrning av skolan framför kommunal är också en linje som Vänsterpartiet har drivit. Det anser de allra flesta tillfrågade, liksom LR, är en riktig väg att gå. Problemet är dock att det inte nödvändigtvis ger MER resurser att fördela till skolan. Skolan ska kompensera för olika förutsättningar, och där måste den lokala nivån kunna påverka. Vi kan alltså inte bara dra klockan tillbaka, vi måste hitta lösningar på problem som finns nu och i framtiden. Sådana lösningar hittar vi inte i Jan Björklunds 1960-talsskola.

LR har rätt i sina slutsatser på flera punkter. Jag håller dock inte med om den allra sista, nämligen den om krav på garanterad undervisningstid per ämne samt en fast timplan. Vår övertygelse är att skolan måste ge varje elev möjlighet att utvecklas så långt som möjligt. Det betyder att Kalle kanske behöver åtta timmar för att förstå räta linjens ekvation medan Ida behöver tre. Samtidigt kan Ida behöva tio timmar för att lära sig fotosyntesen medan Kalle fattar galoppen på fyra. Den flexibiliteten måste vi ha i skolan om vi ska sätta elevernas utveckling allra främst. Det gör vi förstås också när vi använder oss av engagerade och välutbildade lärare i skolan som trivs med sina jobb och som känner sig uppskattade för de uppgifter de utför.

Tack LR för en informativ undersökning! Nu kavlar vi upp ärmarna och jobbar vidare, tillsammans. Vi i Vänsterpartiet tänker dra vårt strå till stacken för att tillsammans med er och andra yrkesverksamma i skolan samt med elever och föräldrar bygga upp såväl förtroendet för och kvaliteten i den svenska skolan. Vi har mycket att göra, men vi har stora möjligheter att lyckas! Det gäller dock att vi ser framåt och inte bara bakåt. Det är ju för morgondagen som skolan ska utbilda, inte för gårdagen.

Torsdagen den 6 oktober kl 1830 kan Du träffa Hans Linde, en av Vänsterpartiets framstående företrädare. Vi bjuder in alla intresserade till ett offentligt möte i Bergaviksbiblioteket. Vi bjuder på fika!

Hans Linde är utrikespolitisk talesperson, gruppledare i riksdagen och en av de fyra partiledarkandidaterna i Vänsterpartiet. Träffa honom och ställ frågor om vad han vill i arbetet med att förändra Sverige!

Alla blir äldre. Vi kommer att hamna i situationer när vi behöver hjälp för att klara vår vardag. Det är inte längre ovanligt med oro inför vad som händer när hälsan vacklar. Kommer man att få de insatser man behöver? Och kommer de att utföras på ett professionellt sätt?

Vår äldreomsorg är inte självgående. Den hänger på att vi ger den de resurser som krävs. Det handlar om välutbildad personal i tillräcklig mängd, om rätt till heltidsjobb och om trygga anställda som vågar säga vad de tycker och som därmed förbättrar verksamheten. Det handlar också om att lyssna på brukare och brukares anhöriga. Rätt till inflytande över verksamheten från brukare och från personal ger god omsorg.

Vi måste också vara beredda att betala löner som man kan leva på. Vi har problem med att rekrytera välutbildad personal, och söktrycket till gymnasiets omvårdnadsutbildningar är alldeles för lågt i förhållande till framtida behov av arbetskraft. Det hänger självklart ihop med dåliga arbets- och löneförhållanden. Vill vi ha en omsorg värd namnet måste vi vara beredda att betala vad det kostar, och vi måste ge den personal som i dag sliter under oacceptabla förhållanden credit för vad de gör.

Frågan ”Vem ska hjälpa mormor?” är angelägen. Vänsterpartiets svar är att vi tillsammans och gemensamt ska hjälpa mormor, genom bland annat ett långsiktigt äldreomsorgslyft med satsningar om fyra miljarder kronor fördelat på tio år. Vi vill till exempel återinföra utbildningsvikariaten så att den stora kostnaden för utbildning, nämligen att anställa vikarier, blir löst för kommunerna.

Häromveckan kunde vi i lokalpressen läsa om en mamma i Kalmar som har sina barn kvar på förskolan sent eftersom det är så hennes arbetstider ser ut. Problemet är inte att förskolan inte kan tillgodose behovet av omsorg på mer obekväma tider, utan problemet är att barnen inte kan få den mat som de behöver. Barnen behöver ett lagat mål mat på kvällen, men förskolan kan bara erbjuda enklare fika.

Vi tror inte att den här mamman är ensam om problemet. Vi har idag flera sektorer på arbetsmarknaden som kräver arbete på sena kvällar. Det gäller inte längre bara vård, omsorg och industri, utan stora delar av handelssektorn utvecklas också alltmer i riktning mot öppettider som sträcker sig till kl 22. Det är inte orimligt att tänka sig att det inom handeln, liksom inom vård, omsorg och industri, också jobbar föräldrar till små barn, och dessa barn behöver barnomsorg under andra tider än mellan kl 7 och 1630 med lunch kl 11-1130 måndag-fredag.

Vi önskar att vi i Barn- och ungdomsnämnden kan hitta praktiska lösningar på detta ”problem”. Det handlar om att se till barnens bästa och tillgodose de behov som vi alla förstår uppstår för barnen när föräldrarnas arbetstider förläggs mer och mer till sena kvällar. Det handlar knappast om att erbjuda trerätters middagar, utan det handlar om enklare måltider. Se möjligheterna istället för problemen! Det kan inte vara meningen att våra rutiner ska skapa andra problem som i sin tur resulterar i att barnen inte får den mat de behöver.

Kalmar den 9 september 2011

Sedan våren 2011 har ett kvinnonätverk träffats i Kalmar, Nybro och Emmaboda. Vi kände efter valet ett gemensamt behov av att prata politik utifrån kvinnors villkor i de politiska rummen, och VIPS så var Café Ninja uppfunnet! 

Vi träffas med ojämna mellanrum och umgås och fikar tillsammans. Vi reflekterar kring både litteratur och aktuella händelser i världen. Under hösten planerar vi att bjuda in externa gäster till våra träffar för att utbyta erfarenheter, knyta kontakter och lära oss mer.

Så här säger en av oss: 

”Äntligen ett kvinnligt nätverk inom vänstern igen, där jag kan diskutera feminismen utan att bli ifrågasatt, där vi kan stödja varandra i våra uppdrag och peppa eller i värsta fall trösta varandra. Allt för att vi tillsammans ska växa och bli starkare. Vi kallar oss nämligen inte Ninjafeministerna för skojs skull!”

Känner Du igen Dig? Är Du intresserad av att vara med? Hör av Dig på e-mail [email protected] så får Du veta mer!

Varmt välkommen!

Vänsterpartiet står inför stora utmaningar. Det handlar inte bara om byte av partiledare. Om framtidens Vänsterparti ska bli en starkare kraft i svensk politik måste vi fortsätta föra kampen för ett hållbart samhälle, för demokrati, öppenhet, jämlikhet och jämställdhet på nya arenor och mot tyngre motståndare än vi kanske har varit vana vid. Vi måste också förhålla oss till det faktum att vi inte längre kan agera som om vi har ett stort socialdemokratiskt parti strax till höger om oss med närmare 50% av väljaropinionen med sig. Storleksrelationerna i den svenska partipolitiska fållan har nämligen ändrat sig. Vi måste därför bygga en stark vänster tillsammans. Där ska Vänsterpartiet vara ett tydligt och självständigt alternativ, men också ett parti med vilja till samarbete för att nå resultat.

Vi har kommit en bit in på 2010-talet. Behovet av rättvisa är tydligt. Ett jämlikt samhälle som håller ihop ger större frihet för människor. En politik som ger större skillnader mellan människors möjligheter att utveckla sina liv kommer ofrånkomligt att leda till stora samhällsproblem. Orättvisorna ökar. Vi ser utvecklingen i andra länder, men också här i Sverige. Med de starka högervindarna ser vi nedrustning av välfärden, marknadsanpassning med utslagning som självklar effekt och ett allmänt hårdare klimat i samhället som i sin tur bildar grogrund för icke-demokratiska rörelser. Vi i Vänsterpartiet tänker gå i främsta ledet för att visa på ett alternativ. Svaret på våld och förtryck är inte mindre demokrati och slutenhet utan istället öppenhet och mer demokrati.

Vårt antirasistiska arbete utgår från övertygelsen om allas lika värde. Det är självklart. Samtidigt måste vi på allvar se att många människor uppfattar att politiken är ett spel över deras huvuden. Människor som känner maktlöshet mår inte väl, och det är inte förvånande att frustrationen riktas mot grupper i vårt samhälle som man uppfattar som främmande i någon bemärkelse. Vi kommer dock aldrig att acceptera främlingsfientlighet och rasism. Sådant ska bekämpas, inte med slagord utan med verksamma medel. En politik mot ökade orättvisor och klasskillnader är i sig antirasistisk, och när människor faktiskt kan påverka vad som sker i samhället kommer vi ännu längre i vår strävan att bygga upp ett samhälle som öppnar för alla oavsett ursprung. Vi ska bekämpa orättvisor, inte med fler orättvisor utan med öppenhet och rättvisa.

Vi har också en utmaning i parlamenten: När Sverigedemokraterna är invalda i riksdagen och i många kommun- och landstingsfullmäktige måste Vänsterpartiet förhindra att andra partier övertar deras människosyn och dagordning. Ett litet rasistiskt parti i riksdagen är illa, men att andra partier steg för steg övertar deras politik skulle vara betydligt värre.

Miljön är viktig. En fungerande klimatpolitik ska inte handla om att predika ett rent leverne som ger ett gott samvete utan om att se de omställningar som krävs som en gemensam angelägenhet. Vi har en långsiktig och hållbar industripolitik där samhället kan investera och där nya arbetstillfällen kan växa fram. Detta kommer att gynna landsbygden med fler arbetstillfällen. Och vi ska inte jaga och skuldbelägga bilister. Istället ska vi bygga cykelvägar och se till att bussar och tåg går som de ska. Det är självklart i ett välfärdssamhälle.

Feminismen har pressats tillbaka i samhället. I slutet av nittiotalet var feminism i ropet. Nu krävs en ny offensiv. Kvinnor får ta ett allt större ansvar för att lappa ihop de hål som borgerligheten river upp i välfärdsnätet. När barnomsorg och äldreomsorg försämras blir det kvinnorna som får gå in oavlönat. Det medför att kvinnor trycks tillbaka och hindras att delta fullt ut på arbetsmarknaden. Därför är satsningar på barnomsorg och äldreomsorg viktiga delar i en feministisk politik som inte bara är fina ord utan ger direkta avtryck i människors liv. Väldigt mycket mer måste dock göras. Vi i Vänsterpartiet ska med oss själva visa att jämställdhet i praktiken är både möjlig och önskvärd.

Vänsterpartiet är redo att ta ett större ansvar för det nödvändiga systemskiftet från vänster. Jag är viss om att våra kongressval i januari kommer att vara ett väsentligt bidrag i bygget av en starkare vänster i Sverige. Samtidigt är Vänsterpartiet inte bara Lars Ohly, hans företrädare och hans efterträdare. Vänsterpartiet är vi, lyssnande kvinnor och män som deltar i det politiska arbetet, tillsammans.

Under tre dagar i augusti sjuder Kalmars centrum av liv. Det är Stadsfest och musik och andra kulturformer avlöser vartannat. Stora legender som Eric Bibb spelar blues på Sveaplan och på Larmtorget hittar vi Arvingarna som bjuder upp till dans. Akrobater underhåller på gatorna. På premiärkvällen samlades 15 000 människor på Stortorget för att lyssna på en kavalkad av ungdomsartister med Eric Saade som främsta dragplåster. Här finns inga inträden som ska betalas. Det sker i slutet av sommaren för att Kalmarborna ska få bli bjudna på något festligt efter de mest hektiska semesterperioderna. Jag, och många med mig, njuter.

Vid just denna tid går Folkpartiets Inger Hilmansson ut och kritiserar satsningar på evenemang. Hon anser att Destination Kalmar ska bära sina egna kostnader och inte ta del av kommunala bidrag. Vi höjde i juni anslaget till Destination Kalmar med tre miljoner för 2012. Där har hon rätt. Vi gjorde det för att vi vill att Kalmar ska leva ännu mer, för att vi ska kunna erbjuda goda möjligheter för idrottsevenemang och kulturevenemang. Inger Hilmansson verkar inte alls förstå sambandet. Hon verkar tro att de intäkter som en kommande Iron Man eller ett kommande damfotbolls-EM på något sätt direkt skulle hamna i en skattkista på Destination Kalmars kontor. Sanningen är ju att de intäkter som genereras går omvägen via det privata näringslivet i form av bland annat hotell och restauranger, och sedan hamnar en del av detta i kommunens låda för skatteintäkter. Effekten blir dock större på vägen: Vi får en levande och växande stad med gott om evenemang och arbetstillfällen och med framtidsanda och tro på utveckling.

Nej, Inger Hilmansson missunnar de 15 000 människor, många barn och ungdomar, som fick se och höra Eric Saade sjunga och dansa på Stortorgets scen det nöjet. Det är i sig inte förvånande. Det liknar den strategi som Folkpartiet, med några få undantag, har haft i kommunfullmäktige så länge jag har lyssnat på dem. Det är inte ”Kalmar full fart framåt” som gäller, utan snarare ”Kalmar full fart bakåt” eller ”På stället marsch”. Ett myllrande folkliv och besök av artister som sjunger ”I will be popular” passar följaktligen inte in i Folkpartiets planer för Kalmar. Vi i Vänsterpartiet har en annan vision. Vi vill ha en stad som lever och utvecklas.