Vi upplever de allra första dagarna av 2007. Det är ett nytt år och vid makten sitter en borgerlig högerregering. Vinterkylan i naturen har inte kommit ännu, men det känns ändå som om mycket håller på att bli kallare i Sverige.

Konsekvenserna av den borgerliga regeringens förslag blir allt tydligare. Vi går in i ett mycket hårdare samhällsklimat. Vi som arbetar för rättvis resursfördelning, för solidaritet med den som är arbetslös eller sjukskriven och för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor ser att utvecklingen går åt motsatt håll.

Avgiften till a-kassan höjs kraftigt och avdragsrätten för fackföreningsavgiften försvinner. Totalt innebär detta att kostnaden för a-kassa och fack ökar med 500-600 kr per månad. Budskapet är tydligt: Facket ska motarbetas. Ersättningsnivåerna vid arbetslöshet försämras. Månadsersättningen efter 300 dagar blir 65% eller högst 12155 kr före skatt. För en person med 17000 kr i månadslön blir ersättningen 11050 kr före skatt. Med en skatt på 33% blir lönen efter skatt ca 7400 kr. Även här är budskapet tydligt: Lönerna ska pressas ner och arbetslösheten är den arbetslöses fel. Samtidigt gynnas den som har höga inkomster och förmögenheter. 

Många av invånarna i Kalmar kommun kommer att drabbas hårt av förslagen. Arbetsförmedlingens resurser minskar med cirka 40%. Flera av de åtgärder och projekt som finns inom kommunen för hjälpa in arbetslösa i jobb kommer att avvecklas. Många tvingas till arbetslöshet och blir pga alltför låg a-kassa beroende av socialbidrag. Därmed får kommunens skattebetalare betala nedskärningarna. Samtidigt minskas vuxenutbildningen med 30%. Listan på försämringar kan göras lång.  

Detta är ren högerpolitik. Statsminister Reinfeldt jublar säkert. Det som skrämmer oss mest är den människosyn som måste ligga bakom flera av förslagen. Det handlar om en manifesterad brist på empati, en oförmåga att sätta sig in i den situation som exempelvis en arbetslös, en sjukskriven eller en deltidsarbetande kvinna har. Det är en politik som står i direkt motsatsställning till vad vi i Vänsterpartiet vill.  V som i "värme" och "vänster" byts ut mot K som i "kyla" och "konservatism". Som sagt, trots vintervärmen känns landet kallare.

Bertil Dahl, kommunalråd (v)

Birgitta Axelsson Edström, politisk sekr (v)

Sverigedemokraten Alfsson försöker vilseleda allmänheten via insändarsidorna. Vi som lyssnade till inläggen vid senaste fullmäktigemötet i Kalmar har mycket svårt att känna igen oss i Alfssons beskrivning av ärendet om flyktingbarnen.

Fullmäktige den 27 november diskuterade huruvida kommunen skulle ta emot åtta ensamkommande asylsökande barn eller inte. Från sverigedemokraternas ledamöter hördes inlägg med ett innehåll som aldrig tidigare har hörts i fullmäktigesammanhang. Ja, visst diskuterade man pengar och kostnader, men vad som framgick ännu tydligare var den rent rasistiska inställning som partiets företrädare har. Vi som tillhör partier som vilar på en demokratisk grund och som utgår från att alla människor är lika mycket värda diskuterade ensamkommande barn och deras behov av stöd och hjälp för att få ett värdigt liv. Sverigedemokraterna diskuterade "unga muslimska män", "hiv-smittade" och "hundratals, kanske tusentals våldtäktsmän och mördare" samt fastslog att "dom slänger sina id-handlingar för att dom inte ska kunna straffas här". (Delar av inläggen finns publicerade på SR Kalmars hemsida.) Rasismen grinade oss rakt i ansiktet.

 Det spelar ingen roll hur mycket Alfsson försöker förvanska sin egen politik i efterhand. Den framstår med all tydlighet ändå. När han inte ens vågar stå upp för den är han inte bara en ynklig rasist utan också en ynkrygg i största allmänhet.

 Birgitta Axelsson Edström, Bertil Dahl och Peter Persson

Fullmäktigeledamöter för Vänsterpartiet

”Tusen kronor mer i plånboken” – gäller det alla?

Före valet gick det att läsa på de sk nya moderaternas valtavlor att vi skulle få 1000 kronor mer kvar av inkomsten i plånboken. Vad som inte framgick lika tydligt var att dessa 1000 kronor dels skulle ätas upp av avgiftshöjningar, dels medföra en lägre servicenivå. Idag ser vi resultatet, och det är tydligt nog. För låginkomsttagarens del blir det inga 1000 kronor mer att röra sig med. Däremot får de som redan har resurser ännu mer. De nya moderaterna är alltså inte så nya. Det är istället gammal välkänd högerpolitik som förs fram.

Våra pensionärer och våra äldre finns inte riktigt med på banan på regeringens framtidståg. De får inte 1000 kronor mer i plånboken. Däremot riskerar de en sänkt nivå på den offentliga verksamheten vilket leder till en sämre omsorg. Regeringens skattesänkning för förvärvsarbetande på 40 miljarder kronor motsvarar nämligen hälften av kostnaden för all äldreomsorg i Sverige idag. Som jämförelse kan nämnas att regeringen vill tillföra äldreomsorgen 200 miljoner utöver redan fattade beslut. Det är skillnad på 40 miljarder och 200 miljoner. 

Enbart förvärvsarbetande pensionärer får del av skattesänkningen. De andra får däremot vara med och betala genom t ex höjd skatt på el och bensin och kraftigt höjda premier för trafikförsäkringen. Kontentan av regeringens politik är att vanliga pensionärer kommer att få betala mer skatt än förvärvsarbetande vid lika inkomst. Det är ren åldersdiskriminering och djupt orättvist mot de äldre.

Pensionärer får också vara med och betala skattesänkningar för andra genom att ålderspensionerna sänks för förtidspensionärerna. Detta drabbar människor med låga pensioner. Varför lägger regeringen fram nedskärningsförslag som drabbar de sämsta ställda nu när Sveriges ekonomi är starkare än på länge? När det är krisår är ekonomin svår att hantera, det vet vi, men varför agera som om det är kris när så inte är fallet?

Pensionärer, äldre, sjuka och arbetslösa är stora förlorare när regeringen sänker skatterna. Man kan ställa sig frågan vad som hade hänt vid valet om den sanningen hade kommit ut i ljuset lika starkt som valaffischerna om "1000 kronor mer i plånboken". Av de 1000 kronorna får nämligen inte pensionärerna någonting. De får istället vara glada för att de får vara med och betala. Det tycker Vänsterpartiet är både fel och djupt beklagligt.

Birgitta Axelsson Edström, pol sekr

Bertil Dahl, kommunalråd

Ginn Berggren Eklund, ledamot av omsorgsnämnden

Kerstin Gustafsson, ersättare i omsorgsnämnden

Vänsterpartiet Kalmar

Fredrik Reinfeldt sa i TV dagen efter valet att det behövs ”runt 300 000 jobb” för att nå full sysselsättning i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt, som talat om ett ”utanförskap” på 1,5 miljoner människor som ”inte går till jobbet en vanlig dag”, hade dagen efter valet strukit 1,2 miljoner människor från sin nya statistik. Vart tog de vägen?

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det ligger mycket i detta. Ovanstående är ett exempel de sk Nya moderaternas cyniska hyckleri, ett hyckleri som tack och lov känner få motsvarigheter i modern tid. Frågan är om övriga tre allianspartier (oräknat partiledarna) ens själva förstod vilken högerkarusell de satte sig på. Det har de väl emellertid blivit varse vid det här laget. Folkpartiets Birgitta Ohlsson konstaterade tidigt att vårdnadsbidraget är "osexigt och förlegat" och hindrar jämställdheten. Folkhälsominister Maria Larsson (kd) lär få ett elände när högern på allvar ska infria sina löften om att sänka alkoholskatten. Var den traditionella centerpolitiken återfinns och var de jordnära "Åsa-Nisse-marxisterna" kan känna igen sig står skrivet i stjärnorna. Apropå stjärnor: En fråga som återstår att besvara är den om vilka nya toppmoderater som ska vara ministrar under de kommande åren. Två stjärnor har redan fallit. Visst finns risken att vi får skåda fler stjärnfall på den ny-blå himlen?

Hur som helst, vänsterpartiet kommer att göra allt för att påtala orättvisorna iden högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: Full sysselsättning måste få högsta prioritet i den ekonomiska politiken. Ett äkta arbetarparti som står för rättvisa och solidaritet inser att det är orimligt att ha en "fristående" riksbank som torpederar ökad sysselsättning. Det måste till betydligt fler anställda i den offentliga sektorn. Det behövs en energiomställning som gör något åt klimatproblemen och som skapar jobb i en viktig framtidsbransch. Det här är en politik som ligger fjärran från den "jobben kommer-mentalitet" som präglade delar av arbetarrörelsen före valet. Det är en politik som ger jobb och ökar livskvaliteten samtidigt som samhällsklyftorna minskar.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa, sänka ersättningen från A-kassan, ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften och försämra arbetsvillkor och löner i Sverige. Vi har sett det tydligt i höstbudgeten. Den omvända Robin Hood-principen gäller fullt ut. Man tar från de fattiga och ger åt de rika. Konkreta förslag som skulle ge fler arbete saknas, och det visste vi på förhand. Det är trist att vi inte lyckades påtala det tydligt nog under valrörelsen. Där borde vi ha varit övertydliga, men där misslyckades vi.

Nu blir det en hård strid mot den löntagarfientliga allianskvartetten. Den striden kommer vänsterpartiet att leda. Vi inbjuder alla krafter som vill arbeta för ett rättvisare samhälle att samverka i det arbetet. Om knappt fyra år kommer vi att se resultatet.

Birgitta Axelsson Edström (v)

Politisk sekreterare

Bertil Dahl (v)

Kommunalråd

Kalmar

11 september är ett datum som de flesta av oss kopplar samman med mycket obehagliga händelser. Hur hanterar vi hot mot demokratin som våld och terror?

Vi har passerat 11 september. Det är ett ödesdigert datum. Salvador
Allende mördades 1973, terrorattacken mot World Trade center samt
Pentagon utfördes 2001 och utrikesminister Anna Lindh miste livet just
den 11 september 2003. Det är inte utan ett visst obehag man
ser på datumet 11 september.

Ändå är det viktigt att inte resignera inför våld, terror och ondska. Sådant måste bekämpas.
Vi
måste se med stort allvar på de terrordåd som utförs runt om i världen
och inse vikten av att brett diskutera, analysera och vidta
verkningsfulla åtgärder för att förhindra och bekämpa terrorism, men
ska vi åstadkomma något alls måste vi angripa terrorismens orsaker. Den
enda vägen bort från terrorism går nämligen genom en jämnare fördelning
av makt och resurser. En rättvis världsordning med respekt för mänskliga
rättigheter minskar själva grogrunden för terrorism. Så enkelt, och så
himla svårt, är det.

Det är då vi behöver en regering som säger
ifrån, en regering som inte hela tiden springer den enda kvarvarande
supermaktens ärenden. Det är därför vi måste kämpa för ett starkt
Vänsterparti i valet som kan dra (s)torebror i vänsterarmen och stå upp
för rättvisa, internationell solidaritet och global demokrati!

Birgitta Axelsson
politisk sekreterare

I dagarna har kommunens elever börjat ett nytt läsår. Ett långt och varmt sommarlov är över och skolan väntar igen. En del tycker det är roligt, andra hade gärna velat vara lediga lite till.
De flesta elever tycker nog att det är skönt att komma in i normala gängor, träffa kompisarna, lära nytt och få struktur på tillvaron. Även vi som är äldre minns nog känslorna i augusti vid skolstart. De var blandade.

Vi vill önska alla elever lycka till och vi hoppas att ni får ett lärorikt och stimulerande läsår. Det är alla elever värda, oavsett i vilken skola, kommunal eller fristående, man går.

Men, vi har en viss oro för en sak. Starten av Södra skolan i Kalmar innebär minskade resurser för kommunens skolor på 2,4 miljoner. Det ska dock inte Södra skolans elever eller deras föräldrar lastas för. De har valt en skola som de har rätt att välja, och vi hoppas att de får en god utbildning där. Våra frågor går istället till friskoleförespråkarna i den borgerliga alliansen och i miljöpartiet: Varifrån tycker ni att de pengarna ska tas? På vilket sätt ska kommunens elever betala för er privatiseringsiver? Blir det sämre läromedel, sämre skolmat eller sämre lärartäthet? De 2,4 miljonerna är ert ansvar. Vi är många som väntar på ert svar.

Birgitta Axelsson
Lilian Akthagen
Vänsterpartiet Kalmar

Vi i Vänsterpartiet får dag efter annan höra att det ”inte är rimligt”, rentav att det ”inte är möjligt” att genomföra våra krav.
Samtidigt verkar alla riksdagspartier instämma i vår uppfattning att det är orimligt att kvinnor systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden, att kvinnor inte ens får lika lön för lika arbete.

Vi undrar hur dessa förmenta ivrare av kvinnosaken får sin ekvation att gå ihop. Det är nämligen så att det endast är det vänsterpartistiska kravet på en utbyggd offentlig sektor kombinerat med krav på reformer (individualiserad föräldraförsäkring och sex timmars arbetsdag) som kan få kvinnors löner att hinna ikapp männens. I inledningsskedet kommer detta att kosta staten en del. Det behövs mer pengar till kommuner och landsting så att de typiska kvinnojobben blir både fler och bättre betalda, och det behövs pengar för att finansiera en successiv sänkning av heltidsnormen. Och det verkar, orimligt nog, som om det krävs sådana statliga reformer för att männen som grupp ska ta större ansvar för det obetalda arbetet i den egna familjen. Men dessa initiala kostnader är rimliga. Förutom att de minskar arbetslösheten och sjukskrivningarna och skapar välfärd, finns det ingen annan väg att gå om kvinnors ekonomiska situation ska bli jämställd med männens.

År 2006 är en sådan politik det enda rimliga.

Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet, Kalmar

Medan bomberna faller över Libanon firar vi i Sverige semester i strålande sommarsol. Oskyldiga barn och vuxna dödas i ett fullständigt oproportionerligt krig.
En av världens största militära apparater anfaller ett litet land. Jag kan inte kalla det rimligt. Terrorism och våld kan aldrig rättfärdiga ännu mer terror och våld. Israels agerande denna gång saknar både rim och reson, detta oavsett vad man i övrigt anser om konflikten i Mellanöstern och dess ursprung.

Låt oss därför för ett ögonblick se bort från de politiska konfliktorsakerna och tänka på de föräldrar som mister sina barn, de barn som mister sina föräldrar och de familjer som mister sina hem. Listan kan göras lång över mänskliga konsekvenser. Våldet är aldrig acceptabelt.

Naturligtvis bör vi se till att avbryta de diplomatiska förbindelserna med Israel. Det är en politisk markering. Sverige måste på olika sätt markera sin avsky. Vi kan också påverka genom FN. Men det mänskliga då?

Ja, jag har inga svar. Jag har mest en massa tankar, känslor och ilska, och jag vill inte att de ska leda till hopplöshet. Jag tror nämligen att många tänker som jag. Vi måste bidra till att förståelsen för terrorns konsekvenser växer. Vi måste vara motvalls, ty vår tystnad är i själva verket ett bifall till ett fortsatt bombande.

Det är människor som bombar. Det är människor som skadas. Varför skulle det vara så omöjligt att vi, som också är människor, skulle kunna påverka skeendet? Vi kan väl tänka på det i alla fall medan vi ligger i solstolen och njuter av sol och värme? Ibland är nämligen livet orättvist. Just nu, sommaren 2006, är det inte vi i Sverige som har hamnat på skuggsidan. Det är barnen i Libanon.

Birgitta Axelsson (v)
Kalmar

Det är dags att alla kommuninvånare granskar de förslag som moderaterna och flera andra borgerliga partier presenterat för Kalmar kommun. Förslag som de har valt att redovisa så tyst som möjligt, nästan hemligt och som det helst inte ska bli någon debatt kring.

Det känns som om moderaterna förklarat krig mot stora delar av den offentliga sektorn.Låt oss ta några exempel:

1.En stor del av de kommunanställda som går i pension ska inte ersättas, siffran cirka 50 per år har nämnts. 2007 kan 58 personer av de kommunanställda gå i pension, 2008-2009 är det 81 personer respektive år. De aktuella personerna är nästan alla förskollärare, lärare, ekonomibiträde, städare, vårdbiträde eller undersköterska. Vilka av dessa behövs inte längre? Moderaterna anser tydligen att det är för många lärare och undersköterskor. Min erfarenhet är tvärtom. Trots att vi ökar antalet anställda idag med cirka 100 per år, så behöver vi anställa fler eftersom behoven är så stora.

2. Moderaterna föreslår vidare en kommunal utmaningsrätt. Vem som helst ska kunna ta över kommunens verksamhet om man säger att man kan driva den lika bra. Det är ett klart besked till kommunens cirka 5000 anställda. Moderaterna har inget förtroende för personalen, personalens kompetens och ser inte verksamhetens kvalité. Vi vill tvärtom ge ökat inflytande för personalen, de har vårt förtroende och vi vet hur verksamheten fungerar.

3. De kommunala bolagen ska avvecklas och säljas. Det som kommunens invånare äger tillsammans ska säljas ut. En utförsäljning av Kalmarhem innebär högre hyror och att många med vanliga inkomster kanske måste flytta. Utan KIFAB (vårt fastighetsbolag) skulle inte de gjorda satsningar på högskolans utbyggnad, Varvsholmen, gamla chokladfabriken och flera företagsetableringar varit möjliga.

Detta är några exempel på moderata förslag i Kalmar de senaste åren. Det finns många fler. Till exempel skriver (m) att kollektivtrafiken ska i princip täcka sina egna kostnader, vilket skulle innebära mer än en fördubbling av biljettpriserna på våra lokalbussar.

Det är dags att granska moderatförslagen! Skulle de genomföras innebär det ett raserande av det som vi byggt upp gemensamt och en krigsförklaring mot allt som heter rättvisa, solidaritet och jämställdhet.

Vi i vänsterpartiet har varit med och styrt Kalmar kommun under snart 12 år. Den positiva utveckling som Kalmar genomgår är naturligtvis ingen tillfällighet utan till stora delar resultatet av en långt medvetet arbete, som bara har börjat. Vi vill mer!
Bertil Dahl (v)
Kommunalråd Kalmar

Vi önskar alla besökare en riktigt skön och avkopplande sommar! Passa på att hämta energi nu för i den kommande valrörelsen kommer vi att behöva alla goda vänsterkrafter vi har!