Vänsterpolitik det enda rimliga för kvinnorna
Vi i Vänsterpartiet får dag efter annan höra att det ”inte är rimligt”, rentav att det ”inte är möjligt” att genomföra våra krav.
Samtidigt verkar alla riksdagspartier instämma i vår uppfattning att det är orimligt att kvinnor systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden, att kvinnor inte ens får lika lön för lika arbete.
Vi undrar hur dessa förmenta ivrare av kvinnosaken får sin ekvation att gå ihop. Det är nämligen så att det endast är det vänsterpartistiska kravet på en utbyggd offentlig sektor kombinerat med krav på reformer (individualiserad föräldraförsäkring och sex timmars arbetsdag) som kan få kvinnors löner att hinna ikapp männens. I inledningsskedet kommer detta att kosta staten en del. Det behövs mer pengar till kommuner och landsting så att de typiska kvinnojobben blir både fler och bättre betalda, och det behövs pengar för att finansiera en successiv sänkning av heltidsnormen. Och det verkar, orimligt nog, som om det krävs sådana statliga reformer för att männen som grupp ska ta större ansvar för det obetalda arbetet i den egna familjen. Men dessa initiala kostnader är rimliga. Förutom att de minskar arbetslösheten och sjukskrivningarna och skapar välfärd, finns det ingen annan väg att gå om kvinnors ekonomiska situation ska bli jämställd med männens.
År 2006 är en sådan politik det enda rimliga.
Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet, Kalmar