Författare: kalmar

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) kritiserar ständigt den skola han politiskt ansvarar för. Enligt honom har den svenska skolan aldrig varit sämre än den är nu. Björklund är dock inte den som bara gnäller. Han är en handlingens man. Tyvärr genomför han åtgärder som leder käpprätt åt skogen. När Skolverket, i samklang med talrika skolforskare, framhåller att skolans problem hänger samman med segregation, differentiering och mindre lärarledd tid genomför den borgerliga regeringen med utbildningsministern i spetsen reformer som istället ökar problemen.

Elitklasser startar nästa höst för 300 tolvåringar. Det ökar både segregationen och differentieringen. Dessutom dräneras den kommunala skolan på resurser när fristående skolor utökar sin verksamhet medan kommunen enligt lag alltid har det yttersta ansvaret för skolan. Om en fristående skola går i konkurs måste den kommunala skolan ta hand om eleverna. Samtidigt kan halva elevunderlaget plötsligt välja en annan skola, och därmed ta halva budgeten med sig. Den kommunala skolan måste alltså ha anpassningsförmåga till tusen och konkurrerar därmed inte på lika villkor.

Friskolereformen har blivit ett slags sorteringsmaskin där föräldrarna till högpresterande elever väljer att flytta sina barn från vissa skolor. Den kommunala skolan får därmed stort ansvar för att hjälpa de svagaste och mest utsatta eleverna samtidigt som resurserna krymper. Det är en ekvation som inte kan lösas. Resultatet blir, trots hårt arbetande och kompetent personal, en sämre skola. Försämringen förstärks ännu mer genom den politik för ökade klyftor och ökad segregation som högerregeringen driver på alla andra områden.

En skola som sorterar ut och delar upp elever kan aldrig bli världens bästa skola. Skolverket och forskningen är helt överens. En jämlik skola som inkluderar elever istället för att stänga dem ute är däremot en skola där människor utvecklas.

Under nittiotalet var den svenska skolan mest jämlik i Europa. Elevernas resultat berodde inte på vilken skola de gick i. Idag ökar segregationen. Föräldrarnas bakgrund spelar allt större roll. Resurssvaga familjer med låg utbildningsnivå skiljs från högutbildade och resursstarka. Elever med invandrarbakgrund går på en skola, elever med svensk bakgrund går på en annan.

Tyvärr ser det ut som om Jan Björklund kommer att få rätt med tiden. Den svenska skolan kan år 2014 visa ännu sämre resultat. De svagare eleverna kommer att ha ännu sämre möjligheter, och de högpresterande kommer inte att lyckas bättre. Problemet är dock inte skolans elever eller dess personal som sliter med sitt uppdrag. Inte heller efterkrigstidens skolreformer kan lastas. Problemet är Jan Björklund själv och den politik han mot bättre vetande tänker genomföra.

Birgitta Axelsson Edström, Vänsterpartiet Kalmar

Det är med optimism och framtidstro som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet idag presenterar budgeten för 2012. När vi ser oss runt om i landet kan vi konstatera att det i en lång rad svenska kommuner läggs sparpaket och personal varslas. I Kalmar är situationen annorlunda.
Vi står bättre rustade att möta framtidens utmaningar än vi någonsin gjort tidigare. Kalmar ska växa och utvecklas och vi ska ha hög kvalit et i den kommunala verksamheten samtidigt som vi ska ha god ordning och reda i ekonomin. I den budget som nu presenteras klarar vi detta.

Under 2010 gjorde Kalmar kommun ett av sina allra bästa resultat någonsin. Det innebär i dag att vi har ett ackumulerat resultat på drygt 200 miljoner kronor. För de kommande tre åren landar det sammanlagda resultatet på cirka 150 miljoner. I detta resultat är investeringar på cirka en miljard med.

Vi fick väljarnas förtroende att fortsätta utveckla Kalmar. Vår vision är en kommun som präglas av demokrati, solidaritet och rättvisa villkor. Vi vill ha ett växande, integrerat och framgångsrikt Kalmar som är socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart. Vi infriar nu det som vi gick till val på i september.

Antalet barn som föds ökar ständigt. Därför byggs förskolan ut rejält. På Fredriksskans kommer en ny förskola att byggas, Rockneby kommer att få fyra nya avdelningar, liksom Djurängen. Ögonstenens förskola invigs 2012. Tillbyggnad av förskole- och skollokaler sker även i Ljungbyholm, Rinkabyholm, Rockneby, Hagby och Tvärskog.

Vi har redan genomfört en stor satsning på idrotten i kommunen. Det har handlat om Lindsdals fotbollsanläggning, ny ishall, upprustning av sporthallen, ny arena och sporthall i Trekanten. Nu går vi vidare. En ny sporhall med klubbhus kommer byggas på Södra utmarken. I Ljungbyholm bygger vi en samlad idrottsanläggning med sporthall och ny konstgräsplan. I Rinkabyholm byggs omklädningsrum och träningsplan. Allaktivitetshuset i Rockneby står färdigt för invigning 2012. Dessutom byggs en näridrottsplats i Lindsdal. Ett uppdrag ges att utreda framtida lokalisering av idrottshall i Rinkabyholm. På Gröndal byggs nya omklädningsrum för IFK Kalmar.

En väl utvecklad infrastruktur är A och O för Kalmars fortsatta utveckling. Kalmar har redan beslutat att förskottera E22-förbifart Rinkabyholm, liksom en upprustning av Kust till kust- och Stångådalsbanan. Kalmar måste knytas ihop med Oskarshamn, Växjö och Karlskrona till en arbetsmarknadsregion. Vi har sett vad sådana förstorade arbetsmarknadsregioner betytt för Västra Götland och Skåne. Det har varit den mest avgörande förändringen för att lyckas vända en negativ utveckling.

Kalmar kommun tar nu sitt ansvar i arbetet mot att ställa om till ett klimatsmart och energieffektivt samhälle. Fram till 2016 investerar vi sammanlagt 80 miljoner kronor i energisparande åtgärder. Genom att göra denna stora investering kan vi förutom att vi gör stora insatser för miljön också göra stora besparingar av våra energikostnader i framtiden.

Kalmar måste i än högre utsträckning arbeta för att kunskapsintensiv innovation och forskning utvecklas i vår region. De möjligheter som skapas i och med att Kalmar har blivit universitetsstad måste tas tillvara. Kalmar science park har inneburit fler företag, fler arbetstillfällen och ökade möjligheter för studenter att stanna kvar efter avslutad utbildning. Från och med 2012 höjer vi ambitionsnivån ytterligare genom att kraftigt öka det kommunala stödet till verksamheten, från 3,1 miljoner till 6 miljoner.

Sommarjobbet är för de allra flesta ungdomar den första kontakten med arbetslivet. Sedan den moderatledda regeringen tillträdde finns inte längre några statliga stöd för att ordna sådana feriearbeten. Detta har inneburit att många kommuner helt har avstått från att erbjuda ungdomar sommarjobb. I Kalmar fortsätter vi vår satsning på sommarjobb även under 2012.

Genom målmedvetna satsningar är Kalmar i dag en av Sveriges mest populära turiststäder. Denna satsning fortsätter vi med. Anslaget till Destination Kalmar höjs med tre miljoner för att fortsätta utveckla evenemangsstaden Kalmar. Särskilt fokus ska läggas på idrottsturism och en förlängd säsong. 2013 spelas fotbolls-EM för damer på Guldfågeln Arena. För att ytterligare förstärka attraktionskraften, både för boende och för turister, påbörjas också arbetet med att Kalmar ska vara Bryggornas och strandpromenadernas stad. För detta avsätts 21 miljoner. Vi avsätter också 30 miljoner för att bygga ett parkeringsdäck på norra Kvarnholmen samtidigt som vi gör stora satsningar på Kalmar som cykelstad.

Kommunens verksamheter håller hög klass. De allra flesta kommuninvånare är nöjda med den service kommunen erbjuder. Men ingenting är aldrig så bra att det inte kan förbättras. Under 2012 avsätter vi tre miljoner kronor för att jobba med förbättringsarbete i kommunen. Kalmars verksamheter ska inte bara vara bland landets bästa. De ska hela tiden förbättras. Vi fortsätter arbetet med att vara en attraktiv arbetsgivare och förstärker arbetet med att ge alla medborgare en jämställd service.

Skolan är det område som lägger grunden för alla människors framtid. En bra skola gör att våra barn och ungdomar kan se framtiden an med tillförsikt. Kalmar skolor håller hög klass. Exempelvis ligger betygssnittet över både rikets och våra jämförelsekommuners. Men här liksom i andra fall får vi inte vara nöjda med detta. Därför får barn- och ungdomsnämnden ett uppdrag att ta fram en strategi för åren 2012–2015 på hur Kalmar ska vara en av Sveriges främsta skolkommuner.

Vi är också glada över att kunna behålla vår resursfördelningsmodell. Det innebär att förskolan, skolan och omsorgen kompenseras för varje nytt barn eller äldre som får plats i verksamheten. I många andra kommuner har man tvingats överge detta system.

Kännetecknade för våra partier är vår strävan att utveckla Kalmar. Vi låter oss inte nöjas med de framsteg vi hittills nått.  För att vi ska fortsätta den positiva utvecklingen kommer vi att bjuda in samtliga kommunfullmäktiges partier att tillsammans med befolkning och näringsliv starta upp framtidsarbetet Kalmar 2020. Detta arbete ska resultera i en gemensam strategi på hur vi vill att Kalmar ska se ut om tio år. Utgångspunkten för arbetet ska vara att Kalmar ska vara en av landets mest attraktiva kommuner.

Ordning och reda i ekonomin är den helt avgörande faktorn om vi ska lyckas i vår strävan om en fortsatt positiv utveckling. Kalmar ska ha en god ekonomisk hushållning där varje skattekrona används effektivt. Skulle världsekonomin än en gång drabbas av kraftiga bakslag kommer majoriteten ta sitt ansvar. Precis som tidigare.

Breda samförståndslösningar är något som våra partier alltid eftersträvat. Detta kommer vi fortsätta med. Det allra bästa för en kommuns utveckling är om de stora frågorna kan lösas i samförstånd över parti- och blockgränser. Lika självklart är det för oss att alltid sätta Kalmar och dess invånare främst.

Johan Persson (S)
Anette Lingmerth (S)
Anna Thore (MP)
Bertil Dahl (V)

En skrivelse till kommunstyrelsen i Kalmar kommun:

Vänsterpartiet har länge kämpat för öppenhet och insyn i det politiska arbetet och de politiska sammanträdena. Det var en motion från Vänsterpartiet som öppnade vägen för öppna möten i Kalmar. Öppenheten har varit och är en viktig del i demokratin.

Kalmar kommun har idag olika politiska möten som är öppna för allmänheten. Principen är att alla möten ska vara öppna utom när det gäller exempelvis myndighetsutövning och personärenden.

Även Kalmarsunds gymnasieförbunds möten har varit öppna. Nu har dock förbundet vid sitt marssammanträde 2011 beslutat att stänga dörrarna till förbundets styrelsemöten. Man hänvisar bl.a. till förbundsordningen och till att det på mötena diskuteras viktiga strategiska frågor som inte får höras av andra. Vid förbundsstyrelsens möte var det endast Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter som hade avvikande mening och som också reserverade sig emot beslutet.

Vi är mycket bekymrade över utvecklingen av Kalmarsunds Gymnasieförbunds sätt att arbeta med öppenhet och insyn. Enligt vår uppfattning är det en demokratisk rättighet att ha insyn i det politiska arbetet. Det är medborgarna som är beställare av verksamheten och det är offentliga skattepengar som utgör ekonomin i verksamheten. Den offentliga skolan är den enda skolform som helt och hållet är öppen för insyn. Vi vill att det ska förbli så.

Förbundsordningen skriver också om offentliga sammanträden och meningen med detta är naturligtvis att det är öppenhet som ska råda och att grundprincipen är möten som är öppna för allmänheten.

Gymnasieförbundet går emot andan i förbundsordningen och emot det som i ägarkommunerna ses som en självklarhet, inte minst i Kalmar kommun. Därför är det dags att ägarkommunerna, i vårt fall Kalmar kommun, tydligt i förslagsvis en skrivelse markerar sin åsikt och kräver att Kalmarsunds gymnasieförbund åter öppnar sina styrelsemöten. Någonting annat skulle uppfattas som om vi accepterar en beslutsprocess som är stängd för dem som berörs allra mest.

Bertil Dahl (V) Birgitta Axelsson Edström (V)
Vänsterpartiets representanter i kommunstyrelsen

I dag kan inte den som har sjukbidrag eller är sjukskriven en längre tid ha politiska förtroendeuppdrag. Politiska förtroendeuppdrag är nämligen i Försäkringskassans ögon att jämföra med lönearbete. Detta innebär att man utesluter en miljon svenskar som i dag går arbetslösa eller sjukskrivna från att kunna engagera sig politiskt. Att dessa människor ska kunna göra sina röster hörda och att deras perspektiv ska synliggöras ter sig svårt för att inte säga omöjligt. Vem ska då företräda alla dessa?

Vi i Vänsterpartiet har alltid försökt, och fortsätter försöka, att föra även utsatta gruppers talan. Här finns mycket arbete att göra. Vi avser ideellt styrelsearbete och praktiska uppgifter, men inte heller sådant kan Försäkringskassan gå med på om man som sjuk kan delta efter den förmåga man ändå har. Som sjukskriven riskerar man då sitt uppehälle. Skulle man vilja hjälpa till med att vika servetter på Stadsmissionen någon stund då och då så är man också fel ute. Ideellt engagemang är nämligen också att jämföra med lönearbete och gör att man får ett sämre läge när man ska utvärderas nästa gång.

Sjukgymnastik syftar till att minska smärta och öka rörlighet och kan därmed höja livskvaliteten hos en kroniskt sjuk. Sådan behandling kan öka möjligheterna till ett självständigt liv i det egna hemmet, men sådana insatser ifrågasätts idag om de inte leder till ökad lönearbetsförmåga. Sedan när är sjukvårdande behandling en fråga för arbete snarare än för människors liv och hälsa?

Vi är med stormsteg på väg mot ett kallare och avsevärt hårdare samhällsklimat. Sverige stänger fler och fler dörrar för sjuka människor, tvingar dem till ett ensamt och inaktivt liv och talar på alla tänkbara sätt om för dem att de enbart har ett värde som är relaterat till deras lönearbetsförmåga. Istället omfördelas samhällets resurser till skattesänkningar till oss som är friska och har jobb så att vi ska kunna köpa oss ännu en platt-TV, ännu ett hemmabiopaket och ännu en ny soffgrupp att ställa upp i det nyrenoverade vardagsrummet som städas av RUT vars tjänster vi också har köpt tack vare skattereduktioner.

Systemskiftet är både orimligt och ovärdigt en modern demokrati. Vi borde ha nått längre i ett land som ”tronar på minnen från fornstora dar” då vi ville att samhället skulle vara öppet för alla och då människovärdet var knutet till människan och inte till graden av arbetsförmåga. Idag är det en annan berättelse som styr samhällsutvecklingen, nämligen Sagan om den framgångsrike och friske ynglingen, och i den sagan finns det inte plats för alla.

Birgitta Axelsson Edström, Susanne Johansson, Giuseppe Padellaro, Gert Järkelid, Leila ben Larbi, Lars Holmberg, Peter Persson, Bertil Dahl, Mathilda Karlsson, Kifah Qasem Mohammad, Lena Wennersten, Bo Hellström, Samim S Ahmed och Liselotte Ross, Vänsterpartiet Kalmar

Vi har en utmaning framför oss. Den heter Framtiden.

Fram till år 2025 går 1,6 miljoner människor i Sverige i pension (om pensionsåldern är densamma som idag). Vi har en svag tillväxt av den aktiva befolkningen och bristen på arbetskraft kommer att bli stor. Antalet utbildade människor som kan utföra nödvändiga jobb är litet. Välfärden är i fara. Alltför få kommer att kunna bidra till den service som krävs.

En stor del av problemlösningen heter utbildning. Den som inte har en gymnasial utbildning riskerar nämligen ett livslångt handikapp på arbetsmarknaden. Ungdomar som av olika skäl inte fullföljer gymnasiet har långt svårare än andra att få jobb, och det är inte bara ett bekymmer för den enskilde. Vi har alla ett stort intresse i att så många ungdomar som möjligt deltar i arbetslivet.

I det här läget kommer en ny gymnasiereform. Ja, hur ny den är kan ju diskuteras. Den har stora likheter med 70- och 80-talets linjesystem. Stora skillnader mot idag är dock att behörighetskraven höjs avsevärt, att möjligheterna att välja om utifall man har valt fel begränsas samt att de yrkesförberedande programmen stänger dörren till fortsatta studier på universitet och högskola. Samtidigt vill regeringen begränsa rätten till kommunal vuxenutbildning.

Detta leder naturligtvis fel. Vi tjänar alla på att ge ungdomar både en andra och en tredje chans. Det är för tidigt att välja livsväg när man är 15-16 år. Med den nya gymnasieskolan ökar risken avsevärt att vi får ett allt större antal ungdomar som hoppar av sina gymnasiestudier, eller kanske inte ens kommer in, för att istället gå ut i långvarig arbetslöshet. Det är en situation som ingen vill hamna i. Det är en tragedi för varje ung människa och ett problem för samhället i stort.

Vi i Sverige behöver nämligen vår arbetskraft. Våra ungdomar förtjänar en schysst chans att skaffa sig både utbildning och jobb. Den nya gymnasiereformens införande ställer krav på att kompensatoriska åtgärder sätts in från andra aktörer, t ex i samarbete mellan skola, näringsliv och arbetsförmedling. Skolan måste på andra vägar än via den ordinära undervisningen ge ungdomar möjlighet att klara av sin utbildning. Vi måste också satsa mer på kommunal vuxenutbildning. Dörren dit ska inte stängas utan istället öppnas ännu mer. Regeringen med utbildningsminister Jan Björklund (FP) utgår från en felaktig verklighetsbeskrivning som skuldbelägger ungdomarna.

Vi i Vänsterpartiet anser att våra ungdomar är värda ett bättre öde än ofullständiga utbildningar och arbetslöshet. Sverige behöver ungdomarna mer än de behöver Sverige. Därför måste vi ge dem möjligheter, inte skapa hinder som istället försvårar deras framtid här.

Vi befinner oss inte i Japan, men de som är där är människor precis som vi, invaggade i en falsk säkerhet om att det som nu händer inte kunde hända. Katastrofen antar fruktansvärda dimensioner och dödstalen stiger både på kort och på lång sikt. Omvärlden ser på, men reaktionerna är inte många. Rapporterna är få. Det främsta målet verkar vara att undvika panik.

I Sverige har vi en regering som vill satsa mer på kärnkraft än någon annan. Folkpartiet hade kärnkraftsutbyggnaden som en viktig valfråga. Centerns Maud Olofsson övergav partiets kärnkraftskritiska linje med tårar i ögonen för sina ”barns och barnbarns skull”. Idag stänger Tyskland sina gamla reaktorer. Schweiz skjuter upp byggandet av tre reaktorer på obestämd tid. EUs 143 reaktorer ska ”stresstestas” för att kolla vad som händer vid yttre påverkan. Det är ett nyvaknat intresse, ett intresse som dock Sveriges regering inte delar i nämnvärd omfattning.

Vi VET att kärnkraften är extremt farlig. Vi VET att härdsmälta kan uppträda utan något så extremt som jordbävning eller tsunami. Vi var nära i Forsmark för ett par år sedan. Även där talades det tyst om problemen. Man vill ”undvika panik”.

En stor del av världens förbrukade energi kommer från kärnkraften. Vi vet det. Vi vet också att utvecklingen är ohållbar. Vi MÅSTE utveckla nya hållbara energikällor samt dra ner på energiförbrukningen, och vi MÅSTE göra det samtidigt. De som hävdar att det finns ett annat val talar osanning. De sätter kortsiktigheten i framsätet och glömmer ansvaret utanför bildörren när de i hög fart och mot bättre vetande kör iväg mot den kommande katastrofen. Vi har inget val. Vi ska förvalta den jord vi har fått. Det är vi skyldiga våra barn.

Det japanska folket lider just nu. Det är inte de som fattat besluten som får betala med förstörda liv, utplånade hem och snar död. Det är vanliga människor, som vi och som ni. Det är föräldrar som förlorat sina barn mitt i vardagen då de tog tryggheten för given och barn som förlorat sina föräldrar en vanlig dag på jobbet.

I förlängningen drabbar våra beslut våra efterkommande. Det är dags att vi tar ansvar för det. Det är NU som vi kan påverka framtiden. Fram med korten på bordet, släng ut prestigen och ändra färdriktning. Vi kan om vi vill.

Finansminister Anders Borg har redovisat Finansdepartementets syn på det ekonomiska läget. Den utveckling som bland annat SCB visar är ohållbar. Vi anser tvärtemot finansministern att det behövs satsningar för att stärka den generella välfärden.

I en undersökning som tidningen Kommunalarbetaren har gjort konstateras att cirka 30.000 färre jobbar inom vård, skola och omsorg idag än för 20 år sedan. Vi ser det i större barngruppstorlekar i förskola, skola och skolbarnomsorg, och i att äldre inte får sina behov tillgodosedda inom äldreomsorgen. Inget pekar på att läget i Kalmar län skulle avvika från rikstrenden i positiv riktning.

Det finns ett skriande behov av fler anställda i förskolan, skolan och äldreomsorgen. I detta läge väljer finansministern att amortera på statsskulden. Bättre sund ekonomisk politik är att investera. Finansministern räknar med en offentlig konsumtion som understiger inflationen, så några större välfärdsinvesteringar lär det inte komma från borgarna. Däremot kommer vi att få fortsatta skattesänkningar som ökar inkomstskillnaderna.

Statistiska centralbyrån visar att det framför allt är ensamstående kvinnor med barn som har det svårt. Fler än var fjärde ensamstående kvinna lever med låg ekonomisk standard i Sverige. Samtidigt utförsäkras sjuka människor. Försäkringskassan stänger, på uppdrag av regeringen flera lokala servicekontor. Detta leder till att fler människor inte får det stöd och den information de behöver. Samtidigt blir handläggarnas arbetssituation allt mer ansträngd.

Vi kan inte stillatigande se på!

Var är det politiska ansvaret?

Den nuvarande regeringens politik gynnar dem som redan har, men försämrar villkoren för dem som behöver samhällets stöd för att bygga upp hållbara liv.

Vänsterpartiet i Kalmar län efterlyser ett större ansvarstagande för den generella välfärden. Det är NU vi ska investera i framtiden för att på sikt säkerställa att människors behov kan tillgodoses. 

Det är vad vi kallar en människovärdig politik för välfärd och en trygg framtid för alla.

Uttalande antaget av Vänsterpartiet Kalmar län vid årskonferensen i Mönsterås 5 mars 2011

Ja, det var med en viss förvåning, men en positiv sådan, som vi läste debattinlägget i Barometern https://www.barometern.se/reagera/debatt/vaffogo-vi-pa-dette-vise(2310476).gm från tre KD-företrädare på Internationella kvinnodagen. För en gångs skull såg vi tre kvinnor som företräder ett av landets allra mest värdekonservativa partier faktiskt medge att det finns orättvisa förhållanden i vårt svenska samhälle som vi behöver ta itu med på allvar. De hade kommit fram till att det behövs såväl lagstiftning som kvotering för att skynda på snigeltakten i jämställdhetsutvecklingen. Vi välkomnar denna insikt och ser positivt på att fler än vi i Vänsterpartiet får upp feminismen på den politiska dagordningen, även om vi företräder en linje som är långt tydligare. Alla insatser och insikter behövs.

Men säg den lycka som varar. Monica Bengtsson, Gudrun Brunegård och Chatrine Paulsson har nu blivit offentligen tillrättavisade av kommunalrådet i Uppsala Ebba Busch https://www.barometern.se/reagera/debatt/en-helt-felaktig-bild-av-jamstalldhet(2371966).gm. Hon liknar deras mycket modesta inlägg vid radikalfeminism och tycker att det är trist att sådana tankar finns i det egna partiet.

Vi beklagar detta. Kristdemokraterna är alltså inte beredda att stå upp för kvinnors rätt till egen försörjning och egen karriär. Man vill inte heller vidta åtgärder för att ge barn rätt till båda föräldrarna under uppväxttiden och det anses alltför radikalt att göra det möjligt för unga människor att på ett bra sätt förena lönearbete och familj. Man är däremot beredd att låta tre modiga kvinnliga företrädare schavottera när de uttrycker sin mening i en fråga som de uppenbarligen brinner för. Det är för sorgligt att man som politiskt parti år 2011 inte har kommit längre.

Vissa saker är till för alla, det behöver skötas gemensamt, resurserna ska rättvist fördelas efter en helhetssyn och över hela landet, samhällsnyttan ska var styrande och driften ska ske utan privata vinstintressen och spekulation. Kort sagt människors bästa och behov ska komma i första hand. Det ska vara hela folkets verksamhet och hela folkets tillgång.

Så skulle det kunna vara med hela folkets SJ och järnvägarna. Men bl. a. avregleringen har medfört att det finns 25 tågbolag, att SJ har ett avkastningskrav på 10 %, att underhållet av järnvägen är lägst bland jämförbara länder, biljettpriset är ett lotteri, samordning av biljetter och turer saknas och ibland blir det kaos. Vi har märkt det i Kalmar.

Så skulle det kunna vara med hela folkets Post. Men postkontor läggs ner på löpande band. Medborgarna får allt längre till posten. Nu senast i Kalmar försvinner posten på Södercentrum.

Så skulle det kunna vara med Apoteket. Men nu har stora delar sålts ut, priserna tillåts stiga och privata vinstintressen kommit in.

Så skulle det kunna vara med hela folkets bolag. De statliga bolagen sköter samhällsviktiga funktioner och går med stora överskott som kan gå till välfärden. Men utförsäljningen har börjat. Nu senast säljs delar av Nordea ut mot alla experters avrådan. Nu står flera statliga bolag i tur för försäljning av rent ideologiska skäl.

Så skulle det kunna vara med hela folkets sjukvård med tillräckliga resurser över hela landet och där ingen får förtur p.g.a. en tjock plånbok eller avvisas på grund av för komplicerad sjukdom.

Så skulle det kunna vara med hela folkets inarbetade sjukförsäkring. Alla skulle garanteras ett humant stöd när man p.g.a. sjukdom inte kan arbete. Idag jagas sjuka och många blir utförsäkrade och ifrågasatta trots allvarlig sjukdom. I Kalmar blir många utanför grundläggande stöd och tvingas söka socialt bistånd hos kommunen. Under 2011 kommer enligt Försäkringskassan 1070 personer att utförsäkras i länet, varav 300 i Kalmar kommun.

Så skulle det kunna vara med vår förskola, skola och äldreomsorg. Idag kämpar väldigt många kommuner med otillräckliga resurser till förskolan, skolan och äldreomsorgen. Riskkapitalbolag tar över. Den gemensamma välfärden och en rättvisare fördelning av våra gemensamma resurser står inte högt på Reinfeldts och Borgs att-göra-lista, om de ens finns med. Med ytterligare stöd från staten skulle vi kunna anställa fler förskolelärare, fritidspedagoger, lärare och undersköterskor i Kalmar. 

Listan kan göras lång på saker som vi har ett gemensamt ansvar för. Det är verksamheter som måste ha hög kvalité och tillräckliga resurser för att samhället ska fungera. Det gäller för privata företag och anställda som för hela den offentliga sektorn. Det gäller alla åldrar.

Visst låter det sunt och bra! Visst låter det enkelt! Men den borgerliga regeringen och privata starka ekonomiska intressen driver utvecklingen åt ett helt annat håll. Skattesänkningar för redan starka grupper går före allt annat. Var och en ska vara ensam och stark istället för att tillsammans bygga ut vår välfärd. Vi är många som vet att det finns en annan bättre väg än dagens och som också varje dag kämpar för att förändra

Frågan om varför vi inte är jämställda dyker ofta upp. Vi är ju överens om att vi ska ha ett jämställt samhälle. Någon emot? Svaret blir nästan alltid nej. Vem eller vilka är det som kämpar emot? Är det någon som tjänar pengar på ojämställdhet, som får stor makt på bekostnad av kvinnor? Är det någon som tycker att det är ganska bra att slippa ta ansvar för barn och hem. Det kanske t o m finns de som bara tycker jämställdhet är bra om det bara inte handlar om mig?

Klyftorna mellan män och kvinnor ökar i Sverige idag. Många kvinnor är förlorare i dagens moderata Sverige. Detta trots att ekonomin är bättre än på länge. Herrarna Reinfeldt och Borg tävlar mest i att sträcka upp sig för att visa på hur duktiga de är, men den rättvisa fördelningen och jämställdheten är inga prioriterade områden.

I Kalmar kommun har vi bestämt oss. Vi ska vara en jämställd kommun. Som arbetsgivare med cirka 5000 anställda jobbar vi hårt och framgångsrikt med att helt få bort osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Än har inte alla anställda önskad omfattning av sin tjänst. Många kvinnor jobbar deltid men vill ha heltid. Vi arbetar med konkreta projekt där detta förändras. Det ska vara en jämn fördelning i ledningsgrupper och chefspositioner. Det ska vara positivt att få barn, dela på föräldraledighet, vi ska ha nolltolerans mot sexuella trakasserier, osv. Kort sagt ska det vara jämn fördelning av makten mellan män och kvinnor. Arbetet pågår. Hela lönen och halva makten gäller fortfarande.

Vi har också bestämt att all verksamhet till medborgarna ska vara jämställd. När man möter kommunen ska man kunna lita på att personen har ”jämställdhetsglasögon”.  Samma service, bemötande och resurser ska gälla för både kvinnor och män, flickor och pojkar. Det gäller förskolan, skolan, omsorgen, socialtjänsten, fritiden och kulturen. Det gäller planering av bostäder, osv. All kommun verksamhet ska vara jämställdhetssäkrad, en garanti för jämställdhet helt enkelt. Vi vet att jämställdhet innebär en ökad kvalité i verksamheten. 

Därför finns i kommunen ett omfattande arbete för att utbilda, göra oss medvetna, inventera och förändra ojämställdheten till en rättvis medveten jämställd service. Detta arbete har hittills varit mycket framgångsrikt och vi har till och med fått pris för vårt arbete.  Men vi är inte färdiga. Nu går vi vidare.  Jämställdheten är tyvärr ingen självklarhet. Vårt mål är att hela Kalmar ska vara en kommun där jämställdhet gäller. För detta behöver vi också stöd från alla som liksom vi ser den livsviktiga nödvändigheten av jämställdhet och rättvisa. För visst måste vi ha ett samhälle/kommun för  alla medborgare,  inte bara hälften!

Bertil Dahl (V), kommunalråd