Författare: kalmar

Julen står för dörren och längtan efter solidaritet, kärlek och vänlighet känns i jultider starkare än vanligt. Vi upplever en borgerlig politik som drar isär samhället och som gör att fler och fler hamnar utanför en social trygghet, en trygghet som vi vet att vi borde ha råd med i ett av världens rikaste länder, bara vi satte gemensamma behov framför egen vinning.

Vänsterpartiet i Kalmar önskar dock alla, även dom som är riktigt vilse i den politiska mössan, en riktigt GOD JUL och hoppas på ett allmänt uppvaknande under det kommande året!

Feminismen har pressats tillbaka, inte bara i samhällsdebatten utan även i vardagen. I slutet av 90-talet kunde var och varannan kalla sig feminist och bli lyssnad på. Idag råder ett helt annat läge. Även de miljöer som vill framstå som jämställda karakteriseras av gamla patriarkala strukturer. Diskussionen har förenklats. Vi möts allt oftare av negativa attityder när vi vill använda feministiska perspektiv. Att vara feminist år 2011 har tyvärr för många blivit detsamma som att vara manshatare, en föreställning som inte bara är lögnaktig, den är dessutom rentav dum.

En radikal och samhällsförändrande feminism handlar inte om manshat och inte om makthunger. Den handlar istället om viljan att förverkliga ett rättvist samhälle som bygger på att alla människor har lika värde och ska ha lika villkor, skyldigheter, rättigheter och möjligheter oavsett kön. Den kampen kan bedrivas av såväl män som kvinnor. Det ideala tillståndet är förstås att vi alla jobbar tillsammans. Det är tyvärr en realitet att detta, som borde vara en självklarhet år 2011, tvärtom anses vara både farligt, onaturligt och utmanande.

Den feministiska klockan vrids tillbaka. Det paradoxala är att denna vridning sker samtidigt som könsskillnaderna kvarstår eller till och med ökar inom en rad områden. Utbildning på alla nivåer är fortfarande könsuppdelad vilket får till resultat att Sverige har en av Europas mest könssegregerade arbetsmarknader. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar och kvinnor jobbar i stor utsträckning deltid under småbarnsåren medan männens arbetstid till och med ökar. Kvinnor som misshandlas hotas huvudsakligen av sina män eller före detta män. Anmälningarna har ökat med 30 procent de senaste tio åren. Vi har till och med ett läge där feministisk debatt beskrivs som kränkande för kvinnor eftersom man anser att kvinnor beskrivs som offer när rådande orättvisor påpekas. Hur i all världen ska vi då kunna få till en förändring? Det första steget är ju att identifiera problemet. Utan det steget händer helt enkelt ingenting.

Ja, och det är precis det som är avsikten. Frånvaron av feministiska diskussioner konserverar nämligen den rådande ordningen. Vita medelålders män kan sitta ohotade på sina maktpositioner medan kvinnor får lära sig att deras underordning är ett resultat av den egna svagheten. Sedan fortsätter spiralen åt fel håll. Till slut är vi tillbaka på Ruta Ett. Vi har ingen levande debatt om sakernas tillstånd och ingen ställer sig ens frågan varför män har så mycket större möjligheter än kvinnor, varför män per definition ska ha högre lön och bättre jobb. Det kommer än en gång att anses ”naturgivet” och orsaken är att vi inte tillräckligt målmedvetet har jobbat för rättvisa samt envetet påvisat de orimliga skillnader som finns mellan mäns och kvinnors möjligheter.

Vad vi behöver är ett allmänt uppvaknande inom ett politikområde som är ett av de viktigaste och mest eftersatta just nu. Vi måste förstå skillnaden mellan individ och struktur. Vi får inte luras av föreställningen att strukturerna inte finns eller att den rådande maktordningen är ett resultat av individuella tillkortakommanden beroende på ”kvinnors påstådda bristande ambition och förmåga”. Kvinnor tar i allmänhet större ansvar för hem och barn och därmed kan vi inte satsa 150 procent på lönearbete. Kvinnors karriär missgynnas av förhållande och familj, medan det för männens del är tvärtom, vilket Kvinnomaktutredningen tydligt har visat. Kvinnor lever i samma samhälle som män och påverkas av den kultur som råder och vi är mycket väl medvetna om att vi i det här läget väljer ”fel” i ett perspektiv, men ”rätt” i ett annat. Vi måste dock lära oss att se maktförhållandena och göra oss alla medvetna om att de finns.

Sedan kan vi agera mot dem. Ifrågasätta, stödja och inspirera varandra så att vi inte hamnar i offerfällan. Ständigt vara på vår vakt mot härskartekniker och maktstrukturer som vill förminska kvinnors rörelseutrymme. Aldrig lämna genusmedvetandet utan alltid ställa oss frågan varför världen ser ut som den gör. Inte vill vi på allvar att våra döttrar och döttrars döttrar ska behöva möta samma värld som våra mormödrar upplevde? Vill vi framåt är det dags att vi agerar här och nu. Vi måste börja med oss själva. I morgon kan det vara för sent.

Under de senaste veckorna har vi kunnat läsa flera avslöjanden om vanvård i verksamheter som drivs av Carema och Attendo Care. Samtidigt har det också visats vilka jättelika vinster som riskkapitalbolagen som driver äldreboenden plockar ut.

Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det är speciellt förvånande att dessa företag vill tjäna så mycket pengar som möjligt och därför tummar på kvaliteten i sin verksamhet. Det är uppenbart att ”kostnadseffektivitet” i ett kommersiellt vårdbolag ofta innebär färre personal med lägre utbildning. Det blir till slut de gamla som får betala för vinsten genom fallolyckor, undernäring, dålig hygien och höga dödstal. Detta är bara några exempel på den vanvård som gamla människor utsatts för av privata vårdbolag.

De vinster som riskkapitalbolagen gör varje år kommer inte ur tomma intet. Pengarna är till största delen skattemedel som svenska folket betalat in i tron att man bidrar till en bättre välfärd. Möjligheten att göra vinst på äldrevården är mycket god och sektorn påverkas inte lika mycket av konjunkturnedgångar som andra. Även när det är kris blir folk gamla och behöver omsorg. Det finns alltid möjlighet att tjäna pengar även i finanskristider.

Många av Sveriges kommuner vill inte få in dessa företag i sin äldreomsorg. Därför har de valt att inte införa Lagen om Valfrihetssystem (LOV) som gör äldreomsorgen till en marknad. Men nu vill den borgerliga regeringen tvångsprivatisera äldreomsorgen i de kommunerna. I sin budgetproposition för 2012 hotar regeringen med nationell lagstiftning om inte samtliga kommuner inför LOV ”frivilligt” före 2014. Vänsterpartiet säger nej till denna tvångslagstiftning. Vi vill istället förbjuda vinst inom äldreomsorg i Sverige.

I Kalmar går vi, till stor del tack vare en konsekvent och tydlig hållning från Vänsterpartiets sida, emot den borgerliga politiken. Vi ska istället satsa på en utvecklad äldreomsorg och säger NEJ till att skicka kommunala skattemedel som vinster till privata plånböcker. Våra äldre ska inte betala redan välbärgades lyxtillvaro genom sänkt livskvalitet på ålderns höst.

Även äldre människor har rätt till ett gott liv och en god omvårdnad. Vänsterpartiet har som enda parti öronmärkt pengar i skuggbudgeten för att anställa 7500 fler i äldreomsorgen. Det kostar ungefär tre miljarder per år. Det är, för att ha något att jämföra med, lika mycket som den vinst som riskkapitalbolaget 3i gjorde på att äga Carema under fyra år. Dessutom vill vi öka möjligheterna till utbildning för redan anställd personal. Med mer personal finns det tid att lyssna till de äldre och att möta deras behov. Det är ju människor det handlar om, inte om känslolösa legobitar.

Efter de borgerliga partiernas träff i badtunnan i Bankeryd inför valet 2006 är skillnaderna i politiken uppenbara. Två helt olika samhällen står emot varandra. Solidaritet, rättvisa, välfärd och tilltro till människor ställs emot minskad välfärd, lägre löner, ”sköt dig själv och skit i andra”-mentalitet samt jakt på sjuka, arbetslösa och vanliga löntagare.

Vi får dagligen rapporter om hur långt privatiseringen av välfärden har gått. Nu senast gäller det Carema. Flera verksamheter, som tidigare drevs av kommun och landsting och där alla resurser användes i välfärden, drivs nu av stora riskkapitalbolag som ibland också har knytningar till skatteparadis. Våra skattepengar går därmed till vinstutdelning och skatteplanering.

Förlorarna är barn, ungdomar och äldre. Kort sagt: Det blir mindre­ pengar till samhällets service för de flesta av oss. Vi har gått från ett välfärdssystem till ett affärssystem. Pengarna till vår gemensamma välfärd minskar och skatterna sänks, mest för höginkomsttagare förstås. Förskolan, skolan och äldreomsorgen har på många håll blivit en marknad där vinsten är viktigare än människors bästa.

Var det verkligen det som väljarna 2006 och 2010 ville ha?

Allt detta är medveten politik från de så kallade Nya Moderaterna med stöd av övriga borgerliga partier och pengastarka högerkrafter i samhället. Maria-Pia Boethius skrev: ”Moderaterna är inget vanligt politiskt parti utan en högertankesmedja” som centralt består av lobbyister och reklammänniskor som tror att välfärden är ett företag på marknaden. Det handlar om att sälja budskapet så smart som möjligt oavsett hur verkligheten ser ut. Idéer skapas långt från människors vardag, och när de omsätts i praktiken upptäcks och syns bristerna i media.

Ansvariga politiker som beslutat om försämringarna spelar ovetande trots alla varnande signaler och låtsas vilja ställa allt till rätta. Men oftast händer ingenting och när åtgärder någon gång ska genomföras sker det i snigelfart. Marknaden får nämligen ”inte störas”.

Kalmar har inte drabbats på samma sätt av de stora spekulerande vårdföretagen eller koncernerna för fristående verksamhet inom förskola och skola.Vi driver det mesta i egen regi utan vinstintressen och kompletterar med andra aktörer som utgör alternativ i något avseende.Vi är stora uppköpare av tjänster och varor från det privata näringslivet.Vi ställer hårda krav vid upphandling: Krav på kollektivavtal, inget barnarbete, rättvisa arbetsvillkor, jämställdhet och inga kopplingar till skatteparadis. De flesta företag, inte minst våra lokala, klarar kraven. Flera stora vårdföretag och riskkapitalbolag gör det däremot inte.

Våra krav är resultatet av en medveten majoritetspolitik i Kalmar, främst från oss i Vänsterpartiet. En positiv utveckling är möjlig och absolut nödvändig. Det går att stoppa utförsäljningen och privatiseringen av vår välfärd och vända utvecklingen.Det går att sätta människors välfärd framför vinstintressena.Det går att ställa krav från början och det går att slippa skandalerna.

Är inte det ett bättre val än djupa liggsår och maximalt använda blöjor på privata äldreboenden eller otillräcklig lärarbehörighet i privata skolor?

Under de senaste veckorna har vi kunnat läsa flera avslöjanden om vanvård i verksamheter som drivs av Carema och Attendo Care. Vi nås av nyheter som berör fallolyckor, undernäring, dålig hygien och höga dödstal. Samtidigt har det också kommit fram vilka jättelika vinster som riskkapitalbolagen som driver äldreboenden plockar ut.

– Det är inte konstigt att vinstdrivande bolag vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Problemet är att detta handlar om äldre människor som är i behov av omsorg. Istället förvandlas skattemedlen till gigantiska vinster i redan penningstinna fickor, säger Birgitta Axelsson Edström (V), 2:e vice ordförande i omsorgsnämnden i Kalmar.

Bolagen sätter kvalitet och verksamhet i andra hand och vinsten i första. Vinsterna kommer inte ur tomma intet. Pengarna är till största delen skattemedel som svenska folket betalat in i tron att man bidrar till en bättre välfärd, men så är inte fallet.

Kalmar kommun vill inte få in dessa företag i äldreomsorgen. Därför har vi valt att inte införa Lagen om Valfrihetssystem (LOV) som gör äldreomsorgen till en marknad.

–  Jag är glad att Kalmar kommun även fortsättningsvis kommer att vidareutveckla den egna verksamheten utan att blanda in systemfel och vinstintressen. Vi har lyckats stå emot ständiga borgerliga budget- och nämndsförslag om att privatisera och konkurrensutsätta kommunal äldreomsorg. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade sett ut om dessa förslag hade vunnit gehör i kommunfullmäktige och omsorgsnämnd.

Den borgerliga regeringen försöker nu tvinga kommuner som inte vill införa LOV att göra det. Det är ett skräckexempel på en högerpolitik som tydligare än någonsin vill ta från behövande och ge åt rika.

– Vem kan med gott samvete medverka till den vanvård som vi nu ser resultaten av? Vi i Vänsterpartiet har som enda parti sagt konsekvent Nej till vinstintressen i välfärden och istället öronmärkt resurser till utveckling. Äldre människor har rätt till ett gott liv och en god omvårdnad. Den rättigheten måste prioriteras framför bolag som vill tjäna storkovan på att håva in skattemedel och missköta vård- och omsorgsverksamheter! avslutar Birgitta Axelsson Edström (V).

På kvällen den 9 november anordnade Ung Vänster i Kalmar län ett fackeltåg i centrala Kalmar till minne av Kristallnatten. Ett drygt femtiotal deltagare i skilda åldrar tågade genom Kvarnholmen och avslutade med en samling på Larmtorget där unga talare från KDU, MUF, Antidiskrimineringsbyrån, SSU och Ung vänster medverkade med korta och kärnfulla tal om medmänsklighet, allas lika värde, mångfald, frihet och demokrati. På bilden ser vi talaren från Ung Vänster, Julia Salomonsson.

Josefine Erlandsson, distriktsordförande för Ung Vänster, fungerade som moderator och uttryckte sin uppskattning över att så många slöt upp denna gråkalla kväll. Vi är också tacksamma över polisens närvaro. Därigenom kunde årets manifestation genomföras utan störningar från oönskat håll.

Strävan efter att skapa ett samhälle som är öppet för alla begränsar sig inte till denna kväll. Det är ett arbete som vi måste driva under årets alla dagar. Det är gott att veta att vi är många som arbetar för samma mål och att det finns en bred politisk enighet kring just begreppet Allas lika värde. Detta är en kväll då vi får påminnas om just det faktumet och då vi kan lägga andra politiska skiljelinjer åt sidan.

I morgon fortsätter arbetet för det goda samhället. För oss i Vänsterpartiet är det tydligt att en politik för minskade orättvisor är den säkra och rätta vägen dit. Kamrater, låt oss aldrig tappa det målet ur sikte.

”Den kulan visste hur den tog” skriver Runeberg om Sven Dufva i Fänrik Ståls sägner. Detsamma kan man säga om vårt inlägg om Folkpartiets bristande respekt för elevers och föräldrars val av skola. Att angripa Folkpartiet för att ifrågasätta fria val är väl närmast att jämställa med en svordom i kyrkan. Likväl är det precis bristande respekt Folkpartiet uppvisar när man inte låter barn och föräldrar göra sina val utifrån sina egna bevekelsegrunder.

Det är inte snyggt att utgå från att fria människor inte har tillräckligt med kunskap för att göra rationella val och dra slutsatsen att det är därför så många i Kalmar väljer kommunal skola. Brändewall och Polteg tycker ju inte att en kommunalt driven närliggande skola borde vara det naturliga valet. Hållningen är motsägelsefull. Varför vill man som politiker engagera sig i offentliga skolors verksamhet om man ändå anser att fristående alternativ är så mycket bättre? Det är ju precis så Folkpartiet i det här fallet gör. Vi i Vänsterpartiet jobbar tvärtom för att den offentliga skolan ska fungera så bra som möjligt.

”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” står med guldbokstäver ovanför ingången till universitetsaulan i Uppsala. Det är ord som tack och lov är omoderna. Den svenska skolan fostrar numera kritiskt tänkande människor som är kompetenta att välja själva, som inser att det alltid finns flera synsätt samt att vi alla är olika. Brändewall och Polteg strävar dock efter att göra Kalmar till någon form av genomsnittskommun med likriktning som ideal. Om en större andel i andra kommuner väljer fristående skolor framför offentliga ska vi ha det likadant i Kalmar. När så inte är fallet dras slutsatsen att människor inte vet sitt eget bästa.

”Välja fritt är stort men välja rätt är större” är en passande beskrivning på folkpartisternas attityd. Vi i Vänsterpartiet står för motsatsen. Vad som är ”rätt” val ska inte vi från politikens sida lägga oss i, och friheten att välja lämnar vi till elever och föräldrar.

Birgitta Axelsson Edström (V) och Leila ben Larbi (V)

Skolpolitiker i Kalmar

Vänsterpartiet driver en kampanj för en bättre äldreomsorg. Som en del av den kampanjen har vi granskat äldreboenden i Sveriges kommuner. I granskningen har vi tittat på hur stor del av de äldre på äldreboenden som erbjuds att komma ut varje dag. Vi har också granskat om de erbjuds egen tid med personalen dagligen eller inte.

Granskningen visar på mycket stora skillnader mellan kommuner. I vissa kommuner får alla äldre på äldreboenden möjlighet att komma ut varje dag. Men i andra är det inga som får det. En liknande bild framträder vad gäller egen tid med personalen.

– Möjligheten att komma ut från äldreboendet är en central frihetsfråga. Tyvärr är den möjligheten begränsad för äldre i hela 92 kommuner. Det är naturligtvis väldigt olyckligt att det är på det sättet. Mormor ska ha möjlighet att komma ut från äldreboendet om hon vill. Det är orimligt att spara på gamla människors rätt och värdighet, säger Lars Ohly partiledare för Vänsterpartiet.

Läs mer om undersökningen på https://www.vansterpartiet.se

Vågar du bli gammal? Oroar du dig för vilken omsorg du kan få i framtiden? Får föräldrar eller mormor den hjälp de behöver idag?

Personalen gör ett fantastiskt jobb, och många gamla kan leva goda liv. Men vi vet att problem finns. I Sverige finns äldreboenden som låser in demenssjuka nattetid för att personalstyrkan är för liten. Många klagar på matkvaliteten. Vi vet att många inte får komma ut tillräckligt ofta och att gamla ibland måste lägga sig alldeles för tidigt på kvällen.

Antalet äldre över 80 år ökar. Ändå minskar personalstyrkan. Flera kommuner har svag ekonomi, och det drabbar äldreomsorgen. Allt tyngre arbetsbörda gör att färre aktivt söker sig till yrket. I år valde endast 3500 unga att utbilda sig i omsorgsyrket. För två decennier sen var antalet 18000. Aktivt arbete krävs för att vända utvecklingen.

Statusen på jobben måste höjas. Det sker när anställda kan utföra professionellt arbete till rätt lön. Kunskaper om de äldres behov är en viktig nyckel. Vi vill att erfaren personal får möjlighet att vara mentorer för nyanställda. Grundutbildning ska ges till dem som saknar det och fortbildning ska vara en naturlig del av arbetet. Vi lägger 650 miljoner kronor 2012 och 1,1 miljard för 2013 och 2014 på ett äldreomsorgslyft. Här ryms också finansiering av utbildningsvikariat. Vikariekostnaden blir annars alltför tung.

Vi satsar på fler anställda, en stegvis nivåhöjning med tre miljarder till 2014. Det ger bättre äldreomsorg och 7 500 nya välfärdsjobb. Alla ska kunna känna sig trygga med att deras nära och kära har det bra. Personalen ska också ha tid att göra mer än det nödvändigaste.

När alltfler kommuner höjt timavgiften för hemtjänst till 2-300 kronor i timmen föreslår vi ett tak på max 100 kronor. Ingen skall behöva avstå från nödvändig hjälp av ekonomiska skäl.

I grunden handlar allt om att bygga en generell välfärd för alla. Vänsterpartiet står för en solidariskt finansierad och jämlik äldreomsorg, baserad på de behov varje individ har för bästa möjliga livskvalitet också på ålderns höst.

I vänsterns Sverige ska man våga bli gammal.

Folkpartiets Björn Brändewall delar just nu ut information om det fria skolvalet i bostadsområden där han tycker att föräldrar och elever inte aktivt väljer grundskola. Huvuddelen av eleverna i Kalmar går nämligen i den närmast belägna och kommunalt drivna skolan. Vi känner igen tillvägagångssättet. För ungefär 10 år sedan hände nästan samma sak när elever som redan hade valt offentligt driven gymnasieskola fick speciell information om en fristående skola. Då var det en borgerlig politiker i gymnasieförbundets dåvarande styrelse som såg till att en fristående skola fick tillgång till elevernas kontaktuppgifter.  Båda aktionerna visar på bristande respekt.

Är det inte dags att även Folkpartiet visar respekt för elevers och föräldrar val av skola? Elever och föräldrar är i sin fulla rätt att välja själva, och bör man inte utgå från att de väljer klokt och utifrån sina egna preferenser och behov? Björn Brändewall anser dock att det faktum att så många väljer närliggande och kommunala skolor är ett tecken på att man inte har fått information om valmöjligheter. Vi drar inga sådana slutsatser. Vi anser att föräldrar och elever ska respekteras, liksom deras val av skola.  Bara för att andra inte tycker som man själv anser att de borde så kan man inte utgå från att något är fel. Det handlar om grundläggande respekt och inget annat.