Maud Olofsson (c) har valt att agera språkrör för den nyliberala högerpolitik som moderaterna av taktiska skäl inte själva vill skylta öppet med. Hennes förslag om att avskaffa anställningstryggheten för ungdomar är ett av de mer extrema utslagen hittills.
Förslaget är oförskämt. Otrygga anställningar har efter det tidiga 90-talets nedrustning av välfärden ökat kraftigt bland just ungdomar. Deras levnadsstandard har påverkats mycket negativt. Otryggheten skapar stress, utbrändhet och sociala problem redan under ungdomsåren. Och det vill centerpartiet ha mer av.

För den politiska debatten är dock Olofssons utspel välgörande. Det här är den borgerliga maktalliansens verkliga ansikte, den råa högerpolitikens. Konturerna klarnar. Olofsson tycker i sin DN-artikel 3 februari att ungdomar tjänar för mycket. I ett läge när företagsägarna gör rekordvinster vill högerpartierna sänka lönerna, så att ägarna ska få ännu mer, på de anställdas bekostnad. Och i ett läge när det stora problemet för ungdomar i verkligheten är otryggheten, då vill center-högern aktivt försämra tryggheten för alla under 26.

Vänsterpartiet vill gå rakt motsatt väg. I höstens budget presenterades tillsammans med s-regeringen en satsning med 13 000 praktikplatser och
3 000 lärlingsplatser för unga arbetslösa. 1 000 ungdomar får möjlighet att gå kvalificerad yrkesutbildning. Unga som har gått ut högskolan men inte får jobb ska få chans att få in en fot på arbetsmarknaden genom 7 500 arbetstillfällen och praktikplatser. Dessutom ska fler gymnasieungdomar få sommarjobb i kommunerna 2006. Kommuner och landsting får de kommande tre åren pengar för att anställa 20 000 personer.

Det är en liten början för att bryta ungas rundgång mellan perioder av arbetslöshet och tillfälliga osäkra jobb. Steg två är att ordna trygga jobb. Det är självklart att ungdomar lika lite som någon annan vill ha korta vikariat eller andra osäkra anställningar. Vänsterpartiet vill därför rensa upp bland de otrygga anställningsformerna. Fasta jobb ska vara huvudregel på arbetsmarknaden. Välfärdssektorn ska byggas ut med riktiga jobb till goda villkor. Även ungdomar ska tryggt kunna leva på sin lön.

Valet i höst kommer att stå mellan en hårdför lönesänkarallians och en vänster som vill satsa på jobb och välfärd. Vad den allra största majoriteten ungdomar tjänar på är uppenbart. Olofsson lär behöva mer än en debattartikel i DN för att förklara varför människor ska rösta på centern – när partiet och dess allierade vill öka orättvisorna och klasskillnaderna.

Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet, Kalmar

Centerpartiet föreslår att Kalmar ska införa den sk Hedemoramodellen som innebär att föräldrar erbjuds starta egna privata familjedaghem för egna och andras barn med kommunala skattepengar. Socialdemokraterna kommer att stödja förslaget.
Idén går helt på tvärs mot den syn på barnomsorg och förskola som vi inom majoriteten har haft. Nu föreslås en traditionell och tydlig borgerlig politik med privatisering av barnomsorgen. Vi undrar hur det kan komma sig att socialdemokratin är beredd att överge sin inställning i en hjärtefråga. Vi, tillsammans med många kommunanställda i förskola och familjedaghem, är mycket oroade över de tydliga borgerliga influenserna inom socialdemokratin. Frågan är vad (s) är kan tänka sig att förhandla om nästa gång.

De små barnen har rätt till kvalificerad pedagogisk verksamhet anpassad till varje barns behov. Det har vi i majoriteten tidigare varit överens om. Vi inser naturligtvis att tvååringarna behöver helt annan verksamhet än femåringarna. Bland annat därför har vi professionellt arbetande och välutbildade pedagoger i våra förskolor. Där finns den miljö som barnen har rätt till, inte som ersättning för hemmiljön, utan som ett komplement. Förskolan är inte längre ”daghem” utan istället en pedagogisk verksamhet med hög kvalitet och styrd av en egen läroplan. Majoriteten av föräldrarna, en ökande andel dessutom, ansöker om plats för sina barn i denna förskola.

Vi har ett fåtal kommunala familjedaghem kvar, och de har sin givna plats i barnomsorgsutbudet. De styrs inte av föreskrifter i någon läroplan och vi har heller inte möjlighet att ålägga dem att driva pedagogisk verksamhet. Istället finns ”Allmänna råd” från Skolverket, ett dokument som är vägledande men inte styrande. Våra kommunala familjedaghem bedriver en verksamhet som är mycket uppskattad av det fåtal föräldrar som väljer den. Vi är måna om att få behålla dem som ett valalternativ. Centerns förslag hotar naturligtvis dessa dagmammors anställningstrygghet, vilket inte verkar oroa socialdemokraterna.

Självfallet är det tillåtet att starta nya företag inom vilken legal bransch som helst, men ska den finansieras med skattemedel? Nu ska vem som helst och var som helst kunna inrätta ett familjedaghem, välja ut de barn som man vill ta emot där och sedan ta hand om dem utan någon reell möjlighet för kommunen som tillsynsmyndighet att ställa några kvalitetskrav på verksamheten. Kommunen har bara att betala, se glad ut och glömma alla fina ord om kvalitet och kompetens. Är det ett ansvarsfullt sätt att handskas med kommunens resurser?

Nej, och framför allt är det ett mycket vårdslöst sätt att handskas med kommunens allra viktigaste resurser, nämligen barnen. Vi som vill sätta barnens bästa i första rummet och ge dem de allra bästa utvecklingsmöjligheterna inser att Centerpartiets förslag har ett annat fokus, ett typiskt borgerligt sådant. Istället för att satsa på barnen vill man lägga skattepengar ner i privata företags fickor och äventyra förskolans välbehövliga utbyggnad. Socialdemokraterna säger skrämmande nog ”ja tack” till paketet. Vi i Vänsterpartiet säger NEJ och vill istället fortsätta satsa på våra kommunala familjedaghem och på den välfungerande och pedagogiskt kvalificerade förskola vi har byggt upp som en del i vår gemensamma välfärd. Vi tror på vår egen personal. Välfärd och anställningstrygghet är värda att försvara. Den inställningen överger vi inte.

Birgitta Axelsson (v), 2:e vice ordförande och Lilian Akthagen (v), ersättare, Barn- och ungdomsnämnden
Bertil Dahl (v), kommunalråd
Kalmar

Vänsterpartiet har en ny partilogga. Den kommer att synas mycket under året som kommer!

Vi är mycket oroade över de signaler som nu kommer från våra kulturarbetare i länet.
Senast i raden är det Byteatern som måste minska sina kostnader, vilket kan innebära färre
skådespelare och mindre verksamhet. Om vi värderar och vill utveckla kulturen i länet måste
vi alla ta dessa signaler på allvar.

Vi ser kulturen som en befriande kraft som ger oss människor möjlighet att uttrycka tankar och känslor och som i förlängningen ökar demokratin i samhället. Med andra ord är kultur livsviktigt. Kulturen måste också vara fri i skapandet. Ökad kommersialisering och sponsring leder lätt till beroende, segregation och orättvisor. Men kulturen behöver ett samhällsstöd för att växa och utvecklas. Kultur måste vara en rättighet för alla människor oavsett tjocklek på plånboken. Samhället, dvs. vi alla tillsammans, måste stödja kulturen på central nivå, regional nivå och i varje kommun. Stödet måste vara så stort så att det ger kulturarbetarna rimliga möjligheter att genomföra uppdraget. Vi vill se ett ökat stöd på alla dessa tre nivåer.

I Kalmar (styrs av v-s-mp) står kommunen för lokalhyrorna till länskulturinstitutionerna i kommunen. Vi ger också bidrag till de lokala föreningarna. Stödet till föreningslivet ökar 2006 med 2 milj. Över 160 miljoner satsas de kommande åren på nya idrottsanläggningar (idrotten är också en del av kulturen). Vi vill också att Tullbroskolan så fort det är möjligt blir ett kulturhus. En utredning ser över lokalsituationen för bl a Byteatern och Kalmar Läns Museum. Ett beslut är fattat om att det i stadsparken ska byggas ett nytt konstmuseum där barn- och ungdomsverksamheten ska få stort utrymme. Under 2006 ökar vi anslaget för att barn och ungdomar ska kunna delta i kulturlivet i Kalmar. Vi tar nu fram en strategi för att få mer kulturaktiviteter och kulturtänkande i skolor och förskolor. Musikhuset, Monokrom och en halv miljon nya pengar till kulturskolan betyder också mycket för kulturen i Kalmar.

Listan kan göras lång. Ändå finns mycket kvar att åtgärda. Vi vill att satsningarna ska vara långsiktiga och genomtänkta. Kulturen är en av våra viktigaste tillväxtfaktorer för jobben, utvecklingen av regionen/kommunen och har stor inverkan på folkhälsan. Men kulturen måste vara allas rättighet. Först då har vi chans att bli kulturhuvudstad i Europa 2014.

Regionförbundet ansvarar för verksamhetsbidragen till länskulturen och folkbildningen. Pengarna kommer sedan tidigare från landstinget. Vi menar att landstinget på ett seriöst sätt måste ta ekonomiskt ansvar för kulturen. På riksplanet har vi under lång tid krävt ett ökat stöd till kulturen.

Vi vill bygga ut den gemensamma/offentliga sektorn och resurserna för att öka stödet till kulturen. Det har vi varit tydliga med sedan lång tid tillbaka. Nu påstår till och med moderaterna att de vill värna kulturen. Nu vill (m) både vara ARBETARparti och KULTURparti. Det är en förvandling som heter duga, om den nu vore sann förstås. Vad vi dock har lite svårt att förstå är hur stödet till kulturen ska öka om man, som (m) förespråkar, samtidigt vill sänka skatterna med cirka 50 miljarder. Men det är väl som det mesta annat i den borgerliga politiken en allians-hemlighet.

Moderaternas förslag om ökat stöd till barns och ungdomars kultur
i skolan finansieras i själva verket av kraftiga minskningar på andra håll inom kulturen. Kulturen får alltså betala själv, ur en idag alldeles för liten plånbok. Alltså satsar man inte på kulturen, utan gör precis som vanligt och säger bara halva sanningen. Även detta är en del i den borgerliga allians-strategin.

Bertil Dahl (v) Kommunalråd
Birgitta Axelsson (v) Ordf Kultur- och fritidsnämnden
Johnny Petersson (v) Landstingsråd

30 procent av alla kvinnor har erfarenheter av våld före 15 års ålder. Efter sin 15-årsdag har var fjärde kvinna upplevt fysiskt våld från någon man. Över hälften av alla kvinnor har trakasserats sexuellt. Totalt sett har 46 procent, alltså nästan hälften av alla svenska kvinnor, erfarenheter av våld från en man efter sin 15-årsdag (Utredningen ”Slagen Dam” 2001).
Det är alltså inte ett fåtal sjuka män som förgriper sig på kvinnor. Det handlar om ett allvarligt samhällsproblem bland oss vanliga hyggliga samhällsmedborgare och en upplevd fasansfull verklighet för många kvinnor och barn. Kriminalstatistiken visar att i majoriteten av fallen är de utsatta kvinnorna bekanta med eller har en nära relation med männen som slår, hotar och dödar. Nästan alla fall av mäns våld mot kvinnor sker i en privat sfär, ofta inom hemmets fyra väggar. Och nu har det hänt igen. Ännu en ensamstående mamma har blivit ihjälslagen i sitt hem.

I förlängningen påverkar det här alla kvinnor. Resultatet blir ett samhällsklimat där rädslan för våld begränsar kvinnors handlings- och livsutrymme, även utanför de situationer där övergreppen faktiskt sker och oavsett om man blir utsatt för faktiskt våld eller inte. Kvinnor lär sig olika strategier för att på olika sätt hantera rädsla och fruktan för övergrepp – den s.k. vardagsrädslan. När kvinnor i vårt samhälle tvingas leva med ett underliggande hot blir det sexualiserade våldet ytterst en fråga om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Kvinnors utsatthet för mäns våld, vare sig det är misshandel, sexuella trakasserier, våldtäkt eller incest är ett samhällsproblem som inte bara har konsekvenser på ett socialt plan utan även ger stora ekonomiska aspekter. Det handlar om direkta vårdkostnader för utsatta kvinnor och barn, kostnader för rättsprocesser och kriminalvård, jourverksamhet och andra kostnader för att ge kvinnor och barn skydd, men också bortfall i arbetstid och begränsande av kvinnors deltagande i samhället. Dessutom kostar behandlingen för männen som utövat våldet.

I Finland, Kanada, USA, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland har man försökt mäta vad mäns våld mot kvinnor kostar. Vänsterpartiet anser att Sverige, som föregångsland i arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor, också bör agera i dessa frågor. Vi motionerar därför i riksdagen i frågan. Att mäns våld mot kvinnor tar stora ekonomiska resurser i anspråk vet vi redan. Vad som behövs är en prislapp på problemet. Dessa resurser skulle vi istället kunna satsa på en höjning av kvinnors löner, bättre sjuk- och hälsovård och arbetsmiljö samt bättre skolor.

När vi vet hur mycket det kostar kan vi få upp detta gigantiska samhällsproblem på den politiska agendan och på allvar omfördela våra resurser. Ekonomiska resonemang brukar skrämmande nog vara den enda framkomliga vägen att öppna ögonen på beslutsfattare. I förlängningen kan det leda till att vi förbättrar situationen för kvinnor och barn, och då må det väl vara hänt. Men, egentligen är hela situationen mer skrämmande än så. Vet vi inte redan att det ständigt sker övergrepp? Vad är det vi egentligen väntar på? Hur många kvinnor ska slås ihjäl innan vi gör nåt? Hur många barn ska förlora sina föräldrar? I vilka ekonomiska termer kan vi mäta ett barns förlust av sin mammas kärlek, närhet och trygghet? Det är dags att vi börjar se över våra värderingar. Vad kostar våra snäva ekonomiska resonemang räknat i mänskligt lidande? Varje tänkande och kännande människa borde reagera med ryggmärgen.

Birgitta Axelsson (pol sekr) och Bertil Dahl (kommunalråd)
Vänsterpartiet, Kalmar

Högeralliansens gemensamma politik är entydig. Att det är moderaterna som försöker ta kommandot över de andra tre samarbetspartierna är knappast förvånande, men det skrämmer mig att de verkar lyckas.
Tron på skattesänkningarnas möjligheter och därmed sänkta nivåer på sjuk- och arbetslösersättningar är stark inom den borgerliga alliansen. Dock sägs väldigt lite om att denna strategi innebär en gigantisk omfördelning från kvinnor till män och från fattig till rik. LO-ekonomerna har konstaterat det. Vi i Vänsterpartiet ser det tydligt. Högerpolitiken visar sitt vanliga ansikte.

Moderaterna Anders E Borg och Hans Lindblad försöker försvara sig mot kritiken enligt följande:
”Eftersom många av de individer som har något lägre inkomster, som följaktligen betalar mindre i skatt och får lägre skattesänkningar, är kvinnor som är gifta med män som tjänar lite mer blir hushållseffekterna påtagligt mer gynnsamma för hushållen än de individexempel LO-ekonomerna redovisar.”

Man tar sig för pannan! Kvinnor som har låga inkomster behöver man alltså inte bry sig om. Det är ”hushållen” man ska ta hänsyn till. I moderaternas Sverige är dessutom inte ”ensamstående med eller utan barn” en hushållstyp som räknas, utan det är sammanboende som gäller. Istället för att se till att hushåll med en vuxen (med eller utan barn) kan överleva ger moderaterna rådet till ensamstående lågavlönade kvinnor att gifta sig rikt! ”Såja, lilla gumman, det ordnar sig nog.”

I vilken tidsålder lever moderaterna? I 2000-talets Sverige trodde jag att vi hade kommit längre. Jag trodde att vi hade insett att våra levnads- och boendeformer har förändrats under de gångna 50 åren, men det gäller tydligen inte alla partier. De ultrakonservativa idéerna lever ju i högönsklig välmåga. Det är inte bara skrämmande utan även pinsamt och skrattretande att man fortfarande hänger fast vid en så förlegad bild av samhället. Högern underskattar därmed den svenska väljarkåren.

Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet
Kalmar

Efter de borgerliga partiernas seans i Bankeryd blir skillnaderna i politiken allt mer tydliga.
Två helt olika system och samhällen står emot varandra. Det handlar i grunden om skillnader
i synen på människor. Solidaritet, rättvisa, välfärd och tilltro till människor ställs emot
ökade klyftor i samhället, minskad välfärd, lägre löner och jakt på sjuka, arbetslösa och vanliga
löntagare.

Bankerydsteserna är väldigt tydliga. Skattesänkningar för höginkomsttagare, sänkta ersättningsnivåer för sjuka/arbetslösa och höjda avgifter för a-kassan är några exempel. Moderaterna har alltså lagt fast sin gamla välkända politik i de borgerliga förslagen. Flera
förslag har dessutom visat sig vara ofinansierade. De bygger på naiva förhoppningar om dynamiska effekter.

Vi har hört alltsammans förut! När inte notan går ihop kommer samhället (vi alla tillsammans) att få betala.. I klartext innebär det stora besparingar inom den offentliga sektorn. Verksamheten i
vår kommun och vårt landsting kan inte hålla den höga kvalitet som vi i Vänsterpartiet tillsammans med s och mp gemensamt vill skapa förutsättningar för. Det borgerliga förslaget innebär både en ekonomisk konkurs för den gemensamma välfärden och en personlig social och
ekonomisk konkurs för den enskilde individ som är sjuk eller arbetslös.

Budskapet till väljarna är klart. Det är den sjukes fel att han/hon är sjuk och arbetslösheten beror på den arbetslöse. Om ersättningsnivåerna sänks tillräckligt lågt efter en tid så blir den sjuke frisk och den arbetslöse får ett jobb. Det är detta som kallas för ”borgerlig handpåläggning”. När borgerliga partier lägger detta förslag så visar det också på politisk tankekonkurs.

Som vänsterpartister vet vi att ett rättvist Sverige kräver en rättvis fördelning. Det räcker inte med borgerliga önskedrömmar och blå dunster.

Bertil Dahl (v) Kommunalråd
Birgitta Axelsson (v) Ordf. Kultur- och fritidsnämnden
Kalmar

Jan-Ingemar Lundström/Jan R Andersson (m) beklagar i en insändare att den politiska majoriteten (v-s-mp) i Kalmar kommun valt att åter driva Stenbergs kök i kommunal drift. 2002 togs beslutet att köket skulle drivas av ett privat företag.
Vi i vänsterpartiet var emot. Verksamheten vid Stensberg fungerade då mycket bra, personalen hade stor kunskap och erfarenhet och matgästerna var nöjda.

Trots detta beslutades av rent ideologiska skäl att ”privatisera” köket. Ingen av personalen valde att jobba kvar. Nu visar utvärderingen av verksamheten att problemen har varit stora. Många matgäster är inte nöjda och kostnaden är mer än 250.000 kr dyrare än kommunal drift.
Avtalet innebär också att kommunen betalar för portioner som inte behövs. Därför förlängdes inte avtalet. Kommunen kommer att ta sitt ansvar för personalen.

Den nuvarande majoriteten i Kalmar vet hur viktigt det är med ett väl fungerande näringsliv. Därför har flera stora satsningar gjorts för att skapa förutsättningar för fler företag. Detta har gått hand i hand med samarbete med högskola, regionförbund och utbyggnad av den kommunala verksamheten. Moderaterna har ofta varit negativa till arbetet. Vi i vänsterpartiet har också föreslagit en rad åtgärder för att underlätta för mindre företag. Vi kan nämna enklare regelsystem och mindre administration och slopad sjuklönekostnad.

Flera undersökningar visar också på utvecklingskraften i Kalmarsundsregionen och en bra kommunal verksamhet. Mycket återstår naturligtvis att göra. Alldeles för många är arbetslösa. Dock får vi inte topprankning av lobbysektionen inom Svenskt Näringsliv. I deras rankningslista ligger Danderyd, Täby, Solna och Vellinge i topp. Alla dessa kommuner är moderatstyrda. Moderatstyret har avskaffat, privatiserat, slagit sönder och sålt stora delar av de kommunala bolagen och förvaltningarna. I Kalmar har vi valt att utveckla den kommunala verksamhet och inte sålt ut bolag, skola eller förskola. Vi tror på personalen och känner deras stora kunskap och förmåga att bedriva en bra verksamhet. Vi arbetar för fler jobb i Kalmarregionen, men vi tror inte lösningen är att flytta runt jobben genom att slå sönder fungerande kommunal verksamhet. Privata företag bedriver en omfattande verksamhet inom flera områden. Vad gäller kommunens egen verksamhet kan företagen komplettera den och kommunala bolag och förvaltningar köper också en mycket stor mängd tjänster och varor från privata företag. Den offentliga verksamheten och det privata näringslivet behöver varandra. Vi vänder oss kraftigt mot den borgerliga myten om att allt blir bättre och effektivare inom omsorgen, förskolan och skolan om verksamheten blir privat. Detta skapar inte heller några nya jobb, utan är mest en moderat-ideologisk fråga.

Insändaren förvånar oss inte. Moderaterna har i nästan alla budgetförslag i Kalmar kommun krävt utförsäljning av de kommunala bolagen, att 50 personer ska avskedas varje år och kommunens verksamhet ska privatiseras. Vi i vänstern kommer att fortsätta att slåss för att utveckla vår gemensamma välfärd.

Ginn Berggren Eklund (v)
Ledamot i omsorsnämnden
Kerstin Gustafsson (v)
Ersättare i omsorgsnämnden
Bertil Dahl (v)
Kommunalråd

Kalmars budget för åren 2006-2008 har arbetats fram gemensamt mellan v, s och mp, men den bär en tydlig vänsterprägel. Den här gången känner vi att vi har lyckats med mycket!

Det ekonomiska läget är bättre än på mycket länge, och det finns utrymme för en hel del offensiva satsningar i den budget som majoriteten (v, s och mp) nu lägger fram. Även om budgetprocessen har varit gemensam, bär dess resultat en tydlig vänsterprägel. Här är några exempel.

Inom kommunen finns idag omotiverade löneskillnader mellan kvinnor och män. En del har vi rättat till, men mer finns att göra. Med totalt 6,8 miljoner extra 2006-2007 kan vi eliminera de kvarvarande orättvisorna. I samma anda ser vi till att minska förekomsten av sk delade turer. Ofrivilliga deltidstjänster skall vidare kunna utökas till högre tjänstgöringsgrad. Man ska kunna leva på sin lön oavsett kön!

Kollektivtrafiken har i flera år gått med stora underskott. Nu balanserar vi med att utöka anslaget med 2 miljoner. En välfungerande kollektivtrafik skonar miljön och är dessutom en förutsättning för att hela kommunen ska leva. Ett gammalt rättvisekrav från vänster är därför gratis bussresor för resenärerna. Nu kan vi genomföra det första steget i den riktningen, nämligen enhetstaxa vilket innebär att en enkelresa kostar lika mycket oavsett vart i kommunen man åker eller hur långt.

Äntligen kan vi nu anlägga ett nytt idrottsområde med fotbollsplaner i Lindsdal! Lindsdals IF har i drygt 13 år haft behov av att utöka sin verksamhet, men planytorna har varit för dåliga. Föreningen bedriver en mycket god verksamhet med såväl junior- som seniorlag på både herr- och damsidan. Nu kommer en ny idrottsplats att anläggas i Fjölebro. Bättre sent än aldrig! Inom ramen för satsningen på idrotten (totalt 150 miljoner) gömmer sig en oerhörd utvecklingspotential. Etableringen av ett idrottscentrum i Snurrom med ishall, friidrottsarena och andra förenings- och idrottslokaler kommer att betyda mycket inte bara för föreningslivet utan också för norra kommundelen. Föreningslivet är en av de allra viktigaste byggstenarna i vårt samhälle, och därför måste dess insatser uppmärksammas och stödjas.

Andra stora vinnare är förskolebarnen och omsorgsverksamheten. Kvaliteten i förskolan kan stärkas genom tillskott av statliga medel och den ökade efterfrågan gör att 16 nya förskoleavdelningar byggs. Över 72 miljoner i ökad driftsram tillfaller omsorgen under de kommande tre åren.

Årets budget styr alltså åt vänster. Den innebär en tydlig satsning på en stark gemensam offentlig sektor. Över 115 miljoner extra läggs ut under tre år. Invånarna i Kalmar kommer att märka hur mycket det betyder för kommunens framtida utveckling. Nu kör vi!

Birgitta Axelsson och Bertil Dahl
Vänsterpartiet, Kalmar

En tydlig majoritet i Frankrike röstade nej till EU-konstitutionen. Vilka konsekvenser ger det? Vad bör bli följden i Sverige?
Det franska folket har röstat nej till EU:s konstitution. Nu finns det alltså inte längre något förslag att ta ställning till. Alla medlemsländer måste nämligen ge sitt godkännande. Frankrikes klara besked medför antingen att hela fördraget måste förhandlas om eller att ett helt nytt förslag arbetas fram. Båda processerna är långvariga och komplicerade.

Om den svenska riksdagen i det här läget fattar ett beslut är det såväl provokativt som dumt. Det sätter den svenska demokratin ur spel, och det visar på ett förakt för folkets rätt att diskutera och själv ta ställning. Och det är svårt att se anledningen till att man ska fatta beslut om ett ärende som i praktiken inte längre finns.

Den enda rimliga utvecklingen av den nya situation som nu har uppstått är att en folkomröstning utlyses när det finns ett nytt fördrag att ta ställning till. Vi hoppas att regeringen begriper detta och också förstår att det är den europeiska vänsterns och arbetarrörelsens uppfattning som avspeglas i Frankrikes valresultat. I vilken mån dess nuvarande meningsfränder i den här frågan, moderaterna och folkpartiet, bryr sig om det är en långt mer öppen fråga. Kanske är det ändå viktigare att arbetarrörelsen håller ihop.

Birgitta Axelsson och Bertil Dahl
Vänsterpartiet Kalmar