Högeralliansens gemensamma politik är entydig. Att det är moderaterna som försöker ta kommandot över de andra tre samarbetspartierna är knappast förvånande, men det skrämmer mig att de verkar lyckas.
Tron på skattesänkningarnas möjligheter och därmed sänkta nivåer på sjuk- och arbetslösersättningar är stark inom den borgerliga alliansen. Dock sägs väldigt lite om att denna strategi innebär en gigantisk omfördelning från kvinnor till män och från fattig till rik. LO-ekonomerna har konstaterat det. Vi i Vänsterpartiet ser det tydligt. Högerpolitiken visar sitt vanliga ansikte.

Moderaterna Anders E Borg och Hans Lindblad försöker försvara sig mot kritiken enligt följande:
”Eftersom många av de individer som har något lägre inkomster, som följaktligen betalar mindre i skatt och får lägre skattesänkningar, är kvinnor som är gifta med män som tjänar lite mer blir hushållseffekterna påtagligt mer gynnsamma för hushållen än de individexempel LO-ekonomerna redovisar.”

Man tar sig för pannan! Kvinnor som har låga inkomster behöver man alltså inte bry sig om. Det är ”hushållen” man ska ta hänsyn till. I moderaternas Sverige är dessutom inte ”ensamstående med eller utan barn” en hushållstyp som räknas, utan det är sammanboende som gäller. Istället för att se till att hushåll med en vuxen (med eller utan barn) kan överleva ger moderaterna rådet till ensamstående lågavlönade kvinnor att gifta sig rikt! ”Såja, lilla gumman, det ordnar sig nog.”

I vilken tidsålder lever moderaterna? I 2000-talets Sverige trodde jag att vi hade kommit längre. Jag trodde att vi hade insett att våra levnads- och boendeformer har förändrats under de gångna 50 åren, men det gäller tydligen inte alla partier. De ultrakonservativa idéerna lever ju i högönsklig välmåga. Det är inte bara skrämmande utan även pinsamt och skrattretande att man fortfarande hänger fast vid en så förlegad bild av samhället. Högern underskattar därmed den svenska väljarkåren.

Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet
Kalmar

Uppdaterades: 14 sep 2005