Idag var det premiär för Vänsterpartiets julkalender med klappar till Kalmars invånare. Den första luckan öppnades vid skenet av det första adventsljuset.

Kommunal ekonomi

finns det många nötter i

Svåra att knäcka då många är hårda

speciellt om man riktigt Kalmar vill vårda

Vänstern i Kalmar har ett eget sätt:

Vi vill visa det som är lätt

att göra när utrymmet är smått

men fantasin ändå lever gott.

Alltså, välkomna upp när adventstiden närmas!

Just nu kan vi alla behöva värmas

Lite fika och en god gammal sed

Kanske vi kan få fresta med?

Så, när vi första luckan vänder

i vår egen julkalender

ger vi bort en särskild klapp

till unga vars pengapung är knapp.

Med detta poem bjöds idag media in till Vänsterpartiets första lucköppning. Bakom den första luckan fanns en buss. Vi lanserar idén att barn och ungdomar ska få åka kollektivtrafik utan avgift. Det är en rättvisereform som kan ge alla barn och ungdomar ökade möjligheter till en aktiv fritid, och samtidigt kan vi få fler att se fördelarna med att åka kollektivt. Så länge man inte behöver sätta in nya bussar är reformen dessutom kostnadsneutral.

Som ett första steg vill vi pröva detta under ett år, förslagsvis från hösten 2008 och hoppas att vi kan få en bred samverkan över partigränserna för att både öka barns och ungdomars frihet samt att slå ett slag för ett mer miljömässigt hållbart samhälle. Julen är redan röd. Med detta förslag kan vi även få en grön jul!

Vad får välfärden kosta i Kalmar? Med välfärd menar vi det som kommunens invånare beställt i form av exempelvis förskolor, skolor, skötsel av gator och parker, äldreomsorg, fritidsgårdar, samhällsplanering, kollektivtrafik och stöd till föreningslivet. Vänsterpartiet anser att detta utförs mest effektivt genom den gemensamma sektorn.

Från borgerligt håll hör man ofta att politiken i Kalmar misslyckats. De har medvetet missuppfattat situationen. Vänsterpartiet har sedan 1995 suttit med i en politisk majoritet i Kalmar kommun. Under dessa år har Kalmar genomgått en stor omvandling. Idag är framtidstron stark. Den senaste undersökningen om invånarnas inställning till Kalmar, den kommunala verksamheten och om förtroendet för den politiska ledningen ger Kalmar högst betyg bland ca 70 svenska kommuner. Det bör nämnas att Kalmarmoderaterna inte haft något inflytande alls under den här tiden. De har istället prioriterat interna bråk. Och utan moderaterna finns inte mycket till Allians att lyfta fram som majoritetsalternativ.

En ganska vanlig uppfattning bland borgerligt orienterade politiker är att det finns hundratals övertaliga bland kommunens personal som behålls av politiska skäl. Hävdar man detta lever man långt från den verklighet som förskollärare, undersköterskor och lärare möter varje dag. Högern påstår att vi har många fler anställda än andra kommuner. Sanningen är att vi ligger på ungefär samma nivå. Dessutom finns stora behov av att anställa fler inom exempelvis omsorgen.

Kalmar kommun redovisar preliminärt ett underskott 2007. För 2008 och 2009 är budgeten positiv, men starkt beroende av försäljningsintäkter. Trots detta satsar vi 90 nya miljoner under åren 2008-2010, främst till omsorgen. Samtidigt måste vi se över hela organisationen. Den kommunala verksamheten ska hela tiden arbeta för att bli effektivare och utvecklas efter kommuninvånarnas behov. Ett sådant arbete pågår ständigt men det räcker inte för att nå säker balans i ekonomin. Därför krävs även andra insatser.

Ett alternativ är att statsbidragen ökar. Staten har nu rekordstora överskott. Det vore rimligt att en del gick till kommuner och landsting. Högerregeringen säger dock nej. Stödet till Kalmar kommun blir fryst från 2008. Det innebär ytterligare 15 miljoner mindre till skola och omsorg. Redan tidigare har statsbidragen minskats med 25 miljoner. Regeringen väljer alltså att sänka olika skatter för höginkomsttagare istället för att rikta pengar till förskola, omsorg och eftersatt upprustning av järnvägar och vägar.

Ett annat alternativ är att göra nedskärningar i nuvarande verksamhet. Men går det att spara om vi ska ha fortsatt hög kvalitet och rimliga arbetsförhållanden? Vi tvivlar på det.

Det tredje alternativet är att öka inkomsterna genom en höjd skatt. En höjning med 50 öre innebär ett tillskott på 50 miljoner till välfärden. Det innebär också 75 kr mer i skatt per månad för den som har 15.000 kr i månadslön och 100 kr om man tjänar 20.000 kr, och det kan vara kännbart för den som lever på marginalen.

Vad ska vi välja? Det handlar förstås om vilket samhälle vi vill ha. Regeringen vill minska den gemensamma sektorn i tron att om de sjuka och arbetslösa får det sämre och de rika får det bättre så blir den sjuke frisk och den arbetslöse arbetsför. Vänsterpartiet vill ha ett samhälle där resurserna fördelas rättvist, solidariskt och där behoven finns. Kalmar kommun kommer att delvis förändras under de kommande åren, men inte genom högerförslag som slår sönder välfärden. Utvecklingen ska ske tillsammans med våra invånare, med personalen och med fackliga representanter. Målet är att förstärka den gemensamma välfärden. En skattehöjning kan vara oundviklig, men den behövs i så fall bara fram till dess att vi får en regering med ett stort hjärta som sitter till vänster.

Bertil Dahl (v) kommunalråd

Birgitta Axelsson Edström (v) pol.sekr

Lars Holmberg (v) ordf Vänsterpartiet Kalmar

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är dags att Kalmar kommun tar ett större ansvar för världens sociala utveckling. Ett steg på vägen är att Kalmar blir en Fairtrade City.

Kalmar kommun ligger långt framme när det gäller arbetet med att skapa en hållbar kommun och ett hållbart samhälle. Listan är lång på åtgärder inom de sociala, ekonomiska och ekologiska områdena. Kommunen ställer som beställare av varor och tjänster krav på kollektivavtal och etiska regler vid upphandling. Tydliga ambitioner finns att öka andelen ekologiskt odlade produkter i kommunens verksamheter. Kommunen köper exempelvis redan nu in rättvisemärkt kaffe. Nu är det dags att ta ytterligare ett steg i detta arbete.

Vi föreslår därför att Kalmar ska ansöka om att bli en "Fairtrade City"! 

Rättvisemärkt

Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning som bidrar till bättre arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer. När vi som konsumenter köper en rättvisemärkt vara bidrar vi till att odlaren får skäligt betalt för sitt arbete, ett minimipris som överstiger produktionskostnaden. Detta, tillsammans med långsiktiga handelsavtal, ger trygghet för alla dem som inte har så stora marginaler att leva på. Utöver den högre betalningen får odlarna också en extra premie. Den används till att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt, t ex till satsningar på nya skolor och nya bostäder, till förbättringar inom hälsovården eller till investeringar i jordbruket. Hur premien ska användas bestäms gemensamt av odlarna.

Rättvisemärkt handlar inte bara om att skapa en bättre ekonomisk situation. Kriterierna främjar också demokratin, organisationsrätten samt miljöhänsyn i produktionen. Barnarbete och diskriminering motverkas.

En produkt som är märkt med symbolen för Fairtrade/Rättvisemärkt ger garantier för att den är certifierad i enlighet med internationella Fairtrade-kriterier. Rättvisemärkt är den svenska representanten i Fairtrade Labelling Organizations International (FLO), som utvecklar kriterier, utför kontroller samt ger utvecklingsstöd till odlare och anställda i utvecklingsländer.

Fairtrade City

Fairtrade City är en diplomering till städer som engagerar sig för etisk konsumtion. I ledningen för arbetet ska finnas en styrgrupp med representation från t.ex. ideell sektor, företag, politiker och kommunal förvaltning. Styrgruppens uppgift är att sprida information om etisk konsumtion till invånarna. Kan man som kommun kalla sig Fairtrade City innebär det att staden lever upp till fastställda kriterier som rör etisk upphandling i kommunen, bedriver ett aktivt informationsarbete samt har ett gott utbud av etiskt märkta produkter i butiker och på arbetsplatser.

Vårt förslag

Med hänvisning till ovan föreslår vi

att Kommunledningskontoret får i uppdrag att ta fram underlag för en ansökan om att Kalmar ska bli en "Fairtrade City".

Kalmar 14 september 2007

Bertil Dahl (v)             Lars Holmberg (v)        Birgitta Axelsson Edström (v)

Medan borgerligheten med folkpartiet i spetsen skriker efter tvångsåtgärder i skolan visar vi i Vänsterpartiet att vi tror på elever och lärare. Skolan ska inte vara ett slagfält mellan fiendelägren unga och vuxna, skolan måste bygga på ömsesidigt förtroende och samarbete.

Den svenska skolan är i kris. Eleverna är ligister. Ingen lär sig att räkna, läsa och skriva. Rektorerna har förlorat kontrollen över skolorna medan elevgäng ohotat har tagit över ledningen. Glåporden haglar. Lärarna saknar både möjlighet och drivkraft att gripa in i detta psykiska och fysiska krig. Åratal av flummig och elakartad vänsterpolitik har nedmonterat hela den svenska skolan. Ingen vill gå dit. Ingen lär sig något som är nyttigt. Alla blir mobbade. Också Kalmars skolor har beskrivits på samma sätt i en motion om hårdare disciplin i skolan från folkpartiet i Kalmar.

Man undrar: Varför kan inte någon spränga hela skolan i luften? När detta är den förhärskande bilden av den svenska skolan, förmedlad av regeringsföreträdare, främst skolminister Björklund (fp), så är frågan berättigad. Varför skulle man överhuvudtaget bry sig om att förbättra den när allt är så eländigt?

Sanningen är förstås att bilden är felaktig, men den är medvetet felaktig. I själva verket går den borgerliga (fp)-skolpolitiken ut på att ta ifrån skolans egna aktörer möjligheten att vara med och bestämma över den egna vardagen. Klåfingriga förslag, som motiveras utifrån resultat av små enkätfrågor på dags- och kvällspressens nätupplagor, genomförs i skolan på ett sätt som gradvis fråntar lärare, skolledning och elever makten över sin arbetsdag. Vi ser exempel efter exempel. Har Kalle sin mobiltelefon på bordet ska fröken ta den, det har regering och riksdag bestämt. Att många skolor redan har löst problemet på ett betydligt mer effektivt sätt genom att utforma sådana lokala överenskommelser är det dock ingen som talar om. Centralstyrda kunskapsprov i tidiga år och betyg i lägre och lägre åldrar fråntar lärare och elever möjlighet att anpassa undervisning och lärande efter varje elevs förutsättningar. Nu är det bedömning som gäller och inte undervisningsplanering och pedagogiskt innehåll. Detta är en förolämpning gentemot duktiga och engagerade lärare som vill och kan göra sitt bästa och som behöver få respekt för det jobb de utför.

Skolan är inget slagfält mellan de två fiendelägren vuxna och elever. Skolan är ett sammanhang där alla måste samarbeta för att nå uppställda mål. Betraktar man detta samarbete som farligt så skapar man förutsättningar för det krig som beskrivs i borgerlig skolpolitisk retorik. Vill man istället använda skolan för att skapa ett gott liv och ett gott samhälle så uppmuntrar man lokala och individuella initiativ. Det vill vi i Vänsterpartiet göra, och det första vi då efterlyser är en uppgradering av lärarnas arbete och en förståelse för att alla elever inte är likadana. Bemyndiga lärarna och respektera eleverna! Det är de värda.

Birgitta Axelsson Edström, Bertil Dahl, Peter Persson, Ragnar Olsson och Leila ben Larbi

Vänsterpartiet Kalmar

I dagarna har Centerpartiet haft sin riksstämma i Kalmar. Visst är det trevligt att man besöker oss i vår vackra kommun, och vi hälsade dem förstås välkomna. Under stämman matades vi med massor av propaganda. För att nyansera bilden är det viktigt att en kritisk granskning görs av den politik som centern nu vill genomföra. Vi ser en tydlig och ganska skrämmande utveckling.

Inför centerstämman tog partiet fram ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program som bland annat innehåller förslag om inskränkningar i konflikträtten, undantag för två personer vid uppsägningar i alla företag oavsett storlek och upp till tvååriga provanställningar för unga. I samma andetag säger näringsminister Maud Olofsson (c) att hon vill försvara kollektivavtalen och att ungdomarna skall prioriteras på arbetsmarknaden. Det går inte ihop.

Kollektivavtalen ska garantera lika villkor för alla anställda och företag inom en bransch. Avtalen garanterar också pensionsförmåner och försäkringar. Med de undantag centern föreslår slås hela idén sönder. Om konflikträtten inskränks kommer facken inte längre att ha något effektivt påtryckningsmedel i sin strävan att teckna kollektivavtal. Facket blir tandlöst. Den anställde måste själv kunna alla regler och avtal. Med provanställningar för unga trappas centerns krig mot ungdomarna upp ytterligare. Redan idag är ett av de största problemen för unga som nyss kommit ut på arbetsmarknaden tillfälliga jobb med osäkra anställningsförhållanden. Det kan inte vara rimligt att en 24-åring med små barn ska hänvisas till tillfälliga anställningar utan någon form av anställningstrygghet, eller är det så att i centerns värld existerar inte människor som tar och/eller har ansvar innan de fyller 25?

Det är tydligt att Centerpartiet har bytt position. Från att ha varit ett parti för småfolket spelar man nu högerytter i matchen motvanliga löntagare. Genom exempelvis angreppen på kollektivavtalen och diskussionen om sänkta ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet, så har centern självutnämnt sig till löntagarnas fiende nummer ett. Det är också en orättvis behandling av alla seriösa företag som förstår hur viktigt det är med klara regler och trygghet.  

Mot denna röra ställer vi i Vänsterpartiet upp oss på vänsterkanten och ger ett mänskligare och långt bättre alternativ. Vi vet att sänkt a-kassa, sänkt sjukersättning och minskad anställningstrygghet inte leder till fler jobb. Felet ligger inte i att de som står utanför arbetsmarknaden är lata. Det verkliga felet är att det inte finns anställningar att få där de behövs. Vi behöver fler förskollärare, socialsekreterare, poliser, undersköterskor och lärare för att bara ta några exempel. Kort sagt: den offentliga sektorn skriker efter arbetskraft men resurserna saknas, till stor del beroende på att regeringen hellre vill sänka skatten för främst höginkomsttagare. Vi vill stärka yttrandefriheten på arbetsplatserna genom stärkta kollektivavtal och fackföreningar som tillvaratar medlemmarnas intressen. Med långsiktiga investeringar i välfärd, bostäder och miljöteknik vill vi verka för att vi i Sverige kan få ett rättvist och hållbart samhälle.

Det är så verkligheten ser ut, och det är så vi kan skapa ett bättre arbetsliv och sänka arbetslösheten. Välkomna till Kalmar och till verkligheten, Centerpartiet!

Birgitta Axelsson Edström (pol sekr)

Bertil Dahl (kommunalråd)

Lars Holmberg (ordförande Vänsterpartiet Kalmar)

Vänsterpartiet Kalmar

Det borgerliga allianslotteriet förstör Kalmar kommuns möjligheter att bibehålla och utveckla välfärden. (V)i tänker hålla emot!

Är du frisk, har ett mycket välbetalt arbete, en "lagom" stor förmögenhet och en stor attraktiv fastighet i ett eftertraktat bostadsområde? Grattis, då är du en vinnare i det borgerliga allianslotteriet! Den som har det mesta får ännu mer! Är du däremot arbetslös, sjukskriven, ung, elev, omsorgstagare, hyresgäst, låginkomsttagare, kvinna, medlem i facket eller har den uppfattningen att solidaritet och rättvisa inte bara är honnörsord utan något som ska gälla i Sverige, då är du en stor förlorare. Tyvärr.

Situationen förvärras för varje dag som den borgerliga högerregeringen lägger fram nya förslag. Försämrad a-kassa, högre fackföreningsavgift, sänkta ersättningsnivåer vid.arbetslöshet, skattelättnader för höginkomsttagare, kraftiga neddragningar för vuxenutbildning och arbetsförmedling, slopat stöd till ungdomars sommarpraktik (PPP), slopad förmögenhetsskatt och en avsevärd sänkning av fastighetsskatten för främst höginkomsttagare är några exempel från regeringens experimentlåda. 

Nu tas nästa steg. Regeringen planerar att sälja ut och privatisera stora delar av den offentliga sektorn. En myndighet tillsätts med just detta uppdrag.  

Denna nedrustning av vår gemensamma välfärd kommer att slå hårt mot det vi byggt upp i Kalmar. Alliansregeringens politik innebär att Kalmar kommun får mindre resurser till verksamheter som riktas till barn, ungdomar och äldre. Möjligheten att anställa fler lärare i förskolan och skolan minskar. Omsorgen om de äldre får allt tuffare villkor.

De pengar som nu omfördelas till skattesänkningar för främst höginkomsttagare, skulle istället kunna användas till satsningar på välfärden. Det som behövs är fler anställda i kommuner och landsting, höjda löner för kvinnor inom offentlig sektor, mer resurser till omsorgen om de äldre, fler lärare i förskola/skola och en satsning på våra järnvägar och vägar. Hur ska allt det kunna genomföras när våra gemensamma tillgångar skänks bort?

En sänkt förmögenhetsskatt kostar cirka 5 miljarder. Skulle dessa pengar istället gå till landets kommuner innebär det ett tillskott för Kalmar kommun med cirka 27 miljoner. Detta belopp är nästan samma summa som omsorgsnämnden i Kalmar nu måste dra in. 

Politik är att välja väg. I Kalmar har vi valt den rätta vägen. Vi vet hur viktig en utbyggd kommunal verksamhet är för kommunens invånare. Kommunen ska också vara drivande för att skapa förutsättningar för fler företag och nya jobb. Vi ser en positiv utveckling i Kalmar och känner ett stort stöd från kommunens invånare. Vår plan är att fortsätta på den vägen. Behoven är stora. Det är tydligt att vi inte får något större stöd från den borgerliga regeringen. De är nämligen på väg åt rakt motsatt håll, och på den vägen gör vi dem inte sällskap.

Bertil Dahl (v), kommunalråd                                     

Birgitta Axelsson (v), pol sekr och vice ordförande Vänsterpartiet Kalmar län 

Skolans resa bakåt i tiden fortsätter med stormsteg under Jan Björklunds ledning. Ordningsbetyg, skriftliga omdömen/betyg för sjuåringar och allmänt hårdare tag har nu kompletterats med direktiv till en ”ny” gymnasieskola. Den är inte ny. Den är många decennier gammal.

Tre olika gymnasieutbildningar, en som ger högskolebehörighet (för elever som ska läsa vidare), en som ger en yrkesexamen (för elever som vill jobba) och en som leder till lärlingsarbete (för elever som tröttnat på hela skolan). Låter det bra? Låter det lika bra när man betänker att eleverna ska göra dessa val samma år som de fyller sexton? Hur målmedvetna var vi själva i den åldern?

Ett annat argument som emellertid borde bita mer på Jan Björklund är att självaste näringslivets företrädare så sent som i höstas ställde sig negativa till en sådan utveckling av skolan. Det svenska näringslivet behöver nämligen hög kompetens hos sin arbetskraft. Här sänker man tvärtemot kraven.

Jag förstår att elever i skolministerns värld borde veta vad de vill redan när de är tonåringar. I min värld är det inte lika självklart. Tänk så många förmågor vi hade gått miste om, och så många rika liv som människor hade gått miste om, om inte möjligheten att utvecklas efter tonårstiden hade funnits. Men det är klart, sådana utvecklingskarriärer passar väl inte in i skolministerns mall.

Vi inom vänstern brukar beskyllas för att inte se till individuella skillnader. Det är fel. Vi vill ge alla en chans. Frågan är hur mycket plats det finns för individerna i rottingmajorens skola?

Birgitta Axelsson Edström (v)

Ersättare i styrelsen för Kalmarsunds gymnasieförbund

Högerns auktoritära och konservativa pedagogiska ideal manifesterar sig när den nya skolpolitiken skall omsättas i praktisk handling. Vi vill visa på att det finns bättre och mer verksamma verktyg än svart pedagogik.

Den borgerliga regeringen lanserar sin skolpolitik under rottingmajoren Jan Björklunds ledning. Det handlar bland annat om mer kontroll, skriftliga omdömen redan i första skolåret, hårdare tag, ordningsbetyg, straff och repressalier i form av kvarsittning och beslagtagande av störande föremål såsom mobiltelefoner eller förbud att tala annat språk än svenska. Syftet med dessa enkla men ack så gammalmodiga förslag sägs vara att skapa ordning och reda i skolan.

Tro det eller ej, men det finns inte NÅGON som är engagerad i skolfrågor som INTE vill att det ska vara ett gott arbetsklimat i skolan eller att eleverna INTE ska lära sig att läsa, räkna och skriva i skolan. Inte ens vi vänsterpartister är emot en sådan skola. Vi tror dock inte att de medel som skolminister Jan Björklund förespråkar är de som ger önskat resultat i form av bättre arbetsmiljö eller högre kunskapsnivåer. Under slagord som "Våga sätta gränser", "Att ställa krav är att bry sig" eller "Våga vara vuxen" försöker den nyauktoritära rörelsen med skolministern som en av påhejarna få skolan att återgå till stramare tyglar och fastare disciplin. Man har fel. Maktspråk, dominans, underkastelse och lydnad leder inte till att skolans problem löser sig. Den tiden är förbi. Frågan är om det ens någon gång funnits en tid då en sådan krigsförklaring mot barn och elever varit en verklig väg framåt. Vi måste våga inse det, och agera därefter.

Det ställs inte för lite krav vare sig i eller på skolan idag. Den bild av skolan som man från borgerligt håll framhåller som sanning, nämligen att skolan skulle vara totalt kravlös och där varken fostran eller kunskapande existerar, stämmer inte med verkligheten. Den borgerliga skolretoriken hämtar sin näring från en övertygelse om att skolan befinner sig i ett totalt kaos där mobiltelefonerna ringer under hela lektionstiden, där personalen fullständigt har abdikerat från sin vuxenroll och inte längre orkar bry sig om sitt uppdrag samt där eleverna inte får möjlighet att lära sig någonting. Både elever och personal som tillbringar sin arbetstid i skolan vet att den bilden inte är sann.

Sanningen är att det aldrig tidigare i historien har ställts större krav på skolans verksamhet. Kraven på lärare och annan personal när det gäller såväl kunskaper som värderingsarbete blir allt hårdare, liksom kraven på de unga att orientera sig, förstå och fungera i en alltmer komplex omvärld. Och det är i den omvärlden som skolan ska fungera, inte i gårdagens. 

Lösningen på skolans problem, för vi är alla överens om att det verkligen finns problem i skolan, ligger inte i den "moderna" svarta pedagogik som Jan Björklund förespråkar. Problem av olika slag kommer nämligen alltid att uppstå, beroende på vilken omvärld skolan befinner sig i. För att bara nämna ett exempel: Vi har ett samhälle där det finns stora sociala orättvisor. Självklart återspeglar detta sig även inom skolan och tar sig olika uttryck. Lösningen är en ständigt pågående process, liksom den alltid har varit. Lyckade lösningar bygger på ömsesidig respekt, tolerans och tillit mellan de aktörer som finns i och i närheten av skolan, mellan elever, lärare, föräldrar och skolledning. I demokratisk anda – för demokratin är viktig! – kan man söka gemensamma lösningar för gemensamma problem. Sådana lösningar ligger mycket långt ifrån de av enfald och toppstyrning präglade åtgärdsförslagen som borgerligheten lägger fram i form av ordningsbetyg eller språkförbud.

Demokrati är inget honnörsbegrepp eller något som man lär sig "sedan", efter det att man har lärt sig läsa, räkna, skriva och fått veta att man är underlägsen. Då är det nämligen för sent. Demokrati är ett sätt att verka tillsammans. Den erfarenheten har vi vuxna skyldighet att se till att våra elever får i redan tidiga år. Det är på det viset de kan skaffa sig det självförtroende som krävs för att ta egna initiativ och för att tro på sin egen förmåga. Så skapas en verklig grund för utveckling och lärande.

Birgitta Axelsson Edström (ersättare) och Peter Persson (ledamot), Kalmarsunds gymnasieförbund

Ragnar Olsson (ledamot) och Leila ben Larbi (ersättare), Barn- och ungdomsnämnden

Bertil Dahl, kommunalråd

Vänsterpartiet i Kalmar

Det blåser medvind i Kalmar. Det är nu vi måste göra de offensiva satsningar som kommunen behöver.

Det blåser medvind i Kalmar. Det behöver kommunen efter år av tunga företagsnedläggningar med hög och svårhanterlig arbetslöshet som resultat. Nu rör det på sig ordentligt. Det är nu vi måste göra de offensiva satsningar som kommunen behöver. Resonemanget är ganska enkelt: Om man inte satsar offensivt i tider av tillväxt, när ska man annars göra det? Vi menar också att tillväxten inte är ett mål i sig, utan den är naturligtvis ett medel för att nå något annat. För ett politiskt parti som sitter i majoritetssamarbete är det överordnade målet självklart: Ett bättre Kalmar att leva i.

 Vi ser plötsligt mängder av nya företag i kommunen. I kölvattnet efter Ikeas etablering står nya etableringar för dörren. Det befintliga näringslivet expanderar. Kommunens olika verksamheter har fått mångdubbelt mer att göra. Kinasatsningen genererar också effekter, i form av såväl ökade intäkter för kommunen som ökad arbetsbelastning, det sistnämnda åtminstone i inledningsskedet. Ytterligare resurser behövs för att klara allt.  

 Visst ska Kalmar växa, men inte hur snabbt som helst. Trycket på kommunen är så stort att vi riskerar att tappa kontrollen. Kalmars egenart, det som karakteriserar Kalmar med gröna områden och god miljö i brett perspektiv, måste vi ta hänsyn till. Det handlar bland annat om insyn, öppenhet, kommunikation med invånarna, jämställdhetstänkande och helhetssyn. I slutänden handlar det om de demokratiska processer som vi själva är satta att utveckla och försvara. Där måste vi som politiker ta vårt ansvar. Kör vi för fort riskerar vi att köra in i en vägg, hamna i diket eller kollidera med någon annan. Tar vi inte vårt ansvar är risken stor att vi krockar med Kalmars invånare. Låt oss därför hålla fokus inriktat på vad tillväxtens resultat kan bli istället för på tillväxten i sig. Då har vi större chanser att hålla oss på rätt väg.

 Vi har behov i kommunen som väntar på att bli täckta. Det handlar om utbyggnad av förskolan där vi vet att behoven av nya avdelningar ökar. Det handlar vidare om kommunens kulturliv, inte minst ungdomarna, som behöver stöd i form av ändamålsenliga lokaler. Här kan vi direkt peka på Monokrom och Byteatern Kalmar läns teater. Vi måste också snabba på med det stora föreningspaketet med upprustning och nybyggnation av idrottsanläggningar. Besluten är redan fattade, men processen är fördröjd. Kollektivtrafiken behöver byggas ut. Behovet av bostäder är stort och kommer att öka. Det måste vara en rättighet att kunna hyra en bostad till rimlig kostnad. Socialtjänstens utgifter kommer dessutom med all sannolikhet att öka drastiskt när den borgerliga regeringens förslag om försämrat arbetslöshetsstöd slår igenom.

 Även om det går bra för Kalmar så ökar klyftorna i samhället. Raden av exempel på angelägna behov kan därför göras lång. Gemensamt för dem är att vi behöver en stark offentlig sektor för att fylla dem. Den vill vi satsa på och vidareutveckla. Kommunen håller redan idag hög kvalitet på sin verksamhet, och vi kan bli ännu bättre. I själva verket är det också så att den i inledningen kommenterade tillväxten på näringslivsområdet i hög grad är beroende av en välfungerande offentlig sektor. Därför stärker satsningarna varandra.

Kalmars politiska majoritet bestående av tre partier har förklarat sig villiga att fortsätta att ta ansvar för kommunens utveckling. Vi ska skapa ett rättvisare Kalmar. Då gäller inte enbart full fart framåt. Det är inte givet att resultatet automatiskt blir ett bättre Kalmar att leva i. En hållbar utveckling såväl ekonomiskt som socialt och ekologiskt kräver nämligen både eftertanke och fokusering. Vi tänker göra vårt bästa för att så sker.

Birgitta Axelsson Edström och Bertil Dahl

Vänsterpartiet Kalmar

Registret över våra företrädare är nu uppdaterat. Vi saknar fortfarande en del foton och lite text, men kompletteringar följer.