Årets första maj-firande var förlagt till ett strålande soligt Vimmerby där vi tågade tillsammans med den samlade arbetarrörelsen. Här kan du läsa ett av talen som hölls.

Kamrater, mötesdeltagare. 
 
Idag är det första maj, arbetarrörelsens högtidsdag. En dag för att fira. En dag för att tillsammans samla styrka och självförtroende i vårt arbete för en rättvisare utveckling i samhället. Första maj är vår dag.  

Vi lever i svåra tider. Under de senaste månaderna har vi upplevt en kris på arbetsmarknaden, som saknar motstycke i modern tid. Varslen och uppsägningarna haglar runtom oss. Människor kastas ut i en otrygg tillvaro i arbetslöshet och pressen ökar på dom som får ha sitt arbete kvar. Dom får till och med betala för sina jobb med sänkta löner.  
För oss unga är otrygga jobb vardag. Ungdomsarbetslösheten var redan innan krisen dubbelt så hög som den totala arbetslösheten. Vi är dom som gått på timvik, som blir behovsanställda, som får vänta vid telefonen för att veta om vi har jobb nästa månad, nästa vecka eller nästa dag. Vardagen för alla mina vänner som har haft lyckan att faktiskt få ett jobb ser ut så här. Det finns ingen säkerhet längre. Vi används som billig, utbytbar arbetskraft, satt på ständig mellandagsrea av en regering som sänkt arbetsgivaravgiften för företag med unga anställda. En av många åtgärder, som ökat vinstmarginalerna åt arbetsgivare, men som inte lett till någon minskning av arbetslösheten.  

Det är tråkigt att i ett tal börja rabbla siffror, men jag tänkte göra det ändå. Åttio miljarder. Så mycket har regeringen sänkt skatterna. Åttio miljarder. Den allra största delen har gått till redan rika människor. Med åttio miljarder kan man göra mycket. Man hade kunnat anställa tiotusentals sjuksköterskor, förskolelärare eller undersköterskor. Man hade kunnat återupprusta välfärden och på köpet sänka arbetslösheten och hindra de tysta varsel som nu drabbar framförallt kvinnor i offentlig sektor. För de totala skattesänkningarna hittills, hade man kunnat anställa över 200 000 personer. Eller så hade man kunnat satsa en del av dom på utbildning, åt oss unga som behöver komplettera eller läsa upp, eller åt dom som nu varslats och behöver läsa om. Mycket hade kunnat göras för åttio miljarder. Man hade till och med enkelt kunnat betala böterna för Pirate Bay-killarna.  

Krisen på arbetsmarknaden är en del av en internationell kris. Det är inte Fredrik Reinfeldt eller Anders Borg som orsakat den, och det är inte Maud Olofssons fel att den drabbade Sverige. Men det är deras ansvar att en halv miljon människor månaderna innan krisen bröt ut, lämnade a-kassan. Det var dom som gjorde a-kassan dyrare, sämre och svårare att komma in i, och det var dom som införde en ungdomsdiskriminering, som innebär att vi under 26 får betala lika mycket men får ut mindre om vi blir arbetslösa.  

Det är högerregeringen som minskat platserna på komvux med en femtedel, som vägrat skapa fler studieplatser på universiteten och som istället för att se till at vi kan få ordentliga utbildningar via arbetsförmedlingen, har tillsatt ”coacher”, som ger oss tips om hur man söker jobb som inte finns. Det är inte rättvist!  

Kamrater, första maj-firare, frustrationen och missnöjet är utbrett, men leder inte per automatik till en annan politisk riktning. I spåren av regeringens orättvisa politik följer ofta uppgivenhet. Vi måste tydligt, i ord, men framförallt i handling visa att en annan politik är möjlig att genomföra – att det går att vända krisen, att klass- och könsskillnader inte är givna av naturen utan resultat av politisk kamp, och att vi med politiskt arbete kan gå åt ett annat håll. Men det låter sig inte göras av sig självt. I parti och ungdomsförbund, i studentförbund och – föreningar, i facket, miljörörelsen, i feministiska organisationer och i alla sammanslutningar där vi organiserat oss för att påverka samhället i rätt riktning, måste vi hämta kraft och samla styrka. Vi måste tillsammans jobba för att vända utvecklingen – för att protestera när regeringen ger mer åt de som redan har.

Vi ska skapa tryck och entusiasm för en annan politik. Fredrik Reinfeldt – En lagom tjock man i sina bästa år som är för feg för att göra något själv och Anders Borg – en man som håller i pengarna lika starkt som om han vore Emil i Lönnebergas pappa Anton Svensson. Är det verkligen dom vi vill ha? Personligen hade jag hellre velat ha Skorpan i Bröderna Lejonhjärta som statsminister, som vågar göra det han tror på för en större sak.  

Det politiska vardagsarbetet är inte glamouröst. Det är ett evigt förberedande, kopierande, planerande, flygbladsutdelande, demonstrerande, insändarskrivande och mötesorganiserande. Det är inte alltid kul. Det går inte alltid lätt. Men när man ser hur många vi är som demonstrerar idag – här, i hela landet och i hela världen, är det lätt att känna att det är värt det. Vi har ingenting att förlora, bara friheten att vinna.  
Tack!

Emmy Axelsson, ordförande Ung Vänster Kalmar

Kalmar kommun står inför en stor ekonomisk utmaning. Samtidigt är behoven och viljan att utveckla mycket starka. Det gäller inte minst på kultur- och fritidsområdet.

Det höjs just nu röster för Soppscenens bevarande. De pengar som kommunen har givit och fortfarande ger anses inte räcka till för att hålla verksamheten igång. Sanningen är att vi beklagar utvecklingen. Vi har inte dragit in några anslag, men vi har inga möjligheter att mer än tredubbla det belopp vi har gett tidigare år när vi dessutom har dryga sparbeting att hantera.

Sparbetingen ger i resultat att andra verksamheter också får problem, exempelvis nu senast tennishallen i Smedby. När vi ska spara in miljoner på driften får det konsekvenser för ideellt hårt arbetande föreningar och eldsjälar samt för de invånare i Kalmar som tycker att det är utvecklande med kultur-, fritids- och idrottsupplevelser. Det är bittert. Ändå försöker vi naturligtvis hitta lösningar för att verksamheterna ska kunna fortsätta.

Orsakerna till utvecklingen kan vi delvis hitta i den globala finanskrisen. De uteblivna skatteintäkterna ger inte kommunen något annat val än att både spara på nämnderna och att öka utdebiteringen. Ingen ska tro att det finns någon som jublar över detta, men det var tvunget. Alternativet är att vara så ansvarslös som den borgerliga oppositionen som valde att helt strunta i det finansiella läget. Hade oppositionen haft inflytande över Kalmar kommun hade vi varit tvungna att låna pengar redan 2009. Med en sådan ekonomisk politik är Kalmar bankrutt snabbare än vi hinner blinka. Det förstår nog de flesta.

En annan viktig orsak till kommunens ekonomiska läge kan vi hitta hos den borgerliga regeringen som anser att statsbidragen till kommuner och landsting är onödiga utgifter. Visserligen kommer nu en utökning, ett tillfälligt stöd som för Kalmars del innebär ca 33 miljoner år 2010, men det är alldeles för lite och alldeles för sent. Regeringen har valt att ta resurser från kommuner och landsting och stoppa dem i privata fickor genom gigantiska skattesänkningar, och nu förväntar man sig förlåtelse genom att man stoppar in en bråkdel nya pengar till den offentliga verksamheten. Det vi ser nu är omvänd Robin Hood-politik kombinerad med allmosor och det är inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle. Vi måste få en ny politik och en ny regering.

Matematiken är löjligt enkel. Vi har i Sverige en mycket hög välfärdsnivå, och den har vi gemensamt bestämt oss för att satsa på. Detta innebär också ett relativt sett högt skattetryck. Nu börjar Sverige komma i nivå med övriga EU-länder som inte alls har den välfärdssektor som vi är vana vid. Självklart kostar skattesänkningarna! De pengar vi förr använde för gemensamma behov ligger ju nu i de privata plånböckerna. Man kan som bekant inte både ha kakan och äta upp den.

Därmed väntar hårda tider, för vård, skola och omsorg, för barn, elever och äldre, samt för dem som tycker att kultur-, fritids- och föreningsverksamhet är något som vi gemensamt har nytta av och bör satsa på. Kort sagt, de hårda tiderna väntar de flesta av oss. Det sorgliga i kråksången är att borgerligheten som just nu har makten på regeringsnivå inte nämnvärt verkar bry sig.

Birgitta Axelsson Edström (V)

Ordförande Kultur- och fritidsnämnden

Lise-Lotte Ross (V)

ersättare Kultur- och fritidsnämnden

Bertil Dahl (V)

Kommunalråd

Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker, besökte under onsdagen den 8 april Kalmar.

Hon träffade gymnasieelever på Jenny Nyströmsskolan, CIS och Lars Kaggskolan. PÅ kvällen anordnades ett välbesökt offentligt möte i Norrliden. Under dagen sammanstrålade hon även med Kalmars representant på EU-valsedeln, Jacqueline Dovblom.

– Vi vill informera om vad EU betyder för vanligt folk, säger de båda samstämmigt. 80% av alla nya lagar som skrivs stiftas i EU, så det finns verkligen anledning att bry sig om vad som händer där. Varje utebliven röst i EU-valet är en missad chans att påverka.

Eva-Britt Svensson kommer under tiden fram till valet att tillsammans med Vänsterpartiets lokalföreningar att lägga mycket tid på att träffa människor och informera om vikten av att gå och rösta. Hon får ofta frågor om hur en EU-kritiker ser på att arbeta inom EU.

– Vänsterpartiet är det enda EU-kritiska riksdagspartiet. Självklart ska vi fortsätta att engagera oss i EU-frågor så att vi får så kloka beslut som möjligt nu när vi på demokratisk väg har bestämt att Sverige ska vara med. En röst på Vänsterpartiet gör skillnad, vi uträttar nåt, blir hennes slutord i Kalmar.

Eva-Britt Svensson står på första plats på Vänsterpartiets lista till EU-parlamentet och kandiderar för andra perioden. Jacqueline Dovblom står på plats 28. EU-valet genomförs söndagen den 7 juni.

Välkomna till offentligt möte i Norrliden och lär Dig mer om hur vi kan påverka Europa utifrån ett EU-kritiskt perspektiv.

Välkomna till offentligt möte i Norrliden onsdagen den 8 april kl 18 i studieförbundet Bildas lokal på Två Bröders väg 27 ("tvättstugan"). Vi träffar Eva-Britt Svensson från Kronoberg, vårt förstanamn på listan till EU-parlamentet. Hon är känd som en stridbar EU-parlamentariker som i alla lägen kämpar för rättvisa. Förutom sitt uppdrag i EU-parlamentet är hon ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse. Hennes främsta intressen, och det som hon tycker att Vänsterpartiet ska driva också i EU, är feminism, arbetsmarknadspolitik (alla har rätt till jobb), välfärd och miljö. Hon tycker också att vi måste arbeta mer för ett öppet EU där fler kan vara med och påverka.

Kom och var med och lär dig mer om EU inför valet den 7 juni! Välkommen!

Debattens vågor går höga när det gäller vad valfrihet är inom äldreomsorgen. De borgerliga försöker utifrån kundbegreppet bestämma vad valfrihet är. Vi har en helt annan uppfattning.

Den borgerliga partierna har enkelt bestämt sig för vad begreppet valfrihet betyder, nämligen att omsorgstagaren ska kunna välja mellan ett antal privata vård- och omsorgsgivare. Den äldre ska alltså vara en kund på samma sätt som när man väljer att handla tomater antingen på ICA eller på Konsum. Vi hävdar att valfrihet är något helt annat. Äldreomsorg och tomater har nämligen väldigt lite gemensamt.

Istället för att ständigt och jämt upprepa att de äldre är kunder i omsorgsaffären så vill vi i Vänsterpartiet betona att de har en helt annan position. De äger nämligen den kommunala omsorgsverksamheten. Som ägare har de rätt att få den omsorg de behöver utan att behöva ta hänsyn till vinstintressen hos andra ägare. Verklig valfrihet betyder inte "olika driftsformer" utan rätt och frihet att välja den omsorg man själv har behov av.

Verklig valfrihet i omsorgen förutsätter förstås tillräckligt med resurser. I en offentlig verksamhet läggs resurserna där de äldre får nytta av dem, och inte i privata fickor. Det krävs också en god personalpolitik och närvarande chefer. Det är självklart att personal som har det bra och som kan påverka sitt eget arbete gör ett bra jobb. Därför är vi öppna för att pröva självförvaltning inom den kommunala verksamheten. Det är ett sätt att ytterligare öka kvaliteten i den omsorgsverksamhet som Kalmar bedriver. Den får redan idag ett mycket högt betyg i mätningar, men vi vill ge den ännu bättre förutsättningar.

Vi står mitt uppe i ett bekymmersamt läge, med krympande skatteintäkter och en regering som fryser statsbidragen. Vi ska inte låta lura oss att lämna ut de knappa resurser vi har till vinstmaximering i privata företag. Vi ska istället hantera resurserna på bästa sätt så att de kommer de äldre till del. I det läget är det ännu viktigare att se de äldre som ägare till omsorgen och därigenom ge dem den maktposition de har rätt till och inte reducera dem till kunder som inte har något som helst inflytande över den egna verksamheten. När vi själva behöver omsorg så vill vi hellre vara ägare än kunder, och vi tror att de flesta tycker som vi. Tomater är nämligen en vara som vi köper, men äldreomsorgen är en rättighet.

Ginn Berggren Eklund, ledamot av omsorgsnämnden

Kerstin Gustafsson, ersättare i omsorgsnämnden

Bertil Dahl, kommunalråd

Birgitta Axelsson Edström, pol sekr

Vänsterpartiet Kalmar

Regeringen har rustat ner våra trygghetssystem och nöjer sig med att konstatera att 2009 kommer att bli ”ett riktigt skitår”. Vi i Vänsterpartiet säger: Stoppa jakten på sjuka och arbetslösa!

Arbetslösheten stiger nu med rasande fart i Sverige. Ungdomar riskerar att drabbas värst. Samtidigt riskerar tusentals människor att bli utförsäkrade ur sjukförsäkringen de närmaste åren. 

Enligt Arbetsförmedlingen beräknas 145 000 jobb försvinna de närmaste två åren och arbetslösheten stiga till 7,6 procent 2009 och 9 procent 2010. Antalet nyanmälda jobb på Arbetsförmedlingen minskar, de arbetssökande blir fler och varslen är rekordhöga. Sedan september 2008 har drygt 65 000 personer varslats om uppsägning i Sverige.

Även i Kalmar län stiger nu arbetslösheten snabbt. Utöver de varslade tillkommer alla visstidsanställda som inte får sina vikariat och provanställningar förlängda, ungdomar och utrikesfödda som inte har fått fotfäste på arbetsmarknaden och de sjuka som utförsäkras ur sjukförsäkringen.

Bara i Kalmar län har arbetslösheten bland ungdomar stigit med 26 procent sedan 2007. Samtidigt har andelen ungdomar som inte har rätt till ersättning från a-kassan fördubblats sedan 2006. Hälften av alla arbetslösa ungdomar är därför hänvisade till ersättningsnivåer som ibland understiger riksnormen för socialbidrag!

Även de sjuka som nu riskerar utförsäkring från sjukförsäkringen kommer att hänvisas till den tuffare arbetsmarknaden. Enligt Försäkringskassan riskerar 52 000 personer att bli utförsäkrade ur sjukförsäkringen 2010, varav 1300 personer beräknas bo i Kalmar län. Risken är att de hamnar längst bak i kön till varje ledigt jobb och istället tvingas gå till socialen.

Sammantaget riskerar regeringens jakt på sjuka och arbetslösa leda till katastrof nu när arbetslösheten stiger. Försämringarna slår särskilt hårt mot kvinnor och ungdomar. Ännu fler kan bli tvungna att söka socialbidrag.

Strax innan jul blev Fredrik Reinfeldt intervjuad av Politikerbloggen på TV 4. På frågan om hur de arbetslösa som inte har rätt till ersättning från a-kassan ska klara sig på 5000 kr per månad, sa statsministern torrt att "det finns ju överlevnadskonstnärer". Som att vår djupaste längtan att överleva och skapa ett bättre liv för våra barn skulle legitimera att klyftorna nu växer med rasande fart. Det duger inte Reinfeldt!

Vi i Vänsterpartiet säger: Stoppa jakten på sjuka och arbetslösa! Ingen människa blir friskare av fattigdom och regeringen borde bekämpa arbetslösheten istället för att bekämpa de arbetslösa. Vi kräver en solidarisk arbetslöshetsförsäkring och en sjukförsäkring som inte tvingar oss att jobba när vi är sjuka.

Birgitta Axelsson Edström, vice ordförande, Vänsterpartiet Kalmar län

Bertil Dahl, kommunalråd, Kalmar

LiseLotte Olsson, riksdagsledamot för Vänsterpartiet från Lögdeå och talesperson i socialförsäkringsfrågor

Tågen är försenade. Tågen ersätts med bussar. Det går inte att lösa en biljett hela vägen, och tiderna för byte passar inte. Informationen är bristfällig och toaletterna är låsta. Många känner igen de problem som tågtrafiken från Kalmar och till andra orter drabbats av.

Varför är det problem med tågen och varför blev det så här? En sak är säker, det hela handlar om politisk vilja. Vill vi ta ansvar för och satsa på tågtrafiken så kan vi lösa problemen som finns och samtidigt se till så att inte nya uppstår.

Kollektivtrafiken är inte samma slags vara som till exempel restaurangmat där mångfald och fri konkurrens är till gagn för oss kunder. Möjligheten till rörlighet är en samhällelig angelägenhet och bör planeras som en sådan och inte som en Dagens Lunch-meny. En avreglering av tågtrafiken som inte sätter resenärernas behov överst på angelägenhetslistan leder till problem. Fler väljer då andra transportmedel såsom flyg och bil och därmed utvecklas trafiken bort från målet om hållbarhet.

Vi har ett tydligt lokalt och högst aktuellt exempel: I och med delningen av sträckan Kalmar-Köpenhamn, där SJ kör Kalmar-Alvesta och DSB mellan Alvesta och Köpenhamn, har avsevärda problem uppstått. Det gäller biljettköpen, platsbiljetterna och priset. Man har inte heller mäktat med att hålla tidtabellerna och anslutningarna fungerar mycket sämre än förut. Helt klart är att det var andra intressen än resenärernas nytta som styrde processen den här gången och som vann över långsiktig nytta för människor som vill och behöver resa.

Det här är självklart en konsekvens av tågtrafikens avreglering och uppstyckning. Det finns två effekter som skulle kunna motivera den processen: att det leder till ett hållbart transportsystem och att det blir bättre för resenärerna. Det är tydligt att inget av dem stämmer. Risken är överhängande att man väljer andra, mindre miljövänliga transportsätt när tågtrafiken inte fungerar. Det är som med privatiserad omsorg: Det blev inte bättre och billigare. Det blev sämre och dyrare. Kanske skulle vi i Sverige göra som man gjort i Storbritannien, nämligen börja återreglera. Vi behöver mer samhällelig styrning av tågtrafiken.

Men nu har man ideologiskt bestämt sig för att fortsätta med mellandagsrean på gemensamma resurser. "Allt ska bort", även om det är mot bättre vetande. Och då går tågen inte som tåget längre. Det som förvånar, men samtidigt glädjer, är att kalmarmoderaterna om än sent också inser problemen med avregleringen. Det visar interpellationsdebatten vid fullmäktiges sammanträde den 26 januari.

Men vi är inte långsinta. Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta kampen för resenärsvänlig och hållbar trafik och gör gärna sällskap med både moderater och andra som också inser sambanden mellan samhällelig styrning av kollektivtrafiken och resenärers nytta. Alla som förstår själva poängen är självklart välkomna med på tåget!

Bertil Dahl

Birgitta Axelsson Edström

Vänsterpartiet Kalmar

Det är tydligt att borgerliga politiker har fått en specifik sak om bakfoten. De tror nämligen att välfärd minskar tillväxten. Kalmar är inget undantag. Här skriker man högt över de 40 ören som kommunen tvingades till i skattehöjning och talar högt, ofta och gärna om att vi står på ruinens brant. Samtidigt talar man sig varm om den skattesänkningspolitik som genomförs på statlig nivå. Ju mer pengar höginkomsttagare får i sina plånböcker och ju mindre stat, landsting och kommun kan fördela på gemensam välfärd, desto bättre skulle det gå för landet. Så ser logiken ut. Att detta innebär att fler och fler människor marginaliseras och utförsäkras från de generella trygghetssystemen samt att besparingar slår hårt mot vård, omsorg och skola (både brukare och personal), det säger de aldrig.

Men vi i Vänsterpartiet säger det. Vi vet att det mesta av välfärden handlar både om bättre levnadsvillkor här och nu och om investeringar för framtiden. Fler lärare i skolan ger högre produktivitet. Bättre barn- och äldreomsorg gör att färre känner sig tvungna att gå ner i arbetstid. Ordentliga järnvägsinvesteringar minskar Sveriges oljeberoende. För samhällsekonomin är de här investeringarna mycket viktigare än att höginkomsttagarna kan konsumera fler och fler prylar.

Välfärden i vårt land håller på att slås sönder medan undersökningar visar att det finns starkt folkligt stöd för tanken att gemensamt bidra till de centrala välfärdsområdena. Vi lyssnar till den viljan och vill dessutom öka progressiviteten så att den som har högst inkomster betalar mer. Fler ska betala statsskatt och det är nödvändigt att höja skatten på kapital och vinster. Det innebär samtidigt en omfördelning av samhällets resurser från män till kvinnor. Vi har faktiskt inget nämnvärt finansieringsproblem för den offentliga välfärden, det handlar bara om politisk vilja. Det handlar också om mod att försöka komma åt skattefusk och ekonomisk brottslighet. Staten går årligen miste om över 133 miljarder kronor i uteblivna skatteinkomster. Det är en ofantlig summa. Därför måste det till mer resurser för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Vi måste komma åt svartarbete, momsfusk med internationella förgreningar och oredovisade inkomster. Att komma åt detta är i grunden en solidaritetsfråga.

Den viljan och det modet saknas dock hos många, men inte hos oss på vänsterkanten. Vi vill bygga ett gott samhälle för dem som bor här, och vi vet att vi har stöd för det. Vi vet att behoven av god omsorg, vård och skola/barnomsorg finns och knappast kommer att bli mindre. Vi måste därför se till att ha så mycket resurser att vi gemensamt kan fylla de behoven med verksamhet av hög kvalitet. För visst är det just detta en rättvise- och välfärdspolitik värd namnet går ut på: Att skapa möjligheter till ett gott liv för alla och inte bara för en del?

Birgitta Axelsson Edström

Leila ben Larbi

Jacqueline Dovblom

Vänsterpartiet Kalmar

De fyra borgerliga gruppledarna i Kalmar kommun har all anledning att fundera över sin oppositionsstrategi inför det kommande året. Vi förstår behovet. Det taffliga försök till reviderad budget som de lyckades presentera som alternativ till den rödgröna majoritetens vid fullmäktiges decembersammanträde lämnade mycket att önska.

Kalmarborna får nog vara tacksamma för att dessa fyra inte sitter i majoritet, att döma av det sparsamma mått av ansvarskänsla och den bristande kompetens som de nu uppvisar. När man lägger ett mycket svagt budgetförslag som dessutom balanserar med hjälp av fantasibesparingar så befinner man sig precis så långt från de styrande positionerna som man förtjänar.

Men, vi i Vänsterpartiet är inte långsinta av oss. Det kan man inte vara i det politiska livet om man vill få något gjort. Det gäller istället att ta nya tag. Därför vill vi ge den borgerliga fyrklövern en chans till, och det gör vi genom att skänka dem varsin radio. Vi kan nämligen inte åta oss att ge oppositionen all den information som behövs för att de ska förstå vad som händer och sker i omvärlden, även om de helst skulle vilja det. Genom att använda radioapparaterna kan de på egen hand få kunskap om finanskrisens effekter, de nedskrivna prognoserna för skatteunderlagen och de behov som finns inom kommun och landsting. De kan vidare lyssna till hur den svenska regeringens åtgärder leder till att orättvisorna i samhället både växer och breder ut sig pga överflyttningen av resurser från vår gemensamma välfärd till redan stinna välfyllda privata plånböcker. Insikten om att det är nödvändigt för kommunen att vidta åtgärder för att kvalitetssäkra välfärden är lätt att få om man håller sig underrättad.

Kanske kan denna enkla lilla radio hjälpa Kalmars borgerlighet att förstå allvaret i den situation vari kommunen befinner sig. Kanske kan vi förvänta oss mer ansvarskänsla framöver. Nu har man i alla fall fått ett redskap som kan hjälpa till i den riktningen. Vi hoppas, för Kalmars del, att borgerligheten tar den chansen. Annars får vi fortsätta att föra diskussionerna över blockgränserna på en nivå där vi i den rödgröna majoriteten varken har för vana att eller hyser den ringaste önskan om att befinna oss.

Birgitta Axelsson Edström

Lars Holmberg

Bertil Dahl

Vänsterpartiet Kalmar

Vänsterpartiet Kalmar önskar alla ett riktigt Gott Nytt År och hoppas att vi blir många som under det kommande året fortsätter arbeta för ett regeringsskifte och ett rödare och rättvisare samhälle!