Tågen är försenade. Tågen ersätts med bussar. Det går inte att lösa en biljett hela vägen, och tiderna för byte passar inte. Informationen är bristfällig och toaletterna är låsta. Många känner igen de problem som tågtrafiken från Kalmar och till andra orter drabbats av.

Varför är det problem med tågen och varför blev det så här? En sak är säker, det hela handlar om politisk vilja. Vill vi ta ansvar för och satsa på tågtrafiken så kan vi lösa problemen som finns och samtidigt se till så att inte nya uppstår.

Kollektivtrafiken är inte samma slags vara som till exempel restaurangmat där mångfald och fri konkurrens är till gagn för oss kunder. Möjligheten till rörlighet är en samhällelig angelägenhet och bör planeras som en sådan och inte som en Dagens Lunch-meny. En avreglering av tågtrafiken som inte sätter resenärernas behov överst på angelägenhetslistan leder till problem. Fler väljer då andra transportmedel såsom flyg och bil och därmed utvecklas trafiken bort från målet om hållbarhet.

Vi har ett tydligt lokalt och högst aktuellt exempel: I och med delningen av sträckan Kalmar-Köpenhamn, där SJ kör Kalmar-Alvesta och DSB mellan Alvesta och Köpenhamn, har avsevärda problem uppstått. Det gäller biljettköpen, platsbiljetterna och priset. Man har inte heller mäktat med att hålla tidtabellerna och anslutningarna fungerar mycket sämre än förut. Helt klart är att det var andra intressen än resenärernas nytta som styrde processen den här gången och som vann över långsiktig nytta för människor som vill och behöver resa.

Det här är självklart en konsekvens av tågtrafikens avreglering och uppstyckning. Det finns två effekter som skulle kunna motivera den processen: att det leder till ett hållbart transportsystem och att det blir bättre för resenärerna. Det är tydligt att inget av dem stämmer. Risken är överhängande att man väljer andra, mindre miljövänliga transportsätt när tågtrafiken inte fungerar. Det är som med privatiserad omsorg: Det blev inte bättre och billigare. Det blev sämre och dyrare. Kanske skulle vi i Sverige göra som man gjort i Storbritannien, nämligen börja återreglera. Vi behöver mer samhällelig styrning av tågtrafiken.

Men nu har man ideologiskt bestämt sig för att fortsätta med mellandagsrean på gemensamma resurser. "Allt ska bort", även om det är mot bättre vetande. Och då går tågen inte som tåget längre. Det som förvånar, men samtidigt glädjer, är att kalmarmoderaterna om än sent också inser problemen med avregleringen. Det visar interpellationsdebatten vid fullmäktiges sammanträde den 26 januari.

Men vi är inte långsinta. Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta kampen för resenärsvänlig och hållbar trafik och gör gärna sällskap med både moderater och andra som också inser sambanden mellan samhällelig styrning av kollektivtrafiken och resenärers nytta. Alla som förstår själva poängen är självklart välkomna med på tåget!

 

Bertil Dahl

Birgitta Axelsson Edström

Vänsterpartiet Kalmar

Uppdaterades: 05 feb 2009