Författare: kalmar

Vår partiledare var i Kalmar torsdagen den 22 april och besökte Stagneliusskolan. Det blev lunch i skolrestaurangen tillsammans med representanter från elevkårerna vid Lars Kaggskolan och Stagneliusskolan och sedan en aulapresentation med elever från Stagneliusskolan. Eleverna, som nästan fyllde aulan till sista plats, var mycket aktiva och ställde viktiga och genomtänkta frågor. Nu kamrater så kör vi! Med en ny rödgrön regering i september 2010 och med ett starkt Vänsterparti kommer vi tillsammans att kunna bygga Världens bästa välfärd utan vinstintressen!

På bilden syns Birgitta Axelsson Edström, Lars Ohly, Lars Holmberg och Bertil Dahl.

VERKLIG VALFRIHET

Vi behöver öppenhet med goda möjligheter till inflytande. Den gemensamma sektorn ska inte präglas av slutna rum på någon nivå. Demokratin ska vara på riktigt och inte bara vart fjärde år. Därför vill vi skapa möjligheter för digitala möten, t ex digitala frågelådor och införa en chattimme för alla kommunalråd och nämndsordföranden varje vecka.

Alla behöver välfärd och då ska man kunna påverka den. Därför förespråkar vi en demokratiskt styrd gemensam sektor med de resurser som krävs framför en privatstyrd verksamhet som styrs av krav på lönsamhet. Resurserna ska tillbaka in i verksamheten, inte till aktieutdelning. På det viset ska kvaliteten säkerställas inom såväl skola och omsorg som inom övrig kommunal verksamhet.

Människor väljer inte arbetslöshet, man tvingas till det. Därför är möjligheten att ha ett jobb att försörja sig på en förutsättning för en tillvaro med verklig valfrihet. Kommunen är en stor arbetsgivare som ska ha den personalstyrka som krävs för att upprätthålla verksamhet med hög kvalitet. Det tjänar alla på!

KLART KULTURLYFT

Den ideella sektorn behöver mer resurser. Vårt samhälle vilar till stor del på de frivilligkrafter som känner engagemang och utför arbete inom föreningssektorn. Därför ger vi 2 miljoner ytterligare till föreningsstöd i olika former.

Ungdomar behöver drogfria och positiva alternativ på sin fritid. Vi satsar därför ytterligare 1 miljon till fritidsgårdarna.

Ett kulturcentrum, först för barn och unga men också för alla andra åldrar, ska tillskapas. Det gamla uppdraget om Byteaterns lokaler (de behöver nya synliga och ändamålsenliga lokaler!) ska nu leda till en fungerande lösning, gärna i fysisk närhet till ett nytt kulturcentrum för barn och unga.

MERA MILJÖRÄTTVISA

”Ta bussen, den är gratis” ska vi kunna säga till barn och ungdomar, senare även till pensionärer. Enhetstaxa, dvs samma busspris i hela kommunen, införs nästa år.

Cykelstaden, dvs en kommun där cykeln ses som ett prioriterat fordon och där cykeltrafiken värderas genom säkra cykelvägar, fler cykelparkeringar och attraktiva trafiklösningar, ska genomföras.

Kommunen ska verka för nya klimatsmarta lösningar och energibesparande åtgärder. Där finns möjlighet att skapa många nya jobb. Vi kan aktivt verka för att företag med hållbart fokus, alltså gärna inom miljöteknik, ska etablera sig här. Det kan vi göra till exempel genom våra kommunala fastighetsaktörer.

Vänsterpartiet Kalmar

Att leva med en ständig oro för att pengarna inte ska räcka till, att känna en evig klump i magen för att något oförutsett ska spräcka planeringen och att bära en sorg över att inte kunna ge det man vill till sina barn när helger, lov och semestrar infinner sig, är nedbrytande. Så lever var fjärde ensamstående mamma idag.

Efter en dramatisk ökning de senaste fyra åren är det idag 57 000 ensamstående kvinnor med barn, alltså en dryg fjärdedel av alla ensamma mammor, som lever under den relativa fattigdomsgränsen. Med relativ fattigdom menas när hushållets disponibla inkomst understiger 60 procent av samtliga hushålls inkomst. Det här är ovärdigt.

Ska vi med stolthet kunna säga att vi i Sverige har världens bästa välfärd, och ska vi lyckas knipa förstaplatsen igen som världens mest jämställda land, måste vi höja underhållsstödet med 200 kronor per månad samt indexreglera det så att det följer prisutvecklingen. Vi måste skapa en modern sjukförsäkring utan stupstock, införa rimliga ersättningsnivåer i A-kassan samt ge möjlighet att deltidsstämpla. Rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid ska vara självklar.

Så kan vi ge ensamstående mödrar och deras barn rätt till ett gott liv med bättre ekonomiska förutsättningar. Allt annat är ovärdigt ett modernt land som sätter rättvisan och jämställdheten högt på dagordningen, men då krävs ett regeringsskifte. Jag hoppas på en ny rödgrön regering efter valet 2010!

Birgitta Axelsson Edström

Vänsterpartiet Kalmar

Pensionsmyndigheten lämnade i början av mars en prognos till regeringen om utvecklingen av inkomstpensionen de kommande åren. Prognosen visar på ytterligare sänkta pensioner. Har man 8 000 kronor i pension blir sänkningen 248 kr, har man 14 000 kronor förlorar man 434 kronor. Det är pengar som kommer att kännas ordentligt varje månad när man redan har en låg inkomst.

Vänsterpartiet har som enda parti, men tillsammans med flera andra organisationer, ända sedan det nuvarande pensionssystemet tillkom pekat på systemets brister. Instabiliteten är avsevärd och pensionärerna drabbas direkt av konsekvenserna. Riskerna har överförts från staten till de enskilda pensionärerna.

Det nya pensionssystemet skulle vara stabilt till nästa istid, enligt en av de politiskt ansvariga Bo Könberg (FP). Systemets stabilitet klarade dock inte ens den första allvarliga ekonomiska krisen. Det är inte roligt att behöva säga ”Vad var det vi sa?” men i den här frågan känner vi i Vänsterpartiet att det är befogat.

De fem partier som står bakom pensionssystemet vill skyla över dess brister. Inför valåret 2010 ändrade man därför beräkningsreglerna så att de stora sänkningarna av pensionerna kommer efter valet. Men det är knappast hållbart att fortsätta så här. Man kan ju inte varje gång pensionssystemets svagheter visas ändra skattenivåerna eller hitta på nya tillfälliga beräkningsgrunder.

Det centrala och det enda kloka måste istället vara att åtgärda grundproblemet, d.v.s pensionssystemet. Staten och samhället måste ta de ekonomiska riskerna, inte de enskilda pensionärerna. Den så kallade bromsen måste bort. Det är självklart dags att ompröva pensionssystemet. Prestige får inte hindra detta. Eller är de fem ansvariga partiernas egen prestige viktigare än pensionärernas trygghet?

Birgitta Axelsson Edström, Vänsterpartiet, Gert Järkelid, Vänsterpartiet, Mathilda Karlsson, Ung Vänster, Kalmar

Försämrad trygghet, ökande osäkerhet, människor känner sig oroliga inför framtiden…  Hur kunde det bli så fel? Vi kan naturligtvis konstatera ganska enkelt att det blir så här med en högerregering som har makten över Sverige.

Majoriteten av alla som efter årsskiftet har blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen har förlorat tusentals kronor. Nästan alla utförsäkrade sjuka personer som flyttades över till arbetsförmedlingen efter årsskiftet har fått lägre ersättning än de fick som sjukskrivna. En del riskerar att förlora så mycket som 4 000 kronor i månaden…

Det här är mycket olyckligt och gör att sjuka människor, förutom sin sjukdom, tvingas hantera en ekonomisk stress som i sig kan vara sjukdomsframkallande. Regeringen har infört en stupstock i sjukförsäkringen efter 550 dagar. Efter denna gräns förutsätts man vara antingen arbetsför eller utan behov av pengar till mat och hyra. Det är förstås absurt.

Men det finns en lösning! Vänsterpartiet står för ett alternativ som bygger rättvisa, hållbarhet och solidaritet på allvar. Vänsterpartiet vill bilda en regering där orden har en verklig innebörd.

Alla människor ska ges hjälp och stöd för att kunna leva ett fullgott liv och möjlighet att kunna planera sitt liv. Det måste vara utgångspunkten för en modern sjukförsäkring. Stupstocken ska avskaffas, fler ska omfattas av försäkringen och taket för ersättning ska höjas. Man ska självklart slippa att känna sig skyldig för att man är sjuk och man blir inte friskare för att man är fattig!

Det här går att ändra på. Vi tänker göra det. Hösten 2010 är det val. Då är vi många på Vänsterkanten som tänker säga ifrån!  Var med Du också!

Vänsterpartiet Kalmar

Kulturen ger oss möjlighet att skapa mening och sammanhang i tillvaron och är en källa till fantasi, livskraft och nytänkande. Den är en livsnerv i samhället och är därmed en angelägenhet för den som vill arbeta för ett attraktivt, kreativt och hållbart län. Ett samhälle med ett öppet, tillåtande och nyfiket kulturklimat har rikare möjligheter att hitta nya lösningar på de problem som framtiden ställer oss inför. Ett samhälle som sakta men säkert låter kulturen dö sotdöden kommer lika oundvikligen att misslyckas med sin egen överlevnad. Det räcker inte med Zpanska flugan i Krusenstiernska eller klassisk musik i ölandskyrkorna ett par strålande veckor på sommaren. Vi ska leva, bo och arbeta här resten av året också.

I Kalmar län har vi många värdefulla kulturaktörer. Jag tänker på enskilda konstnärer och gallerister, arrangerande teaterföreningar, musikutövare av olika slag och många andra som professionellt eller ideellt jobbar med kulturverksamhet. (Själv leder jag sångkören Vox Communis, vilket är mig en stor källa till livskraft och glädje.) Men det är svårt att diskutera kulturens utveckling utan att nämna länsinstitutionerna. Där finns fackkompetensen samlad. De har en nyckelroll i kulturlivet och måste vara tillräckligt starka för att kunna fungera och samspela med lokala aktörer. Den situationen är idag hotad.

Landstinget i Kalmar län ger Regionförbundet resurser till länsinstitutionerna. Denna pengapåse, som jämfört med andra regioner i landet är liten, har de senaste tio åren i reala termer varit krympande. Ska landstinget, som självklart jobbar med vården, fortsätta att kalla Kalmar län för hälsolän måste man också ta ansvar för hälsofrågorna i vidare mening. Ett län utan kultur ger inte hälsa utan skapar ökat vårdbehov. Det räcker inte med god vård när man är sjuk. Livet handlar inte bara om att överleva utan också om värden som i djupare mening gör det meningsfullt att leva. Vi måste betänka vilka fördelar det ger med levande kulturinstitutioner på länsnivå. Det ger oss Signe i fönstret på sommaren i Kalmar, Camerata Nordica på länsturnéer, Byteaterns uppsättningar på plats i länets skolor och Länsmuseets Alla tiders historia som ger våra barn och ungdomar en stärkt identitet som smålänningar och ölänningar och strategier att undvika historiens misstag. För att bara ta några exempel.

Signalerna från statsmakterna är tydliga. Den så kallade portföljmodellen, som genomförs de närmaste åren, innebär att staten tar ett fastare grepp om kulturpengarna till regionerna. Konkurrensen hårdnar. Pengarna ska förhandlas. Den region som inte tar ansvar för kulturen på kulturpolitiska grunder får se statens pengar försvinna någon annanstans. Den utvecklingen är hotande i Kalmar län.

Det är nu dags att räta upp kursen. Vill vi ha ett växande och attraktivt Kalmar län så satsar vi på kulturen. Det handlar i pengar om en försvinnande liten del i landstingets budget. Satsningen kommer att betala sig i termer av ökad inflyttning, höjd kreativitet och ett rikare liv för oss som bor och vistas här, från Torsås i söder till Västervik i norr. Detta är en angelägenhet som berör oss alla. Länet är inte bara stort och avlångt, det är också rikt på möjligheter om vi bara ser till att satsa.

Birgitta Axelsson Edström (V), Ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, Kalmar

En ny lärarutbildning har presenterats av regeringen och Jan Björklund (FP). Ja, hur ny den är kan man ju diskutera. Att återuppväcka gårdagens lågstadielärarutbildning är knappast ett effektivt svar på behoven i framtidens skola. Kopplingen till modern utbildningsvetenskaplig forskning är i det närmaste obefintlig och inte heller i övrigt görs satsningar på att stärka kvaliteten i skolan.

Vad vi behöver är istället en sammanhållen och flexibel lärarutbildning där lärarna kan få både djupa ämneskunskaper och kunskaper i olika pedagogiska metoder så att relevant metodik kan användas anpassad till barns och ungdomars olika lärstilar. Den svenska skolan skulle vidare ha mycket att vinna på en starkare forskningsanknytning i lärarutbildningen.

Det vore mer än rimligt att  höja ambitionen för språk och matematik i förskolan. Medvetet arbete med språk- och begreppsutveckling, naturligtvis kopplat till förskolebarnens behov och möjligheter och grundat på modern forskning, stärker varje barns  möjlighet att ”knäcka koden” så tidigt som möjligt. Därför bör utbildningen för förskollärare utökas till fyra år och inte förkortas.

Inte heller fritidspedagogernas utbildning kan förkortas vilket Björklund på allvar menar är möjligt. Jan Björklund måste ha bristande kännedom om fritidshemsverksamheten och dess betydelse för barnens utveckling. Redan i dag används fritidspedagogerna som resurs för lärare i stället för att vara ett komplement till skolan och erbjuda barnen en meningsfull fritid. På den linjen vill alltså regeringen fortsätta. Jag  anser tvärtom att fritidspedagogutbildningen bör stärkas upp. Såväl fritidspedagoger som förskollärare har viktiga yrkesroller och ska värderas därefter, inte nedvärderas. Var och en som har inblick i skolans verksamhet vet att ju tidigare och i ju fler miljöer barnen får stöd av kvalificerade pedagoger för sitt lärande, desto mer stärks deras utvecklingsmöjligheter. Därför är regeringens ambitioner att nedvärdera pedagogiskt kunnande hos den personal som jobbar med de yngre barnen rent kontraproduktiva.

Jag tror att regeringen egentligen vill göra skolan bättre, men det här icke-kunskapsbaserade lärarutbildningsförslaget kommer att leda åt fel håll. Våra barn är värda en modern, verklighetsanpassad och framåtsyftande skolgång, inte en nostalgitripp tillverkad av konservativa femtio- och sextiotalsromantiker. Skolan är inte likadan idag som den var för 50 år sedan. Det beror på att världen den verkar i inte heller är likadan, och därför kan inte heller en lärarutbildning vara likadan. Det faller, för att använda en klyscha i sammanhanget, på sin egen orimlighet.

Birgitta Axelsson Edström, politisk sekreterare och ersättare i Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse, Vänsterpartiet Kalmar

Högerregeringens politik har skapat klyftor som splittrar vårt samhälle och som gör att det inte längre håller ihop. Samtidigt som resurser tas från områden där behoven är som störst inriktas regeringens politik på att stärka ekonomin hos de redan välbemedlade och på att öka skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har jobb. Miljonärerna har haft köpfest medan arbetslösa, sjuka, pensionärer och studenter fått dra åt livremmen ytterligare ett snäpp. Vi menar att detta är djupt orättvist och också leder till att demokratin försvagas. Demokrati och rättvisa hör nämligen ihop. Demokratin vilar på uppfattningen att alla människor är lika mycket värda. Regeringen delar uppenbarligen inte den uppfattningen. Det visar behandlingen av pensionärerna och pensionssystemets konsekvenser.

Göran Persson förutspådde för ett antal år att det nya pensionssystemet skulle orsaka en folkstorm när svenskarna väl insett effekterna. Det står nu allt tydligare hur rätt han hade. Bristerna i pensionssystemet märks inte minst i pensionärernas plånböcker. Spekulationer på börsen med pensionspengar har ersatt trygghet med osäkerhet. Pensioner är uppskjuten lön och ska dessutom beskattas som sådan, inte högre så som läget är idag.

Regeringens politik ökar klyftorna mellan pensionärer och förvärvsarbetande, tvärtom mot vad systemet förr skulle göra, nämligen utjämna. Det är hög tid att på bred front protestera mot dessa orättvisor och utkräva politiskt ansvar. Det är nämligen en fråga som inte bara berör dagens pensionärer utan den är en angelägenhet för alla åldrar. Vi kommer att bli gamla en gång allihop, och då ska vi behandlas på ett värdigt och rättvist sätt. Det är en demokratisk rättighet i ett välfärdsland som Sverige.

Istället för att värna ett trasigt och dåligt pensionssystem är det dags att inse att det i grunden måste förändras. Det är Vänsterpartiets förslag. Det enda rätta är att sänka pensionssystemet, inte att sänka pensionerna. Pensionens uppgift måste vara att ge trygghet på ålderdomen, inte att skapa osäkerhet.

Gert Järkelid (V), Birgitta Axelsson Edström (V) och  Mathilda Karlsson, Ung Vänster

Kalmar

Högeralliansen har i regeringsställning gjort vårt samhälle både kallare och mer orättvist. I förra valrörelsen pratade högerns företrädare vitt och brett om att jobben var viktigast. Efter tre års högerregering har Sverige rekordhög arbetslöshet. Hundratusentals människor hindras alltså från att bidra till den ekonomiska utvecklingen. De som är sjuka får det sämre och sämre ställt och utmålas som arbetsskygga om de inte arbetar på jobb som de pga sjukdom inte klarar av eller ens kan få. Orättvisorna på arbetsmarknaden förstärks. Klyftorna ökar i samhället.

Sanningen är att högerregeringen hela tiden har prioriterat sänkta skatter till dem som har mest framför satsningar på välfärd och ett bättre arbetsliv. Den känslokalla politiken som verkar vilja förstärka konstaterandet ”Det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk” har lett till att a-kassorna och försäkringskassan har körts i botten. Den internationella finanskrisen är naturligtvis ett avgörande skäl till att vi liksom andra länder fått massarbetslöshet, men processen har förstärkts av regeringens handlingsförlamning. Vi kan bara se på hur man har avstått från att engagera sig i problematiken kring SAAB.

Sverige behöver en ny regering. Vänsterpartiet är berett att vara med och bilda en rödgrön regering efter valet. En rödgrön regering måste tydligt sätta kampen mot arbetslösheten främst. Full sysselsättning måste vara ett överordnat mål i den ekonomiska politiken. Man måste driva en politik som minskar de ekonomiska och sociala orättvisorna, som ökar jämställdheten mellan kvinnor och män på livets alla områden och som vidareutvecklar välfärden, inte säljer ut eller styckar upp den. Klimatutmaningen måste antas på allvar och man måste vara med och driva processen att skapa framtidens hållbara jobb.

Detta är Vänsterpartiets krav på en ny regering. Vi är beredda att samarbeta och kompromissa – men vi är inte intresserade av regeringsmakt om det inte innebär förändring. Vi är övertygade om att förändring är möjlig, men det kräver ett starkt Vänsterparti i det kommande valet. Därför kommer vi i alla sammanhang att tydliggöra Vänsterpartiets betydelse för en ny regeringspolitik. Sverige behöver ett mänskligare och mer hållbart samhälle. Vänsterpartiet har just detta överst på dagordningen inför den kommande mandatperioden.

Birgitta Axelsson Edström, Vänsterpartiet Kalmar

Nu fylls återigen våra tidningar med annonser om semesterresor till varmare länder. Ett populärt och vackert resmål är Turkiet. Samtidigt får vi också rapporter om situationen i landet. Det är med stor oro vi ser på behandlingen av folkvalda politiker i Turkiet och på förföljelsen av kurder.

Ett stort antal demokratiskt valda borgmästare sitter nu häktade i Turkiet. De är anklagade för terrorism. Samtidigt har ordföranden i en respekterad människorättsorganisation (IHD) också arresterats.

Detta är det fjärde stora tillslaget mot kurdiska politiker sedan DTP vann en jordskredsseger i kommunvalen i mars 2009. De arresterade politikerna är de som hårdast arbetat för lokal demokrati i sina kommuner och som trots ständiga trakasserier från den turkiska statens sida har försökt bygga upp ett fungerande samhälle.

Borlängebon och kurden Ramazan Kizil har dömts till 10 månaders fängelse av en turkisk domstol. Brottet består i att Kizil har talat kurdiska på ett politiskt möte i turkiska delen av Kurdistan. Rättegången och domen måste fördömas av den svenska regeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt i spetsen. En svensk regering värd namnet måste med kraft och politisk tydlighet ta avstånd ifrån Turkiets förtryck och förföljelse av kurder

Som kommunpolitiker för Vänsterpartiet är vi djupt oroade och upprörda över behandlingen av folkvalda. Den turkiska staten vill krossa demokratin som mödosamt försöker bygga upp de kurdiska kommunerna. Det är dags att fler politiker i Sverige och i Europa deklarerar att detta inte är acceptabelt! Turkiet har undertecknat FN: s deklaration om mänskliga rättigheter och som undertecknande land har man förbundit sig att följa den. Respekt för inhemska minoriteter och rätten till yttrandefrihet är en förutsättning för medlemskap i den Europeiska Unionen och Turkiet har accepterat att förhandla utifrån dessa förutsättningar.

Om Turkiet ska ha någon trovärdighet kvar som ett modernt land som eftersträvar demokrati måste de fängslade folkvalda politikerna och människorättskämparna släppas omedelbart!

Det är också viktigt att man som turist känner till situationen i Turkiet och gör vad man kan för att ta avstånd från förtrycket i landet. Det finns många andra resmål att välja om man inte vill riskera att ens indirekt stödja odemokratiska processer.

Bertil Dahl, Birgitta Axelsson Edström, Kaj Raving, Lars Holmberg och Tomas Markljung

 Vänsterpartister i Kalmar län