Ett förslag mot bättre vetande
En ny lärarutbildning har presenterats av regeringen och Jan Björklund (FP). Ja, hur ny den är kan man ju diskutera. Att återuppväcka gårdagens lågstadielärarutbildning är knappast ett effektivt svar på behoven i framtidens skola. Kopplingen till modern utbildningsvetenskaplig forskning är i det närmaste obefintlig och inte heller i övrigt görs satsningar på att stärka kvaliteten i skolan.
Vad vi behöver är istället en sammanhållen och flexibel lärarutbildning där lärarna kan få både djupa ämneskunskaper och kunskaper i olika pedagogiska metoder så att relevant metodik kan användas anpassad till barns och ungdomars olika lärstilar. Den svenska skolan skulle vidare ha mycket att vinna på en starkare forskningsanknytning i lärarutbildningen.
Det vore mer än rimligt att höja ambitionen för språk och matematik i förskolan. Medvetet arbete med språk- och begreppsutveckling, naturligtvis kopplat till förskolebarnens behov och möjligheter och grundat på modern forskning, stärker varje barns möjlighet att ”knäcka koden” så tidigt som möjligt. Därför bör utbildningen för förskollärare utökas till fyra år och inte förkortas.
Inte heller fritidspedagogernas utbildning kan förkortas vilket Björklund på allvar menar är möjligt. Jan Björklund måste ha bristande kännedom om fritidshemsverksamheten och dess betydelse för barnens utveckling. Redan i dag används fritidspedagogerna som resurs för lärare i stället för att vara ett komplement till skolan och erbjuda barnen en meningsfull fritid. På den linjen vill alltså regeringen fortsätta. Jag anser tvärtom att fritidspedagogutbildningen bör stärkas upp. Såväl fritidspedagoger som förskollärare har viktiga yrkesroller och ska värderas därefter, inte nedvärderas. Var och en som har inblick i skolans verksamhet vet att ju tidigare och i ju fler miljöer barnen får stöd av kvalificerade pedagoger för sitt lärande, desto mer stärks deras utvecklingsmöjligheter. Därför är regeringens ambitioner att nedvärdera pedagogiskt kunnande hos den personal som jobbar med de yngre barnen rent kontraproduktiva.
Jag tror att regeringen egentligen vill göra skolan bättre, men det här icke-kunskapsbaserade lärarutbildningsförslaget kommer att leda åt fel håll. Våra barn är värda en modern, verklighetsanpassad och framåtsyftande skolgång, inte en nostalgitripp tillverkad av konservativa femtio- och sextiotalsromantiker. Skolan är inte likadan idag som den var för 50 år sedan. Det beror på att världen den verkar i inte heller är likadan, och därför kan inte heller en lärarutbildning vara likadan. Det faller, för att använda en klyscha i sammanhanget, på sin egen orimlighet.
Birgitta Axelsson Edström, politisk sekreterare och ersättare i Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse, Vänsterpartiet Kalmar