Kalmar

Arkiv

Jonas Sjöstedts avslutningstal vid kongressen 2012

mån 09 Jan 2012, 13:56

http://www.youtube.com/watch?v=KDhWnkkDDKo

Kongressdeltagare, socialister

Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Att ingen ska överordnas eller trycka ner den andre. Att friheten och möjligheterna ska gälla alla. Att vi alla ska kunna förverkliga oss själva med just våra drömmar och våra behov. Vi vet vad det kräver, vi vet vad som står i vägen, vad som måste förändras. Men vi kan inte drömma om, inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister och feminister.

Vi vill att alla ska kunna leva som de vill och älska vem de vill utan rädsla. Det gäller även flatan och bögen. Frihet är alltid friheten för den som tycker annorlunda sa Rosa Luxemburg, det är också frihet för den som är annorlunda. I vårt Sverige är det en självklarhet att den som sitter i rullstol har ett arbete och kan gå på bio med sina vänner. Det är självklart att ingen behandlas sämre för att den har en annan religion eller väljer att bära slöja. I vårt Sverige kan man välja var man vill bo och leva, även om man vill leva på landsbygden. Vi vill ha ett Sverige där undersköterskans och metallarbetarens barn inte bara kan drömma om att bli musiker, piloter eller statsminister utan där de faktiskt också kan bli det. I vårt samhälle möts vi över gränserna. Där går barnen till dem som är med i pingstkyrkan och de vars föräldrar är shiamuslimer i samma skola. Där möts de bråkar med varandra och blir förälskade i varandra.

Så är det inte idag. Istället glider vårt samhälle isär i ökande klassklyftor, segregering och en stark maktordning som systematiskt gynnar män på kvinnors bekostnad. Den avreglerade marknaden kan inte ge de många friheten att leva sina liv som de vill. Den är de fås frihet. Friheten för riskkapitalbolaget är vår mormors ofrihet på det vanskötta äldreboendet där blöjorna vägs och de outbildade timvikarierna inte ges tid att vara mänskliga. För allas frihet krävs en politik för rättvisa.

När min dotter Karin slutade gymnasiet i Umeå 2009 slog finanskrisen till med full kraft. När spekulanterna hade gjort bort sig i New York fanns det inga arbeten att få i Västerbotten. De av hennes klasskamrater som fick ett fast jobb med hygglig lön arbetade på kaféer i Oslo eller fiskfabriker Bodö. Många i hennes generation fick inget arbete alls, eller så fick de ta de vikariat som dök upp eller jobba åt bemanningsföretag. Några pluggade vidare fast de helst skulle vilja arbeta. Låga inkomster, otrygga anställningar och arbetslöshet. Så ser verkligheten och arbetsmarknaden ut för unga i dagens Sverige. Då kan man inte låna för att köpa en bostad, då kan man inte planera för sin framtid. Så tappar många tron på sig själva när de aldrig får fäste på arbetsmarknaden och i vuxenlivet.

Nu förskjuts makten på arbetsmarknaden. De är arbetsgivarnas marknad. Med osäkra anställningar och vikarier som rings in för dagen blir arbetstagaren alltid utbytbar. Då är det långt till inflytande och engagemang på jobbet. Då skapas inga fasta band till arbetskamraterna. Utan fackmedlemskap och A-kassa, som regeringens politik har gjort så dyrt, är man utsatt på arbetsmarknaden. Så ska vi bli utbytbara och flexibla. Idag har merparten av de unga kvinnorna med arbete osäkra anställningar.

Hur kunde det bli så här? Visst handlar det om högerpolitik, men framför allt handlar de om arbetslöshet. Massarbetslösheten har bitit sig fast i Sverige. Regeringen verkar trots det vara ganska nöjd. Arbetslösheten beskrivs som en naturlag som man inte kan bekämpa med politik. Inget kan vara mer fel. Fredrik Reinfeldt, det är du som är ansvarig för att de unga inte får jobb.

Full sysselsättning har varit arbetarrörelsens paradgren. När man kunde få jobb var man inte utelämnad till dåliga arbetsvillkor och låga löner. Då var det lättare för invandrare och flyktingar att komma in i vårt samhälle. Då kunde fler personer med funktionsnedsättningar få ett arbete. Då trycktes inte kvinnornas möjlighet att försörja sig tillbaks. Då kunde ungdomarna planera för framtiden. Då växte inte inkomstgapen till avgrunder. Att bedriva en politik för full sysselsättning är vår viktigaste utmaning framöver, och det är Vänsterpartiets uppgift att formulera och genomföra den.

Vi lever i ett nytt politiskt landskap. En socialdemokrati som har tappat färdriktningen och som vill ha ett halvt rut-avdrag, införa euron lite senare och som accepterar högerns skattepolitik förmår inte längre formulera en politik för full sysselsättning. Så förlorades valet 2010. Uppgiften vilar nu på oss. Den bästa gåva vi kan ge en villrådig socialdemokrati är att vi själva formulerar en trovärdig vänsterpolitik utan att snegla på dem.

Vi har politiken för full sysselsättning. Vi vill använda det ekonomiska utrymmet för att investera oss ur krisen. Med Vänsterpartiets politik skulle tiotusentals nya arbeten skapas för att bygga hyreslägenheter till de bostadslösa, renovera slitna fastigheter, bygga vindkraft och skapa Europas bästa järnväg. Medan regeringen ökar den privata konsumtionen för dem som tjänar mest så investerar vi för framtiden, det ger jobb nu och bättre konkurrenskraft senare. Vi är det enda parti som föreslår en skattepolitik som ger oss till ett jämlikare samhälle, en mer rättvis fördelning av skatterna och skatt efter bärkraft ger oss dessutom utrymme att satsa på investeringar för fler jobb.

Vårt budgetförslag skulle skapa många nya välbehövliga arbeten i det offentliga, med fler som arbetar i äldreomsorgen, fler fritidsledare som tar hand om våra barn och fler busschaufförer i en utbyggd kollektivtrafik skapar vi en bättre vardag samtidigt som fler är i arbete. Genom vårt program för generationsväxling i offentlig sektor ges tusentals unga plats på arbetsmarknaden medan äldre erfarna arbetskamrater får handleda.

Vi har en politik som skulle ge fler en efterfrågad yrkesutbildning så att de kan ta de jobb som finns och de nya arbeten som skapas. Vi finansierar satsningarna på forskning och innovationer. Vi vill ha en industripolitik värd namnet och vi vill ge de små företagen bättre möjligheter att anställa genom att ta bort deras ansvar för sjuklöneperioden.

Sist men inte minst så vill vi göra sysselsättningen till det övergripande målet för den ekonomiska politiken. Så är det inte idag. Självklart kan en väl avvägd makroekonomisk politik klara såväl statsfinanser som inflation och samtidigt ha som mål att alla kommer i arbete. Utmärkande för klok politik är att den klarar av mer än en tanke åt gången. Idag är vi ensamma om att vilja modernisera de ekonomiska ramverken så att sysselsättningen sätts främst.

De osäkra jobben och otryggheten på arbetsmarknaden beror inte bara på hög arbetslöshet. De är också en effekt av medvetna politiska beslut. Regeringens politik har med god hjälp av EU:s fördrag och domstol attackerat löntagarnas villkor och rättigheter. Idag är lönedumpingen och det hänsynslösa utnyttjandet av utsatta människor en realitet på svensk arbetsmarknad. Allra värst utsatta är löntagare från andra länder som är här och arbetar.

Några kilometer härifrån, på E4an, dundrar långtradarna fram natt och dag. Många av de chaufförer som kör kommer från andra länder, i och utanför EU. Nyligen beskrev LO-tidningen vilka villkor en del av dem arbetar under. De beskrev hur bulgariska chaufförer kör bilar åt Volvo får några få tusenlappar i månaden. De bor torftigt, har inte råd att stanna och äta ett lagat mål mat på en vägkrog och är borta från sina familjer veckor i sträck. Många arbetar alldeles för långa arbetspass. Transportbranschen har blivit ett moras av lönedumping, fiffel med F-skattesedlar och stenhård exploatering av människors utsatthet. Det är bara en bransch som är drabbad, det skulle kunna handla om bärplockare, restauranganställda eller de som arbetar i andras hem. Detta sker med regeringens goda minne. De skulle kunna göra något åt det, men väljer att låta bli.

Det finns inget solidariskt i att utnyttja arbetare från andra länder till usla villkor, det handlar om ren diskriminering. Det slår också mot svenska löntagare som får konkurrera om jobben på ojusta villkor och vars rättigheter riskerar att pressas tillbaka. Det slår mot seriösa företag som konkurreras ut när de behandlar sina anställda väl och sluter kollektivavtal. Det drabbar statskassan i form av lägre skatteintäkter. När löntagare från olika länder ställs mot varandra underblåses rasismen. Då blir det den polske chaufförens eller den kinesiske diskarens fel att man inte kan få jobb med vettiga villkor. Men det är inte deras fel – det är regeringens och EU:s fel. När vi har vunnit valet 2014 blir det en huvuduppgift för oss att se till att de som jobbar i Sverige får svenska villkor och kollektivavtal. Vi ska bekämpa dumping och otrygga anställningar och hävda att fast anställning med riktiga kollektivavtal är den normala anställningsformen. Det vinner den bulgariske chauffören på, de vinner de svenska löntagarna på och de vinner de seriösa företagen på.

Det kräver att vi utmanar EU. Enligt unionens absurda logik överordnas företagens rätt att flytta arbetskraft löntagarnas rättigheter. Så fungerar en union där mäktiga byråkrater, högern och storföretagen dikterar politikens villkor. Vår regering påstår att de försvarar svensk arbetsrätt, men av det märks inget när de reser ner på ministerrådets möten i Bryssel. Men vi kan kräva respekt för arbetsrätten. EU:s fördrag ska snart ändras och Sverige har som alla länder vetorätt. En tillräckligt stor minoritet i riksdagen kan kräva ett socialt protokoll i fördraget som slår fast att man inte får ha sämre villkor på arbetet än de som gäller inhemsk arbetskraft. Vi uppmanar socialdemokrater och miljöpartister att förena sig med oss och redan nu göra klart att varje förslag till fördragsändring kommer att blockeras i riksdagen om vi inte får ett socialt protokoll. Vi är beredda att ta striden för arbetsrätten mot regeringen och mot EU.

Kongressdeltagare,

För någon månad sedan hölls två toppmöten, ett i Durban och ett i Bryssel. I Sydafrika togs alldeles för otillräckliga beslut för att hejda klimatförstöringen och utsläppen av växthusgaser. I Bryssel försökte desperata ministrar rädda euron och bankerna undan finanskrisens svallvågor. I Durban anslogs alldeles för lite medel för att rädda klimatet, den nya klimatfond som skulle fyllas med klimatbistånd gapar tom. I Bryssel togs beslut om att tusentals miljarder kronor ska användas för att rädda den euro och de banker som har orsakat krisen. Den svenska regeringen lovade inte en enda krona för klimatet under förhandlingarna i Durban. Däremot är de beredda att ställa upp med 100 miljarder av riksbankens pengar för att rädda euron och det krackelerande banksystemet i euroområdet. Om klimatet hade varit en bank så hade det varit räddat nu.

När stora män smider planer är det dags för den lille mannen att skriva sitt testamente, skrev en gång Bertolt Brecht. I eurokrisens spår växer arbetslösheten och fattigdomen. EU:s valutaunion har blivit en union av förtvivlan och krossade framtidsdrömmar för vanligt folk. Nu får de arbetslösa unga och de uppsagda betala priset för eliternas dröm om storeuropa. EU påtvingar krisländerna en brutal nedskärningspolitik, privatiseringar och försämrad arbetsrätt. Samtidigt blundar unionens makthavare för att det är euron i sig och bankernas hybris som är två grundorsaker till den kris vi nu ser. Bankerna och euron ska räddas till varje pris. Toppmötet i Bryssel lovade att bankerna inte ska få ta framtida förluster vid skuldnedskrivningar. Krisens nota ska oavkortat gå till skattebetalarna. Så ser finanskrisen gyllene regel ut, vinsterna är privata medan förlusterna vältras över på oss alla. Så länge det är logiken får råda kommer bankerna fortsätta att ta orimliga risker på vår bekostnad.

Vi vann folkomröstningen om EMU 2003. Vi är många här idag som var med i det arbetet. Vi arbetade outtröttligt i månader och mötte en ja-sida med obegränsade ekonomiska resurser, vi mötte ledarsidor och makthavare som unisont sjöng eurons lov. Men vi vann i alla fall därför att våra argument var bättre. Man ska aldrig underskatta väljarnas omdöme och förmåga att se igenom tomma löften. Det var en storartad seger för demokratin och för våra möjligheter att bedriva en ekonomisk politik för arbete och välfärd. Det var ett lika formidabelt nederlag för den svenska makteliten. Idag kan vi se hur rätt vi hade. Glöm inte att vi hade suttit fast i euroträsket nu om Reinfeldt och Borg hade fått som de ville. Nu kräver vi att folkets nej ska respekteras. Det innebär att vi säger ett absolut nej till europakter som ger EU makt över den ekonomiska politiken i Sverige. Fria från euron har vi större möjligheter att värna sysselsättning och välfärd. Europa behöver länder som kan visa på alternativ till den torftiga och orättvisa europolitiken. EU:s valutaunion borde avvecklas i ordnade former innan den kraschar. Det skulle också vara slutet för drömmen om Europas Förenta Stater – det är ingen dålig bonus. Vi är anhängare av ett folkligt och demokratiskt samarbete i hela Europa, därför är vi motståndare till dagens EU.

Eurokrisen är också finanskapitalismens kris. Den ohejdade spekulationen och bankernas risktagande är en avgörande förklaring till krisen. Vänsterpartiet är det enda parti i Sverige som har föreslagit ett program för att reglera finansmarknaden. I det ingår höjda krav på kapitaltäckning, en internationell skatt på finansiella transaktioner och förbud mot vissa former av spekulation. Vi vill ha en bankdelning som sätter stopp på skattebetalarnas garantier till bankernas finansiella handel. Istället vill vi gynna framväxten av gemensamt ägda banker men lokal förankring och öka samhällets inflytande över storbankerna. Vi ska fortsätta vara det parti som visar vägen ut ur eurokrisen.

Vi vet att jämlika samhällen är bättre samhällen. Ojämlikhetens pris är högt. Idag äger en procent av svenskarna 40 procent av förmögenheten. Ökad rikedom och spekulation hos några få kopplad till dålig reallöneutveckling för de många har varit en viktig bidragande orsak till krisen inte minst i USA. För att komma ur krisen vill vi inte bara reglera finanssektorn, vi vill ha mer jämlika samhällen, större investeringar för nya jobb och vi vill placera pensionspengarna hållbart för hela samhällets bästa.

Som vänsterpartister vet vi att klimatkrisen är minst lika akut och påtaglig som eurokrisen. De vetenskapliga rapporterna är dessvärre entydiga. Utsläppen av växthusgaser och med dem klimatförändringarna ökar snabbare än vi trodde. Förra året ökade de svenska utsläppen av växthusgaser med mer än 10 procent. En genomsnittlig svensk orsakar minst fem gånger högre utsläpp än vad som är hållbart. Det är vi i den rika världen som har orsakat utsläppen som förstör klimatet, det är främst fattiga i utvecklingsländer som får betala priset för klimatförändringarna. Men vi har en regering som rustar ned klimatpolitiken medan de hänvisar till ett Kyotoprotokoll som är helt otillräckligt. Det duger inte. I Durban ville allt för få länder vänta i flera år med att göra allt för lite. Läget är akut, nu behöver vi länder som går före, visar vägen och skapar ett gott exempel. Vi vill att Sverige ska vara ett sådant land. Vi ska bli en global föregångare som minskar utsläppen till en hållbar nivå samtidigt som vi är en välfärdsstat och en industrination.

Klimatproblemen kräver bokstavligen att vi bygger om Sverige. Det gemensamma ägandet ska användas som ett verktyg, vi göra om Vattenfall från en europeisk klimatbuse till en motor i Sveriges gröna energiomställning. AP-fonderna ska inte längre investera i amerikanska oljebolag utan i grön förnybar teknik. Gods och persontrafik ska i framtiden använda en modern, driftssäker och utbyggd järnväg. Kollektivtrafiken ska byggas ut. Gamla bostäder och lokaler ska byggas om och bli energisnåla. Vindkraft, biogas och andra förnybara energikällor ska byggas ut kraftigt. Det klimatinvesteringsprogram som vår borgerliga regering har avskaffat ska vi återinföra och förbättra. Vi behöver ett uthålligare jordbruk. Vägen mot minskade utsläpp kräver stora investeringar, längs den vägen kommer nya arbeten och ett modernare samhälle att skapas.

Bara den vänster som förmår att fullt ut ta till sig klimatfrågan är relevant i vår tid och kan ge svaren på framtidens utmaningar. Klimatfrågan måste genomsyra vår politik på alla nivåer. Vänstern har viktiga delar av svaren på klimatproblemen. Klimatfrågan handlar om rättvist miljöutrymme globalt och i Sverige. En stor del av våra utsläpp orsakas av import av konsumtionsvaror eller användandet av jordbruksmark i andra länder, det måste också räknas in. Höginkomsttagare orsakar större utsläpp än de med låga inkomster. Män orsakar större utsläpp av växthusgaser än kvinnor. Rättvis fördelning är en nyckel till all lösa klimatfrågan. Skatter och marknadsmekanismer kan vara användbara, men klimatfrågan kräver långsiktig planering, fördelning och offentliga investeringar. Marknaden bygger ingen järnväg.

Vi menar allvar med att ställa om till ett hållbart samhälle. Det kräver stora förändringar också av vad och hur vi konsumerar, av hur vi lever. Offentlig konsumtion är bättre för klimatet än ökad privatkonsumtion. Vi måste ifrågasätta den traditionella synen på ekonomisk tillväxt. Klimatet tål inte en ständigt ökad materiell konsumtion och förbrukning. Istället för ökad materiell konsumtion kan vi öka vår konsumtion av kultur och vår tid med barnen. Det är hållbart, det ger livskvalitet. Vi måste skapa en hållbar modell för ekonomisk utveckling där klimateffekten alltid är en del av kalkylen. När vi gör det tar vi ledningen i klimatarbetet och blir det främsta klimatpartiet i svensk politik.

Feminister och socialister,

Insikten om mäns överordning och kvinnors underordning har en enorm sprängkraft, det är en samhällsförändrande kraft som påverkar allt från ekonomisk makt till våra privatliv och nära relationer. Det är därför som feminismen möts av såväl hätskt motstånd som förlöjligande och förnekelse. Precis som socialismen handlar feminismen om jämlikhet, rättvisa och frigörelse. För oss är det oacceptabelt att män ska ha bättre betalt och mer makt bara för att de är män. För oss handlar det både om rättvisa och om frigörelse att kvinnor och män ska ha lika ansvar för hem och barn och lika makt över samhällets utveckling. För oss är det outhärdligt att den farligaste personen i många kvinnors liv är den man som hon delar sin vardag med. Precis som vi kan avläsa klassamhället när vi ser oss omkring i dagens Sverige så kan vi se hur patriarkatets makt genomsyrar vårt samhälle.

Vi ska vara det parti som konsekvent synliggör, visar sambanden och förändrar de ojämlika villkoren för kvinnor och män. Det handlar om sexualiserat våld, löneskillnader eller de olika förväntningar som möter pojkar och flickor och som formar dem som individer. Vi ska göra feminismen begriplig och konkret. Det handlar om att ensamma tjejer inte ska behöva vara rädda för att gå hem på kvällen. Om att alla misshandlade kvinnor ska ha rätt till bra skydd och stöd och om att männen måste sluta slå. Det handlar om att flickor och kvinnor som flyr på grund av kvinnoförtyck ska få asyl. Det handlar om lönen och rätten till goda arbetsvillkor för alla de kvinnor som tar hand om våra gamla och barn i välfärden. Feminism är inte främst en teori, det är det mest konkreta som finns och en ständig uppmaning till handling. Dagens
jämställdhetspolitik har visat sig helt oförmögen att utmana den moderna könsmaktordningen. Jämställdhet har gått från att vara en fråga om frigörelse och omfördelning till att handla om kvalitet, effektivitet och lönsamhet. Vi måste återerövra jämställdhetspolitiken och se till att den återigen handlar om politiska reformer för rättvisa och frigörelse. Jag ser fram emot att få vara med och göra Vänsterpartiet till ett ännu vassare feministiskt parti.

Kvinnors arbete bär upp den svenska välfärden. Det är en välfärd som privatiseras i snabb takt när äldreboenden, hemtjänst, skolor och sjukhus slumpas bort till riskkapitalbolag som har ett enda mål med sin verksamhet; maximal vinst. Riskkapitalbolagen gör gärna vinst på våra skattepengar, men de försöker själva smita från skatt genom räntesnurror och placering i skatteparadis. Ansvariga för denna utveckling är vår borgerliga regering. När riskkapitalbolagen ska göra maximal vinst får personalen, de flesta kvinnor, springa snabbare och de får svårare att göra att bra jobb. Resultatet av denna oansvariga politik har vi kunnat se under de senaste åren med skandaler om vanvård av våra äldre med liggsår, undernäring och gamla som sätts att dö ensamma framför TV:n. Vinstintresset och riskkapitalbolagen hör inte hemma i välfärden. De ska bort – ta det som ett tidigt vallöfte från Vänsterpartiet.

Varje skattekrona ska gå till det den är avsedd för. Men ibland brister även den offentliga vården. Det ska vi aldrig blunda för, tvärtom ska vi vara de främsta försvararna av att använda skattepengar klokt och effektivt. Därför nöjer vi oss inte med att säga nej till privata vinster i välfärden, vi har också politiken för att göra det gemensamma bättre. I höstas var jag på studiebesök på äldreboendet i Roma på Gotland. Det var inte så illa, en rödgrön majoritet på ön försöker skapa så goda arbetsvillkor som möjligt med rätt till heltid, utbildning och nya fina lokaler. En undersköterska i fikarummet sa att det var en bra arbetsplats men att de skulle behöva fler arbetskamrater och gärna lite bättre lön för mödan. Det var svårt för henne att åka på de utbildningar som erbjöds eftersom hon visste att det inte sattes in någon vikarie så de andra fick täcka upp och jobba mer när hon var borta. Det är här vår politik gör skillnad med mer pengar till kommunerna, rätt till heltid och stora satsningar både på utbildning av personalen och på vikarier under utbildningstiden.

Partivänner,

Är vi kunder på en marknad eller medmänniskor? I grunden handlar debatten om privatiseringar och riskkapitalbolag om det. Den dementa 87-åringen är för oss inte en kund som måste ha tur när hon väljer mellan Carema och Attendo. För oss är hon en människa med rätt till god omsorg vid livets slut oavsett var hon vårdas. Hon flyttar sannolikt bara en gång till, och fram till dess ska hon ha det tryggt och bra. Då får vinstintresset maka på sig. På samma vis ser vi på utbildning och sjukvård. Det är något som vi skapar ihop och delar med varandra för att vi alla behöver det. Så ser det goda samhället ut.

I december 1998 svepte ett mäktigt snöoväder in över Gävlebukten. I Gävle föll mer än en meter snö under ett dygn. Samhället slutade fungera. Inga bilar kom fram. Skolor och arbetsplatser kunde inte öppna. Tågen slutade gå. Det blev väldigt tyst. Folk kom knappt ut ur sina hus. Man lyssnade på instruktioner på lokalradion. Folk anmälde sig snabbt frivilligt till snöskottning för att kunna nå de som behövde hjälp. I mataffärerna sinade färskvarorna snabbt, de fördelades mellan kunderna och mjölken sparades till familjer med små barn. När det behövdes som bäst höll solidariteten i samhället. Det enda sättet att ta sig fram var med snöskoter eller de få bandvagnarna. Men vem skulle få åka, vem behövdes mest? Man fick prioritera stenhårt. Det blev personalen på sjukhuset, de som skulle reparera trasiga elledningar och de som skulle ta hand om de gamla som fick förtur. Bankdirektörer och konsulter fick vackert stanna hemma och vänta. När det väl gällde var det de som arbetar i välfärden som verkligen behövdes. När det väl gäller behöver vi inte heller de välavlönade direktörerna i riskkapitalbolagen, ingen kommer att sakna er när vi har återtagit verksamheten i offentlig regi. Det är ni som behöver oss.

Partivänner, socialister,

Sverige förändras snabbt, finanskapitalismens kris präglar Europa. Vi ser hur den ekonomiska makten styr samhället, hur den påverkar våra liv och mänskliga relationer. Trots samhällets rikedom förmår kapitalismen inte lösa många av våra stora utmaningar. Vi behöver en modern offensiv vänster som ger svar på frågorna om ojämlikheten, krisen och klimatet. Kapitalismens kris kräver socialistiska lösningar. Det gamla uppdraget är kvar. Socialismen är för oss inte en avlägsen utopi eller nostalgi för något som en gång fanns. Socialistiska lösningar är framtiden och vägen ut ur finanskapitalismens kris. Vi behöver mer demokrati och större jämlikhet. Socialismen måste vara avpassad till vår tid. Vi vill använda den makt ägandet över statliga företag och pensionspengar ger oss. Vi behöver en ekonomisk politik som sätter klimatet och sysselsättningen främst. Vi vill gynna demokratiskt inflytande över produktionen, arbetarstyre och kooperation. Demokratin måste utsträckas också till att gälla den ekonomiska makten. Vi är det socialistiska alternativet i svensk politik, vårt mål är den demokratiska socialismen.

Runt om i världen arbetas det för en bättre och rättvisare värld. Vi är en del av den rörelsen. I Latinamerika har vänsterregeringar vunnit valen i en rad länder och de försöker skapa ett rättvisare samhälle. I Kina strejkar arbetare gång på gång för rätten att få organisera fria fackföreningar och för värdiga arbetsvillkor. I arabvärlden har folk efter folk rest sig mot sina tyranner som ofta både har sålt sin olja till oss och köpt sina vapen från oss i väst. I Syrien går människomassorna i demonstrationerna i förtvivlat mod mot den beväpnade militären. Runt om i Europa demonstrerar man mot högerpolitiken och diktaten från Bryssel. Även i USA demonstrerar man mot klassorättvisor och spekulationsekonomi. Vi är en del av den globala rörelsen för rättvisa och demokrati.

När jag var 13 år gammal gick jag ner till partiets källarlokal på Kyrkogatan 29 A i Vänersborg och sa; här vill jag vara med. Jag blev väl mottagen, fick en målarpensel i handen för lokalerna renoverades, jag fick lära mig om politik och att dricka kaffe och jag lärde känna nya människor. Sedan dess är jag en del av vår rörelse. Politiken blev mitt universitet, det enda jag har gått i. Det finns stunder då jag har funderat över varför, även stunder av tvivel på om vi har gjort rätt. Då har jag funderat på vad vårt parti är, varför jag är en del av det. För mig är partiet våra idéer och våra drömmar om ett bättre samhälle. Men lika mycket är det alla de människor som jag har mött och lärt mig respektera. Alla de som har stått för sina ideal i med och motgång. Alla de som har arbetat för sina arbetskamraters villkor, för tolerans och mot rasism och för en mer rättvis värld. De är tjejerna som lärde ut feministiskt självförsvar i skolan, miljövännerna som samlade in namn mot uranbrytning och alla de som samlade in pengar till kampen mot apartheid. Det är också människor jag mött i andra delar av världen och som vi delar ideal och mål med. Så många människor som jag har lärt av och som jag respekterar djupt. Därför är jag stolt över att idag få stå här som Vänsterpartiets ordförande.

Det är hög tid för Vänsterpartiet att ta större plats i svensk politik. Vi har stora utmaningar framför oss och vi måste konsekvent lyfta fram våra lösningar och vår vision av ett bättre samhälle. Vi behöver en politik för full sysselsättning, för arbetsrätt och jämlikhet mellan kvinnor och män. Vi vill ha ett välfärdssamhälle som man kan lita på där sjuka inte slängs ut ur sjukförsäkringen och där det inte beror på vilken skola man väljer om man får en god utbildning. Vi vill ha en skola som håller ihop och där föräldrar kan veta att deras barns skola är bra för alla barn som går där, inte att de måste hitta en bra skola till just sina barn. Vi vill ha en regering som tar klimatfrågan på allvar här hemma och internationellt. Mitt i det svenska välståndet finns barnfattigdom, regeringen försöker bortförklara den, vi vill utrota den. Vi vill ha en utrikespolitik att vara stolta över, Sverige ska erkänna det fria Palestina och Västsahara och vi ska ha en utrikesminister utan oljefläckar på kostymen. Vi vill säga upp kontrakten med riskkapitalbolagen i välfärden och använda skattepengarna till det de var tänkta för.

Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga, folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva, bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik.

Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Vi kan inte drömma om, inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister och feminister.

Inga kommentarer »

GOTT NYTT ÅR!

tor 29 Dec 2011, 16:35

År 2011 är snart till ända, och vi kan se tillbaka på ett händelserikt år såväl lokalt som nationellt och internationellt. Erfarenheter och minnen är blandade, men vi måste försöka lära oss av allt som har hänt och se framåt. Det är framtiden vi kan påverka och inte det förflutna.

Vi i Vänsterpartiet Kalmar önskar alla ett riktigt Gott Nytt År och hoppas att vi tillsammans ska kunna skapa ett samhälle med mer solidaritet, mer kärlek och mer medmänsklighet. Kort sagt: Vi hoppas och arbetar för ett gott 2012!

Inga kommentarer »

GOD JUL!

ons 21 Dec 2011, 11:57

Julen står för dörren och längtan efter solidaritet, kärlek och vänlighet känns i jultider starkare än vanligt. Vi upplever en borgerlig politik som drar isär samhället och som gör att fler och fler hamnar utanför en social trygghet, en trygghet som vi vet att vi borde ha råd med i ett av världens rikaste länder, bara vi satte gemensamma behov framför egen vinning.

Vänsterpartiet i Kalmar önskar dock alla, även dom som är riktigt vilse i den politiska mössan, en riktigt GOD JUL och hoppas på ett allmänt uppvaknande under det kommande året!

Inga kommentarer »

Agera mot strukturerna – Feminismen har tappat mark

mån 19 Dec 2011, 11:22

Feminismen har pressats tillbaka, inte bara i samhällsdebatten utan även i vardagen. I slutet av 90-talet kunde var och varannan kalla sig feminist och bli lyssnad på. Idag råder ett helt annat läge. Även de miljöer som vill framstå som jämställda karakteriseras av gamla patriarkala strukturer. Diskussionen har förenklats. Vi möts allt oftare av negativa attityder när vi vill använda feministiska perspektiv. Att vara feminist år 2011 har tyvärr för många blivit detsamma som att vara manshatare, en föreställning som inte bara är lögnaktig, den är dessutom rentav dum.

En radikal och samhällsförändrande feminism handlar inte om manshat och inte om makthunger. Den handlar istället om viljan att förverkliga ett rättvist samhälle som bygger på att alla människor har lika värde och ska ha lika villkor, skyldigheter, rättigheter och möjligheter oavsett kön. Den kampen kan bedrivas av såväl män som kvinnor. Det ideala tillståndet är förstås att vi alla jobbar tillsammans. Det är tyvärr en realitet att detta, som borde vara en självklarhet år 2011, tvärtom anses vara både farligt, onaturligt och utmanande.

Den feministiska klockan vrids tillbaka. Det paradoxala är att denna vridning sker samtidigt som könsskillnaderna kvarstår eller till och med ökar inom en rad områden. Utbildning på alla nivåer är fortfarande könsuppdelad vilket får till resultat att Sverige har en av Europas mest könssegregerade arbetsmarknader. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar och kvinnor jobbar i stor utsträckning deltid under småbarnsåren medan männens arbetstid till och med ökar. Kvinnor som misshandlas hotas huvudsakligen av sina män eller före detta män. Anmälningarna har ökat med 30 procent de senaste tio åren. Vi har till och med ett läge där feministisk debatt beskrivs som kränkande för kvinnor eftersom man anser att kvinnor beskrivs som offer när rådande orättvisor påpekas. Hur i all världen ska vi då kunna få till en förändring? Det första steget är ju att identifiera problemet. Utan det steget händer helt enkelt ingenting.

Ja, och det är precis det som är avsikten. Frånvaron av feministiska diskussioner konserverar nämligen den rådande ordningen. Vita medelålders män kan sitta ohotade på sina maktpositioner medan kvinnor får lära sig att deras underordning är ett resultat av den egna svagheten. Sedan fortsätter spiralen åt fel håll. Till slut är vi tillbaka på Ruta Ett. Vi har ingen levande debatt om sakernas tillstånd och ingen ställer sig ens frågan varför män har så mycket större möjligheter än kvinnor, varför män per definition ska ha högre lön och bättre jobb. Det kommer än en gång att anses ”naturgivet” och orsaken är att vi inte tillräckligt målmedvetet har jobbat för rättvisa samt envetet påvisat de orimliga skillnader som finns mellan mäns och kvinnors möjligheter.

Vad vi behöver är ett allmänt uppvaknande inom ett politikområde som är ett av de viktigaste och mest eftersatta just nu. Vi måste förstå skillnaden mellan individ och struktur. Vi får inte luras av föreställningen att strukturerna inte finns eller att den rådande maktordningen är ett resultat av individuella tillkortakommanden beroende på ”kvinnors påstådda bristande ambition och förmåga”. Kvinnor tar i allmänhet större ansvar för hem och barn och därmed kan vi inte satsa 150 procent på lönearbete. Kvinnors karriär missgynnas av förhållande och familj, medan det för männens del är tvärtom, vilket Kvinnomaktutredningen tydligt har visat. Kvinnor lever i samma samhälle som män och påverkas av den kultur som råder och vi är mycket väl medvetna om att vi i det här läget väljer ”fel” i ett perspektiv, men ”rätt” i ett annat. Vi måste dock lära oss att se maktförhållandena och göra oss alla medvetna om att de finns.

Sedan kan vi agera mot dem. Ifrågasätta, stödja och inspirera varandra så att vi inte hamnar i offerfällan. Ständigt vara på vår vakt mot härskartekniker och maktstrukturer som vill förminska kvinnors rörelseutrymme. Aldrig lämna genusmedvetandet utan alltid ställa oss frågan varför världen ser ut som den gör. Inte vill vi på allvar att våra döttrar och döttrars döttrar ska behöva möta samma värld som våra mormödrar upplevde? Vill vi framåt är det dags att vi agerar här och nu. Vi måste börja med oss själva. I morgon kan det vara för sent.

Birgitta Axelsson Edström
Susanne Johansson
Mariann Karlsson
Ninjafeminister och vänsterpartister i Kalmar län

Inga kommentarer »

Mer personal istället för mer privatiseringar

mån 28 Nov 2011, 11:51

Under de senaste veckorna har vi kunnat läsa flera avslöjanden om vanvård i verksamheter som drivs av Carema och Attendo Care. Samtidigt har det också visats vilka jättelika vinster som riskkapitalbolagen som driver äldreboenden plockar ut.

Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det är speciellt förvånande att dessa företag vill tjäna så mycket pengar som möjligt och därför tummar på kvaliteten i sin verksamhet. Det är uppenbart att ”kostnadseffektivitet” i ett kommersiellt vårdbolag ofta innebär färre personal med lägre utbildning. Det blir till slut de gamla som får betala för vinsten genom fallolyckor, undernäring, dålig hygien och höga dödstal. Detta är bara några exempel på den vanvård som gamla människor utsatts för av privata vårdbolag.

De vinster som riskkapitalbolagen gör varje år kommer inte ur tomma intet. Pengarna är till största delen skattemedel som svenska folket betalat in i tron att man bidrar till en bättre välfärd. Möjligheten att göra vinst på äldrevården är mycket god och sektorn påverkas inte lika mycket av konjunkturnedgångar som andra. Även när det är kris blir folk gamla och behöver omsorg. Det finns alltid möjlighet att tjäna pengar även i finanskristider.

Många av Sveriges kommuner vill inte få in dessa företag i sin äldreomsorg. Därför har de valt att inte införa Lagen om Valfrihetssystem (LOV) som gör äldreomsorgen till en marknad. Men nu vill den borgerliga regeringen tvångsprivatisera äldreomsorgen i de kommunerna. I sin budgetproposition för 2012 hotar regeringen med nationell lagstiftning om inte samtliga kommuner inför LOV ”frivilligt” före 2014. Vänsterpartiet säger nej till denna tvångslagstiftning. Vi vill istället förbjuda vinst inom äldreomsorg i Sverige.

I Kalmar går vi, till stor del tack vare en konsekvent och tydlig hållning från Vänsterpartiets sida, emot den borgerliga politiken. Vi ska istället satsa på en utvecklad äldreomsorg och säger NEJ till att skicka kommunala skattemedel som vinster till privata plånböcker. Våra äldre ska inte betala redan välbärgades lyxtillvaro genom sänkt livskvalitet på ålderns höst.

Även äldre människor har rätt till ett gott liv och en god omvårdnad. Vänsterpartiet har som enda parti öronmärkt pengar i skuggbudgeten för att anställa 7500 fler i äldreomsorgen. Det kostar ungefär tre miljarder per år. Det är, för att ha något att jämföra med, lika mycket som den vinst som riskkapitalbolaget 3i gjorde på att äga Carema under fyra år. Dessutom vill vi öka möjligheterna till utbildning för redan anställd personal. Med mer personal finns det tid att lyssna till de äldre och att möta deras behov. Det är ju människor det handlar om, inte om känslolösa legobitar.

Eva Olofsson (V), äldrepolitisk talesperson

Birgitta Axelsson Edström (V), 2:e vice ordf Omsorgsnämnden, ersättare i partistyrelsen, Kalmar

Inga kommentarer »

Från välfärd till affärstänkande

tor 24 Nov 2011, 14:23

Efter de borgerliga partiernas träff i badtunnan i Bankeryd inför valet 2006 är skillnaderna i politiken uppenbara. Två helt olika samhällen står emot varandra. Solidaritet, rättvisa, välfärd och tilltro till människor ställs emot minskad välfärd, lägre löner, ”sköt dig själv och skit i andra”-mentalitet samt jakt på sjuka, arbetslösa och vanliga löntagare.

Vi får dagligen rapporter om hur långt privatiseringen av välfärden har gått. Nu senast gäller det Carema. Flera verksamheter, som tidigare drevs av kommun och landsting och där alla resurser användes i välfärden, drivs nu av stora riskkapitalbolag som ibland också har knytningar till skatteparadis. Våra skattepengar går därmed till vinstutdelning och skatteplanering.

Förlorarna är barn, ungdomar och äldre. Kort sagt: Det blir mindre pengar till samhällets service för de flesta av oss. Vi har gått från ett välfärdssystem till ett affärssystem. Pengarna till vår gemensamma välfärd minskar och skatterna sänks, mest för höginkomsttagare förstås. Förskolan, skolan och äldreomsorgen har på många håll blivit en marknad där vinsten är viktigare än människors bästa.

Var det verkligen det som väljarna 2006 och 2010 ville ha?

Allt detta är medveten politik från de så kallade Nya Moderaterna med stöd av övriga borgerliga partier och pengastarka högerkrafter i samhället. Maria-Pia Boethius skrev: ”Moderaterna är inget vanligt politiskt parti utan en högertankesmedja” som centralt består av lobbyister och reklammänniskor som tror att välfärden är ett företag på marknaden. Det handlar om att sälja budskapet så smart som möjligt oavsett hur verkligheten ser ut. Idéer skapas långt från människors vardag, och när de omsätts i praktiken upptäcks och syns bristerna i media.

Ansvariga politiker som beslutat om försämringarna spelar ovetande trots alla varnande signaler och låtsas vilja ställa allt till rätta. Men oftast händer ingenting och när åtgärder någon gång ska genomföras sker det i snigelfart. Marknaden får nämligen ”inte störas”.

Kalmar har inte drabbats på samma sätt av de stora spekulerande vårdföretagen eller koncernerna för fristående verksamhet inom förskola och skola.Vi driver det mesta i egen regi utan vinstintressen och kompletterar med andra aktörer som utgör alternativ i något avseende.Vi är stora uppköpare av tjänster och varor från det privata näringslivet.Vi ställer hårda krav vid upphandling: Krav på kollektivavtal, inget barnarbete, rättvisa arbetsvillkor, jämställdhet och inga kopplingar till skatteparadis. De flesta företag, inte minst våra lokala, klarar kraven. Flera stora vårdföretag och riskkapitalbolag gör det däremot inte.

Våra krav är resultatet av en medveten majoritetspolitik i Kalmar, främst från oss i Vänsterpartiet. En positiv utveckling är möjlig och absolut nödvändig. Det går att stoppa utförsäljningen och privatiseringen av vår välfärd och vända utvecklingen.Det går att sätta människors välfärd framför vinstintressena.Det går att ställa krav från början och det går att slippa skandalerna.

Är inte det ett bättre val än djupa liggsår och maximalt använda blöjor på privata äldreboenden eller otillräcklig lärarbehörighet i privata skolor?

Bertil Dahl, Birgitta Axelsson Edström och Lars Holmberg

Vänsterpartiet Kalmar

Inga kommentarer »

Mer omsorg istället för mer vinster!

tor 17 Nov 2011, 13:02

Under de senaste veckorna har vi kunnat läsa flera avslöjanden om vanvård i verksamheter som drivs av Carema och Attendo Care. Vi nås av nyheter som berör fallolyckor, undernäring, dålig hygien och höga dödstal. Samtidigt har det också kommit fram vilka jättelika vinster som riskkapitalbolagen som driver äldreboenden plockar ut.

- Det är inte konstigt att vinstdrivande bolag vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Problemet är att detta handlar om äldre människor som är i behov av omsorg. Istället förvandlas skattemedlen till gigantiska vinster i redan penningstinna fickor, säger Birgitta Axelsson Edström (V), 2:e vice ordförande i omsorgsnämnden i Kalmar.

Bolagen sätter kvalitet och verksamhet i andra hand och vinsten i första. Vinsterna kommer inte ur tomma intet. Pengarna är till största delen skattemedel som svenska folket betalat in i tron att man bidrar till en bättre välfärd, men så är inte fallet.

Kalmar kommun vill inte få in dessa företag i äldreomsorgen. Därför har vi valt att inte införa Lagen om Valfrihetssystem (LOV) som gör äldreomsorgen till en marknad.

- Jag är glad att Kalmar kommun även fortsättningsvis kommer att vidareutveckla den egna verksamheten utan att blanda in systemfel och vinstintressen. Vi har lyckats stå emot ständiga borgerliga budget- och nämndsförslag om att privatisera och konkurrensutsätta kommunal äldreomsorg. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade sett ut om dessa förslag hade vunnit gehör i kommunfullmäktige och omsorgsnämnd.

Den borgerliga regeringen försöker nu tvinga kommuner som inte vill införa LOV att göra det. Det är ett skräckexempel på en högerpolitik som tydligare än någonsin vill ta från behövande och ge åt rika.

- Vem kan med gott samvete medverka till den vanvård som vi nu ser resultaten av? Vi i Vänsterpartiet har som enda parti sagt konsekvent Nej till vinstintressen i välfärden och istället öronmärkt resurser till utveckling. Äldre människor har rätt till ett gott liv och en god omvårdnad. Den rättigheten måste prioriteras framför bolag som vill tjäna storkovan på att håva in skattemedel och missköta vård- och omsorgsverksamheter! avslutar Birgitta Axelsson Edström (V).

Inga kommentarer »

Kristallnatten 2011

ons 09 Nov 2011, 23:42

På kvällen den 9 november anordnade Ung Vänster i Kalmar län ett fackeltåg i centrala Kalmar till minne av Kristallnatten. Ett drygt femtiotal deltagare i skilda åldrar tågade genom Kvarnholmen och avslutade med en samling på Larmtorget där unga talare från KDU, MUF, Antidiskrimineringsbyrån, SSU och Ung vänster medverkade med korta och kärnfulla tal om medmänsklighet, allas lika värde, mångfald, frihet och demokrati. På bilden ser vi talaren från Ung Vänster, Julia Salomonsson.

Josefine Erlandsson, distriktsordförande för Ung Vänster, fungerade som moderator och uttryckte sin uppskattning över att så många slöt upp denna gråkalla kväll. Vi är också tacksamma över polisens närvaro. Därigenom kunde årets manifestation genomföras utan störningar från oönskat håll.

Strävan efter att skapa ett samhälle som är öppet för alla begränsar sig inte till denna kväll. Det är ett arbete som vi måste driva under årets alla dagar. Det är gott att veta att vi är många som arbetar för samma mål och att det finns en bred politisk enighet kring just begreppet Allas lika värde. Detta är en kväll då vi får påminnas om just det faktumet och då vi kan lägga andra politiska skiljelinjer åt sidan.

I morgon fortsätter arbetet för det goda samhället. För oss i Vänsterpartiet är det tydligt att en politik för minskade orättvisor är den säkra och rätta vägen dit. Kamrater, låt oss aldrig tappa det målet ur sikte.

Birgitta Axelsson Edström
pol sekr
Vänsterpartiet Kalmar

Inga kommentarer »

Föräldrar och elevers val av skola ska respekteras!

fre 04 Nov 2011, 12:05

”Den kulan visste hur den tog” skriver Runeberg om Sven Dufva i Fänrik Ståls sägner. Detsamma kan man säga om vårt inlägg om Folkpartiets bristande respekt för elevers och föräldrars val av skola. Att angripa Folkpartiet för att ifrågasätta fria val är väl närmast att jämställa med en svordom i kyrkan. Likväl är det precis bristande respekt Folkpartiet uppvisar när man inte låter barn och föräldrar göra sina val utifrån sina egna bevekelsegrunder.

Det är inte snyggt att utgå från att fria människor inte har tillräckligt med kunskap för att göra rationella val och dra slutsatsen att det är därför så många i Kalmar väljer kommunal skola. Brändewall och Polteg tycker ju inte att en kommunalt driven närliggande skola borde vara det naturliga valet. Hållningen är motsägelsefull. Varför vill man som politiker engagera sig i offentliga skolors verksamhet om man ändå anser att fristående alternativ är så mycket bättre? Det är ju precis så Folkpartiet i det här fallet gör. Vi i Vänsterpartiet jobbar tvärtom för att den offentliga skolan ska fungera så bra som möjligt.

”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” står med guldbokstäver ovanför ingången till universitetsaulan i Uppsala. Det är ord som tack och lov är omoderna. Den svenska skolan fostrar numera kritiskt tänkande människor som är kompetenta att välja själva, som inser att det alltid finns flera synsätt samt att vi alla är olika. Brändewall och Polteg strävar dock efter att göra Kalmar till någon form av genomsnittskommun med likriktning som ideal. Om en större andel i andra kommuner väljer fristående skolor framför offentliga ska vi ha det likadant i Kalmar. När så inte är fallet dras slutsatsen att människor inte vet sitt eget bästa.

”Välja fritt är stort men välja rätt är större” är en passande beskrivning på folkpartisternas attityd. Vi i Vänsterpartiet står för motsatsen. Vad som är ”rätt” val ska inte vi från politikens sida lägga oss i, och friheten att välja lämnar vi till elever och föräldrar.

Birgitta Axelsson Edström (V) och Leila ben Larbi (V)

Skolpolitiker i Kalmar

Inga kommentarer »

Släpp ut mormor!

ons 02 Nov 2011, 13:09

Vänsterpartiet driver en kampanj för en bättre äldreomsorg. Som en del av den kampanjen har vi granskat äldreboenden i Sveriges kommuner. I granskningen har vi tittat på hur stor del av de äldre på äldreboenden som erbjuds att komma ut varje dag. Vi har också granskat om de erbjuds egen tid med personalen dagligen eller inte.

Granskningen visar på mycket stora skillnader mellan kommuner. I vissa kommuner får alla äldre på äldreboenden möjlighet att komma ut varje dag. Men i andra är det inga som får det. En liknande bild framträder vad gäller egen tid med personalen.

- Möjligheten att komma ut från äldreboendet är en central frihetsfråga. Tyvärr är den möjligheten begränsad för äldre i hela 92 kommuner. Det är naturligtvis väldigt olyckligt att det är på det sättet. Mormor ska ha möjlighet att komma ut från äldreboendet om hon vill. Det är orimligt att spara på gamla människors rätt och värdighet, säger Lars Ohly partiledare för Vänsterpartiet.

Läs mer om undersökningen på http://www.vansterpartiet.se

Inga kommentarer »

Länkar

Bloggvänstern