Jag fick ett brev i måndags. Det var adresserat till ”Birgitta Axelsson-Hedström, Vänsterpartiet Kalmar”. Inget mer, men det kom ju rätt trots att även adressen saknades och namnet var fel. Signaturen ”En 73-årig klart tänkande kvinna” hade en del frågor att ställa. Innehållet kan kort beskrivas med orden ”Allt är utlänningarnas fel”.

Jag vill helst inte ta i sådant dravel ens med tång. Att hävda att ”allt måste stoppas vid gränsen” är så inhumant och så fjärran från såväl kristen som humanistisk etik att man mår illa till och med av att läsa det. Hur kan vi ha hamnat här, i det stolta landet Sverige som har varit förskonat från krig och elände sedan urminnes tider och där vi har slagit vakt om empati, solidaritet och medmänsklighet? Ett välmående Sverige som i många fall har setts som ett demokratiskt föredöme?

Ja, en sak vet jag, och det är att brev som detta bara gör mig än mer övertygad om att vi måste arbeta med våra grundläggande värderingar. Att människovärdet måste försvaras. Att vi har ansvar för varandra. Att vi behöver en samhällsbärande politik som eliminerar orättvisor istället för att skapa nya och där avunden kan krympa istället för att växa. Att gränserna mellan människor måste överbryggas. Att behovet av samling och vidsyn i de stora frågorna blir större för varje dag som går. Att vår demokrati inte finns naturligt utan måste försvaras och utvecklas. Att vi måste, likt Dag Hammarskiöld, inse att ”Alla är mina bröder”. Att vi måste kunna hämta styrka av varandra och ibland se att alla frågor och meningsskiljaktigheter inte i alla tider är lika stora och viktiga. Att vi bara är människor, och att alla vi små är viktiga för ett samhälle där vi alla får plats.

Kampen går vidare, nu ännu starkare, MOT främlingsfientligheten, mot rädslan för det nya och okända i kultur och sedvänjor och FÖR medmänsklighet, öppenhet och lika värde. Det är mitt svar till den 73-åriga kvinnan. Hade hon velat kunde hon ha fått det personligen. Nu blir det istället offentligt.

LEVE DEMOKRATIN! LEVE MEDMÄNSKLIGHETEN! LEVE KÄRLEKEN!Utan dessa tre beståndsdelar har vi helt enkelt inget samhälle värt att försvara. Det gäller i hög grad även Sverige.

Birgitta Axelsson Edström,Vänsterpartiet Kalmar

Jag läste om en pojke i 11-årsåldern med autism som hade förirrat sig ut på järnvägsspåret i västra Småland. Det är förbjudet att vistas där. Resultatet blev att han fick småspringa barfota på det steniga spåret framför det bakomvarande tåget i tre kilometer. Ingen fick gå ut och hjälpa honom. Det är som sagt förbjudet att vistas på spåren.

Dagligen hör vi talas om lojala anställda som sliter häcken av sig på jobbet utan minsta uppskattning eller klapp på axeln av närmaste chef/arbetsgivare. Utmattningsdepressionerna breder ut sig och i dess spår kommer även fysisk ohälsa. Människor blir alltså sjuka av den egna ambitionen att göra ett bra jobb.  Det kanske inte påverkar chefens lönenivå om han/hon får medarbetare att känna sig sedda och värderade?

Jämställdhet mellan män och kvinnor ses alltmer som en kvalitetsfråga. Det hävdas att jämställdhet gynnar verksamheters kvalitet och lönsamhet. Det kanske är sant. Vad som är ännu mer sant är dock att det faktum att män och kvinnor är lika mycket värda borde avspegla sig i hela samhället av moraliska skäl. Rättvisa mellan könen är helt enkelt det enda rätta. Allt annat är felaktigt, hur mycket pengar man än kan tjäna på det ena eller det andra. Är det någon av oss som på allvar känner att våra bebisar har olika värde för oss beroende på vilket kön de föds med? Varför accepterar vi det synsättet när de blir äldre?

Vi har helt enkelt byggt ett samhälle med värderingar som glömmer det mänskliga. Jag förstår att man inte ska uppehålla sig på järnvägsspåren. Jag förstår att chefer och ledare också är människor och inte kan klara ut allt, och jag förstår att det är svårt att lära gamla (han)hundar att sitta när det gäller jämställdhet. Vad jag dock vill förändra är synsättet att våra känslor för vad som är rätt och fel nedprioriteras till förmån för stelbenthet, konservatism och kyla. Vi måste tänka och känna med hjärtat också, inte bara med en kallt beräknande hjärna. Då kan vi på allvar se människan istället för bara bokstäver och siffror.

Hade vi gjort det hade pojken inte behövt springa tre kilometer jagad av ett tåg. Våra medarbetare hade inte behövt bränna ut sig i brist på uppskattning och kvinnor och män hade helt naturligt haft lika förutsättningar. Ett sådant samhälle är möjligt, men det förutsätter att vi använder både hjärta och hjärna och värderar både känsla och tanke. Är vi beredda att göra det?

Birgitta Axelsson Edström

Den här veckan presenterade majoriteten i Kalmar kommun, S och V, sitt budgetförslag för 2013:

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet presenterar härmed sin budget för 2013. Vi gör det med vetskapen att den ekonomiska situationen är tuff. Landets kommuner har det kämpigt. I drygt en tredjedel av dem beslutas under den närmaste tiden om stora besparingar och skattehöjningar. Vi påverkas av vår omvärld på ett sätt som var otänkbart för bara en generation sedan. Den ekonomiska krisen vi sett och fortfarande ser i Grekland, Spanien, Portugal och Italien påverkar även Kalmar.

Med detta utgångsläge är vi glada och stolta över att kunna presentera en budget utan vare sig besparingar eller skattehöjning. Vi kan konstatera att Kalmar ständigt utvecklas. I den budget vi nu presenterar ingår investeringar under de kommande åren på nästan en miljard kronor.
Allt fler barn föds. Därför inviger vi nu under 2013 fyra nya förskoleavdelningar i Rockneby. En centralt belägen förskola kommer att stå klar med fyra nya avdelningar under året. Vi bygger ut skolorna i Trekanten och Rinkabyholm.
Till 2015 görs en stor satsning på att skapa en anpassad särskola i Falkenbergsskolan.
Även inom kultur- och fritids område görs stora satsningar. Rockneby allaktivitetshus kommer nu att stå klart 2013. Det blir en ny idrottshall på Södra utmarken under nästa år och ett Kulturcentrum på Tullslätten etableras i etapper.
I Södermöre avsätter vi pengar till ny konstgräsplan och sporthall i Ljungbyholm med målet att vara klart 2014. En multiarena anläggs i Berga vid Funkaboskolan.

Vi har under de senaste åren arbetat aktivt för att utveckla Evenemangsstaden Kalmar. Idag är Kalmar en av Sveriges mest populära semesterstäder. Tidigare evenemang som teater i Krusenstiernska, musik på Larmtorget, Kalmar marknad och Stadsfesten finns givetvis kvar. Vi går vidare. Redan i år arrangeras Iron Man, världens hårdaste idrottstävling i Kalmar. Nästa år kommer ytterligare idrottsevenemang och vi står också som en av värdarna då fotbolls-EM för damer spelas på Guldfågeln Arena.
Kalmar ska också vara upplevelsernas stad. Redan i tidigare budgetar har vi lagt in medel för bryggor och strandpromenader. Under nästa år planerar vi en lång brygga i Kalmarsundsparken och en bro från Kattrumpan till Labratorieholmen.

Vi har bedrivit ett framgångsrikt arbete med jämställdhet och fått flera nationella priser. Nu fortsätter arbetet med att jämställdhetssäkra all kommunal verksamhet. Kalmar har sedan ett antal år tillbaka en väl inarbetad resursfördelningsmodell. Den innebär att förskolan, skolan och äldreomsorgen kompenseras för varje nytt barn eller äldre som får plats i verksamheten. Det är glädjande att vi kan behålla denna modell även i ekonomiskt tuffa tider.
Idrotts- och kulturlivet gör fantastiska insatser för Kalmar barn och unga. I budgeten kompenseras kultur- och fritidsnämnden för ökade lokalkostnader och bidrag till föreningslivet. Allt för att fortsätta upprätthålla en mycket god kvalitet.

Som vanligt står socialnämnden inför mycket stora utmaningar. För många människor är de den sista utvägen. Därför ökar vi ramen för att bland annat täcka upp ökade kostnader inom LSS och ekonomiskt bistånd.

Etableringen av Linnéuniversitetet är bland det allra viktigaste som hänt i Kalmar under modern tid. Universitetet är en spjutspets som ger Kalmar ett stort försteg gentemot flertalet kommuner av vår storlek. För närvarande pågår ett arbete kring placering av ett nytt, fräscht och stadsintegrerat universitet. Ingvar Kamprads donation till universitetet ger oss möjligheter vi aldrig haft tidigare.

Ett av de stora hindren för Kalmars fortsatta utveckling är bristen på bostäder. Vi har redan tidigare gjort en rejäl satsning genom att öka resurserna för att få fram fler detaljplaner. I?dag finns det i princip klara planer för över 1 000 nya bostäder. I denna budget tar vi bland annat fram Kvalitetsprogram Fredriksskans om hur vi vill se nya bostäder med högsta miljökrav på ett attraktivt område.

Bristen på parkeringsplatser har länge och livligt diskuterats. Nu gör vi en ordentlig uppryckning. Ett nytt parkeringsdäck byggs på Kvarnholmen. Detta innebär att antalet parkeringsplatser ökar från dagens 700 till cirka 1 000. Samtidigt fortsätter vi satsningen på Kalmar som cykelstad och en väl utbyggd kollektivtrafik.

Kännetecknande för vårt arbete har varit att Hela Kalmar ska leva! Vårt Kalmar handlar inte om stad eller land utan stad och land. Därför fortsätter vi det framgångsrika arbetet med utvecklingsdialoger i våra tätorter. Vi kommer också fortsätta att göra ortsanalyser, stödja närbutiker och övrig service i hela Kalmar kommun.

Kalmar ska också vara en tillgänglig och öppen kommun. Som invånare ska du veta var du kan vända dig när du har några frågor. Från och med 2012 startar vi ett Kontaktcenter. Detta kommer innebära att det blir en lätt och enkel ingång för kommunens invånare.

Kalmar ska även i fortsättningen vara ledande i att använda ekologiska och närodlade livsmedel. I budgeten för 2013-2014 höjer vi målet ytterligare. Totalt ska 45 procent mat som äts i våra skolor och på äldreboende vara ekologisk eller närodlad.

Arbetslösheten i Kalmar låg under många år över riksgenomsnittet och betydligt högre än i exempelvis Växjö och Karlskorna. Sedan några år tillbaka har det skett ett stort trendbrott på detta område. Vi ligger bäst till av våra jämförelsekommuner. Vi har nått detta genom kraftiga satsningar på arbetsmarknadspolitiken. Kalmar kommun har tagit ett ansvar som vida överstiger den moderatledda regeringens. Vi kommer fortsätta att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik och satsar 40 miljoner kronor på detta. Att låta människor få utföra ett arbete är alltid betydligt bättre än att passivt tvingas leva på bidrag. En fortsatt god samverkan med vårt näringsliv är grunden för att kunna skapa fler jobb.

Ordning och reda i ekonomin är avgörande för hur vi ska lyckas utveckla Kalmar. En misskött ekonomi slår direkt och skoningslöst mot de människor som är i störst behov av de tjänster kommuner erbjuder. Kalmar ska ha en god ekonomisk hushållning och varje skattekrona ska användas effektivt. Skulle de världsekonomin än en gång drabbas av ett rejält bakslag kommer majoriteten precis som tidigare ta sitt ansvar.

Vi har också alltid eftersträvat breda samförståndslösningar. Detta av den enkla anledningen av att vi är övertygade om att det bästa för Kalmar och Kalmarborna är om de stora besluten kan tas i stort samförstånd över parti- och blockgränser. För oss är det självklart att alltid sätta Kalmar och dess invånare främst.

Johan Persson (S),  Anette Lingmerth (S) och Bertil Dahl (V)

Gymnasieskolan har stora utmaningar framför sig. Det är inte bara den ovissa framtiden som skolan förväntas förbereda eleverna för, den ska göra det med en omdanad programstruktur som har misstänkt stora likheter med den gymnasieskola som jag själv genomgick i början av 1980-talet. Kort sagt, med gårdagens verktyg ska framtiden formas. Det låter varken logiskt, rationellt eller lätt. Det låter bara Björklundskt.

Men nu står vi här med den nygamla gymnasieskolan. Då gäller det att göra bästa möjliga av den.  Jag ser två bekymmer framöver som vi måste arbeta med. För det första, det humanistiska programmet med kulturell och språklig inriktning har svårt att locka sökande elever. Det är ett nationellt problem. Själva namnet kan verka avskräckande. Vet ungdomar i 15-årsåldern vad ”humaniora” är? Vet de att det handlar om den klassiska bildningen, om att till exempel lära sig språk och att analysera historia och kultur så att man förstår både sig själv, sin samtid och framtid bättre? Vill vi ha ett samhälle utan den kompetensen? Det vill inte jag. Därför får vi inte bara slå oss till ro, konstatera att intresset sviktar och lägga ner utbildningen. Vi måste istället agera och marknadsföra mer. Jag är glad att Kalmarsunds gymnasieförbund gick med på att satsa på programmet en gång till trots vikande söktryck läsåret 2012/13.

Det andra bekymret är mer lokalt och handlar om att vi måste se till att tillgodose elevernas intresse för naturvetenskap och teknik. Dessa områden har alltid setts som viktiga för landets utveckling, och det stämmer fortfarande. Här i Kalmar har vi stort söktryck på naturvetenskapligt program, och det är jag mycket glad för. Vi måste dock se till så att vi i största möjliga utsträckning kan tillgodose inte bara val av utbildning utan också val av skola. Det finns ju möjlighet att också välja skola och inte bara utbildningsprogram. Därför noterar jag med belåtenhet att gymnasieförbundet under hösten ska initiera en diskussion om skolornas framtida programutbud med elevernas bästa i första rummet och med en ekonomi i balans som verktyg.

Som sagt, gymnasieskolan har utmaningar men de är inte oöverstigliga. Jag är glad över alla de lärare och övrig personal som arbetar ute på våra skolor för att ge eleverna under många gånger svåra förhållanden mycket god utbildning och jag hyser stor tillförsikt inför framtiden. Visst har vi vikande elevunderlag på grund av låga födelsetal och en omodern skolpolitik under utbildningsminister Jan Björklunds (FP) ledning, men kombinationen professionell pedagogisk kompetens med nöjda och utvecklingsbenägna elever rår sådant inte på!

Birgitta Axelsson Edström (V), ledamot i styrelsen för Kalmarsunds gymnasieförbund

Vi genomförde en lite annorlunda första maj-aktivitet igår, ett öppet hus-café på temat ”När tåget har gått så börjar resan till en bättre värld”. Uppslutningen var mycket god med besökare i alla åldrar, vi fick ett antal nya medlemmar, fikat var gott (tack Samim med familj!) och det fördes politiska samtal om ett stort antal frågor. Vi samlade in flera förslag för ett bättre Norrliden, för ett bättre Kalmar, för ett bättre Sverige och för en bättre värld. Vi kommer att följa upp förslagen på olika sätt och se till att de framförs så att de kan ge resultat. Vi deltog också i Vänsterpartiets första maj-insamling. I år gick den till Fristadsfonden och från Kalmar skickar jag iväg 1035 kronor. Tack kamrater!

Vi hade också en tävling med svåra frågor. Linda Fleetwood från Kalmar tog hem förstapriset och så här glad blev Sonia Lindell från Mörbylånga när hon fick ta emot andrapriset 🙂

Tack till alla som hjälpte till med arrangemanget (speciellt vill jag nämna Elsa och Samim som fixade med det praktiska och såg till att det blev av) och varmt välkomna tillbaka alla ni som vi träffade för första gången! Vi behöver er alla för att skapa en rättvisare värld!

/Birgitta Axelsson Edström

pol sekr, Vänsterpartiet Kalmar

Verklighetsbeskrivningen av skolan skiljer sig åt beroende på vilken sida som talar. Borgerligheten med folkpartiet i spetsen skriker katastrof och hotar med tvångsåtgärder medan vi på vänsterkanten tror på elever och lärare.

Den svenska skolan är i kris. Eleverna är ligister. Ingen lär sig att räkna, läsa och skriva. Rektorerna har förlorat kontrollen över skolorna medan elevgäng ohotat har tagit över ledningen. Glåporden haglar. Lärarna saknar både möjlighet och drivkraft att gripa in i detta psykiska och fysiska krig. Åratal av flummig och elakartad vänsterpolitik har nedmonterat hela den svenska skolan. Ingen vill gå dit. Ingen lär sig något som är nyttigt. Alla blir mobbade. Också Kalmars skolor har beskrivits på samma sätt i en motionom hårdare disciplin i skolan från folkpartiet i Kalmar.

Man undrar: Varför kan inte någon spränga hela skolan i luften? När detta är den förhärskande bilden av den svenska skolan, förmedlad av regeringsföreträdare, främst skolminister Björklund (fp), så är frågan berättigad. Varför skulle man överhuvudtaget bry sig om att förbättra den när allt är så eländigt?

Sanningen är förstås att bilden är felaktig, men den är medvetet felaktig. I själva verket går den borgerliga (fp)-skolpolitiken ut på att ta ifrån skolans egna aktörer möjligheten att vara med och bestämma över den egna vardagen. Klåfingriga förslag, som motiveras utifrån resultat av små enkätfrågor på dags- och kvällspressens nätupplagor, genomförs i skolan på ett sätt som gradvis fråntar lärare, skolledning och elever makten över sin arbetsdag. Vi ser exempel efter exempel. Har Kalle sin mobiltelefon på bordet ska fröken ta den, det har regering och riksdag bestämt. Att många skolor redan har löst problemet på ett betydligt mer effektivt sätt genom att utforma sådana lokala överenskommelser är det dock ingen som talar om. Centralstyrda kunskapsprov i tidiga år och betyg i lägre och lägre åldrar fråntar lärare och elever möjlighet att anpassa undervisning och lärande efter varje elevs förutsättningar. Nu är det bedömning som gäller och inte undervisningsplanering och pedagogiskt innehåll. Detta är en förolämpning gentemot duktiga och engagerade lärare som vill och kan göra sitt bästa och som behöver få respekt för det jobb de utför.

Skolan är inget slagfält mellan de två fiendelägren vuxna och elever. Skolan är ett sammanhang där alla måste samarbeta för att nå uppställda mål. Betraktar man detta samarbete som farligt så skapar man förutsättningar för det krig som beskrivs i borgerlig skolpolitisk retorik. Vill man istället använda skolan för att skapa ett gott liv och ett gott samhälle så uppmuntrar man lokala och individuella initiativ. Det vill vi i Vänsterpartiet göra, och det första vi då efterlyser är en uppgradering av lärarnas arbete och en förståelse för att alla elever inte är likadana. Bemyndiga lärarna och respektera eleverna! Det är de värda.

Birgitta Axelsson Edström, Bertil Dahl, Peter Persson, Ragnar Olsson och Leila ben Larbi

Vänsterpartiet Kalmar

Sjukförsäkringen är just en försäkring och inget bidrag. Den är ursprungligen uppbyggd för att ge den som är sjuk rimliga ekonomiska möjligheter. Moderaterna har gett sjukförsäkringen en helt ny innebörd genom att beskriva den som ett bidrag. Dessutom driver detta nya arbetarparti tesen att människor inte är sjuka utan bara allmänt lata. De gamla moderaterna/högern försöker utifrån detta beskriva de långtidssjukas tillvaro i Alliansens Sverige. I vilken verklighet lever dessa politiker?

Möjligen fuskar 3 % av dem som använder sjukförsäkringen medan 97 % använder den som det var tänkt. Det ligger inte i den arbetande befolkningen intresse och därmed inte heller i Vänsterpartiets att det fuskas med försäkringen. För att komma åt dessa 3 % skapar Moderaterna ett system som ifrågasätter läkares bedömning av sjukdom och i slutändan utförsäkrar människor ur systemet, människor som är sjuka på riktigt. Detta är givetvis helt orimligt. Vänsterpartiet står upp för en sjukförsäkring som skapar trygghet för den som drabbas av sjukdom.

Fakta är följande: 436 personer i Kalmar län utförsäkras den 1 januari 2010. Ett antal av dessa kommer att bli tvungna att söka socialbidrag för att klara sitt uppehälle. Detta kallar Moderaterna för en reform. Reformen verkar bygga på att Moderaterna tror att människor sitter hemma och väljer om man ska vara sjuk eller arbetslös en period. Sanningen är naturligtvis en annan. Arbetslösheten och utförsäkringen ökar inte för att den arbetande befolkningen har blivit latare utan på grund av kapitalets kris och på att människor faktiskt är sjuka. Försäkringskassan bedömer att ungefär var tredje av de utförsäkrade återkommer till sjukförsäkringen inom 180 dagar efter de tre månader som måste passera innan de har återkvalificerat sig till försäkringen. Ett alternativt scenario pekar på att hälften kommer tillbaks till sjukförsäkringen. Reformen betyder alltså att man riskerar att ställa sjuka människor på gatan utan ersättning under mellanperioden. 

Den som är sjuk ska givetvis rehabiliteras tillbaks till arbete. Vänsterpartiet står upp för ett samhälle där människor har möjlighet att arbeta för den gemensamma välfärden. Den som drabbas av sjukdom ska ges breda möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet. En sådan utveckling bygger på övertygelsen att människor vill arbeta. Den grundsynen delar Vänsterpartiet varken med de gamla eller med de nya Moderaterna. Det är därför våra reformer blir så olika. Moderaterna tror sig kunna straffa fram hälsa, vi är säkra på att människor hellre vill vara friska än sjuka. Så enkelt är det.

Lars Holmberg (V), Bertil Dahl (V) och Birgitta Axelsson Edström (V)

Pensionärerna får betala för finanskrisen. Man har varit med och byggt upp Sveriges välstånd med arbete och nu får man betala med sänkta pensioner. Man förstår varför regeringen gärna vill marknadsföra sin skattesänkning hellre än att tala om vad pensionärerna får i plånboken, för där blir det ju mindre framöver.

I budgetpropositionen föreslår den borgerliga alliansen att skatten sänks för dem som har ålderspension. Förslaget innebär att den som har en genomsnittlig inkomstpension får skatten sänkt med runt 2 000 kronor på ett år. Samtidigt slår bromsen i pensionssystemet till nästa år och sänker den genomsnittliga pensionärens inkomst med 4 300 kronor före skatt.

Anledningen till att nödbromsen dras åt i pensionssystemet är den ekonomiska krisen. Systemets skulder överstiger tillgångarna och då skrivs pensionerna inte upp på vanligt sätt. Detta visar att det rådande pensionssystemet är sjukt i grunden. Vi behöver ett nytt system, en reformering av det som fanns innan de borgerliga partierna tillsammans med Socialdemokraterna drev igenom det nuvarande. Förändringar måste ske på åtminstone två sätt.

För det första handlar det om hur man förtjänar sin pension. De stora förlorarna i det nuvarande pensionssystemet är LO-arbetare och kvinnor som grupp. Den som tvingas till arbetslöshet eller sjukskrivning, vilket är vanligt bland LO-kollektivets medlemmar, drabbas i det nuvarande systemet direkt genom sänkt pension. Systemets syfte påstås vara att motivera arbetstagare att skaffa sig högre pension genom att arbeta längre. Men människor med låga löner, arbetsuppgifter som sliter ut kropp och själ och med stor andel dubbelarbete orkar sällan arbeta ens till 65 år. Det gör att möjligheten för en metallarbetare eller en undersköterska att höja pensionen genom ytterligare års förvärvsarbete förblir teoretisk. Den diskriminering som drabbar kvinnor på arbetsmarknaden reproduceras i pensionen eftersom denna anpassats efter ett manligt arbetslivsmönster. Kvinnor utför mer obetalt arbete och har därför mindre utrymme för lönearbete. Kvinnor arbetar oftare än män deltid och betalar därmed för sin egen arbetstidsförkortning med lägre lön och pension. En ordning mer lik den som fanns i ATP-systemet där de 15 bästa av 30 arbetade år låg till grund för pensionens storlek behöver införas.

För det andra är det dags att sluta spela på börsen med pensionärernas pengar. Att pensionssystemet bygger på orealistiska förväntningar på aktiemarknaden blir allt tydligare. Genom kapitalismens kris med börser som rasar, kvartalskapitalister som inte har is i magen – något som storfinansen kräver av småspararna – har AP-fondernas värde sjunkit med runt 200 miljarder kronor. Till detta kommer premiepensionen (PPM) där vi alla kan spekulera bort en del av vår pension. Premiepensionen har gått back sen den infördes och dess värde sjönk förra året med 34.5 procent, allt medan de förvaltande kapitalinstituten har tjänat cirka 8 miljarder. 

Pensionärernas pengar ska inte kunna spekuleras bort. Därför måste premiepensionen avskaffas och hela pensionsavgiften tillföras fördelningssystemet. Det skulle göra systemet betydligt mer förutsägbart och stabilt. Pensionerna får inte vara beroende av börskapitalismen och pensionärerna måste garanteras en rimlig levnadsnivå. En ny regering måste sätta pensionärernas bästa före ett gammalt misslyckat samarbete med högerpartierna.

Ginn Berggren Eklund, Gert Järkelid och Guiseppe Padellaro

Vänsterpartiet Kalmar

Moderaternas sjukförsäkringsmodell går ut på att den som varit sjuk länge ska förmås att bli frisk igen genom att få sänkt sjukersättning. Vänsterpartiets förslag går i stället ut på att stärka de sjukskrivnas rätt att få det stöd de behöver för att så snabbt som möjligt bli friska. Det är sällan våra två partiers olika människosyn manifesterar sig så tydligt.

Moderaterna tror inte på människans egen vilja att göra rätt för sig och bidra till samhället. Moderaterna vill istället straffa fram önskat beteende. De försöker bekämpa arbetslösheten genom att försämra villkoren för arbetslösa. De vill bekämpa sjukdom genom att ge sig på de sjuka. Vi däremot litar på människor. Vi är övertygade om att arbetslösa vill jobba och att sjuka vill bli friska. Därför vill vi stötta, inte straffa.

En enskild ensam människa ska inte behöva tvista med olika myndigheter om rätt till service och ersättning. En rehabiliteringsmyndighet, som vi föreslår, kan utgöra första instans när Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har olika åsikter om ansvar och försäkringstillhörighet. Myndigheten skall tillsammans med den försäkrade driva rehabiliteringsprocessen framåt, för vi människor vill vara friska och vi vill jobba.

Moderaterna har infört tidsgränser för hur länge en sjuk får vara sjukskriven. Försäkringskassan får därmed rollen som helbrägdagörare och läkares diagnoser ifrågasätts. När ersättningen sänks blir nämligen den sjuke automatiskt frisk. Men ökad ekonomisk otrygghet ökar naturligtvis inte den enskildes arbetsförmåga. Ingen blir friskare av fattigdom. Den enskilde har mycket små möjligheter att påverka arbetsgivares arbetsanpassningsåtgärder eller när olika sjukvårdsinsatser görs. Därför är hotet om sänkta ersättningsnivåer riktade åt helt fel håll.

Vänsterpartiet föreslår i stället en solidarisk sjukförsäkring som innebär att alla ska känna sig trygga, även om man har oturen att drabbas av långvarig sjukdom. Därför vill vi höja taket i sjukförsäkringen och se till att alla sjukskrivna verkligen får 80 procent av sin tidigare inkomst i ersättning under hela sjukskrivningstiden.

De växande samhällsklyftorna och de känslor av ilska, missnöje och oro som klyftorna för med sig är det stora problemet i Sverige i dag, och det blir allt tydligare när vi ser att många blir utförsäkrade på nyåret. I Kalmar handlar det om över 100 personer, och de blir fler efterhand. Vi vill vända utvecklingen och driva en politik för rättvisa.

Det är här den stora skillnaden mellan Moderaterna och Vänsterpartiet finns. De vill ha större klyftor. Vi vill ha mindre. Ett samhälle med stora klyftor blir ett hårt och orättvist samhälle. Vi vill ha rättvisa istället. Därför säger vi nej till Moderaternas politik att straffa sjuka med lägre ersättning och högre skatt. Sådan politik blir man varken glad eller frisk av, och inte skapar den nya arbetstillfällen heller.

Birgitta Axelsson Edström, Bertil Dahl och Lars Holmberg

Vänsterpartiet Kalmar

Igår var det 71 år sedan den nazistiska Kristallnatten i Tyskland. Under natten mellan den 9 och 10 november misshandlade nazisterna judar. Under kristallnatten brändes affärer och synagogor. Hundratals dödades direkt, tusentals fördes bort.

Till koncentrationslägren fick judarna sällskap med andra oönskade grupper, Jehovas vittnen, romer, homosexuella, kommunister och människor med funktionsnedsättningar. Tillsammans utgjorde de De oönskade, de som inte var värda att kallas människor, de som skulle bort. Dessa rasistiska, fullkomligt vidriga utrensningar fortsatte till det andra världskrigets avslutande. Under många långa vidriga år… och övriga världen såg men valde att inget göra.

Inte heller Kalmar år 2009 är skonat från främlingsfientliga och rasistiska rörelser. Under de senaste åren har rasisterna öppet stått på våra gator och våra torg. Förra året slog de sönder vårt material och sparkade och slog oss när vi hade Kristallnatten-manifestation. Men vi ger oss inte förrän rasismen och främlingsfientligheten fullständigt har försvunnit! Vi måste gång på gång visa att extremism och rasism inte hör hemma i vårt demokratiska samhälle.

Därför samlades vi igår den 9 november, exakt 71 år efter Kristallnatten, till ljusmanifestation på en av stadens gator. Arrangerade gjorde Ung Vänster och Vänsterpartiet Kalmar. Bland talarna fanns företrädare för Vänsterpartiet, Svenska kyrkan, Liberala ungdomsförbundet/Folkpartiet Liberalerna, Socialdemokraterna och Antidiskrimineringsbyrån. Vi samlades för att visa vår respekt för rasismens offer, och vår avsky för dessa rörelsers sympatisörer. Vi försökte tända ljus, men det var inte så lätt i den kalla vinden. Marschallerna brann dock och påminde oss om hur viktigt det är att vi håller ljuset brinnande. Polisen var där och genom sin närvaro såg dessa tre till att vi kunde genomföra denna protest mot främlingsfientligt våld och förtryck i lugn och ro och på ett värdigt sätt, fredade från attacker. Tack Polisen!

Vi lever i ett samhälle där högerextremismen vinner mark. Vi kan inte låta det hända igen! Vi kan inte sitta på våra lugna rumpor och tro att världen går åt rätt håll utan att vi är med och kämpar. Vi kan inte stoppa huvudena i sanden och låtsas att vi inget ser. Det har vi gjort tillräckligt många gånger. Här gäller det att jobba, att stå upp för rättvisa, livets okränkbarhet och alla människors lika värde oavsett plånbok, religion, hudfärg, språk, kultur och eventuella funktionsnedsättningar. Vi måste vara på vår vakt mot rasism och extremism, var och när den än sticker upp sitt fula tryne: om det än var i Tyskland på 30-talet eller här i Kalmar idag. Vi bara måste!

PROTESTERA MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET OCH RASISM!

Mathilda Karlsson, Ung Vänster och Birgitta Axelsson Edström, Vänsterpartiet Kalmar