Nu diskuteras Lagen om valfrihetssystem (LOV) igen. M och C söker stöd för en Kalmarmodell för att blanda in vinstintresse i hemtjänsten. Vänsterpartiet säger nej till förslaget precis som vi tidigare har gjort. Det hänger samman med vår övertygelse att omsorg om människor inte är samma sak som att sälja tomater.

Du ska som omsorgstagare alltid kunna lita på att den som ger dig hemtjänst bara ser till ditt bästa och aldrig till vad företaget tjänar mest på. När vinstintresset och konkurrensen kommer in i bilden så kan du inte längre lita på det. Plötsligt blir bolagslagen styrande, och företaget måste drivas med vinst, precis som ICA. Och det är inget fel på ICA så länge de driver handel och inte hemtjänst.

Privatiseringarna och möjligheten att välja utförare har hittills inte lett till någon fungerande konkurrens. Privata utförare, i de flesta fall handlar det om stora vårdföretag såsom Carema, försöker istället minska sina kostnader för att öka vinsterna och det leder till att omsorgen blir sämre. Den enklaste vägen är att kapa personalkostnaderna genom att ha en lägre bemanning, lägre löner, lägre utbildning och sämre arbetsvillkor. Det leder alltså inte heller till några nya arbetstillfällen, snarare tvärtom.

Privata företag tjänar också mycket mer i välfärden än i andra branscher. Egentligen är det fullständigt orimligt att kalla de stora riskkapitalbolagen för just riskkapitalbolag när de ger sig in i omsorgsbranschen. Där får man bland de säkraste vinster som finns, nämligen skattemedel. Riskkapitalbolag ska istället vara med och finansiera osäker och ny verksamhet, dvs att ge entreprenörer som söker nya vägar möjlighet att pröva sina vingar. Sådant kapital har vi brist på i Sverige. Riskkapitalbolagen vädrar istället morgonluft genom att satsa kapital i omsorgen och den vägen kan de lägga vantarna på våra skatteresurser och skeppa dem till Jersey eller andra skatteparadis. Och de stora förlorarna är äldre människor som härigenom inte får den omsorg de behöver.

Borgerliga partier pratar om att öka valfriheten genom LOV. Det är en valfrihet för företagen, inte för brukarna. När vi i Vänsterpartiet säger valfrihet har vi istället brukaren i centrum.  Brukaren ska kunna välja vem hon/han vill ha hjälp av, vad hon/han ska ha hjälp med och vid vilken tidpunkt. Däremot väljer vi gärna bort möjligheten för bolagsägarna att välja vinst i egen plånbok istället för vård och omsorg för den som behöver.

I valfrihetsbegreppet lägger vi också den självklara friheten att veta att när jag som gammal behöver hjälp av någon för att klara mitt vardagsliv, då ska jag självklart få det. Det ska inte hänga på om jag väljer rätt eller fel eller på var jag bor. Det är en generell rättighet, en rättighet som vi inte på några villkor är beredda att spela bort genom att leka affärer med människors grundläggande behov.

Uppdaterades: 14 sep 2012