Ett varmare samhällsklimat

DSC01285Många längtar nu efter våren. Efter julens alla ljus väntar man nu på att vårsolens strålar ska lysa och värma upp tillvaron. Själva längtar vi mer efter ett varmare samhällsklimat i ett Sverige som har blivit allt kallare.

Det vi idag ser är nämligen en skrämmande attityd som går ut på att först och främst tänka på sig själv och på att få sitt på det torra. Egna bartenders, billiga flygresor och skattesubventionerade  hushållsnära tjänster  är viktigare att finansiera än att vi tillsammans försöker skapa ett samhälle där vi alla får plats och får våra behov tillgodosedda. På det här sättet slår vi effektivt sönder solidariteten och demokratin. Varför ska vi överhuvudtaget ha ett demokratiskt styrelseskick som bygger på gemensamma beslut när det ändå är det privata och det individuella som är viktigast? Att demokratiskt välja en regering som ger en några hundralappar mer i plånboken när man jobbar är nog enkelt, men man kan snabbt bli utan skyddsnät om man blir sjuk eller arbetslös. Då behövs en solidaritet i samhället, och den har man oturligt nog röstat bort.

Varför ska vi se till att våra arbetsplatser har kollektivavtal så att alla får lön när man själv kan få högre lön om det INTE finns kollektivavtal? Varför ska vi se till att vi har en fungerande skola där alla barn får utvecklas efter sina unika förutsättningar när JAG kan välja en privatskola till MITT barn? Varför ska ALLA äldre få hjälp och stöd när hälsan sviktar när vi kan se till att riskbolag och privata entreprenörer kan tjäna pengar på omsorgsverksamhet? Varför ska man överhuvudtaget tänka på andra när det högern kallar ”valfrihet” gynnar mig?

I ett borgerligt styrt Sverige är dessa frågor skrämmande nog relevanta. Det mesta går nämligen ut på att vara sig själv närmast. Det är den politiken som banar väg för rasism och avundsjuka liksom för motsättningar mellan grupper av människor som har det sämst. Det är den politiken som gör att kostnader för försörjningsstöd ställs mot utlandsbistånd och katastrofhjälp och att människor ses som problem och kostnader istället för som resurser. Det är med en sådan politik du ställs utan försörjning den dag du eller ditt barn, utan egen förskyllan, står utan arbete och utan hälsa. Det är den politiken vi måste ersätta med en annan.

Det är mänskligt att stödja och uppmuntra varandra medan det är barbariskt att slå ut varandra. Vi människor behöver helt enkelt varandra för att vårt samhälle ska kunna fungera. Det är ett sådant varmt och mänskligt samhälle vi längtar efter, och det är detta vi kommer att arbeta för oavsett årstid. Det är det enda sättet att skapa hållbarhet i en värld där vi måste fatta att ensam varken är stark eller lycklig i det långa loppet. Hon/han är i själva verket bara ensam.

Birgitta Axelsson Edström och Susanne Johansson
Vänsterpartiet Kalmar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gilla oss på Facebook!