Sverigedemokraterna i Kalmar visar sitt rätta ansikte när de angriper vad de kallar Kalmar kommuns ”generositet” gentemot unga människor med traumatiska upplevelser. Det handlar om ungdomar som har förlorat allt, inklusive sin familj.

I sin iver att framstå som kloka försöker SD dumförklara ett av de mest mänskliga karaktärsdrag vi har, nämligen förmågan att känna empati och viljan att agera därefter. Att jämföra villkoren för föräldralösa och utblottade flyktingar i unga åldrar i ett nytt främmande land med svenska friska ungdomar som gör lumpen är mer än lovligt empatilöst. Det är således inte klokhet som kännetecknar SD, det är omänsklig rasism och kyla.

Vi har ett uppdrag här i världen, och även i Kalmar, och det är att bygga ett samhälle som är hållbart över tid. Vi ska lämna över ett arv till kommande generationer, och då ingår självklart det grundläggande ansvar som vi alla delar, nämligen att behandla alla människor som varandes lika mycket värda. Gör vi inte det så bygger vi in konflikter i hela samhällsstrukturen, och resultatet blir ett samhälle där vi lägger mer energi på att slå ihjäl varandra än på att bygga upp. Det är ett samhälle som vi INTE vill ha.

FN:s barnkonvention gäller även i Kalmar. Vi kommer även fortsättningsvis att arbeta för ett värdigt mottagande av såväl unga som äldre flyktingar, och vi vet att om vi ser på dessa människor som resurser istället för bekymmer så är det precis resurser de kommer att vara. Den verksamhet som hittills har bedrivits i Villa Ossian är ett led i den verksamheten.

I Kalmar stänger vi inga dörrar för människor, vi öppnar dem i?stället. Det är nämligen en hållbar strategi för framtiden. SD blickar hellre bakåt, men frågan är hur väl insatta de är i rasistiska regimers framgångssagor. Några sådana går nämligen inte att finna.

Uppdaterades: 25 sep 2012