Gymnasieskolan har stora utmaningar framför sig. Det är inte bara den ovissa framtiden som skolan förväntas förbereda eleverna för, den ska göra det med en omdanad programstruktur som har misstänkt stora likheter med den gymnasieskola som jag själv genomgick i början av 1980-talet. Kort sagt, med gårdagens verktyg ska framtiden formas. Det låter varken logiskt, rationellt eller lätt. Det låter bara Björklundskt.

Gymnasieskolan har stora utmaningar framför sig. Det är inte bara den ovissa framtiden som skolan förväntas förbereda eleverna för, den ska göra det med en omdanad programstruktur som har misstänkt stora likheter med den gymnasieskola som jag själv genomgick i början av 1980-talet. Kort sagt, med gårdagens verktyg ska framtiden formas. Det låter varken logiskt, rationellt eller lätt. Det låter bara Björklundskt.

Men nu står vi här med den nygamla gymnasieskolan. Då gäller det att göra bästa möjliga av den.  Jag ser två bekymmer framöver som vi måste arbeta med. För det första, det humanistiska programmet med kulturell och språklig inriktning har svårt att locka sökande elever. Det är ett nationellt problem. Själva namnet kan verka avskräckande. Vet ungdomar i 15-årsåldern vad ”humaniora” är? Vet de att det handlar om den klassiska bildningen, om att till exempel lära sig språk och att analysera historia och kultur så att man förstår både sig själv, sin samtid och framtid bättre? Vill vi ha ett samhälle utan den kompetensen? Det vill inte jag. Därför får vi inte bara slå oss till ro, konstatera att intresset sviktar och lägga ner utbildningen. Vi måste istället agera och marknadsföra mer. Jag är glad att Kalmarsunds gymnasieförbund gick med på att satsa på programmet en gång till trots vikande söktryck läsåret 2012/13.

Det andra bekymret är mer lokalt och handlar om att vi måste se till att tillgodose elevernas intresse för naturvetenskap och teknik. Dessa områden har alltid setts som viktiga för landets utveckling, och det stämmer fortfarande. Här i Kalmar har vi stort söktryck på naturvetenskapligt program, och det är jag mycket glad för. Vi måste dock se till så att vi i största möjliga utsträckning kan tillgodose inte bara val av utbildning utan också val av skola. Det finns ju möjlighet att också välja skola och inte bara utbildningsprogram. Därför noterar jag med belåtenhet att gymnasieförbundet under hösten ska initiera en diskussion om skolornas framtida programutbud med elevernas bästa i första rummet och med en ekonomi i balans som verktyg.

Som sagt, gymnasieskolan har utmaningar men de är inte oöverstigliga. Jag är glad över alla de lärare och övrig personal som arbetar ute på våra skolor för att ge eleverna under många gånger svåra förhållanden mycket god utbildning och jag hyser stor tillförsikt inför framtiden. Visst har vi vikande elevunderlag på grund av låga födelsetal och en omodern skolpolitik under utbildningsminister Jan Björklunds (FP) ledning, men kombinationen professionell pedagogisk kompetens med nöjda och utvecklingsbenägna elever rår sådant inte på!

Som sagt, gymnasieskolan har utmaningar men de är inte oöverstigliga. Jag är glad över alla de lärare och övrig personal som arbetar ute på våra skolor för att ge eleverna under många gånger svåra förhållanden mycket god utbildning och jag hyser stor tillförsikt inför framtiden. Visst har vi vikande elevunderlag på grund av låga födelsetal och en omodern skolpolitik under utbildningsminister Jan Björklunds (FP) ledning, men kombinationen professionell pedagogisk kompetens med nöjda och utvecklingsbenägna elever rår sådant inte på!

Birgitta Axelsson Edström (V), ledamot i styrelsen för Kalmarsunds gymnasieförbund

Uppdaterades: 14 maj 2012