Månad: augusti 2006

I dagarna har kommunens elever börjat ett nytt läsår. Ett långt och varmt sommarlov är över och skolan väntar igen. En del tycker det är roligt, andra hade gärna velat vara lediga lite till.
De flesta elever tycker nog att det är skönt att komma in i normala gängor, träffa kompisarna, lära nytt och få struktur på tillvaron. Även vi som är äldre minns nog känslorna i augusti vid skolstart. De var blandade.

Vi vill önska alla elever lycka till och vi hoppas att ni får ett lärorikt och stimulerande läsår. Det är alla elever värda, oavsett i vilken skola, kommunal eller fristående, man går.

Men, vi har en viss oro för en sak. Starten av Södra skolan i Kalmar innebär minskade resurser för kommunens skolor på 2,4 miljoner. Det ska dock inte Södra skolans elever eller deras föräldrar lastas för. De har valt en skola som de har rätt att välja, och vi hoppas att de får en god utbildning där. Våra frågor går istället till friskoleförespråkarna i den borgerliga alliansen och i miljöpartiet: Varifrån tycker ni att de pengarna ska tas? På vilket sätt ska kommunens elever betala för er privatiseringsiver? Blir det sämre läromedel, sämre skolmat eller sämre lärartäthet? De 2,4 miljonerna är ert ansvar. Vi är många som väntar på ert svar.

Birgitta Axelsson
Lilian Akthagen
Vänsterpartiet Kalmar

Vi i Vänsterpartiet får dag efter annan höra att det ”inte är rimligt”, rentav att det ”inte är möjligt” att genomföra våra krav.
Samtidigt verkar alla riksdagspartier instämma i vår uppfattning att det är orimligt att kvinnor systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden, att kvinnor inte ens får lika lön för lika arbete.

Vi undrar hur dessa förmenta ivrare av kvinnosaken får sin ekvation att gå ihop. Det är nämligen så att det endast är det vänsterpartistiska kravet på en utbyggd offentlig sektor kombinerat med krav på reformer (individualiserad föräldraförsäkring och sex timmars arbetsdag) som kan få kvinnors löner att hinna ikapp männens. I inledningsskedet kommer detta att kosta staten en del. Det behövs mer pengar till kommuner och landsting så att de typiska kvinnojobben blir både fler och bättre betalda, och det behövs pengar för att finansiera en successiv sänkning av heltidsnormen. Och det verkar, orimligt nog, som om det krävs sådana statliga reformer för att männen som grupp ska ta större ansvar för det obetalda arbetet i den egna familjen. Men dessa initiala kostnader är rimliga. Förutom att de minskar arbetslösheten och sjukskrivningarna och skapar välfärd, finns det ingen annan väg att gå om kvinnors ekonomiska situation ska bli jämställd med männens.

År 2006 är en sådan politik det enda rimliga.

Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet, Kalmar

Medan bomberna faller över Libanon firar vi i Sverige semester i strålande sommarsol. Oskyldiga barn och vuxna dödas i ett fullständigt oproportionerligt krig.
En av världens största militära apparater anfaller ett litet land. Jag kan inte kalla det rimligt. Terrorism och våld kan aldrig rättfärdiga ännu mer terror och våld. Israels agerande denna gång saknar både rim och reson, detta oavsett vad man i övrigt anser om konflikten i Mellanöstern och dess ursprung.

Låt oss därför för ett ögonblick se bort från de politiska konfliktorsakerna och tänka på de föräldrar som mister sina barn, de barn som mister sina föräldrar och de familjer som mister sina hem. Listan kan göras lång över mänskliga konsekvenser. Våldet är aldrig acceptabelt.

Naturligtvis bör vi se till att avbryta de diplomatiska förbindelserna med Israel. Det är en politisk markering. Sverige måste på olika sätt markera sin avsky. Vi kan också påverka genom FN. Men det mänskliga då?

Ja, jag har inga svar. Jag har mest en massa tankar, känslor och ilska, och jag vill inte att de ska leda till hopplöshet. Jag tror nämligen att många tänker som jag. Vi måste bidra till att förståelsen för terrorns konsekvenser växer. Vi måste vara motvalls, ty vår tystnad är i själva verket ett bifall till ett fortsatt bombande.

Det är människor som bombar. Det är människor som skadas. Varför skulle det vara så omöjligt att vi, som också är människor, skulle kunna påverka skeendet? Vi kan väl tänka på det i alla fall medan vi ligger i solstolen och njuter av sol och värme? Ibland är nämligen livet orättvist. Just nu, sommaren 2006, är det inte vi i Sverige som har hamnat på skuggsidan. Det är barnen i Libanon.

Birgitta Axelsson (v)
Kalmar

Det är dags att alla kommuninvånare granskar de förslag som moderaterna och flera andra borgerliga partier presenterat för Kalmar kommun. Förslag som de har valt att redovisa så tyst som möjligt, nästan hemligt och som det helst inte ska bli någon debatt kring.

Det känns som om moderaterna förklarat krig mot stora delar av den offentliga sektorn.Låt oss ta några exempel:

1.En stor del av de kommunanställda som går i pension ska inte ersättas, siffran cirka 50 per år har nämnts. 2007 kan 58 personer av de kommunanställda gå i pension, 2008-2009 är det 81 personer respektive år. De aktuella personerna är nästan alla förskollärare, lärare, ekonomibiträde, städare, vårdbiträde eller undersköterska. Vilka av dessa behövs inte längre? Moderaterna anser tydligen att det är för många lärare och undersköterskor. Min erfarenhet är tvärtom. Trots att vi ökar antalet anställda idag med cirka 100 per år, så behöver vi anställa fler eftersom behoven är så stora.

2. Moderaterna föreslår vidare en kommunal utmaningsrätt. Vem som helst ska kunna ta över kommunens verksamhet om man säger att man kan driva den lika bra. Det är ett klart besked till kommunens cirka 5000 anställda. Moderaterna har inget förtroende för personalen, personalens kompetens och ser inte verksamhetens kvalité. Vi vill tvärtom ge ökat inflytande för personalen, de har vårt förtroende och vi vet hur verksamheten fungerar.

3. De kommunala bolagen ska avvecklas och säljas. Det som kommunens invånare äger tillsammans ska säljas ut. En utförsäljning av Kalmarhem innebär högre hyror och att många med vanliga inkomster kanske måste flytta. Utan KIFAB (vårt fastighetsbolag) skulle inte de gjorda satsningar på högskolans utbyggnad, Varvsholmen, gamla chokladfabriken och flera företagsetableringar varit möjliga.

Detta är några exempel på moderata förslag i Kalmar de senaste åren. Det finns många fler. Till exempel skriver (m) att kollektivtrafiken ska i princip täcka sina egna kostnader, vilket skulle innebära mer än en fördubbling av biljettpriserna på våra lokalbussar.

Det är dags att granska moderatförslagen! Skulle de genomföras innebär det ett raserande av det som vi byggt upp gemensamt och en krigsförklaring mot allt som heter rättvisa, solidaritet och jämställdhet.

Vi i vänsterpartiet har varit med och styrt Kalmar kommun under snart 12 år. Den positiva utveckling som Kalmar genomgår är naturligtvis ingen tillfällighet utan till stora delar resultatet av en långt medvetet arbete, som bara har börjat. Vi vill mer!
Bertil Dahl (v)
Kommunalråd Kalmar