Månad: mars 2005

Det pågår en debatt om det ”nya” konstmuseet i Kalmar. Diskussionen handlar mest om
stadsparken är en lämplig plats att bygga på och om hur byggnaden ska utformas. Jag efterlyser den levande debatten om verksamheten i det nya museet.

Låt mig först bara deklarera att jag anser att stadsparken med restaurangen Byttan är en
utmärkt plats för ett konstmuseum. Dock anser jag att det fanns fler bättre förslag till byggnad än den svarta kuben.

Jag tillhör dem som gärna besöker flera av de fina utställningar som konstmuseet erbjuder.
Utställningarna är en viktig del av kulturen i Kalmar, men tyvärr är det sällan som utställningarna ”sticker ut”, väcker debatt eller är en del i samhällsdebatten. I det här fallet kan vi säkert lära lite av t ex Virserums konsthall. Jag tror att både kunskapen och intresset finns för ett konstmuseum som en del i en levande och ifrågasättande samhällsdebatt. Tyvärr verkar det som om dessa krafter, inom och utanför konstmuseet, inte släpps fram.
Likaså får inte barn- och ungdomsverksamheten inte så stort utrymme, även om det har blivit
betydligt bättre under sista året.

Någon kanske tycker att dessa frågor bara angår Kalmar Konstförening. Det är naturligtvis så att en förening har ansvar för och ska besluta om sin verksamhet. Men konstmuseet får ett stort ekonomiskt stöd från bl a Kalmar kommun. Kommunens invånare subventionerar genom det offentliga stödet kraftigt varje besök på konstmuseet. Detta gör att det hos mig som politiker finns förväntningar om ett konstmuseum som lockar stora grupper av människor till sina aktiviteter, en plats för ett kritiskt granskande av vår tid. Ett nytt konstmuseum borde kunna bli en mötesplats för kulturarbetare, samhällsdebattörer och regionens invånare.
Därför måste samarbetet öka mellan Konstförening och t ex olika föreningar, kulturarbetare och kommunen/regionen. Det är inte bara byggnaden som ska ”sticka ut”, helt avgörande är vilken verksamhet som ska bedrivas.

Kalmar kommun har redan beslutat om ett investeringsstöd till ett nytt konstmuseum med cirka 20 miljoner. Dessutom finns pengar från andra håll med cirka 5 miljoner (bl a Boverket). Förutsättningen för det nya konstmuseet var att budgeten skulle hållas. Ytterligare pengar finns inte beslutade i den kommunala budgeten. Det får inte bli så att nya pengar till konstmuseet tas från den satsning på ungdoms- och föreningsanläggningar som vi (majoriteten s-v-mp) planerar från 2006 och framåt. För mig är föreningssatsningen prioriterad framför ytterligare stora investeringar i konstmuseet.

Bertil Dahl (v)
Kommunalråd Kalmar

För EU har pengarna alltid varit överordnade människorna. Ekonomiska hänsyn är viktigare än sociala. Inflationen ska hållas nere till varje pris, även om det betyder att folk inte får jobb. Det är och har varit uppenbart. Vi känner igen tankegångarna. Det är gamla vanliga borgerliga tongångar som vi har hört många gånger. Nu har styrelsen för svenska LO också anslutit sig till högerpolitiken. LO-styrelsen har nämligen ställt sig positiv till EU-konstitutionen. Har ledamöterna läst samma konstitution som vi?
Konstitutionen vilar på nyliberal grund, och det är inte förvånande utan snarare konsekvent. Nyliberalismen har alltid varit en ledstjärna för EU. Nu går man dock ett steg längre och försöker via en gemensam grundlag ta ett stort kliv i riktning mot en federal statsbildning. Effekterna blir många. Gemensam ekonomisk politik och gemensam försvarspolitik med stora inskränkningar i de nationella parlamentens inflytande blir naturliga följder. Vi får en gemensam utrikesminister och en gemensam nationalsång för våra nya Europas Förenta stater. Enkelt uttryckt, och skrämmande nog, handlar det om att valsedeln i Sverige blir mindre värd medan nyliberala EU förstärker sin makt. Riksdagen försvagas och vi blir styrda från Bryssel. Är det en utveckling som leder till starkare demokrati?

Nej, vi tror inte det. Vi tror inte heller att en majoritet av svenska folket tror det, och vi har våra tvivel när det gäller hur kommunikationen mellan LO-styrelsen och LO:s många medlemmar fungerar. Vänsterpartiet arbetar för stärkt demokrati och vill därmed att makten, så som det står i vår egen grundlag, ska utgå från folket. När det gäller en så stor fråga som EU-konstitutionen bör vi anordna en folkomröstning liksom flera andra länder gör. Varför är vi i Sverige inte betrodda att ta ställning i frågan? Eller är det helt enkelt så att riksdagens majoritet, med s, m och fp i spetsen, inte vågar fråga folket eftersom de vet att de skulle få på moppe en gång till liksom de fick i EMU-valet?

Birgitta Axelsson (v)
Politisk sekreterare
Kalmar

Kvinnor är också människor. De som blir utsatta för våld är det inte lika länge. Hur länge ska vi behöva vänta på att myndigheterna ska ta sitt fulla ansvar och på att fler män reagerar?
Kvinnor utsätts för våld. Det vet vi. Det sker inte bara ute på gatan och på krogen, utan också, och till och med oftare, i hemmets trygga vrå. Det är männen som slår, naturligtvis ibland berusade besvikna småpojkar i vuxenkroppar, men förfärande ofta handlar det om alldeles vanliga välanpassade män som ser det som sin rätt att använda våld mot sin partner.

Våldet mot kvinnor är en del av den samhällsordning som systematiskt diskriminerar kvinnor. Kvinnor har lägre löner, mindre handlingsutrymme, mindre frihet och mindre makt. Vi kan utan att överdriva beskriva mäns våld mot kvinnor genom att använda det slitna uttrycket ”Att slå den som redan ligger”. Är detta värdigt ett modernt samhälle?

Nej, naturligtvis inte. Nu är det dags att gå från snack till verkstad. Hur mycket resurser lägger vårt samhälle på att förebygga mäns våld mot kvinnor? Hur mycket kostar våldet vår samhällsekonomi? Vilket stöd får de drabbade kvinnorna? De två första frågorna väntar på svar, men den tredje kan lätt besvaras. Kvinnor hänvisas i de allra flesta fall till ideellt arbetande kvinnojourer.

Kvinnojourerna gör ett fantastiskt arbete, men de finns inte i alla kommuner. De lever till stora delar på kommunala bidrag. I många fall får de bidrag som ligger på samma nivå som den lokala roddklubben. Detta är inte värdigt. Staten har ett ansvar för att skydda sina medborgare och garantera allas mänskliga rättigheter. Likaså har självklart kommunerna ett ansvar för sina innevånare. När det gäller att skydda kvinnor från mäns våld tar idag ingen myndighet sitt fulla ansvar.

Vänsterpartiet har i många år motionerat om att en samhällsekonomisk analys av mäns våld mot kvinnor ska genomföras. Vi kräver dessutom att staten ska ta det finansiella huvudansvaret för att garantera kvinnojourernas verksamhet. Det är hög tid att göra något nu!

Detta är bara några av de åtgärder som måste genomföras på kort sikt för att minska mäns våld mot kvinnor. Utöver detta måste det förebyggande arbetet utvecklas, och där krävs det samhällelig förändring. Det är där ideologin behövs. En kvinnokamp utan klassperspektiv är ensidig och verkningslös Även kvinnor är människor och samhällsmedlemmar. Även kvinnor berörs av samhälleliga orättvisor beroende av klass. Kvinnorna i de lägre samhällsklasserna befinner sig allra lägst ner på stegen och får betala allra mest för såväl den patriarkala som den kapitalistiska (o)ordningen. Vi måste våga ta båda kamperna på en och samma gång om vi ska komma någonstans med de snedvridna förhållanden som utgör grogrunden för mäns våld mot kvinnor.

Birgitta Axelsson
Politisk sekreterare
Vänsterpartiet Kalmar