Okategoriserade

1 2 3 19

Bertil Dahl, Carina Andersson, Carina Nilsson skriver i Sydsvenskan.

<img src=”//hds.imgix.net/0VmtfdAYu19w1Du_q3kuUTBi4-c.jpg?w=980&fit=crop&crop=faces%2Centropy&h=588&auto=format&q=60″ alt=””/>
Demonstration mot Nordea efter att journalister med hjälp av de så kallade Panamadokumenten avslöjat hur Nordea Luxemburg i åratal satt upp brevlådeföretag i skatteparadis åt sina kunder.Bild: Jessica Gow/TT
EU är kraftigt ifrågasatt av medborgare i många länder. Tuffare åtgärder mot skatteflykt kan vara ett sätt att reparera tilliten till både EU och demokratin. Så gott som alla EU:s medlemsländer har stora problem med att få statens finanser att räcka till. Skolor, sjukhus, omsorg och järnväg saknar resurser, något som skapar frustration hos människor som betalar skatt och i gengäld förväntar sig att få leva i ett välfungerande samhälle. Samtidigt struntar de mest förmögna och de största företagen i att betala skatt. Gigantiska belopp försvinner. Globalt handlar det om tusentals miljarder kronor.
Det kommer att ta tid att täppa till alla kryphål i den globaliserade ekonomin, men det är möjligt om världens politiker samarbetar. Tack vare en överenskommelse i OECD måste koncerner med en årlig omsättning på över 7 miljarder kronor från och med i år rapportera land-för-land till skattemyndigheterna. Det betyder att företagen ska redovisa vinst och skatt för varje land de är verksamma i.
Det är en framgång, men inte tillräckligt. Uppgifterna behöver också göras offentliga. Det handlar inte minst om att alla på så sätt får en möjlighet att undvika fifflande företag, till exempel när pensionspengar ska investeras.
EU-parlamentet röstar inom kort om att en offentlig land-för-land-rapportering för multinationella företag ska införas och i höst ska frågan behandlas i ministerrådet. Först därefter kan en offentlig rapportering bli verklighet. Inte oväntat ökar nu storföretagen sin lobbyverksamhet för att få regeringar och EU-parlamentariker att stoppa förslaget.Tyvärr tvekar därför både svenska EU-parlamentariker och ministrar när det gäller vikten av att göra rapporteringen offentlig.
Visselblåsare och grävande journalister har i Swissleaks, Luxleaks och Panamadokumenten avslöjat hur banker och revisionsbyråer hjälper förmögna kunder att utnyttja skatteparadis för att smita undan skatt. Den omfattande skatteflykten har kunnat hemlighållas med hjälp av banksekretess och hemliga brevlådeföretag.
Det är lätt att bli uppgiven inför något som förefaller vara ostoppbart. Svårigheterna att vidta åtgärder mot skatteflykt fick Malmö och Kalmar erfara när Konkurrensverket förhindrade kommunerna att ställa specifika krav i sin upphandling med hänvisning till EU:s regelverk. Men nu föreslår EU-kommissionen äntligen skärpta regler.
EU-kommissionen vill att multinationella företag offentligt ska göra en land-för-land-rapportering. Multinationella företag står för två tredjedelar av den globala skatteflykten och manipulerar ofta sin bokföring. Genom en påhittad internhandel mellan enheter inom samma koncern redovisar de inte vinsten i det land där den uppstod. Därmed uppstår en svajig balansgång mellan vad som är lagligt och olagligt. Under alla omständigheter är aggressiv skatteplanering oetisk och ett samhällsproblem.
Storföretagen hävdar att land–för–land–rapporteringen skulle påverka deras affärshemligheter negativt, men ingen har avkrävt dem hemligheter som rör deras produktion. Land–för–land–rapportering handlar om att synliggöra om företag betalat rätt skatt på rätt plats. Idag konkurreras seriösa företagare som betalar skatt ut av skattefifflare. Skärpta regler gynnar en sund marknad.
EU-kommissionen har äntligen vaknat och insett att det är dags att leverera. De krav som aktiva medborgare och ideella organisationer drivit i åratal, kan nu resultera i konkreta beslut. Förutom en offentlig land-för-land-rapportering behövs ett offentligt register över företagens verkliga ägare, så att de inte längre kan gömma sig bakom en anonym postbox i ett skatteparadis.
Sverige har länge värnat om offentlighetsprincipen. Det borde därför vara en självklarhet för svenska EU-parlamentariker och ministrar att verka för öppenhet och offentliga redovisningar även inom EU.

Gunilla Andersson

Carina Nilsson

Bertil Dahl

Gunilla Andersson är aktiv i Nätverket för gemensam välfärd.
Carina Nilsson (S) är kommunalråd i Malmö.
Bertil Dahl (V) är kommunalråd i Kalmar.

Bertil, Liselotte, Leila och Lars skriver i Barometern.

Vi måste lösa problemen i grunden!

I Kalmar, liksom i många andra kommuner, pågår en diskussion om bristen på resurser i förskola, fritidshem, skola och omsorg. Undersköterskor och lärare ropar att gränsen är nådd för vilka besparingar som verksamheten klarar. Äldre och barn riskerar att få en sämre skola och omsorg. Protesterna är starka från i princip alla som berörs. Ropen säger att så här kan det inte vara. Frågan är då varför blev det så här? Svaren är flera.

Det handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha och hur mycket ska vi satsa på den gemensamma välfärden. En borgerlig regering har under åtta år sänkt skatter, mest för höginkomsttagare, med cirka 160 miljarder istället för att anslå pengar till välfärdsverksamheterna i kommuner och landsting. Det är ett val som alliansens politiker gjort. Det är också ett val som många väljare delvis gjort i två val.

Skattesänkningen motsvarar cirka 3 kr i kommunalskatt i Kalmar kommun. Hade en del av det gått till välfärden skulle vi inte behöva ha debatten om nedskärningar i Kalmar.

Den nya regeringen la med stöd av Vänsterpartiet i höstas en budget som skulle gett Kalmar cirka 50 miljoner 2015 och ytterligare pengar åren efter. Budgeten innehöll också flera andra åtgärder för att skapa mer rättvisa och minska klyftorna mellan människor. Alliansen och SD röstade ned förslagen. Vänsterpartiet har hela tiden krävt mer pengar till att bygga ut välfärden.

Vinsterna i välfärden tar också pengar från viktig verksamhet. Genom privatiseringen av skola och omsorg kommer vinstintressena in i verksamheterna. Vinsten blir viktigare än en bra verksamhet. Skattepengar går direkt till vinstutdelning i riskkapitalbolag och även till skatteflykt och skatteparadis. Vänsterpartiet är det enda parti som tydligt vill ta bort vinsterna i välfärden. Varje skattekrona ska gå till våra barn och äldre och välfärden.

Det är viktigt att vi ser sambanden. Mer skattesänkningar till privatpersoner innebär att det blir färre lärare och mindre resurser i klassrummet i Kalmar. Vinster till riskkapitalbolag innebär färre undersköterskor i omsorgen här. Många gånger verkar sambandet vara en nyhet för många. Man vill både ha sänkta skatter och pengar till välfärden. Uppvaknandet kan vara dramatiskt. Vi måste lösa problemen i grunden!

Problemet med välfärdsverksamheten i Kalmar är att det finns för lite resurser till de behov som finns. Samtidigt måste vi naturligtvis använda de pengar som finns så effektivt som möjligt. Vi välkomnar översynen av omsorgens organisation och ledning, men anser att besluten om mindre bemanning, att halvera antal träffpunkterna, ta bort fixartjänst och privatisera äldreboende är dåliga beslut som i slutänden bara innebär högre kostnader och sämre verksamhet. Nu arbetar alla kommunala verksamheter för att klara en fortsatt hög kvalitet.

Den nya regeringens kommande budget med starkt genomslag för Vänsterpartiets politik kan skapa nya förutsättningar för kommunen. Men kommer inte mer pengar kommer till välfärden så står vi inför ett vägval där vi måste föreslå förändringar. Detta betyder i klartext att om verksamheten i förskola, skola och omsorg hotas än mer, så ser vi ingen annan lösning än att under de närmaste åren föreslå en skattehöjning som riktas till förskola, fritidshem, skola och omsorg.

Bertil Dahl, Liselotte Ross, Leila ben Larbi och Lars Holmberg

Vänsterpartiet Kalmar

Sommar o valförberedelser.

På expeditionen i Kalmar är det varmt, mycket varmt. Solen skiner från en klarblå himmel och vi försöker förbereda oss inför kommande aktiviteter genom att sammanställa texter,  göra flygblad och boka plats på en mängd olika  evenemang framöver. Almedalsveckan är avslutad och vi ser fram emot pepp från våra kamrater som hade möjlighet att delta. Vi andra har försökt hänga med via olika media där Vänsterpartiets dag i fredags huvudsakligen ägnades åt vårt tydliga budskap mot vinster i välfärden och där vi också presenterade våra alternativ till riskkapitalbolagen såsom personalkooperativ och intrapenadverksamheter. Vänsterpartiet som det feministiska gröna antirasistpartiet lyftes naturligtvis också.

De kommande två veckorna kommer vi på expeditionen att ägna oss åt valförberedelser för att förhoppningsvis ha allting klart inför Kalmar marknad den 25-26/7 följt av stadsfesten den 7-9/8. Därefter följer en mängd olika evenemang där vi får möjlighet att träffas. Vi kommer att ha en lokal valupptakt den 18/8, årets val känns som ett riktigt ödesval , en möjlighet för ett starkt Vänsterparti att ta tillbaka vår gemensamma välfärd , i det arbetet behövs alla krafter.

/ Liselotte

Liselotte Ross

Politisk sekreterare

Rösta i morgon!

Valarbetet har pågått i över en månad nu. Vi har delat ut tusentals flygblad, satt upp affischer, talat med en mängd väljare. Det har varit en mycket positiv valrörelse. Glöm nu inte att använda din röst i morgondagens val. Din röst är en röst mot de allt för starka högerkrafterna i Europa, för en solidarisk , jämställd framtid. Idag så fanns Lasse, Sebastian, Bertil , Josefin och Liselotte på stan o och delade flygblad.

Vi är inte till salu!20140524_125711

Kalendern ur funktion tills vidare.

Hej Kamrater!

WordPress, som är själva verktyget som vår hemsida sköts igenom, har gjort en ganska stor uppdatering och med detta följde att vissa lite äldre verktyg slutade att fungera. Vår kalender är en av de verktyg som gett upp men misströsta inte då WordPress-teamet jobbar på att fixa detta.

Vill du ha uppdateringar på våra events och kring vårt arbete inför valen på en daglig basis, kolla in vår facebook-sida: https://www.facebook.com/vansterpartietkalmar

Missa för sjutton inte partimötet nu på onsdag klockan 18:00 på expeditionen!

MVH

Jonas Friberg

Josefin Hellvin om EU-Valet

Det är snart val till Europaparlamentet. Det är ett viktigt val.

EU ser inte ut som det mellanstatliga samarbete det skulle kunna vara idag. Istället är EU ett överstatligt projekt som tvingar stater i kris att sälja ut sin välfärd, som stänger ute de som flyr för sina liv hit och låter dem drunkna i medelhavet. Att sälja ut den lilla välfärd man har i en kris innebär att de som drabbats hårdast av krisen drabbas ännu hårdare. Att sälja ut sjukvård och omsorg är aldrig en besparing. Istället ökar det klyftorna i samhället ytterligare och gör så att de som är otryggast får ännu mindre trygghet. Tryggheten garanteras företag och aktieägare som kan tjäna stora summor pengar på människor som inte har råd, på marknader som inte bör ha en prisbild. Varför ingen ska tvingas drunkna på flykt undan krig eller förföljelse bör vara självklart.

Men samtidigt som EU spelar högerpopulism och kapitalism rakt i händerna väljer man att backa i frågor om människors rättigheter. Man står handfallen inför vad som händer i stora delar av europa idag där rätten till abort hotas och HBT-personers rättigheter kränks. Feminism är helt enkelt ingenting EU är särskilt intresserade av idag.

Det vanligaste argumentet jag hör för att inte rösta i EU-valet den 25:e maj är ”jag röstade mot EU 94 så jag är inte intresserad.” Ofta slutar analysen där, hade man inget intresse av EU 94 så har man inget intresse för det heller nu. Men att tänka så håller inte i längden. Jag röstade inte heller för ett EU-inträde. Jag var fem år gammal 1994. Många av dem som röstar i EU-valet i år var inte ens födda 94. Ändå påverkas vi av EU. EU reglerar många av de beslut som fattas ända ner på kommunal nivå. EU sluter handelsavtal, nu senast TTIP, som omfattar oss vare sig vi vill det eller inte. Vi har aldrig ”valt” EU. EU valdes åt oss och nu måste vi välja vilka som ska styra det. Detsamma gäller alla er som röstade mot ett EU-inträde 94, jag applåderar det, men EU valdes åt er också, oavsett vad ni ville. Och de som sitter i Europaparlamentet idag företräder inte dem som, redan 94, var kritiska till hur det överstatliga projekt som är EU styrdes då. Vi är om möjligt än mer kritiska till hur det styrs idag.

Därför behövs partier i Europaparlamentet som inte slåss för företagens ”rätt” att ta ut vinst utan istället slåss för människors rätt till sina liv och allas vår rätt till ett socialt skyddsnät. De partierna finns till vänster. Det är de partierna, och med dem också vi, som förlorar på ett lågt valdeltagande. Borgarna har alltid gillat EU och kommer gladeligen rösta den 25:e.

Därför måste vi också göra det.

Josefin Hellvin

Förskolor ställs mot vägar!

Invånarna i Kalmar län behöver rejäla satsningar på tågtrafik och vägnätssatsningar i mångmiljonklassen!

Staten har ansvaret för de större vägarna och järnvägarna medan kommunerna svarar för mindre vägar. Nu vältrar staten och den borgerliga regeringen över kostnader på den kommunala nivån, bland annat genom att pressa fram förskottsbetalning av planerade investeringar.

Länets kommuner pressas att omprioritera och välja bort viktiga kommunala verksamheter för att istället tvingas betala notan för investeringar i infrastruktur som egentligen är statens ansvar. Här ställs byggande av förskolor mot nya vägsträckningar, utbyggnad av äldreomsorgen mot nya järnvägar. Under senare år har länets kommuner lånat ut över 150 miljoner kronor – pengar som bättre skulle kunna användas för länsinnevånarnas välfärd!
Regioner och kommuner spelas nu ut mot varandra i kampen om statliga nådegåvor. Det är nu hög tid för den borgerliga regeringen att träda fram och ta sitt ansvar för att hela Sverige ska få en likvärdig välfärd och inte bara satsa på skattesänkningar för de rikaste och framtida skrytprojekt i storstadsområdena!

 

Linda Fleetwood, landstingsråd (v)
Bertil Dahl, kommunalråd (v)
Ragnar Olsson, ledamot i Trafikstyrelsen (v)

Från ord till handling

ViSK-hjärtaVi har en vacker värld. Människor tar hand om varandra och om naturen, och vi har fungerande samhällen där människor och djur mår gott. Det känns bra.

Men, så ser det inte ut överallt. Det blir alltmer uppenbart att vi utsätter vår jord och vårt samhälle för så allvarlig skada att det hotar vår framtid. Klimathotet är kanske det allra tydligaste exemplet på detta.

Vår västerländska livsstil är inte hållbar. Vi människor måste därför våga ifrågasätta hur våra vardagsval påverkar nutid och framtid. Vi måste också hela tiden tänka: Vi KAN göra skillnad!

Den industrialiserade världen har fram till nu byggt sin välfärd på en ohållbar livsstil. Vi förbrukar till exempel alldeles för mycket energi. Dessutom bygger vår ekonomi på att det finns billig och utnyttjad arbetskraft i fattigare länder. Utan dem skulle vi inte kunna köpa vare sig kläder eller mat till de låga priser vi idag har. Det verkliga priset för vår konsumtion betalar dock de med urusla arbetsförhållanden och lika dåliga löner. Det känns INTE bra.

Många människor upplever också att vår livsstil här och nu inte håller på det personliga planet. Trots vår höga levnadsstandard stressar vi sönder våra liv och får sämre hälsa såväl fysiskt som psykiskt. De sociala problemen i vårt samhälle blir allt större. Fler och fler hamnar vid sidan om välfärdens skyddsnät. Vi riskerar att suga kraften ur både varandra och ur de utnyttjade arbetstagare som på andra sidan jordklotet producerar vår mat, våra prylar och våra kläder. Det håller inte!

Men vi KAN göra skillnad! Självklart måste vi driva en rättfärdig politik såväl lokalt som nationellt och globalt, men vi kan också var och en påverka utvecklingen. Vi kan göra val som främjar en hållbar utveckling, till exempel genom att välja Fairtrade (Rättvisemärkt). Då stödjer man inte de bananodlingar som bokstavligen riskerar sina arbetares liv genom att spruta ner dem med bekämpningsmedel. Vi kan välja att stanna upp och fråga hur grannen mår istället för att hetsa iväg till närmaste elektronikfirma som säljer senaste mobilen till lägsta priset. Vi kan åka kollektivt istället för att var och en av oss kör ensamma i egen bil. Vi kan tillsammans hitta vägar för en mer hållbar vardag och för ett friskare samhälle. Vi kan också se till att dela på jobben genom en allmän arbetstidsförkortning. Då får vi tid för det som är viktigt i livet, och kan samtidigt ge fler möjlighet att jobba. Det går, om man vågar omsätta de fina orden om hållbar utveckling i praktisk handling. Vi KAN göra skillnad!

Birgitta Axelsson Edström, Vänsterpartist och aktiv inom Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
1 2 3 19
Gilla oss på Facebook!