Arkiv för november, 2009
Sänkt skatt men mindre i plånboken
Pensionärerna får betala för finanskrisen. Man har varit med och byggt upp Sveriges välstånd med arbete och nu får man betala med sänkta pensioner. Man förstår varför regeringen gärna vill marknadsföra sin skattesänkning hellre än att tala om vad pensionärerna får i plånboken, för där blir det ju mindre framöver.
I budgetpropositionen föreslår den borgerliga alliansen att skatten sänks för dem som har ålderspension. Förslaget innebär att den som har en genomsnittlig inkomstpension får skatten sänkt med runt 2 000 kronor på ett år. Samtidigt slår bromsen i pensionssystemet till nästa år och sänker den genomsnittliga pensionärens inkomst med 4 300 kronor före skatt.
Anledningen till att nödbromsen dras åt i pensionssystemet är den ekonomiska krisen. Systemets skulder överstiger tillgångarna och då skrivs pensionerna inte upp på vanligt sätt. Detta visar att det rådande pensionssystemet är sjukt i grunden. Vi behöver ett nytt system, en reformering av det som fanns innan de borgerliga partierna tillsammans med Socialdemokraterna drev igenom det nuvarande. Förändringar måste ske på åtminstone två sätt.
För det första handlar det om hur man förtjänar sin pension. De stora förlorarna i det nuvarande pensionssystemet är LO-arbetare och kvinnor som grupp. Den som tvingas till arbetslöshet eller sjukskrivning, vilket är vanligt bland LO-kollektivets medlemmar, drabbas i det nuvarande systemet direkt genom sänkt pension. Systemets syfte påstås vara att motivera arbetstagare att skaffa sig högre pension genom att arbeta längre. Men människor med låga löner, arbetsuppgifter som sliter ut kropp och själ och med stor andel dubbelarbete orkar sällan arbeta ens till 65 år. Det gör att möjligheten för en metallarbetare eller en undersköterska att höja pensionen genom ytterligare års förvärvsarbete förblir teoretisk. Den diskriminering som drabbar kvinnor på arbetsmarknaden reproduceras i pensionen eftersom denna anpassats efter ett manligt arbetslivsmönster. Kvinnor utför mer obetalt arbete och har därför mindre utrymme för lönearbete. Kvinnor arbetar oftare än män deltid och betalar därmed för sin egen arbetstidsförkortning med lägre lön och pension. En ordning mer lik den som fanns i ATP-systemet där de 15 bästa av 30 arbetade år låg till grund för pensionens storlek behöver införas.
För det andra är det dags att sluta spela på börsen med pensionärernas pengar. Att pensionssystemet bygger på orealistiska förväntningar på aktiemarknaden blir allt tydligare. Genom kapitalismens kris med börser som rasar, kvartalskapitalister som inte har is i magen – något som storfinansen kräver av småspararna – har AP-fondernas värde sjunkit med runt 200 miljarder kronor. Till detta kommer premiepensionen (PPM) där vi alla kan spekulera bort en del av vår pension. Premiepensionen har gått back sen den infördes och dess värde sjönk förra året med 34.5 procent, allt medan de förvaltande kapitalinstituten har tjänat cirka 8 miljarder.
Pensionärernas pengar ska inte kunna spekuleras bort. Därför måste premiepensionen avskaffas och hela pensionsavgiften tillföras fördelningssystemet. Det skulle göra systemet betydligt mer förutsägbart och stabilt. Pensionerna får inte vara beroende av börskapitalismen och pensionärerna måste garanteras en rimlig levnadsnivå. En ny regering måste sätta pensionärernas bästa före ett gammalt misslyckat samarbete med högerpartierna.
Ginn Berggren Eklund, Gert Järkelid och Guiseppe Padellaro
Vänsterpartiet Kalmar
Ingen blir frisk av att vara fattig
Moderaternas sjukförsäkringsmodell går ut på att den som varit sjuk länge ska förmås att bli frisk igen genom att få sänkt sjukersättning. Vänsterpartiets förslag går i stället ut på att stärka de sjukskrivnas rätt att få det stöd de behöver för att så snabbt som möjligt bli friska. Det är sällan våra två partiers olika människosyn manifesterar sig så tydligt.
Moderaterna tror inte på människans egen vilja att göra rätt för sig och bidra till samhället. Moderaterna vill istället straffa fram önskat beteende. De försöker bekämpa arbetslösheten genom att försämra villkoren för arbetslösa. De vill bekämpa sjukdom genom att ge sig på de sjuka. Vi däremot litar på människor. Vi är övertygade om att arbetslösa vill jobba och att sjuka vill bli friska. Därför vill vi stötta, inte straffa.
En enskild ensam människa ska inte behöva tvista med olika myndigheter om rätt till service och ersättning. En rehabiliteringsmyndighet, som vi föreslår, kan utgöra första instans när Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har olika åsikter om ansvar och försäkringstillhörighet. Myndigheten skall tillsammans med den försäkrade driva rehabiliteringsprocessen framåt, för vi människor vill vara friska och vi vill jobba.
Moderaterna har infört tidsgränser för hur länge en sjuk får vara sjukskriven. Försäkringskassan får därmed rollen som helbrägdagörare och läkares diagnoser ifrågasätts. När ersättningen sänks blir nämligen den sjuke automatiskt frisk. Men ökad ekonomisk otrygghet ökar naturligtvis inte den enskildes arbetsförmåga. Ingen blir friskare av fattigdom. Den enskilde har mycket små möjligheter att påverka arbetsgivares arbetsanpassningsåtgärder eller när olika sjukvårdsinsatser görs. Därför är hotet om sänkta ersättningsnivåer riktade åt helt fel håll.
Vänsterpartiet föreslår i stället en solidarisk sjukförsäkring som innebär att alla ska känna sig trygga, även om man har oturen att drabbas av långvarig sjukdom. Därför vill vi höja taket i sjukförsäkringen och se till att alla sjukskrivna verkligen får 80 procent av sin tidigare inkomst i ersättning under hela sjukskrivningstiden.
De växande samhällsklyftorna och de känslor av ilska, missnöje och oro som klyftorna för med sig är det stora problemet i Sverige i dag, och det blir allt tydligare när vi ser att många blir utförsäkrade på nyåret. I Kalmar handlar det om över 100 personer, och de blir fler efterhand. Vi vill vända utvecklingen och driva en politik för rättvisa.
Det är här den stora skillnaden mellan Moderaterna och Vänsterpartiet finns. De vill ha större klyftor. Vi vill ha mindre. Ett samhälle med stora klyftor blir ett hårt och orättvist samhälle. Vi vill ha rättvisa istället. Därför säger vi nej till Moderaternas politik att straffa sjuka med lägre ersättning och högre skatt. Sådan politik blir man varken glad eller frisk av, och inte skapar den nya arbetstillfällen heller.
Birgitta Axelsson Edström, Bertil Dahl och Lars Holmberg
Vänsterpartiet Kalmar
Kristallnatten 2009
Igår var det 71 år sedan den nazistiska Kristallnatten i Tyskland. Under natten mellan den 9 och 10 november misshandlade nazisterna judar. Under kristallnatten brändes affärer och synagogor. Hundratals dödades direkt, tusentals fördes bort.
Till koncentrationslägren fick judarna sällskap med andra oönskade grupper, Jehovas vittnen, romer, homosexuella, kommunister och människor med funktionsnedsättningar. Tillsammans utgjorde de De oönskade, de som inte var värda att kallas människor, de som skulle bort. Dessa rasistiska, fullkomligt vidriga utrensningar fortsatte till det andra världskrigets avslutande. Under många långa vidriga år… och övriga världen såg men valde att inget göra.
Inte heller Kalmar år 2009 är skonat från främlingsfientliga och rasistiska rörelser. Under de senaste åren har rasisterna öppet stått på våra gator och våra torg. Förra året slog de sönder vårt material och sparkade och slog oss när vi hade Kristallnatten-manifestation. Men vi ger oss inte förrän rasismen och främlingsfientligheten fullständigt har försvunnit! Vi måste gång på gång visa att extremism och rasism inte hör hemma i vårt demokratiska samhälle.
Därför samlades vi igår den 9 november, exakt 71 år efter Kristallnatten, till ljusmanifestation på en av stadens gator. Arrangerade gjorde Ung Vänster och Vänsterpartiet Kalmar. Bland talarna fanns företrädare för Vänsterpartiet, Svenska kyrkan, Liberala ungdomsförbundet/Folkpartiet Liberalerna, Socialdemokraterna och Antidiskrimineringsbyrån. Vi samlades för att visa vår respekt för rasismens offer, och vår avsky för dessa rörelsers sympatisörer. Vi försökte tända ljus, men det var inte så lätt i den kalla vinden. Marschallerna brann dock och påminde oss om hur viktigt det är att vi håller ljuset brinnande. Polisen var där och genom sin närvaro såg dessa tre till att vi kunde genomföra denna protest mot främlingsfientligt våld och förtryck i lugn och ro och på ett värdigt sätt, fredade från attacker. Tack Polisen!
Vi lever i ett samhälle där högerextremismen vinner mark. Vi kan inte låta det hända igen! Vi kan inte sitta på våra lugna rumpor och tro att världen går åt rätt håll utan att vi är med och kämpar. Vi kan inte stoppa huvudena i sanden och låtsas att vi inget ser. Det har vi gjort tillräckligt många gånger. Här gäller det att jobba, att stå upp för rättvisa, livets okränkbarhet och alla människors lika värde oavsett plånbok, religion, hudfärg, språk, kultur och eventuella funktionsnedsättningar. Vi måste vara på vår vakt mot rasism och extremism, var och när den än sticker upp sitt fula tryne: om det än var i Tyskland på 30-talet eller här i Kalmar idag. Vi bara måste!
PROTESTERA MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET OCH RASISM!
Mathilda Karlsson, Ung Vänster och Birgitta Axelsson Edström, Vänsterpartiet Kalmar