Månad: september 2007

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är dags att Kalmar kommun tar ett större ansvar för världens sociala utveckling. Ett steg på vägen är att Kalmar blir en Fairtrade City.

Kalmar kommun ligger långt framme när det gäller arbetet med att skapa en hållbar kommun och ett hållbart samhälle. Listan är lång på åtgärder inom de sociala, ekonomiska och ekologiska områdena. Kommunen ställer som beställare av varor och tjänster krav på kollektivavtal och etiska regler vid upphandling. Tydliga ambitioner finns att öka andelen ekologiskt odlade produkter i kommunens verksamheter. Kommunen köper exempelvis redan nu in rättvisemärkt kaffe. Nu är det dags att ta ytterligare ett steg i detta arbete.

Vi föreslår därför att Kalmar ska ansöka om att bli en "Fairtrade City"! 

Rättvisemärkt

Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning som bidrar till bättre arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer. När vi som konsumenter köper en rättvisemärkt vara bidrar vi till att odlaren får skäligt betalt för sitt arbete, ett minimipris som överstiger produktionskostnaden. Detta, tillsammans med långsiktiga handelsavtal, ger trygghet för alla dem som inte har så stora marginaler att leva på. Utöver den högre betalningen får odlarna också en extra premie. Den används till att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt, t ex till satsningar på nya skolor och nya bostäder, till förbättringar inom hälsovården eller till investeringar i jordbruket. Hur premien ska användas bestäms gemensamt av odlarna.

Rättvisemärkt handlar inte bara om att skapa en bättre ekonomisk situation. Kriterierna främjar också demokratin, organisationsrätten samt miljöhänsyn i produktionen. Barnarbete och diskriminering motverkas.

En produkt som är märkt med symbolen för Fairtrade/Rättvisemärkt ger garantier för att den är certifierad i enlighet med internationella Fairtrade-kriterier. Rättvisemärkt är den svenska representanten i Fairtrade Labelling Organizations International (FLO), som utvecklar kriterier, utför kontroller samt ger utvecklingsstöd till odlare och anställda i utvecklingsländer.

Fairtrade City

Fairtrade City är en diplomering till städer som engagerar sig för etisk konsumtion. I ledningen för arbetet ska finnas en styrgrupp med representation från t.ex. ideell sektor, företag, politiker och kommunal förvaltning. Styrgruppens uppgift är att sprida information om etisk konsumtion till invånarna. Kan man som kommun kalla sig Fairtrade City innebär det att staden lever upp till fastställda kriterier som rör etisk upphandling i kommunen, bedriver ett aktivt informationsarbete samt har ett gott utbud av etiskt märkta produkter i butiker och på arbetsplatser.

Vårt förslag

Med hänvisning till ovan föreslår vi

att Kommunledningskontoret får i uppdrag att ta fram underlag för en ansökan om att Kalmar ska bli en "Fairtrade City".

Kalmar 14 september 2007

Bertil Dahl (v)             Lars Holmberg (v)        Birgitta Axelsson Edström (v)

Medan borgerligheten med folkpartiet i spetsen skriker efter tvångsåtgärder i skolan visar vi i Vänsterpartiet att vi tror på elever och lärare. Skolan ska inte vara ett slagfält mellan fiendelägren unga och vuxna, skolan måste bygga på ömsesidigt förtroende och samarbete.

Den svenska skolan är i kris. Eleverna är ligister. Ingen lär sig att räkna, läsa och skriva. Rektorerna har förlorat kontrollen över skolorna medan elevgäng ohotat har tagit över ledningen. Glåporden haglar. Lärarna saknar både möjlighet och drivkraft att gripa in i detta psykiska och fysiska krig. Åratal av flummig och elakartad vänsterpolitik har nedmonterat hela den svenska skolan. Ingen vill gå dit. Ingen lär sig något som är nyttigt. Alla blir mobbade. Också Kalmars skolor har beskrivits på samma sätt i en motion om hårdare disciplin i skolan från folkpartiet i Kalmar.

Man undrar: Varför kan inte någon spränga hela skolan i luften? När detta är den förhärskande bilden av den svenska skolan, förmedlad av regeringsföreträdare, främst skolminister Björklund (fp), så är frågan berättigad. Varför skulle man överhuvudtaget bry sig om att förbättra den när allt är så eländigt?

Sanningen är förstås att bilden är felaktig, men den är medvetet felaktig. I själva verket går den borgerliga (fp)-skolpolitiken ut på att ta ifrån skolans egna aktörer möjligheten att vara med och bestämma över den egna vardagen. Klåfingriga förslag, som motiveras utifrån resultat av små enkätfrågor på dags- och kvällspressens nätupplagor, genomförs i skolan på ett sätt som gradvis fråntar lärare, skolledning och elever makten över sin arbetsdag. Vi ser exempel efter exempel. Har Kalle sin mobiltelefon på bordet ska fröken ta den, det har regering och riksdag bestämt. Att många skolor redan har löst problemet på ett betydligt mer effektivt sätt genom att utforma sådana lokala överenskommelser är det dock ingen som talar om. Centralstyrda kunskapsprov i tidiga år och betyg i lägre och lägre åldrar fråntar lärare och elever möjlighet att anpassa undervisning och lärande efter varje elevs förutsättningar. Nu är det bedömning som gäller och inte undervisningsplanering och pedagogiskt innehåll. Detta är en förolämpning gentemot duktiga och engagerade lärare som vill och kan göra sitt bästa och som behöver få respekt för det jobb de utför.

Skolan är inget slagfält mellan de två fiendelägren vuxna och elever. Skolan är ett sammanhang där alla måste samarbeta för att nå uppställda mål. Betraktar man detta samarbete som farligt så skapar man förutsättningar för det krig som beskrivs i borgerlig skolpolitisk retorik. Vill man istället använda skolan för att skapa ett gott liv och ett gott samhälle så uppmuntrar man lokala och individuella initiativ. Det vill vi i Vänsterpartiet göra, och det första vi då efterlyser är en uppgradering av lärarnas arbete och en förståelse för att alla elever inte är likadana. Bemyndiga lärarna och respektera eleverna! Det är de värda.

Birgitta Axelsson Edström, Bertil Dahl, Peter Persson, Ragnar Olsson och Leila ben Larbi

Vänsterpartiet Kalmar

I dagarna har Centerpartiet haft sin riksstämma i Kalmar. Visst är det trevligt att man besöker oss i vår vackra kommun, och vi hälsade dem förstås välkomna. Under stämman matades vi med massor av propaganda. För att nyansera bilden är det viktigt att en kritisk granskning görs av den politik som centern nu vill genomföra. Vi ser en tydlig och ganska skrämmande utveckling.

Inför centerstämman tog partiet fram ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program som bland annat innehåller förslag om inskränkningar i konflikträtten, undantag för två personer vid uppsägningar i alla företag oavsett storlek och upp till tvååriga provanställningar för unga. I samma andetag säger näringsminister Maud Olofsson (c) att hon vill försvara kollektivavtalen och att ungdomarna skall prioriteras på arbetsmarknaden. Det går inte ihop.

Kollektivavtalen ska garantera lika villkor för alla anställda och företag inom en bransch. Avtalen garanterar också pensionsförmåner och försäkringar. Med de undantag centern föreslår slås hela idén sönder. Om konflikträtten inskränks kommer facken inte längre att ha något effektivt påtryckningsmedel i sin strävan att teckna kollektivavtal. Facket blir tandlöst. Den anställde måste själv kunna alla regler och avtal. Med provanställningar för unga trappas centerns krig mot ungdomarna upp ytterligare. Redan idag är ett av de största problemen för unga som nyss kommit ut på arbetsmarknaden tillfälliga jobb med osäkra anställningsförhållanden. Det kan inte vara rimligt att en 24-åring med små barn ska hänvisas till tillfälliga anställningar utan någon form av anställningstrygghet, eller är det så att i centerns värld existerar inte människor som tar och/eller har ansvar innan de fyller 25?

Det är tydligt att Centerpartiet har bytt position. Från att ha varit ett parti för småfolket spelar man nu högerytter i matchen motvanliga löntagare. Genom exempelvis angreppen på kollektivavtalen och diskussionen om sänkta ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet, så har centern självutnämnt sig till löntagarnas fiende nummer ett. Det är också en orättvis behandling av alla seriösa företag som förstår hur viktigt det är med klara regler och trygghet.  

Mot denna röra ställer vi i Vänsterpartiet upp oss på vänsterkanten och ger ett mänskligare och långt bättre alternativ. Vi vet att sänkt a-kassa, sänkt sjukersättning och minskad anställningstrygghet inte leder till fler jobb. Felet ligger inte i att de som står utanför arbetsmarknaden är lata. Det verkliga felet är att det inte finns anställningar att få där de behövs. Vi behöver fler förskollärare, socialsekreterare, poliser, undersköterskor och lärare för att bara ta några exempel. Kort sagt: den offentliga sektorn skriker efter arbetskraft men resurserna saknas, till stor del beroende på att regeringen hellre vill sänka skatten för främst höginkomsttagare. Vi vill stärka yttrandefriheten på arbetsplatserna genom stärkta kollektivavtal och fackföreningar som tillvaratar medlemmarnas intressen. Med långsiktiga investeringar i välfärd, bostäder och miljöteknik vill vi verka för att vi i Sverige kan få ett rättvist och hållbart samhälle.

Det är så verkligheten ser ut, och det är så vi kan skapa ett bättre arbetsliv och sänka arbetslösheten. Välkomna till Kalmar och till verkligheten, Centerpartiet!

Birgitta Axelsson Edström (pol sekr)

Bertil Dahl (kommunalråd)

Lars Holmberg (ordförande Vänsterpartiet Kalmar)

Vänsterpartiet Kalmar