Månad: januari 2007

Det blåser medvind i Kalmar. Det är nu vi måste göra de offensiva satsningar som kommunen behöver.

Det blåser medvind i Kalmar. Det behöver kommunen efter år av tunga företagsnedläggningar med hög och svårhanterlig arbetslöshet som resultat. Nu rör det på sig ordentligt. Det är nu vi måste göra de offensiva satsningar som kommunen behöver. Resonemanget är ganska enkelt: Om man inte satsar offensivt i tider av tillväxt, när ska man annars göra det? Vi menar också att tillväxten inte är ett mål i sig, utan den är naturligtvis ett medel för att nå något annat. För ett politiskt parti som sitter i majoritetssamarbete är det överordnade målet självklart: Ett bättre Kalmar att leva i.

 Vi ser plötsligt mängder av nya företag i kommunen. I kölvattnet efter Ikeas etablering står nya etableringar för dörren. Det befintliga näringslivet expanderar. Kommunens olika verksamheter har fått mångdubbelt mer att göra. Kinasatsningen genererar också effekter, i form av såväl ökade intäkter för kommunen som ökad arbetsbelastning, det sistnämnda åtminstone i inledningsskedet. Ytterligare resurser behövs för att klara allt.  

 Visst ska Kalmar växa, men inte hur snabbt som helst. Trycket på kommunen är så stort att vi riskerar att tappa kontrollen. Kalmars egenart, det som karakteriserar Kalmar med gröna områden och god miljö i brett perspektiv, måste vi ta hänsyn till. Det handlar bland annat om insyn, öppenhet, kommunikation med invånarna, jämställdhetstänkande och helhetssyn. I slutänden handlar det om de demokratiska processer som vi själva är satta att utveckla och försvara. Där måste vi som politiker ta vårt ansvar. Kör vi för fort riskerar vi att köra in i en vägg, hamna i diket eller kollidera med någon annan. Tar vi inte vårt ansvar är risken stor att vi krockar med Kalmars invånare. Låt oss därför hålla fokus inriktat på vad tillväxtens resultat kan bli istället för på tillväxten i sig. Då har vi större chanser att hålla oss på rätt väg.

 Vi har behov i kommunen som väntar på att bli täckta. Det handlar om utbyggnad av förskolan där vi vet att behoven av nya avdelningar ökar. Det handlar vidare om kommunens kulturliv, inte minst ungdomarna, som behöver stöd i form av ändamålsenliga lokaler. Här kan vi direkt peka på Monokrom och Byteatern Kalmar läns teater. Vi måste också snabba på med det stora föreningspaketet med upprustning och nybyggnation av idrottsanläggningar. Besluten är redan fattade, men processen är fördröjd. Kollektivtrafiken behöver byggas ut. Behovet av bostäder är stort och kommer att öka. Det måste vara en rättighet att kunna hyra en bostad till rimlig kostnad. Socialtjänstens utgifter kommer dessutom med all sannolikhet att öka drastiskt när den borgerliga regeringens förslag om försämrat arbetslöshetsstöd slår igenom.

 Även om det går bra för Kalmar så ökar klyftorna i samhället. Raden av exempel på angelägna behov kan därför göras lång. Gemensamt för dem är att vi behöver en stark offentlig sektor för att fylla dem. Den vill vi satsa på och vidareutveckla. Kommunen håller redan idag hög kvalitet på sin verksamhet, och vi kan bli ännu bättre. I själva verket är det också så att den i inledningen kommenterade tillväxten på näringslivsområdet i hög grad är beroende av en välfungerande offentlig sektor. Därför stärker satsningarna varandra.

Kalmars politiska majoritet bestående av tre partier har förklarat sig villiga att fortsätta att ta ansvar för kommunens utveckling. Vi ska skapa ett rättvisare Kalmar. Då gäller inte enbart full fart framåt. Det är inte givet att resultatet automatiskt blir ett bättre Kalmar att leva i. En hållbar utveckling såväl ekonomiskt som socialt och ekologiskt kräver nämligen både eftertanke och fokusering. Vi tänker göra vårt bästa för att så sker.

Birgitta Axelsson Edström och Bertil Dahl

Vänsterpartiet Kalmar

Registret över våra företrädare är nu uppdaterat. Vi saknar fortfarande en del foton och lite text, men kompletteringar följer.

Vi upplever de allra första dagarna av 2007. Det är ett nytt år och vid makten sitter en borgerlig högerregering. Vinterkylan i naturen har inte kommit ännu, men det känns ändå som om mycket håller på att bli kallare i Sverige.

Konsekvenserna av den borgerliga regeringens förslag blir allt tydligare. Vi går in i ett mycket hårdare samhällsklimat. Vi som arbetar för rättvis resursfördelning, för solidaritet med den som är arbetslös eller sjukskriven och för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor ser att utvecklingen går åt motsatt håll.

Avgiften till a-kassan höjs kraftigt och avdragsrätten för fackföreningsavgiften försvinner. Totalt innebär detta att kostnaden för a-kassa och fack ökar med 500-600 kr per månad. Budskapet är tydligt: Facket ska motarbetas. Ersättningsnivåerna vid arbetslöshet försämras. Månadsersättningen efter 300 dagar blir 65% eller högst 12155 kr före skatt. För en person med 17000 kr i månadslön blir ersättningen 11050 kr före skatt. Med en skatt på 33% blir lönen efter skatt ca 7400 kr. Även här är budskapet tydligt: Lönerna ska pressas ner och arbetslösheten är den arbetslöses fel. Samtidigt gynnas den som har höga inkomster och förmögenheter. 

Många av invånarna i Kalmar kommun kommer att drabbas hårt av förslagen. Arbetsförmedlingens resurser minskar med cirka 40%. Flera av de åtgärder och projekt som finns inom kommunen för hjälpa in arbetslösa i jobb kommer att avvecklas. Många tvingas till arbetslöshet och blir pga alltför låg a-kassa beroende av socialbidrag. Därmed får kommunens skattebetalare betala nedskärningarna. Samtidigt minskas vuxenutbildningen med 30%. Listan på försämringar kan göras lång.  

Detta är ren högerpolitik. Statsminister Reinfeldt jublar säkert. Det som skrämmer oss mest är den människosyn som måste ligga bakom flera av förslagen. Det handlar om en manifesterad brist på empati, en oförmåga att sätta sig in i den situation som exempelvis en arbetslös, en sjukskriven eller en deltidsarbetande kvinna har. Det är en politik som står i direkt motsatsställning till vad vi i Vänsterpartiet vill.  V som i "värme" och "vänster" byts ut mot K som i "kyla" och "konservatism". Som sagt, trots vintervärmen känns landet kallare.

Bertil Dahl, kommunalråd (v)

Birgitta Axelsson Edström, politisk sekr (v)