Kalmar

Arkiv för februari, 2006

Idag jobbar 200 000 färre inom den svenska vården och omsorgen än om man jämför med läget 1990. Detta innebär problem.
Våra barn går i för stora grupper i förskolan och våra föräldrar får vänta orimligt länge på äldreomsorg. Vill vi ha en välfärd som fungerar och som är dimensionerad efter de behov som finns så måste vi se till att anställa fler.
En del undrar om vi har råd med det. Det är en konstig fråga. Att anställa människor är inte en kostnad utan en investering. Arbetslöshet, sjukskrivningar samt utebliven vård och behandling kostar enorma summor varje år. Kommer fler i arbete innebär det istället stora vinster, både budgetmässigt och hälsomässigt. Det är inte jobben vi inte har råd med, det är arbetslösheten och den bristande välfärden.
200 000 nya jobb skulle innebära en utgift på cirka 45 miljarder på fyra år. Det anser vi är väl satsade pengar. Det kan jämföras med den skattesänkning på 80 miljarder som den högeralliansen har utlovat de två första åren efter en borgerlig valseger. Vi får hoppas att vi slipper uppleva det. Vi i vänstern värderar människor, välfärd och hälsa högre än de som istället vill minska de gemensamma resurserna och stoppa tillbaka pengarna i redan välbeställda fickor.
Vänsterpartiet har krävt mer resurser till kommuner och landsting under de senaste fyra åren. Tack vare det har en hel del nedskärningar kunnat stoppas och vi har fått ett visst utrymme till att höja kvinnors löner. Vi vill dock mycket mer. En rejäl satsning på att minska arbetslösheten är en investering i välfärd som gynnar vårt samhälle och våra medmänniskor. Sådana satsningar har vi i sanning råd med.

Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet, Kalmar

Vänsterpartiet har en ny partilogga. Den kommer att synas mycket under året som kommer!

Centerpartiet föreslår att Kalmar ska införa den sk Hedemoramodellen som innebär att föräldrar erbjuds starta egna privata familjedaghem för egna och andras barn med kommunala skattepengar. Socialdemokraterna kommer att stödja förslaget.
Idén går helt på tvärs mot den syn på barnomsorg och förskola som vi inom majoriteten har haft. Nu föreslås en traditionell och tydlig borgerlig politik med privatisering av barnomsorgen. Vi undrar hur det kan komma sig att socialdemokratin är beredd att överge sin inställning i en hjärtefråga. Vi, tillsammans med många kommunanställda i förskola och familjedaghem, är mycket oroade över de tydliga borgerliga influenserna inom socialdemokratin. Frågan är vad (s) är kan tänka sig att förhandla om nästa gång.

De små barnen har rätt till kvalificerad pedagogisk verksamhet anpassad till varje barns behov. Det har vi i majoriteten tidigare varit överens om. Vi inser naturligtvis att tvååringarna behöver helt annan verksamhet än femåringarna. Bland annat därför har vi professionellt arbetande och välutbildade pedagoger i våra förskolor. Där finns den miljö som barnen har rätt till, inte som ersättning för hemmiljön, utan som ett komplement. Förskolan är inte längre ”daghem” utan istället en pedagogisk verksamhet med hög kvalitet och styrd av en egen läroplan. Majoriteten av föräldrarna, en ökande andel dessutom, ansöker om plats för sina barn i denna förskola.

Vi har ett fåtal kommunala familjedaghem kvar, och de har sin givna plats i barnomsorgsutbudet. De styrs inte av föreskrifter i någon läroplan och vi har heller inte möjlighet att ålägga dem att driva pedagogisk verksamhet. Istället finns ”Allmänna råd” från Skolverket, ett dokument som är vägledande men inte styrande. Våra kommunala familjedaghem bedriver en verksamhet som är mycket uppskattad av det fåtal föräldrar som väljer den. Vi är måna om att få behålla dem som ett valalternativ. Centerns förslag hotar naturligtvis dessa dagmammors anställningstrygghet, vilket inte verkar oroa socialdemokraterna.

Självfallet är det tillåtet att starta nya företag inom vilken legal bransch som helst, men ska den finansieras med skattemedel? Nu ska vem som helst och var som helst kunna inrätta ett familjedaghem, välja ut de barn som man vill ta emot där och sedan ta hand om dem utan någon reell möjlighet för kommunen som tillsynsmyndighet att ställa några kvalitetskrav på verksamheten. Kommunen har bara att betala, se glad ut och glömma alla fina ord om kvalitet och kompetens. Är det ett ansvarsfullt sätt att handskas med kommunens resurser?

Nej, och framför allt är det ett mycket vårdslöst sätt att handskas med kommunens allra viktigaste resurser, nämligen barnen. Vi som vill sätta barnens bästa i första rummet och ge dem de allra bästa utvecklingsmöjligheterna inser att Centerpartiets förslag har ett annat fokus, ett typiskt borgerligt sådant. Istället för att satsa på barnen vill man lägga skattepengar ner i privata företags fickor och äventyra förskolans välbehövliga utbyggnad. Socialdemokraterna säger skrämmande nog ”ja tack” till paketet. Vi i Vänsterpartiet säger NEJ och vill istället fortsätta satsa på våra kommunala familjedaghem och på den välfungerande och pedagogiskt kvalificerade förskola vi har byggt upp som en del i vår gemensamma välfärd. Vi tror på vår egen personal. Välfärd och anställningstrygghet är värda att försvara. Den inställningen överger vi inte.

Birgitta Axelsson (v), 2:e vice ordförande och Lilian Akthagen (v), ersättare, Barn- och ungdomsnämnden
Bertil Dahl (v), kommunalråd
Kalmar

Maud Olofsson (c) har valt att agera språkrör för den nyliberala högerpolitik som moderaterna av taktiska skäl inte själva vill skylta öppet med. Hennes förslag om att avskaffa anställningstryggheten för ungdomar är ett av de mer extrema utslagen hittills.
Förslaget är oförskämt. Otrygga anställningar har efter det tidiga 90-talets nedrustning av välfärden ökat kraftigt bland just ungdomar. Deras levnadsstandard har påverkats mycket negativt. Otryggheten skapar stress, utbrändhet och sociala problem redan under ungdomsåren. Och det vill centerpartiet ha mer av.

För den politiska debatten är dock Olofssons utspel välgörande. Det här är den borgerliga maktalliansens verkliga ansikte, den råa högerpolitikens. Konturerna klarnar. Olofsson tycker i sin DN-artikel 3 februari att ungdomar tjänar för mycket. I ett läge när företagsägarna gör rekordvinster vill högerpartierna sänka lönerna, så att ägarna ska få ännu mer, på de anställdas bekostnad. Och i ett läge när det stora problemet för ungdomar i verkligheten är otryggheten, då vill center-högern aktivt försämra tryggheten för alla under 26.

Vänsterpartiet vill gå rakt motsatt väg. I höstens budget presenterades tillsammans med s-regeringen en satsning med 13 000 praktikplatser och
3 000 lärlingsplatser för unga arbetslösa. 1 000 ungdomar får möjlighet att gå kvalificerad yrkesutbildning. Unga som har gått ut högskolan men inte får jobb ska få chans att få in en fot på arbetsmarknaden genom 7 500 arbetstillfällen och praktikplatser. Dessutom ska fler gymnasieungdomar få sommarjobb i kommunerna 2006. Kommuner och landsting får de kommande tre åren pengar för att anställa 20 000 personer.

Det är en liten början för att bryta ungas rundgång mellan perioder av arbetslöshet och tillfälliga osäkra jobb. Steg två är att ordna trygga jobb. Det är självklart att ungdomar lika lite som någon annan vill ha korta vikariat eller andra osäkra anställningar. Vänsterpartiet vill därför rensa upp bland de otrygga anställningsformerna. Fasta jobb ska vara huvudregel på arbetsmarknaden. Välfärdssektorn ska byggas ut med riktiga jobb till goda villkor. Även ungdomar ska tryggt kunna leva på sin lön.

Valet i höst kommer att stå mellan en hårdför lönesänkarallians och en vänster som vill satsa på jobb och välfärd. Vad den allra största majoriteten ungdomar tjänar på är uppenbart. Olofsson lär behöva mer än en debattartikel i DN för att förklara varför människor ska rösta på centern – när partiet och dess allierade vill öka orättvisorna och klasskillnaderna.

Birgitta Axelsson
Vänsterpartiet, Kalmar