Månad: april 2005

Etablissemanget har sin ståndpunkt klar. Vi i Kalmar är för dumma för att kunna uttrycka vår åsikt om EUs nya grundlag i en folkomröstning.
Jag vet inte vilka andra brukar umgås med, men jag har svårt att förstå varför vi i Kalmar är dummare än andra. Skulle folket i Paris, Lissabon eller Köpenhamn vara smartare än invånarna i Kalmar? De är däremot, till skillnad från oss i Kalmar, bemyndigade att folkomrösta om EUs grundlagsförslag. Har de kanske smartare, modigare och mer lyssnande parlament?

Förvirringen kring vårt krav på folkomröstning är stor. Många verkar tro att det rör sig om ja eller nej till EU, men det valet höll vi ju redan 1994. Visserligen är det hela elva år sedan, men det minns väl de flesta av oss. Där blev det ja, och det är ett valresultat som vi ska respektera även om många med mig tycker att det var uppåt väggarna galet. Vi är ju med i EU nu, och nu gäller det EUs konstitution och inget annat. Har det gått grundlagsanhängarna förbi?

Ett medlemskap i EU betyder dock inte att vi måste säga ja och amen till allting som presenteras där. En ny och gemensam konstitution innebär genomgripande förändringar för vårt land, exempelvis grundlagsfästs avregleringar och privatiseringar i den heliga fria marknadens namn, våra fackliga rättigheter hotas och vi tar ett första steg mot ett Europas Förenta Stater där vi frånsäger oss stora delar av vår självbestämmanderätt. Det är en ren oförskämdhet att vi svenskar förmenas rätten att ens diskutera frågan. Den var inte ens uppe till behandling i senaste riksdagsvalet, så varför ska vi acceptera att riksdagen ska besluta å våra vägnar? Hur säkra är vi på att riksdagen speglar folkets vilja i den här frågan? Vi såg hur det gick i EMU-valet. Riksdagen var långt mer EMU-vänlig än folket. Vi genomförde en folkomröstning och undkom en situation där folket blev överkörda av sitt eget parlament. Varför ska vi riskera att låta oss köras över den här gången?

Etablissemanget hanterar sin egen feghet genom att hänvisa till frågans komplexitet. En folkomröstning löser inte allt, men den ger möjlighet till debatt och diskussion. Vi har, i demokratins namn, rätt till att både debattera och diskutera och därigenom bilda oss en kvalificerad åsikt som ska vara vägledande för Sveriges ställningstagande. Den politiska eliten ska inte ta ifrån oss den rätten. Omyndigförklara inte den svenska väljarkåren!

Birgitta Axelsson (v)
Politisk sekreterare

Självklart behöver Sverige en feministisk politik! Vi har kommit en bit på väg när det handlar om jämställdhet, men vi har lång väg kvar.
Kvinnor ska ha halva makten och hela lönen. Så är det inte än. Osakliga och ovärdiga löneskillnader mellan mansdominerade och kvinnodominerade arbeten kvarstår, och kvinnor har ännu inte på långt när tagit plats i de beslutande församlingarna i rätt relation till sin kompetens och sin andel av befolkningen. Våldet mot kvinnor är ytterligare ett uttryck för den patriarkala överordning som systematiskt genomsyrar vårt samhälle. Så visst behövs ett feministparti!

Problemet, eller vi ska naturligtvis kalla det ”det fina i kråksången”, är dock att vi inte behöver starta ett nytt parti. Det feministiska alternativet finns ju redan!

Det feministiska initiativet som presenterades måndagen den 4 april var väntat sedan länge. Det har jäst i de feministiska leden, och att något skulle komma anade vi nog alla. Vi tycker att det är bra att de feministiska frågorna kommer fram på bordet så att de syns. Vårt samhälle har en hel del att skämmas för i sammanhanget. Ska man kunna ge kraft åt en feministisk politik krävs dock att man inte bara lyfter fram orättvisorna utan att man också visar på realistiska insatser för att åtgärda dem. Det är där helhetsperspektivet blir, inte bara viktigt, utan helt avgörande.

En ansvarsfull politik som menar allvar med sina insatser kan inte välja och välja bort vitala delar i de åtgärdsprogram som framförs. Finansieringen är en sådan vital ingrediens. Självklart måste en feministisk politik även behandla skattefrågor, även om de är trista och deprimerande, men det gör ju inte det feministiska initiativet. Därmed faller dess trovärdighet.

Den uppgift som det feministiska initiativet kan ha, och bör ha, är att sätta en blåslampa i häcken på de etablerade partierna. Även vi i Vänsterpartiet har anledning att lägga på ett extra kol i jämställdhetsfrågorna så att det börjar hända något. Vi kan ta det ansvaret. Överlåter vi det åt ett rent feministparti är risken stor både för en borgerlig valseger nästa år och för att jämställdhetsfrågorna än en gång hamnar i skymundan, denna gång pga populism in absurdum. Det tjänar varken samhället i sin helhet eller kvinnorna, som ju utgör en stor del av samhället, på. Låt oss ta utmaningen! Vi har verktygen! Och det är vi som är det helhetliga feministparti vårt samhälle behöver!

Lilian Akthagen, Birgitta Axelsson, Leila ben Larbi Hellvin, Bertil Dahl, Gert Järkelid, Peter Persson och Johnny Petersson