Kalmar

Arkiv för september, 2004

Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyckades till slut nå en överenskommelse om budgeten för 2005. Jobb, välfärd, trygghet och miljö står i centrum.
Arbetslösheten var i juli 2004 den högsta på tio år. Vid hög arbetslöshet får kommuner och landsting minskade skatteintäkter samtidigt som stödet till arbetslösa ökar. Detta gör att besparingar måste genomföras, och besparingar leder i sin tur till uppsägningar, vilket ger ytterligare en ökning av antalet arbetslösa. Det är en ond cirkel som är svår att ta sig ur.

Vänsterpartiet gick därför in i arbetet med föresatsen att sätta jobben främst, och vi lyckades. Våra insatser gör skillnad! Med ett generellt tillfälligt sysselsättningsstöd under åren 2004-2006 ges kommunerna möjlighet att behålla och anställa personal i skolan, vården och omsorgen. För Kalmar kommuns del innebär det 7 miljoner år 2004, 30 miljoner 2005 och 35 miljoner 2006. Från och med 2007 höjs det generella statsbidraget. Det ger den offentliga sektorn andrum att återhämta och utveckla sig efter nedskärningar och besparingar.

Med en sådan åtgärd kan vi både se till att kommuner och landsting kan ge människor möjlighet till arbete, vilket i sig är livskvalitetshöjande för dem det berör, men vi kan också höja kvaliteten på själva verksamheten, något som är svårt inom ramen för de egna resurserna idag. Sett ur den synvinkeln gör resurserna gott på åtminstone två sätt samtidigt!

Med ökade satsningar på jobb och minskad arbetslöshet kan vi garantera välfärden och tryggheten och vi kan också skapa utrymme för en hållbar miljöpolitik. Det är Vänsterpartiets fasta övertygelse. Budgetuppgörelsen ger hopp om en gynnsam framtid!

Birgitta Axelsson, politisk sekreterare
Bertil Dahl, kommunalråd
Lennart Beijer, riksdagsman
Vänsterpartiet Kalmar län

Nu har även Tyskland hängt på demokratitåget. Tysklands inställning till EUs nya konstitution (grundlag) ska bestämmas genom en folkomröstning. Grattis! Nu är det tio länder som vågar fråga folket, och vi hoppas att fler hakar på.
I Sverige råder dock ett ganska kompakt mörker i den här frågan. Regeringen och ja-partierna vågar inte släppa ut frågan till en folkomröstning. De är naturligtvis rädda för att förlora en gång till. Vi förstår rädslan, men vi accepterar inte tillvägagångssättet.

Hur kan man överhuvudtaget få för sig att riksdagen är rätt forum att ta ställning när frågan inte diskuterades i förra valrörelsen? Göran Persson och de andra ja-gossarna gjorde ju allt för att hålla konstitutionen borta från debatten 2002 då riksdagsvalet avgjordes! Därmed är riksdagen diskvalificerad den här gången.

Men vi förstår tanken. Vi vet att riksdagen är mer ja-vänlig än folket. Vi vet att ja-sidan skulle förlora en gång till vid en folkomröstning. Men, kära vänner i ja-diket, offra inte vår demokrati på rädslans och prestigens altare! Väljarnas dom i nästa riksdagsval blir i så fall mycket hård. Det värsta är inte att stora partier förlorar väljarstöd (det skulle ju gynna oss som är mindre!) utan att valdeltagandet sjunker som en direkt följd av maktmissbruk. Och DET är allvarligt.

ALL MAKT UTGÅR FRÅN FOLKET står det i den svenska grundlagen. Än så länge är det den som gäller. Vi måste följa den. Riksdagens ledamöter är visserligen valda av folket, helt efter den representativa demokratins principer, och riksdagen är lagstiftande. Valet avgjordes dock INTE på grundval av hur partiernas företrädare ser på EU-konstitutionen, för det fick ju inte debatteras i valrörelsen. Därför är det både rimligt och rätt att låta oss i Sverige få folkomrösta om EUs nya konstitution. Då uppfyller vi grundlagen.

Birgitta Axelsson och Bertil Dahl
Vänsterpartiet, Kalmar