En av våra stora ödesfrågor är ungdomsarbetslösheten. Hur kommer samhället att te sig för de ungdomar som inte kommer ut i arbetslivet?

En av våra stora ödesfrågor är ungdomsarbetslösheten. Hur kommer samhället att te sig för de ungdomar som inte kommer ut i arbetslivet?

Vi har mängder av rapporter som visar på hur lätt det är speciellt för unga människor att fastna i arbetslöshet om man inte snabbt får sysselsättning. Förstår beslutshavare (läs: borgerliga politiker) på allvar hur förödande det är för ungdomar att inte känna sig behövda någonstans och att vänja sig vid att det inte spelar någon roll om de engagerar sig i sitt liv och i samhället eller inte?

Vi undrar om det över huvud taget är en fråga som står på dagordningen hos höga vederbörande. Vi möter dock ofta människor i olika sammanhang som uttrycker sin stora oro över det resursslöseri som ungdomsarbetslösheten de facto är. Vi har många unga människor som i brist på meningsfull sysselsättning istället ägnar sig åt destruktivitet i en lång rad former. Man måste ju lägga sin energi någonstans. Psykologen Rollo May uttryckte det: ”Den som inte kan skapa måste förstöra.” Vill vi verk­ligen ha det så?

Vi tror inte det. Vi måste få upp arbetslösheten högt upp på dagordningen. Vi måste reformera penningpolitiken så att vi kan sätta upp explicita sysselsättningsmål. Det finns mängder av uppgifter att utföra, men det saknas möjligheter att anställa med dagens penningpolitiska regelverk och en alltför hög styrränta. Vi måste också utforma system där människor ses som resurser som kan utvecklas istället för som problem. Genom satsningar på studievägledning och utbildning kan vi ge unga människor möjlighet att hitta utvecklingsvägar. Har man politisk vilja och mod att bygga ett hållbart samhälle så går det. Vill man, som statsminister Reinfeldt, skylla allt på en global situation och hävda att man själv inget kan göra så är man nog inte rätt man att leda landets utveckling.

Vi har en helt annan inställning. Vi utformar en politik som syftar till förändring och förbättring. Vi vill och vågar investera i framtiden och lägger förslagen som får de stagnerade samhälleliga hjulen att rulla. Vi vågar satsa nu för att nå resultat framöver. Vi inser att vi inte har råd att slösa med unga människor. Vi har ett verkligt alternativ till den borgerliga politiken, ett alternativ där pengarna sätts i människans tjänst istället för tvärtom. Det är väl för människan, och inte för pengarna, som samhället finns?

Uppdaterades: 13 feb 2013