Månad: februari 2012

Under åren 2005–2007 satsade Vänsterpartiet med S och MP 1 miljard kronor till verksamhetsnära kompetensutveckling för att höja kvaliteten i äldreomsorgen i hela landet. Kommunerna sköt till lika mycket. Satsningen skulle ha förstärkts ytterligare om Kompetensstegen pågått under längre tid. Så blev det inte.

Efter valet tog allianspartierna makten och inga mer resurser avsattes 2008 eller 2009. En av de första åtgärderna från regeringen var dessutom att avskaffa utbildningsvikariaten som möjliggjort för kommuner att satsa på den personal som saknade grundläggande yrkesutbildning. Behovet av ett äldreomsorgslyft kvarstår.

Många politiska satsningar på enskilda verksamheter inom kommunerna sker inom kommunekonomiernas redan snäva ramar. Om man satsar på en verksamhet så är det någon annan som får betala. Därför är det viktigt att en satsning på ett äldreomsorgslyft sker samtidigt som allmänna förstärkningar till kommunerna. De senaste årens ekonomiska kris har inneburit nedskärningar, men regeringen har inte anslagit en enda krona i ökade generella statsbidrag eller konjunkturstöd. Vi har föreslagit att ca 17 respektive 23 miljarder mer avsätts till kommunerna och landstingen för att säkra kvaliteten.

Folke Fagerlund (KD) borde inse att regeringens skattesänkarpolitik ger problem. De miljarder som nu delas ut i skattelättnader kan nämligen gå till gemensam välfärd. Det handlar om generella behov som vi i kommunerna behöver resurstillskott för att klara av att fylla. Det är en enkel ekvation att förstå, men tydligen vill inte Fagerlund som representant för ett regeringsparti med speciellt ansvar för äldreomsorgen se att ansvaret för detta åvilar just KD och inte den rödgröna majoriteten i Kalmar kommun.

När äldreomsorgens resurser krymper och tiden inte räcker till krävs prioriteringar. Då försvinner det som inte anses vara absolut nödvändigt först. Det här är en situation vi känner igen även i Kalmar. Det blir oftast guldkanten som går förlorad. Den kan verka mindre akut, men den är nog så viktig för ett gott liv och borde ingå i all äldreomsorg värd namnet.

Guldkanten i tillvaron är olika för oss alla och blir inte mindre viktig när vi blir gamla. För en del äldre kan det handla om en promenad, en pratstund med personalen eller en utflykt till konditoriet. Många behöver också hjälp att hålla kontakt med gamla vänner eller att skicka e-post till barnbarnen. Vi som ännu inte är i behov av äldreomsorgen måste tänka igenom hur vi planerar våra liv och vad vi väljer att lägga tid på och sedan fundera över vad det är som skiljer oss från dem som är äldre. Om inte vi väljer bort det som vi tycker ger livet innehåll, varför måste de göra det?

En av de saker som fick lägst betyg i Socialstyrelsens stora undersökning om kvaliteten i äldreomsorgen var just social samvaro och aktiviteter. Endast 56 procent av de äldre var nöjda med detta. Vi har uppfattat signaler med samma innehåll i Kalmar. Vi måste inse att vi har med hela människor med ett eget individuellt liv att göra, inte bara människor som behöver boende, mat, lite träning och mediciner. Det här är något som personal har lyft i olika sammanhang. Ska man känna att man gör ett bra jobb så måste man ha möjlighet att ge omsorg med hjärtat, och det kräver tid.

Äldreomsorg är och ska vara mycket mer än förvaring. Äldre som bor på äldreboende har precis som alla andra egna behov och intressen. Därför måste personalen ha tid för var och en, utifrån var och ens egna önskemål om vad som är viktigt i livet.

Vänsterpartiet har redan tidigare satsat resurser i sitt budgetförslag på ökad bemanning på demensboenden. Nu vill vi gå vidare med övriga vård- och omsorgsboenden och föreslår därför att vi inför guldkantstimmar. Det innebär att de äldre får två timmar mer per vecka utöver den omsorg de redan får, alltså två timmar med personalen som de själva kan bestämma över. Det innebär för Kalmar kommuns del ett tjugotal fler anställda. Satsningen kostar statskassan 1 miljard för hela landet. Det är en knapp femtedel av vad man beräknar att den sänkta restaurangmomsen kostar staten, en satsning som vi av erfarenhet från exempelvis Finland vet inte kommer att ge några nya jobb alls.

I tider av resursbrist gäller det att prioritera. Vänsterpartiet tycker att det är rätt och rimligt att prioritera äldres omsorg och behov av livskvalitet framför sänkta priser på krogen. Vi tror att de allra flesta, såväl restauranggäster som äldre och deras anhöriga, håller med oss.