Utbildningsminister Jan Björklund (FP) urholkar en seriös debatt om den svenska skolan och dess framtid. Istället för att utgå från verkligheten och använda sig av forskning som finns på området serverar Björklund det ena verkningslösa förbättringsförslaget efter det andra: 

1. Han har sagt att heltäckande slöja inte hör hemma i skolan och ska kunna förbjudas av rektor. Hade han varit det minsta intresserad av att hjälpa barn som kommer från strikt religiösa hem att få en god start in i det svenska samhället borde han stoppa religiösa för- och friskolor i stället. Flickor som inte får gå ut utan slöja blir med Björklunds förslag hänvisade till sådana friskolor och blir alltmer isolerade. Det kallar jag varken frihet eller valfrihet utan rent tvång.
2. Föräldrar till speciellt stökiga barn ska enligt Björklund kunna tvingas av kommunernas skolnämnder att sitta med i klassrummet. Tvång är naturligtvis ingen lämplig metod för att lugna ner stökiga barn. Grunden till problemen med stökiga barn finns ofta i en oharmonisk hemmiljö. Att tvinga de föräldrarna att delta i skolarbetet kan leda till värre svårigheter. Däremot är det bara positivt med föräldrar som frivilligt deltar i skolan på olika sätt, men att tro att disciplin och straff är en lösning på skolans stökproblem är naivt.
3. När det gäller skolk pekar Björklund ensidigt ut eleverna och vill därför skriva in skolket i betyget. Men skolk har många olika orsaker. Det kan vara stökig hemmiljö. Det kan vara skolan i sig som inte kan intressera eleverna för undervisningen. Det kan handla om en skola som brister i kontakterna med föräldrarna. Sådana problem måste kunna lösas på annat sätt än att slå ner på barnen. Att man ska behöva lida för skolk i årskurs sju 10-20-30 år senare när man söker jobb och visar sitt grundskolebetyg är ganska grymt.

Visst finns det problem som behöver lösas i skolan, men de måste hanteras på ett seriöst sätt med metoder som på allvar kan göra något åt problemens ursprung. Att göra som Björklund är ungefär lika dumt som att måla över rutten träpanel med tjock plastfärg. Det kan se ut som om man har gjort något bra, men ganska snart upptäcker man att träet faller samman inifrån. Vill man lösa problemen tar man till verksamma medel och inte ytlig och oseriös populism.

Skolan har ett stort och viktigt uppdrag. För att klara det uppdraget behöver man resurser i form av lärare och andra vuxna i skolan. Man behöver mindre elevgrupper, förbättrad elevhälsa och pengar till skolor som har stora behov. Det är några åtgärder som ger betydligt bättre resultat än nya disciplinregler. Men Björklund tycker att tjock plastfärg på ytan är att föredra, och det beklagar jag då han för tillfället är utbildningsminister och borde veta bättre.

Birgitta Axelsson Edström, politisk sekreterare, Vänsterpartiet Kalmar

Uppdaterades: 30 aug 2010