Kulturen ger oss möjlighet att skapa mening och sammanhang i tillvaron och är en källa till fantasi, livskraft och nytänkande. Den är en livsnerv i samhället och är därmed en angelägenhet för den som vill arbeta för ett attraktivt, kreativt och hållbart län. Ett samhälle med ett öppet, tillåtande och nyfiket kulturklimat har rikare möjligheter att hitta nya lösningar på de problem som framtiden ställer oss inför. Ett samhälle som sakta men säkert låter kulturen dö sotdöden kommer lika oundvikligen att misslyckas med sin egen överlevnad. Det räcker inte med Zpanska flugan i Krusenstiernska eller klassisk musik i ölandskyrkorna ett par strålande veckor på sommaren. Vi ska leva, bo och arbeta här resten av året också.

I Kalmar län har vi många värdefulla kulturaktörer. Jag tänker på enskilda konstnärer och gallerister, arrangerande teaterföreningar, musikutövare av olika slag och många andra som professionellt eller ideellt jobbar med kulturverksamhet. (Själv leder jag sångkören Vox Communis, vilket är mig en stor källa till livskraft och glädje.) Men det är svårt att diskutera kulturens utveckling utan att nämna länsinstitutionerna. Där finns fackkompetensen samlad. De har en nyckelroll i kulturlivet och måste vara tillräckligt starka för att kunna fungera och samspela med lokala aktörer. Den situationen är idag hotad.

Landstinget i Kalmar län ger Regionförbundet resurser till länsinstitutionerna. Denna pengapåse, som jämfört med andra regioner i landet är liten, har de senaste tio åren i reala termer varit krympande. Ska landstinget, som självklart jobbar med vården, fortsätta att kalla Kalmar län för hälsolän måste man också ta ansvar för hälsofrågorna i vidare mening. Ett län utan kultur ger inte hälsa utan skapar ökat vårdbehov. Det räcker inte med god vård när man är sjuk. Livet handlar inte bara om att överleva utan också om värden som i djupare mening gör det meningsfullt att leva. Vi måste betänka vilka fördelar det ger med levande kulturinstitutioner på länsnivå. Det ger oss Signe i fönstret på sommaren i Kalmar, Camerata Nordica på länsturnéer, Byteaterns uppsättningar på plats i länets skolor och Länsmuseets Alla tiders historia som ger våra barn och ungdomar en stärkt identitet som smålänningar och ölänningar och strategier att undvika historiens misstag. För att bara ta några exempel.

Signalerna från statsmakterna är tydliga. Den så kallade portföljmodellen, som genomförs de närmaste åren, innebär att staten tar ett fastare grepp om kulturpengarna till regionerna. Konkurrensen hårdnar. Pengarna ska förhandlas. Den region som inte tar ansvar för kulturen på kulturpolitiska grunder får se statens pengar försvinna någon annanstans. Den utvecklingen är hotande i Kalmar län.

Det är nu dags att räta upp kursen. Vill vi ha ett växande och attraktivt Kalmar län så satsar vi på kulturen. Det handlar i pengar om en försvinnande liten del i landstingets budget. Satsningen kommer att betala sig i termer av ökad inflyttning, höjd kreativitet och ett rikare liv för oss som bor och vistas här, från Torsås i söder till Västervik i norr. Detta är en angelägenhet som berör oss alla. Länet är inte bara stort och avlångt, det är också rikt på möjligheter om vi bara ser till att satsa.

Birgitta Axelsson Edström (V), Ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, Kalmar

Uppdaterades: 13 apr 2010