Medan borgerligheten med folkpartiet i spetsen skriker efter tvångsåtgärder i skolan visar vi i Vänsterpartiet att vi tror på elever och lärare. Skolan ska inte vara ett slagfält mellan fiendelägren unga och vuxna, skolan måste bygga på ömsesidigt förtroende och samarbete.

Den svenska skolan är i kris. Eleverna är ligister. Ingen lär sig att räkna, läsa och skriva. Rektorerna har förlorat kontrollen över skolorna medan elevgäng ohotat har tagit över ledningen. Glåporden haglar. Lärarna saknar både möjlighet och drivkraft att gripa in i detta psykiska och fysiska krig. Åratal av flummig och elakartad vänsterpolitik har nedmonterat hela den svenska skolan. Ingen vill gå dit. Ingen lär sig något som är nyttigt. Alla blir mobbade. Också Kalmars skolor har beskrivits på samma sätt i en motion om hårdare disciplin i skolan från folkpartiet i Kalmar.

Man undrar: Varför kan inte någon spränga hela skolan i luften? När detta är den förhärskande bilden av den svenska skolan, förmedlad av regeringsföreträdare, främst skolminister Björklund (fp), så är frågan berättigad. Varför skulle man överhuvudtaget bry sig om att förbättra den när allt är så eländigt?

Sanningen är förstås att bilden är felaktig, men den är medvetet felaktig. I själva verket går den borgerliga (fp)-skolpolitiken ut på att ta ifrån skolans egna aktörer möjligheten att vara med och bestämma över den egna vardagen. Klåfingriga förslag, som motiveras utifrån resultat av små enkätfrågor på dags- och kvällspressens nätupplagor, genomförs i skolan på ett sätt som gradvis fråntar lärare, skolledning och elever makten över sin arbetsdag. Vi ser exempel efter exempel. Har Kalle sin mobiltelefon på bordet ska fröken ta den, det har regering och riksdag bestämt. Att många skolor redan har löst problemet på ett betydligt mer effektivt sätt genom att utforma sådana lokala överenskommelser är det dock ingen som talar om. Centralstyrda kunskapsprov i tidiga år och betyg i lägre och lägre åldrar fråntar lärare och elever möjlighet att anpassa undervisning och lärande efter varje elevs förutsättningar. Nu är det bedömning som gäller och inte undervisningsplanering och pedagogiskt innehåll. Detta är en förolämpning gentemot duktiga och engagerade lärare som vill och kan göra sitt bästa och som behöver få respekt för det jobb de utför.

Skolan är inget slagfält mellan de två fiendelägren vuxna och elever. Skolan är ett sammanhang där alla måste samarbeta för att nå uppställda mål. Betraktar man detta samarbete som farligt så skapar man förutsättningar för det krig som beskrivs i borgerlig skolpolitisk retorik. Vill man istället använda skolan för att skapa ett gott liv och ett gott samhälle så uppmuntrar man lokala och individuella initiativ. Det vill vi i Vänsterpartiet göra, och det första vi då efterlyser är en uppgradering av lärarnas arbete och en förståelse för att alla elever inte är likadana. Bemyndiga lärarna och respektera eleverna! Det är de värda.

 

Birgitta Axelsson Edström, Bertil Dahl, Peter Persson, Ragnar Olsson och Leila ben Larbi

Vänsterpartiet Kalmar

Uppdaterades: 05 sep 2007