Mäns våld mot kvinnor

30 procent av alla kvinnor har erfarenheter av våld före 15 års ålder. Efter sin 15-årsdag har var fjärde kvinna upplevt fysiskt våld från någon man. Över hälften av alla kvinnor har trakasserats sexuellt. Totalt sett har 46 procent, alltså nästan hälften av alla svenska kvinnor, erfarenheter av våld från en man efter sin 15-årsdag (Utredningen ”Slagen Dam” 2001).
Det är alltså inte ett fåtal sjuka män som förgriper sig på kvinnor. Det handlar om ett allvarligt samhällsproblem bland oss vanliga hyggliga samhällsmedborgare och en upplevd fasansfull verklighet för många kvinnor och barn. Kriminalstatistiken visar att i majoriteten av fallen är de utsatta kvinnorna bekanta med eller har en nära relation med männen som slår, hotar och dödar. Nästan alla fall av mäns våld mot kvinnor sker i en privat sfär, ofta inom hemmets fyra väggar. Och nu har det hänt igen. Ännu en ensamstående mamma har blivit ihjälslagen i sitt hem.

I förlängningen påverkar det här alla kvinnor. Resultatet blir ett samhällsklimat där rädslan för våld begränsar kvinnors handlings- och livsutrymme, även utanför de situationer där övergreppen faktiskt sker och oavsett om man blir utsatt för faktiskt våld eller inte. Kvinnor lär sig olika strategier för att på olika sätt hantera rädsla och fruktan för övergrepp – den s.k. vardagsrädslan. När kvinnor i vårt samhälle tvingas leva med ett underliggande hot blir det sexualiserade våldet ytterst en fråga om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Kvinnors utsatthet för mäns våld, vare sig det är misshandel, sexuella trakasserier, våldtäkt eller incest är ett samhällsproblem som inte bara har konsekvenser på ett socialt plan utan även ger stora ekonomiska aspekter. Det handlar om direkta vårdkostnader för utsatta kvinnor och barn, kostnader för rättsprocesser och kriminalvård, jourverksamhet och andra kostnader för att ge kvinnor och barn skydd, men också bortfall i arbetstid och begränsande av kvinnors deltagande i samhället. Dessutom kostar behandlingen för männen som utövat våldet.

I Finland, Kanada, USA, Storbritannien, Nederländerna och Tyskland har man försökt mäta vad mäns våld mot kvinnor kostar. Vänsterpartiet anser att Sverige, som föregångsland i arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor, också bör agera i dessa frågor. Vi motionerar därför i riksdagen i frågan. Att mäns våld mot kvinnor tar stora ekonomiska resurser i anspråk vet vi redan. Vad som behövs är en prislapp på problemet. Dessa resurser skulle vi istället kunna satsa på en höjning av kvinnors löner, bättre sjuk- och hälsovård och arbetsmiljö samt bättre skolor.

När vi vet hur mycket det kostar kan vi få upp detta gigantiska samhällsproblem på den politiska agendan och på allvar omfördela våra resurser. Ekonomiska resonemang brukar skrämmande nog vara den enda framkomliga vägen att öppna ögonen på beslutsfattare. I förlängningen kan det leda till att vi förbättrar situationen för kvinnor och barn, och då må det väl vara hänt. Men, egentligen är hela situationen mer skrämmande än så. Vet vi inte redan att det ständigt sker övergrepp? Vad är det vi egentligen väntar på? Hur många kvinnor ska slås ihjäl innan vi gör nåt? Hur många barn ska förlora sina föräldrar? I vilka ekonomiska termer kan vi mäta ett barns förlust av sin mammas kärlek, närhet och trygghet? Det är dags att vi börjar se över våra värderingar. Vad kostar våra snäva ekonomiska resonemang räknat i mänskligt lidande? Varje tänkande och kännande människa borde reagera med ryggmärgen.

Birgitta Axelsson (pol sekr) och Bertil Dahl (kommunalråd)
Vänsterpartiet, Kalmar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gilla oss på Facebook!