Regnet bara öser ner. Det har varit ont om soltimmar denna sommar. Våra tankar går till alla industriarbetare och andra, som nu återvänder till sina fabriker och arbetsplatser och får vänta ett helt år innan chansen till sol och bad uppkommer igen.
För egen del tröstar vi oss med Lifvens vänner, där Kenneth Rosen och Lennart ”Örten” Larsson och de andra lyckas hålla humöret uppe på oss väderdeppare. ”Vecka 42” är i grunden en sång, som gör även en dålig svensk sommar riktigt bra!

Mycket regnande har naturligtvis vissa positiva konsekvenser utöver att grundvattnet håller sig på god nivå. Dels fylls de svenska och norska vatten-magasinen vilket ger rimliga elpriser, dels blir det gott om kantareller, dessa ljuvliga gula gourmetbitar, som kommer i riklig mängd i de småländska bland-skogarna. Dessutom tjänar den kommunala ekonomin på att bevattningsbehoven är obefintliga. Fotbollsplaner och parker är i år gröna på helt naturlig väg utan dryga vattenräkningar, och det befrämjar såväl idrotten som det estetiska sinnet. Som ett extra plus har vi fått bevittna hur experimentlustan hos befolkningen har nått oanade höjder då man i TV-rutan kunde se vattenskidåkning på översvämnings-drabbade vägar. Tja, kan man inte köra bil på dem så kan man i alla fall ta båten och ha lite roligt.

Men frågan är om dessa positiva effekter kompenserar en totalt sönderregnad semester. De flesta svenskar tycker nog inte det. De har under ett helt år sett fram mot sommaren och planerat för mycket sol och bad och grillstunder. Istället blev det korsord, TV, video och den vanliga mikrougnsmaten som kom att karakterisera de annars så ljuva sommarkvällarna.

Man skall givetvis inte låta vädret påverka humöret, och som den kloke men ack så dåligt inkännande säger: ”Det finns inget dåligt väder, endast dåliga kläder”. Så sant som det är sagt. Ibland är det också bra att lyfta blicken lite och jämföra vårt svenska elände med översvämningarna i Asien där 2/3 av vissa länder står under vatten. Då hjälper inte ens ett rejält regnställ eller en samling videofilmer. Men ändå – visst spelar vårt svenska sommarväder roll. Nog är det lättare att gå tillbaka till fabriken om man haft några veckors riktig sommar?

Frågan är om inte en kommande reform handlar just om semestervädret. Det är ju svårt att i fackliga förhandlingar få med en garanti om visst antal soltimmar. Vädrets makter rår ju inte ens ombudsmännen i LO på, och inte heller arbets- givarna. Även vi i Vänsterpartiet, som historiskt sett många gånger har anklagats för att vara alltför verklighetsfjärran, inser faktiskt det. Ändå, vi kan inte låta bli att låta tankarna vandra lite. Kanske är det läge att i avtalet få inskrivet att alla industriarbetare och andra löntagare med låsta arbeten inomhus skall ha möjlighet till en veckas sol i Sverige eller utomlands? Sannolikt är de flesta inomhusarbetare beredda att avstå lönedelar för detta. Och säkert skulle svensk industri och ekonomi må bra av att arbetskraften känner sig mer tillfreds.

Industriarbetarna behöver minst en veckas solsemester och samma sak är det med våra äldre medborgare på servicehus och eget boende. De behöver också komma ut i friska luften, bra mycket mer än vad de får idag. För våra äldre räcker det emellertid inte med att det är skönt väder – det måste också finnas någon som kan hjälpa till. Det behövs, på de flesta servicehus och i de flesta hemtjänst-organisationer, mer resurser för att klara av att tillfredsställa detta självklara behov. Äldre är också människor, de har bara lite längre erfarenhet än vi andra, och de har samma behov av att få uppleva världen utomhus som vi.

I det moderna samhället är det möjligt att se till att inomhusarbetare har en veckas solgaranti. Det krävs bara en smula fantasi, nytänkande och insikt i vad som är väsentligt i livet och i samhället. Det är också på samma sätt möjligt att ge våra gamla utomhusgaranti och antagligen är det rena vinsten för såväl försäkringskassa som socialtjänst.

Kanske är detta en av våra stora utmaningar? Kan människan konstruera datorer, tvättmaskiner med 23 olika program, symaskiner med 58 mönstersömmar, oljetankers, stridsflygplan, rymdfarkoster och helautomatiska produktionskedjor så vore det väl sjutton också om hon inte skulle kunna förgylla livet för sig själv och andra genom att tänka lite nytt när det gäller grundläggande mänskliga behov!

Birgitta Axelsson (v), politisk sekreterare, Kalmar
Lennart Beijer (v), riksdagsledamot, Hultsfred

Uppdaterades: 04 aug 2004