För billigt lägga ner fabriker

Gislaved däck, Degerfors stål, Varta batterier, Electrolux-fabriken i Västervik och Bombardier i Kalmar har något gemensamt.
Det handlar om lönsamma företag, som har en framtid i Sverige – men också om att dessa enheter dragit nitlotten i den europeiska konkurrensen. Dessa företag hade inte lagts ner om de varit placerade i Spanien, Frankrike eller Tyskland. I dessa länder är det företaget som får stå för hela nedläggningskostnaden. Minst ett par årslöner till varje anställd kostar det att lägga ner lönsam produktion i dessa länder. I Sverige kostar det ingenting. Här betalar samhället A-kassa och arbetsmarknadsåtgärder.

Det svenska systemet är mer rationellt – vi hjälper dem som drabbas av arbetslöshet så de kan skaffa ett annat arbete och vi ser till att gamla omoderna fabriker kan ersättas med nya. Det bästa vore om övriga Europa hade samma system. Men så är det inte. Detta får till följd att en koncern som Bombardier, med fabriker i flera europeiska länder, väldigt snabbt ser att det blir billigast att lägga ner den svenska fabriken. I en ren företagsekonomisk jämförelse är det ett lätt beslut för företaget. På Electrolux-fabriken i Västervik får det svenska systemet samma konsekvenser. Trots 160 miljoner skr i vinst 2003, kan företaget av ekonomiska skäl flytta produktionen till Ungern och lämna Västervik. Vem vet vilka fördelar man kan få av den ungerska staten? Men självklart hade både Bombardier och Electrolux funderat ytterligare ett varv OM man varit tvungen att betala ut stora avgångsvederlag till de anställda.

Konkurrensen mellan länderna i EU fungerar inte med dagens olika system. Svenska fabriker missgynnas starkt. Det räcker gott med den hårda konkurrens som ändå finns beroende på olika lönenivåer i olika länder.

Vänsterpartiet vill att regeringen snabbt vidtar åtgärder så att inte ännu fler lönsamma produktionsanläggningar lämnar landet. Sverige måste harmonisera sina regler med de europeiska. Vänsterpartiet accepterar inte den uppgivenhetens linje, som säger att vi inte skall ha traditionell industriproduktion i ett höglöneland som Sverige. Vi inser att det kommer att bli förändringar – Sverige blir i allt högre grad ett land med kvalificerad teknisk tillverkning inom miljö- och energiteknik – men vi behöver också mer traditionell verkstads- och träindustri. Den svenska industrin får inte slås ut på grund av ett regelsystem, som starkt missgynnar svensk industri. Regeringen måste agera och inte lyssna på de borgerliga partierna, som inte vill att nuvarande missförhållanden regleras med politiska åtgärder.

Lennart Beijer, riksdagsledamot (v), Hultsfred
Bertil Dahl, kommunalråd (v), Kalmar
Birgitta Axelsson, politisk sekreterare (v), Kalmar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gilla oss på Facebook!